Julens monster

Snart är vi i december månad igen; julmysets och tomtarnas egen månad. Nu blir det dock inte fråga om julmys, utan om julrys! För visste ni att det även  finns julmonster? I den här boken finns historier som handlar om folktro förr i tiden, och vilka elaka och otäcka varelser som man var rädd för då i juletid!

I inledningen får vi lära oss att skräck förr i tiden även fungerade som en uppfostringsmetod; då många barn var ensamma flera timmar om dagen behövdes något som hindrade dem från att gå till exempel till skogen (där de kunde gå vilse) eller till en älv eller sjö (där de kunde drunkna). Då berättade man för dem om de otäcka väsen som fanns där för att barnen skulle hålla sig borta från de farliga platserna.

Av de femton berättelserna som finns i innehållsförteckningen känner jag bara igen en enda ; häxan Baba Jaga. Men, du kanske har hört talas om Père Fouettard, Fru Perchta, Krampus eller Olentzero? Boken består av texter som berättar om det aktuella monstret, vilket eller vilka land sägnen är känd i, samt en faktaruta. De allra flesta monstren är europeiska, men det finns även ett par från Kina och Japan.

Många av berättelserna är riktigt ruskiga, men vi får även läsa om att de döda inte alltid vill något ont; ibland vill de faktiskt bara varna oss levande för kommande faror – även om det kanske är på ett skrämmande sätt. Blodiga Lucia är dock inget trevligt väsen att råka på, det enda sättet att få henne att lämna dig ifred är att lägga ut kläder till henne på marken. Annars kommer hon in i ditt hus och skriker så trumhinnorna kan spricka!

Det här är inte en bok som jag tänker använda som högläsningsbok för min 9-åring i december (hon skulle tycka att den var alltför läskig), men som vuxen tycker jag att det var intressant att läsa om den mörka sidan (i dubbel bemärkelse) av vintern och julen.

Julens monster
Författare: Andreas Palmaer
Illustratör: Peter Bergting
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150120776
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Författare: Helena Eriksson

Jag heter Helena Eriksson och i juli 2019 kom jag tillbaka som skribent för Barnboksprat efter en tids frånvaro. Jag längtade tillbaka och togs emot med öppna armar! Mina barn börjar bli ganska stora nu (födda 2006 och 2010), så kommande recensioner blir nog till större delen av ungdomsböcker. Det gynnar ju även mig i mitt yrke som lärare i svenska och engelska på högstadiet. För övrigt så tycker jag om jordnötsringar, choklad, att baka och att skriva brev (på de gamla hederliga viset, med papper och penna)! Visa alla inlägg av Helena Eriksson