Stort grattis till Pija Lindenbaum som tilldelats det svenska bilderbokspriset Snöbollen 2022 för ”Vitvivan och Gullsippan”! Här kan du läsa motiveringen och mer om priset.
”Det finns fyra hus. I huset med röda fönsterluckor går Vitvivan. Gullsippan går i det med gröna. Mitt emellan äter vi mat och gör allt annat. Där borta i trädet bor Schäfen. Det är nästan som förskolan men man blir inte hämtad. Allting är roligt här. Schäfen är den långa så klart. Det är väldigt många barn. Kanske tusen. Vi får springa lite hur som helst. Men inte utanför stecket.”
Med den här texten inleds berättelsen och redan där börjar ett obehag växa i mig. Vart ska berättelsen ta vägen? Den fortsätter att slingra sig som en maktgalen individs tankar gör för att få det hen vill ha. Bokens berättare tillhör Vitvivorna och är en av dem som har det bra, som får mycket sylt till gröten, som får dansa och segla i barnsegelbåt. I korta meningar förklaras vad de andra – Gullsipporna – gör och bilderna visar ännu mer av orättvisorna de utsätts för. När Vitvivorna gör roligheter måste Gullsipporna nämligen skala potatis och putsa skor.
”Vitvivan och gullsippan” är en bok om orättvisor. Berättare verkar kunna se det trots att hen hör till dem som har det bra. En viktig bok som kan föra in läsaren på samtal om hur olika utgångslägen människor i världen har. Boken är obehaglig men det är förmodligen för att det finns så mycket obehaglig sanning i den. Den här boken berörde mig och kommer förmodligen stanna kvar hos mig eftersom den väcker så många frågor – hur hamnade barnen där? Varför är de där och vad har Schäfen för plan?
Lindenbaum fångar som vanligt det ämne hon tar sig an riktigt bra och har nära till barnens perspektiv i sitt arbete. En riktigt läsvärd bok som säkert talar olika till barn och vuxna läsare. Jag har inte läst den med något barn men tror den kan passa från 4-5-år och en bit uppåt i åldrarna eftersom det finns ett stort djup i den. Den passar riktigt bra för samtal.
