Den här boken är från 2003 men är ändå alltid aktuell.
Den beskrivs som en räddare i nöden när man behöver tips och råd på roliga lekar och kreativt pyssel.
Det här är en upptågsbok, en busbok och hitta-på-bok. Det är en fyndlåda när lekfantasin tryter.
Det är journalisten och författaren Elisabet Broomé och fotografen Cecilia Nordstrand som står bakom denna bok. Tillsammans har de tidigare gjort en serie om pojken Arne, t.ex. Arne på picknick och både den och Lekakuten finns att köpa på Bokus nu för endast 19:-/styck.
Min 8 åriga dotter, som älskar att pyssla, och jag läste boken tillsammans. Formatet är 17 x 21 och på 64 sidor. Här finns pysseltips för den som gillar att arbeta med händerna, kanske inomhus vid regniga dagar men också för mer busiga, aktiva lekar utomhus. Jag fastnade speciellt för hur man bygger en lådbil och min dotter för hur man syr ett eget gosedjur. Vad vi båda saknade var lite fler roliga bilder och mer detaljerat hur man ska gå tillväga. Roligaste sidorna var alla tävlingar och lekar inför barnkalaset som man kan göra eller varför inte till vuxenkalaset – man blir väl aldrig för stor för att leka?
Vi ska absolut prova Mumieleken till nästa kalas. Allt som krävs är två toarullar av mjukt papper och två frivilliga som vill ställa upp som mumier. Är man två lag så plockar man ut två personer ur varje lag. Det gäller för varje lag att täcka den andre lagmedlemmen helt och hållet med toapapper. Det lag som lyckas dölja personen likt en mumie och på snabbast tid vinner. En helt okej bok där man kan få många roliga tips!
Lekakuten
Författare: Elisabeth Broomé
Fotograf: Cecilia Nordstrand Alin
Förlag: Opal (2003)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789172990838
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Man kan lugnt konstatera att huvudpersonen Max i boken är just ”ute i kylan” både bokstavligt och bildligt talat! När hans mamma meddelar att hon ska flytta ihop med en ny man (pappan till en kompis i Max hockeylag) påverkas Max liv på många sätt. Han och pappan är tvungna att flytta till en lägenhet utanför stan (har inte råd att bo kvar utan mamman antar jag) och Max måste börja en ny skola där han inte alls är välkommen. Hockeylaget ska han dock spela kvar i, det är ett bra lag och han är respekterad och omtyckt där. Tyvärr börjar en ny tränare som vill ha saker och ting på sitt sätt och Max får inte längre spela i den position han tidigare gjort. Och värre blir det! Max mamma kommer med tårtor som hon vill att han bjuder lagkamraterna på och killarna tror att det är Max som bakat dem. Sen blir en efter en magsjuk….och vem får då skulden och blir petad ur laget?
Jonna är en helt vanlig 15-årig tjej som vi får följa med under hennes sista tid i nian. En tid som inte blir riktigt som hon tänkt sig eftersom bästa kompisen Amanda blir ihop med Axel och som så ofta när sånt händer känner sig bästisen åsidosatt, hon är inte längre den viktigaste personen i kompisens liv.
Ett barn föds där i bokens början. Tas emot med öppen famn. Det är så enkelt, rent och vackert. Det är stort, det handlar om livet. Barnets väg ut, faror och lockelser på vägen och så tillbaka igen. Barnets växande till ett Jag. Liknelsen kan gå att applicera på valfritt ålderskede. Vi kämpar alla där ute och stundtals behövs en varm och trygg rekreationsbas. Texten är kort och kärnfull med en poetisk ton där en andlighet fyller sin plats ihop med naturens fenomen och djurens symboliska närvaro icke minst. Barnet som, ibland ödmjukt, ibland drivande, prövar sin förmåga och leds av sin nyfikenhet ut i världen, är så lik ett valfritt litet barn nära, ett barn jag mött, vi alla mött. Illustrationernas sparsamma linjer är som i rörelse och är så känsligt utförda att de skulle kunna stå fria från text.