Bilderböcker – Sida 111

Snart har vi en baby!

Min biblioteksräd efter syskonböcker resulterade ju i endast ett hemlån, nämligen den gamla klassikern Snart har vi en baby! av Gunilla Hansson. Det är en kartongbok med tjocka sidor, men ovanligt innehållsrik för att vara en sådan bok. Jag kände på mig att den skulle passa oss bra och den blev verkligen en smash hit, så jag har nu klickat hem ett eget exemplar.

Handlingen i korta drag: Egons mamma har en bäbis i magen. Egon har en massa funderingar och får svar på sina frågor. Sen är det dags, Egon får en lillasyster!

Snart har vi en baby - Hur babyn växer — Ganska mycket fakta, men på ett enkelt sätt.

Den här boken tycker jag passar utomordentligt för barn som ska få sitt första syskon. Jag gillar att den innehåller fakta, utan att bli för detaljerad, men allra mest att den håller en huvudsakligen positiv ton kring hela att-få-syskon-spektaklet. Väldigt många andra syskonböcker fokuserar ju på syskonsvartsjuka eller hur jobbigt det är att ha en bäbis, och visst, det är väl bra att förbereda det blivande storasyskonet på det, men samtidigt känner jag mig tveksam till att gå på alltför hårt om sådant om nu barnet självt har en positiv bild av att få syskon. Det har i alla fall min snart fyraåriga dotter och jag vill inte bombardera henne med alltför mycket negativa tankar och idéer. Däremot kan jag tänka mig att vi får stor glädje av böcker om syskonsvartsjuka och rivalitet sedan när hon själv upplevt det och behöver bearbeta det på olika sätt.

Snart har vi en baby - Baby i magen — Mamma har en bäbis i magen!
Har Egon det också?

Jag tycker också om att boken låter barnet få känna sig smart ibland. Jag tänker särskilt på när frågan ställs om Egon också har en baby i sin mage (se bild till höger). Då svarar min dotter genast ”Nääää, det är ju bara mammor som kan!” Men kanske tycker Egon precis som hon själv att det är roligt att låtsas att en har en bäbis i magen, precis som mamma.

Avas allra, allra mesta favoritdel i boken är när telefonen ringer hem till mormor och Egon medan föräldrarna är på BB. Det är bäbisen som skriker i luren! Av någon anledning tycker Ava att det är hysteriskt roligt, så detta parti brukar vi läsa om ett par gånger och härma bäbisens skrik.

Snart har vi en baby - Babyn ringer! — Ava tycker det är jätteroligt
när bäbisen ringer till Egon!

Jag är inte 100% kompis med språket alla gånger, men det gör inte så mycket, för den här boken passar bra att läsa nästan ordagrant och göra lite egna avvikelser, tillägg och ändringar. Förutom vissa komplement, som att flika in personliga reflektioner och knyta an till Ava, byter jag konsekvent ut ordet ”baby”, som känns väldigt onaturligt i min mun. Jag vet knappt ens hur jag ska uttala det – bejbi, bäby..? – och väljer hellre att säga ”bäbis”.

Jag förstår mycket väl varför denna bok är populär nog att motivera nytryck. Vill man ha en ”vanlig” syskonbok, så är detta nämligen en riktigt bra sådan. Den är inte den mest nyskapande, originella syskonboken, men den kommer ju undan med det i och med att den är en klassiker. Jag kan tänka mig att det är svårare att få en ”vanlig” syskonbok utan särskild edge utgiven idag. Men ibland är det vanliga och väntade precis det man vill ha.

Snart har vi en baby!
Författare & illustratör: Gunilla Hansson
Förlag: Rabén & Sjögren (nyutgåva 2008)
ISBN: 978-91-29-66789-9
Antal sidor: 16
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Estetiskt tilltalande allkonstverk

Typsnitt kan vara töntiga, text tråkig, teckningar tafatta, tilltal teatraliskt oäkta, layout och rytm tragiskt ogenomtänkta… Titeln Ture Torsk Torsdag innehåller inga direkt upphetsande ingredienser; men som helhet är titeln lika fantastisk som boken – ett vardagsdrama som kan utspela sig när som helt och var som helst! Med rätt uppläsare tror jag mig hålla ett äkta allkonstverk i min hand.

Säkerligen är det en barnbok, men innehållet skulle lika gärna kunna serveras som lunchteater eller som projicerat bildspel med röster och svagt bakgrundsljud/musik. Det litterära verk jag har avnjutit ligger nära så väl allålders- som allkonstverk. Läs även Malin Molinders recensioner av några andra böcker av samme författare här på Barnboksprat.

Efter första uppslaget, som är täckt av gröna T:n i olika typsnitt, inleds intrigen med en dialog mellan Ture Torsk och en medlevande osynlig berättare. Dagen med stort T är Torsdag. Redan tidigt förstår läsare och lyssnare att berättelsen har flera huvudpersoner, det är nämligen en äkta kärlekshistoria. De huvudsaliga ingredienserna är nu presenterade. (Det ska påpekas att Ture är en mycket blyg och försynt torsk som trots att han lever sitt liv under ytan definitivt inte har med den undre världen att göra, som man som vuxen kan förledas att tro.)

Jag vill vidare beskriva miljön där nere i havet: det är grönt; alggrönt, tånggrönt, sjögräsgrönt och lite dygrönt – bokens uppslag går alla i nyanser av grönt, förutom ett inslag av ilsket rött, men berättelsen slutar – eller fortsätter – i undervattniskt grönt rosskimrande sken. Där på bottnen finns givetvis undervattensväxter av alla de slag och grönhet: liljor, tång, sjögräs och många fler – men vackrast och mest sensuella är nog de jugendinspirerade slingornamenten och ljusreflexmönstren som liknar solljusblommor. Och så finns det luftbubblor – så klart.

Och så alla de integrerade t-typsnitten som smälter in i miljöbilderna och ger ett fantastiskt liv åt undervattenslayouten! Vidare är det inte bara i den konstnärliga sidlayouten som typsnittet har en roll utan även i textberättelsen, olika stilar gör att man som läsare får hjälp att nyansera sin läsning på ett underfundigt sätt.

De tre torskkaraktärernas (?) minspel är mycket talande i all sin tysthet och torskkropparna uttrycker det de rimligen kan. Handlingen är ett triangeldrama där huvudrollerna innehas av Ture, Tea och Tobias; Tobias är Tures rival och bägge åtrår de den sköna Tea. Tobias är en tuff och självsäker torsk, Ture är blyg, osäker och romantisk. Den medlevande berättarens roll är att föra handlingen framåt genom uppmuntrande dialog – att pusha den blyga torsken att närma sig sin stora kärlek. Men så händer det sig det att Ture tuggar i sig en taggig tångräka och tuppar av. Tea räddar hans liv och får upp ögonen för den tystlåtne torsken, Tobias blir topp tunnor rasande och troppar av…

Tyckte ni att det blev många T – tja, i den här berättelsen börjar alla bärande ord på T.

Dessutom är det Tjocka Tumvänliga sidor som Tål att Ta i.

Ett klassiskt tidlöst drama för alla åldrar!

Titel: Ture Torsk Torsdag
Författare: Erik Magntorn

Illustrationer och grafisk form: Staffan Gnosspelius
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
ISBN 9789185311378
Antal sidor: 16
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Värsta syrran

I den senaste boken av Kristina Murray Brodin möter vi Rita. Hon är för liten för att vara hemma själv och hennes storebror Jorma måste passa henne en stund medan mamma fixar något på jobbet. Jorma har dock redan bestämt med Ali att de ska dra till stan och han har inte alls någon lust att passa syrran.

Det är lugnt, säger Ali. Jag kan vänta. Småungar är fett coola.

Jorma tycker att Rita kan vänta framför TV:n så att hon inte stör men Ali håller inte med, han tar istället med sig Rita ut och börjar bygga kottdjur med henne. Sen har de business ihop resten av dagen.

Som vanligt har jag testat den här boken på delar av mina båda testpaneler. Den första består av femåringarna på jobbet och det var med lite spänd förväntan som jag introducerade ett delvis nytt ordförråd för dem. Föräldrar har ju som bekant inte alltid samma syn på vilka ord som är okej och vilka som inte är det. Det förekom några fniss här och var men det allra största skrattet kom när jag läste den raden där Ali säger till Jorma att Rita är smart och att hon kommer att bli professor. Det visade sig att barnen var övertygade om att en professor är en gammal gubbe med skägg och jag slet hårt för att förklara innebörden av titeln och dess dignitet för dem. Resten av dagen förekom några ”fett coolt” här och var men det blev ingen epidemi. Elin Okodughas illustrationer är fulla av liv och glädje och det blev till en lek under läsningen bland barnen på jobbet att se vad fåglarna gjorde på varje uppslag.

Testpanel nummer två bestod i det här fallet av min egen sexåring. Han ville höra den två gånger och när jag frågade vad han gillade med boken var svaret: Alla de där orden!

Vad tycker jag själv då? Jag tycker om hur vänskapen mellan Rita och Ali skildras, Jormas protester till trots. Språket flyter väldigt fint och jag ler igenkännande åt alla uttryck men saknar kanske lite para, len, chok och jalla för att känna mig helt hemma. Boken efterlämnar en skön känsla av en lyckad dag och det är nog det här som menas med feelgood-litteratur.

Värsta syrran

Författare: Kristina Murray Brodin

Illustratör: Elin Okodugha

Förlag: Vombat förlag (2012)

ISBN: 9789186589233

Antal sidor: 28

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Snövit

En klassiker av bröderna Grimm. När jag sätter mig för en sagostund med mina barn på fem och nio år så inser jag plötsligt att de inte kan sagan om Snövit. De har faktiskt inte sett Disneyversionen eller hört den traditionella. Jag hade själv Disneyfilmen i minnet så bröderna Grimms slut blev något av en överraskning.

Bilderna är vackra. Man får känslan av att hålla i ett konstverk. Tyngden i det stora formatet upplevs som rejäl och redan innan jag börjat läsa för barnen så känns det som riktig sagobok, sådär som sagoböcker ska kännas, magiska.

Snövit är en vacker flicka med hår svart som ebenholts, läppar röda som blod och hy vit som snö. Hennes mor dör vid hennes födsel och pappa konungen gifter snart om sig med en elak men mycket vacker kvinna. Styvmodern har en magisk spegel där hon ofta frågar vem som vackrast i landet är och spegeln, som alltid talar sanning brukar säga drottningen. Men när Snövit är sju år så säger spegeln flickans namn. Styvmodern avskyr Snövit för hennes skönhet. Hon låter en jägare ta med sig flickan ut i skogen för att döda henne men jägaren låter henne fly. Som ni säkert redan vet så hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Treenigheten som är vanlig i dessa gamla sagor finns även här. När styvmodern får veta att Snövit lever så klär hon ut sig till en gammal kvinna och beger sig till stugan där Snövit är ensam om dagarna medan dvärgarna arbetar i gruvan. Tre gånger om försöker hon döda Snövit och den sista gången lyckas hon med ett förgiftat äpple

En hemsk saga? Ja, bröderna Grimms sagor är oftast väldigt grymma. Det är väl Disney som gjort dem mer barnvänliga.

Men även om grymheten finns här i Snövit så är sagan trots allt lite ytlig. Snövit blir dödad för att hon är väldigt vacker och hon kommer till liv just av den orsaken också. Mycket mera om hennes personlighet vet man inte. Ett annat irritationsmoment, som framförallt min kritiker till nioåring störde sig på var flickans ålder. Snövit är bara sju år och hon verkar inte åldras, vare sig i text eller i bild, trots att åren går då hon ligger i kistan. Hon är alltså bara ett barn då hon vaknar till och vill gifta sig med prinsen.

Sedan finns en mycket vacker bild på när Snövit äter ett äpple där det står i texten att äpplet var delat till hälften fastän det ser ut att vara helt i bild. Fler störande saker som inte samverkar mellan text och bild är då man ser Snövit ligga på marken utanför stugan och det står i texten:

När dvärgarna kom hem fann de Snövit helt livlös på golvet.

Jag tycker inte om sådana missar. Även om bilderna ibland är surrealistiska och mycket vackra att titta på så vill jag att bild och text ska hänga ihop. Men om vi bortser från detta så är detta en traditionell saga som min femåring satt helt tyst och lyssnade till, vilket jag måste säga, ger boken högt betyg trots kritiken från mig och min nioåring. Eller så blev han bara fascinerade av min hemska föreställda röst då jag gång på gång under läsningen sade:

Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.

Hmm…måste smått erkänna att det emellanåt är roligt att läsa en riktigt grym saga bland alla gulliga och pedagogiska barnböcker. Men den absolut stora behållningen med boken är fransmannen Benjamin Lacombes vackra bilder som gör denna saga nästan drömlik.

Snövit
Författare: Jacob & Wilhelm Grimm
Illustratör: Benjamin Lacombe
Förlag: raben&sjögren
Utgivning: 201209
Antal sidor 48
ISBN: 9789129684964
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Betty är en speciell sorts ko

Uno är busschaufför och kör gröna linjen varje dag med samma passagerare. Nu hotas hans busslinje av nedläggning just för att han har för lite folk som åker med. Uno blir ledsen men så mitt i natten får han besök av brevbäraren som kommer med ett stort paket. Det innehåller en speciell sorts ko som heter Betty.

Jag tycker det är helt underbara bilder i den här barnbilderboken. Färgstarka, fantasieggande och helt enkelt mysiga att titta på. Även den stora staden med dess trafik och trängsel gestaltas gemytligt. Texten innehåller en del svåra ord och kanske även för komplicerade ord. Den var lite brokig att läsa och det gäller att läsa tydligt för att inte snubbla med tungan. Men min femåring tyckte sagan var väldigt rolig och flera gånger fick vi kolla på kartan som fanns fram i boken för att se var busslinjen gick.

På baksidan kan man läsa att boken handlar om vänskap och vad man kan åstadkomma tillsammans. Men jag tolkade den lite annorlunda. Även om Uno trivs med sitt jobb så behövs ibland förändringar. Uno blir ledsen när förändringen kommer men blir räddad av något oväntat och som han först inte vågat drömma om. Det kan vara svårt ibland att bryta mönster och göra något annorlunda, kanske något helt galet men kossan Betty blir en ny fräsch start i Unos arbetsliv.

Författaren Anna Gullischen var helt obekant för mig men hon är inte alls någon debutant. Tillsammans med illustratören Cara Knuutinen har de tidigare gjort böckerna om Saga Blom. De böckerna har beskrivits vila i ett skimmer av Elsa Beskow stil. Mustiga och vackra kan jag läsa av tidigare citat från recensenter. Böckerna handlar alltså om ett barn som gillar trädgårdsarbete och det kanske inte är så ologiskt då författaren även är trädgårdsmästare. Jag blev nyfiken på de här böckerna för de verkar väldigt fina och intressanta. Roligt då man finner nya favoriter bland barnboksskaparna.

Betty är en speciell sorts ko
Författare: Anna Gullichsen
Illustratör: Cara Knuutinen
Förlag: Söderströms
Utgiven: 2012
ISBN:9789515228918
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris