Den här boken var speciellt rolig att läsa för mig eftersom författaren Tomas Wallin bor i samma by som mig. Nämligen Söråker, som ligger några mil norr om Sundsvall. Lite otippat faktiskt att en gitarrist från Takida skriver en barnbok men överraskningar är roliga. Människor är komplexa, helt enkelt, och jag förmodar att kreativa personer är mångsysslare. För Tomas är det en barnboksdebut men hans medförfattare Anna Hansson, som kommer från Ånge, har skrivit ett flertal barnböcker tidigare. Bland annat den populära Dansfeberserien, och barnbilderböckerna om Drutten och Plutten, som jag tyvärr inte läst ännu men är mycket nyfiken på.
Jenny Lindqvist som gjort illustrationerna är också den som illustrerat underbara Tant Skateboard, tidigare recenserad här på Barnboksprat. Hennes bilder är i svart-vitt, detaljerande linjeteckningar som gör att det blir en spröd snirklig stil vilket fångar upp sagotonen och dess värld väldigt fint. För jag tycker absolut detta är en saga, även om den pendlar mellan vardaglig verklighet och en fantasivärld.
Jag har lite svårt att fastställa någon ålder på pojken Dante, som är bokens huvudkaraktär, men förmodligen är han omkring 9-10 år. Om jag nu inte missat någon detalj i texten. Boken har rekommenderad ålder på 6-9 år, men kan väl läsas av äldre barn också.
Dante tycker väldigt mycket om att hälsa på sin morfar. De har ett speciellt band emellan sig och morfar verkar ha all tid och ork i vägen till att spela fotboll, gå och fiska eller vad de två nu vill hitta på tillsammans. Men när Dante kommer till morfars hus med sina föräldrar så är morfar försvunnen. De letar överallt till Dante tar sig upp på vinden helt ensam. Där finns inte morfar men väl en underlig gitarr, som tar honom till landet Minoria. Där är musik förbjudet men varför är det så?
Jag tycker det känns välskrivet och lättläst. Handlingen är inte heller så komplicerad vilket gör att det passar åldersgruppen. Men jag hade hoppats på en sidohandling, eller i alla fall någon krånglare konflikt för Dante att tampas med, eller där läsaren fick bli mer delaktig i gåtan. Det känns som att det går spikrakt fram och löser sig alldeles för snabbt. Man förstår att Dante är en påhittig liten grabb och det får han också bevisa men jag hade gärna velat ha vissa detaljer mer förklarade och utredda då det gäller slutet. Ändå känns det som det utlovas en fortsättning, även om den detaljen inte känns helt kristallklar.
Men jag gillar berättelsen och jag tycker Annas Hansson humor, som jag känner igen den från Dansfeberböckerna, lyser igenom ibland. En rolig detalj är de underliga namnen på alla figurer i landet långt borta. De är uppkallade efter musiktermer och musikinstrument. Jag kan ana vad Tomas Wallin har bidraget med men det är inte alls så att det går att särskilja de två författarna. Jag upplever det som en röst och blir nyfiken på vad denna spännande författarduo ska hitta på mer i framtiden. Fantasifulla berättelser behövs bland barnböckerna och gärna böcker som pojkar kan lockas till att läsa. Det tycker jag denna bok är.
Den magiska gitarren
Författare: Tomas Wallin & Anna Hansson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 91 sidor
Utgiven: 201312
ISBN: 9789187001987 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Detta är den tredje boken i serien om Maja och hennes dansgrupp. Helena Ferry har tidigare recenserat 
Maja och hennes kompisar älskar dans. Nu ska de äntligen få sätta upp en helt egen vårshow på teatern. Just då meddelar deras danslärare Sussi att hon fått jobb som koreograf för en musikal och inte kommer att ha tid med ungdomarna som vanligt. Det är förstås en besvikelse – ända tills Maja får se hur snygg vikarien Micke är. Hon faller pladask – men är han inte lite för gammal? Dessutom sker det mystiska saker på teatern när de är där och tränar. Spökar det?