Den magiska gitarren

gitarrDen här boken var speciellt rolig att läsa för mig eftersom författaren Tomas Wallin bor i samma by som mig. Nämligen Söråker, som ligger några mil norr om Sundsvall. Lite otippat faktiskt att en gitarrist från Takida skriver en barnbok men överraskningar är roliga. Människor är komplexa, helt enkelt, och jag förmodar att kreativa personer är mångsysslare. För Tomas är det en barnboksdebut men hans medförfattare Anna Hansson, som kommer från Ånge, har skrivit ett flertal barnböcker tidigare. Bland annat den populära Dansfeberserien, och barnbilderböckerna om Drutten och Plutten, som jag tyvärr inte läst ännu men är mycket nyfiken på.

Jenny Lindqvist som gjort illustrationerna är också den som illustrerat underbara Tant Skateboard, tidigare recenserad här på Barnboksprat. Hennes bilder är i svart-vitt, detaljerande linjeteckningar som gör att det blir en spröd snirklig stil vilket fångar upp sagotonen och dess värld väldigt fint. För jag tycker absolut detta är en saga, även om den pendlar mellan vardaglig verklighet och en fantasivärld.

IMG_5895

Jag har lite svårt att fastställa någon ålder på pojken Dante, som är bokens huvudkaraktär, men förmodligen är han omkring 9-10 år. Om jag nu inte missat någon detalj i texten. Boken har rekommenderad ålder på 6-9 år, men kan väl läsas av äldre barn också.

Dante tycker väldigt mycket om att hälsa på sin morfar. De har ett speciellt band emellan sig och morfar verkar ha all tid och ork i vägen till att spela fotboll, gå och fiska eller vad de två nu vill hitta på tillsammans. Men när Dante kommer till morfars hus med sina föräldrar så är morfar försvunnen. De letar överallt till Dante tar sig upp på vinden helt ensam. Där finns inte morfar men väl en underlig gitarr, som tar honom till landet Minoria. Där är musik förbjudet men varför är det så?

Jag tycker det känns välskrivet och lättläst. Handlingen är inte heller så komplicerad vilket gör att det passar åldersgruppen. Men jag hade hoppats på en sidohandling, eller i alla fall någon krånglare konflikt för Dante att tampas med, eller där läsaren fick bli mer delaktig i gåtan. Det känns som att det går spikrakt fram och löser sig alldeles för snabbt. Man förstår att Dante är en påhittig liten grabb och det får han också bevisa men jag hade gärna velat ha vissa detaljer mer förklarade och utredda då det gäller slutet. Ändå känns det som det utlovas en fortsättning, även om den detaljen inte känns helt kristallklar.

Men jag gillar berättelsen och jag tycker Annas Hansson humor, som jag känner igen den från Dansfeberböckerna, lyser igenom ibland. En rolig detalj är de underliga namnen på alla figurer i landet långt borta. De är uppkallade efter musiktermer och musikinstrument. Jag kan ana vad Tomas Wallin har bidraget med men det är inte alls så att det går att särskilja de två författarna. Jag upplever det som en röst och blir nyfiken på vad denna spännande författarduo ska hitta på mer i framtiden. Fantasifulla berättelser behövs bland barnböckerna och gärna böcker som pojkar kan lockas till att läsa. Det tycker jag denna bok är.


Den magiska gitarren
Författare: Tomas Wallin & Anna Hansson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 91 sidor
Utgiven: 201312
ISBN: 9789187001987 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sju riddares barndom, hur det började (– men hur gick det sedan?)

rdAllt har ett ursprung; alla vuxna individer har någon gång varit unga, människor har varit barn och drakar har varit ungar; minnen och öden har berättats, traderats eller förändrats och växt sig starkare i en oväntad riktning. Sagor och legender var förr mer för vuxna, och riddare var modiga unga män beredda att utkämpa svåra strider med döden som avslut. Men det är inte den tidsaspekten ’förr’ som Christina Björk och Eva Eriksson arbetar med, de för istället läsaren tillbaka till riddarnas barndom – när de var små och vad som hände då, vad som föregick de vidare äventyren.

Idén är strålande, kreativ, fantasifull, väcker intressen och är mycket utvecklingsbar, berättelserna fängslar och roar.

Mamma, mormor, farmor och farmorsmor Inga, 88 år, skrattar när hon läser om draken som lurades med knäck, och utbrister: ”Vad hon måtte ha haft kul när hon skrev det här!” När jag frågar om hon tycker att riddarnas barndom och karaktärer verkar överensstämma med den tradition och de sagor hjältarna normalt förknippas med, tycks de gamla berättelserna ha bleknat och det hon nyss läst ha tagit över. Namn och härstamning är dock välbekanta och det är väl egentligen några av de viktigare poängen när man som författare och illustratör använder gamla ingredienser med igenkänningsfaktor i nya sammanhang… om man nu kan kalla det för nya sammanhang att söka berättelsers början i hjältarnas barndom. Kanske kommer Björks och Erikssons skildringar att inlemmas i de traditionella riddarberättelserna och traderas som helheter till nästa generation.

Vår läsning skedde med vissa traditionella förkunskaper om riddarna som vuxna. Många av dagens barn är redan bekanta med moderna motsvarigheter/varianter av karaktärer och genre. För den observante finns lite sammanlänkande vägledning på försättsbladets insida och på omslagets baksida – en mer sammanhållen inledning hade inte varit fel.

Bokens sju riddare härstammar från flera länder/riken/kulturer. Heimdall är hämtad från de nordiska gudasagorna, han går till trädet Yggdrasil och dricker vatten ur de tre magiska källorna för att få kraft, mod och vishet. Många innevånare från djurriket lever i symbios med det stora trädet – men spanare, svikare och onda krafter hotar idyllen: ekorren skvallrar än för den ene än för den andre och sprider oro. Draken Nidhögg, som bor under trädets rötter funderar på att äta upp Heimdall, som i sin tur funderar på hur han ska döda draken. Men så hittar pojken en säck knäck som farbror Oden har kokat till Vallhall-festen… Tänk dig en drake med gapet fullt av knäck – inte så kaxig längre kan man förstå, och med mycket mod skrider den blivande hjälten till verket med sitt svärd, och den onde störtar ner i Ginungagapet.

rd1

Att det krävs en hel del träning och erfarenheter inför vuxenlivet vet alla, men det räcker inte, inte ens i dagsläget – goda kontakter är ett måste för att nå framtida mål. Som tur var dök Hugin och Munin upp som räddande korpar när Lill-Sigurd hade tränat på egenhand. Bildens balans mellan lek, utbildning och representanter från framtidsvärlden utanför är suveränt komponerad.

Den lille riddaren Artur får två presenter för sin framtid när han fyller år, en falkunge och ett runt bord, ett övningssvärd har han redan. Falkungen ska han träna till jaktfalk, och vid bordet ska han ha kalas med sina riddarvänner när han blir stor. En dag fångar falken en liten ödla som växer så det knakar – det visar sig vara en farlig drake… Som tur är får Artur hjälp av sin läromästare, den trollkunnige Merlin, att bli av med draken annars hade den berömda Kung Artur aldrig funnits med i vår historia!

Men så finns här en joker, en pojke som vill vara riddare, och vem vet? Kanske har Ture Polykarpus Lejonstolpe läst och hört många riddarsagor och befinner sig i Riddarhuset i en dröm, eller är det magi och han kan väcka liv i riddarmyterna och få möta och bekämpa sin drake… Men vad hände sedan, när han blev stor? Och vilken genre ska inlägget föras till? Ett utmanade grepp!

rd2

Tillsammans kan vi, jag och min mamma, vidare konstatera att man bör läsa en av bokens berättelser i taget och att det kan finnas en del att förklara vad gäller både ord och innehåll vid läsningen, och att åldern 3 -6 år inte är riktigt relevant, snarare 5 – 9.

Nyfikenheten att ’slå upp’/googla vad det står om de ’äkta’ karaktärerna, för återerinran, var stor hos den äldre läsaren – förhoppningsvis blir den yngre generationen lika nyfiken på att söka mera information. Det slutliga omdömet blev: ”Fint berättat med rara och fantasifulla bilder.” Vilket jag skriver under på, med tillägget: väl sammansatt material kryddat med tradition, fantasi och fakta.

Titel: Riddare och Drakar
Text: Christina Björk
Bild: Eva Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN 9789129687736
Antal sidor: 32
Jämför priser 
Provläs: 

Håkan Bråkans Fuskbok

håkanFörfattarduon Sören Olsson och Anders Jacobssons böcker är otroligt populära. De har under 27 år som kollegor publicerat 100 böcker kan jag läsa från deras hemsida.

Deras böcker har toppat försäljningslistor och blivit filmatiserade. Men även kritiserade. Bland annat har kritiken gått ut på under åren att de förstärker könsroller och skapar fördomar om hur pojkar och flickor ska vara. Sexism, bristande vuxna förebilder och även politiskt inriktade. Nu vill inte jag ge mig in i den diskussionen, dels för att jag inte läst tillräckligt många böcker av duon, och dels för att jag tycker böckerna är charmiga med sina busiga pojkar. Den tjejtjusande Sune och den mer dagdrömmande Håkan som har tjejbaciller. Vuxna behöver inte alltid heller vara så pedagogiska korrekta, kan jag tycka. Kalla det buskis för barn – jag tycker det är underhållande. Däremot kan man ju ha en teori om att en del böcker kanske inte borde ha blivit utgivna eller att ett manus borde ha granskats mera av förlaget. Jag tror det finns en risk att opassande åsikter eller klumpig gestaltning för barn kan slinka emellan då man är redan etablerad och så populär författarduo som Olsson och Jacobsson är, men det är en gissning jag gör efter att ha läst kritiken men inte läst alla böckerna. Men samtidigt. De här böckerna är ju skrivna på ett sätt att de ska vara såhär. Antingen gillar man humorn eller så gör man det inte.

Marit Jonsson här på Barnboksprat har tidigare recenserat en bok från en annan serie i författarduons skapelser. Vincents magiska värld, som handlar om en pojke med särskilda behov och som Marit tycker är så fint beskrivet att hon anser att boken borde ingå i en läskanon. Där omges pojken av kloka vuxna. Inget trams där alltså.

Jag läser Håkan Bråkans Fuskbok högt för mina barn på 6 och 10 år gamla. Det är Håkan som står för allt det knasiga och han är rätt så envis då han vill ha saker och ting på sitt sätt. Här får man alltså följa Håkan från januari till december då han på olika vis försöker fuska till sig saker och ting. Handlingen blandas också med en del fakta, som surströmmingsätande, majblommaförsäljning, valet i riksdagen och Jesus. Ja, det är en salig blandning och vissa kapitelmånader är en aning för svåra att förstå sig på för min 6 åring. Men texten är enkel, handlingen rapp och kvick. Man fastnar lätt för tonen i boken som just går ut på humor och fniss. De svart-vita illustrationerna är få och skildrar ibland Håkans fantasi än dess verklighet. De var ett trevligt komplement och tacksamt för att de inte var fler för det hade stört läsningen, känner jag. Men bilderna skildrar Håkans livliga fantasi väl. Föräldrarna är något nedtonade i handlingen och pappa Rudolf inte så knasig som jag minns honom från Suneböckerna. Här är det verkligen Håkan som sätts i fokus.

Jag tror hemligheten bakom succén med Suneböckerna och böckerna om Sunes lillebror Håkan Bråkan är att de inte är rumsrena. Ord som snopp i ett sammanhang där man inte bör säga sådana ord framkallar fniss och just det där att Håkan Bråkan vågar säga ifrån och även driva med vuxna människor gör att mina barn skrattar. Håkan följer totalt sin impuls utan att tänka på konsekvenserna. Jag frågar barnen efteråt vad de tyckte om boken, och de svarar snabbt båda två; Den är så bra och rolig.

Det här är verkligen en bok att läsa högt för barnen. Jag fann det mycket roande och jag tror absolut att det är en del av böckernas succé – att man kan ha så roligt tillsammans under läsningen.


Håkan Bråkans Fuskbok
Författare: Sören Olsson & Anders Jacobsson
Illustratör: Eva Lindén
Bokförlag: Egmont Kids Media Nordic
Utgiven: 201309
ISBN: 9789174057553

 

 

Med familjen i London

Med familjen i LondonTill utseende och layout påminner Med familjen i London väldigt mycket om en traditionell guidebok, men den har som namnet avslöjar speciellt lämplig information till barnfamiljer.

Guiden börjar med ett uppslag där det beskrivs hur man hittar i den.Den första delen i boken är en presentation av London där man bland annat kan läsa om hur man reser dit, hur man tar sig runt, ceremonier, historia, praktisk information, mat, nöjen, shopping, övernattning, sport, teater och shower med mera.

Sedan följer fem kapitel där man kan läsa om stadsdelar och ett urval av höjdpunkterna bland sevärdheterna. Sedan följer ”Det bästa” som innehåller fakta, kartor och information om en mängd sevärdheter i de aktuella stadsdelarna.

I guiden finns också information om vad som finns att se utanför centrala London och förslag på dagsutflykter (jag hade ingen aning om att det finns ett Legoland utanför London – visste du det?).

En fenomenalt bra ruta som finns nästan överallt heter ”Inför besöket”. Här hittar man sån information man som förälder uppskattar särskilt mycket:

  • transport – hur tar man sig till sevärdheten/platsen
  • öppettider (och sista insläppstid)
  • pris – vad kostar det för barn resp. vuxen, även tips ifall man kan förboka på nätet och/eller leta rabattkuponger
  • spara tid – om det går att förboka, om det finns speciella snabbingångar, när man bör vara på plats för att undvika köer
  • guidade turer – om det finns guidade turer, ljudguider och/eller speciella barnturer eller familjevisningar
  • lämplig ålder – från vilken ålder är sevärdheten/aktiviteten lämplig
  • närmaste toalett, apotek, lekplats, mataffär
  • aktiviteter – om det finns särskilda saker för barn att göra
  • tidsåtgång – hur lång tid tar ett besök ungefär
  • rullstolsanpassat – och därmed kanske också barnvagnsvänligt tänker jag
  • mat och dryck – vilka serveringar och restauranger finns i närheten och om de har barnmeny och vilka man snabbt kan få mat i magen på

Det finns också rubriker i boken såsom ”Om det regnar” och ”Spring i benen” där man får tips om vad man kan göra om det öser ner samt var man tar vägen om ens ungar behöver röra på sig efter att ha varit inomhus ett tag och fått myror i brallan. I guiden finns också en mängd ”Bara för barn”-rutor där barnen kan läsa om lite extra intressanta fakta, lekar, saker de kan upptäcka om de letar riktigt noga och frågor de kan fråga vuxna (som kanske oftast inte har riktig koll och svarar fel så barnet kan få glänsa med svaret!). Visste du t.ex. att Sherlock Holmes inte alls bar en skotskrutig öronlappsmössa i böckerna? Han bar tydligen cylinderhatt!

Eftersom jag har tänkt åka till London i sommar med min son (som fyller 8 år i juni) letade jag särskilt efter guldkorn som skulle kunna intressera honom lite extra. Här är några av favorittipsen jag hittade i Med familjen i London:

Jag kan varmt rekommendera den här guideboken som jag tycker innehåller precis sån extra information jag som förälder behöver och sätter värde på! Förutom Londonguiden finns det också familjeguider för Rom, Paris och New York hos Reseförlaget.

 

 

 


Med familjen i London
Serie: Första Klass Familjeguider
Förlag: Reseförlaget
Antal sidor: 288
ISBN: 9789174252590
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Gregor – blodets förbannelse

gregorJag tar mig an den tredje boken av fem ur serien om Gregor. Nu skulle man kunna tro att man blir less på upprepningar, som den beskrivande fattigdom Gregors familj upplever, och att han var gång tvingas ned i underjorden pga. profetiorna. Men så är det inte.

Det är gripande att läsa om den vardagliga kampen för Gregor och hans familj, tillika den kamp som Gregor för i underjorden som krigare. Suzanne Collins är en skicklig berättare som hela tiden för fram berättelsen med bra tajmade cliffhangers och stort engagemang. Det spelar ingen roll att det är pratande råttor och fladdermöss – alla är så trovärdiga i sina roller att man dras med i äventyret.

Gregor är alltså en elvaårig pojke som i första boken hamnade i underjorden då hans lillasyster försvann i tvättstugan i deras bostadshus. Därifrån fann han en underjordisk värld med märkliga människor och pratande djur i ett krig som han blivit förutspådd att förhindra. I den andra boken lyckades han rädda sin egen pappa, som varit tillfångatagen av råttorna i underjorden under många år. Nu när alla är räddade och tillbaka i hemmet så tvingas Gregor ännu en gång ta sig ned. Pesten har spridit sig obehindrat i underjorden och det är Gregors uppgift att finna ett botemedel. Han har inget val då någon han älskar blir drabbad av pesten.

Den här boken i serien är nog den mörkaste. Jag saknar lite av den humor och kvickhet som fanns i de andra böckerna. Man lider verkligen med Gregor, och vill att det ska gå väl för honom och hans familj, men det är därför detta blir en sådan bra barnbok också. Gregor är ingen superhjälte. Han är en pojke med mänskliga egenskaper även om han äger en talang som bärsärkagång som gör att han blir blixtsnabb vid hot, speciellt om de är mot hans knappt 3 åriga lillasyster. Han har också ett stort hjärta, som rymmer mycket mod, värme och framförallt förståelse till andra varelser. Han är en sann ledare och hjälte även om han bara är en liten pojke. Suzanne Collins lyfter många viktiga tankar om krig och att inte döma andra i förhand. Jag tycker hela serien är helt underbar och jag vill bara ha mera. Sommaren 2014 fortsätter äventyret.

Första boken heter Gregor från Ovanjord och den andra, Dödens Labyrint, och ni kan läsa vad jag skrivit om dem genom att klicka HÄR.


Gregor – blodets förbannelse
Författare: Suzanne Collins
Översättare: Lottie Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201311
ISBN: 9789163875434 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris