Bilderböcker – Sida 111

Här kommer mc-polisen

Här kommer mc-polisen är bok nummer 13 av Arne Norlins ”Här kommer…”-böcker som handlar om pojken Halvan. I de tidigare böckerna har han kört exempelvis polisbil, flygplan, tåg och sopbil. Hemma hos oss har vi läst varenda en, eftersom sonen när han var lite mindre var galen i alla typer av fordon. Nu har han hunnit bli 6½ år, och att leka med bilar är inte längre så intressant, men en ny Halvanbok är inte helt fel ändå.

Alla Halvanböcker börjar med att Halvan sitter i sitt rum och leker, i det här fallet med en polismotorcykel. På nästa uppslag har han plötsligt blivit en vuxen Halvan som själv är mc-polis. Här får man läsa om den utrustning han måste ta på sig innan han åker ut med motorcykeln, och på sidorna efter beskrivs alla speciella detaljer som en polismotorcykel har. Fakta om hur man mäter motorcyklars styrka (i kubik) finns också i en ruta. Allt detta gör att det faktiskt kan vara lite intressant läsning även för en vuxen person.

När våren kommer är det dags för mc-poliserna att börja åka på sina motorcyklar, och vi får veta att det krävs en träningsvecka där man övar på undanmanövrar och eskorter bland annat. Självklart händer det något spännande i boken också: när Halvan är på väg till en dags jobb som ska innebära hastighetskontroll får han höra talas om ett rån. Det blir utryckning med blåljus och full gas! Ska Halvan hinna ikapp rånaren som flytt på en moped?

Jag gillar Halvanböckerna, de känns genomtänkta med bra och lagom mängd fakta blandat med en liten spännande historia. Undrar just vad Halvan kommer att få för yrke nästa gång?

Om man gillar Halvan kan jag varmt rekommendera Halvans ABC också, som jag recenserade förra hösten, läs om den här. Flera av böckerna finns också anpassade för de minsta barnen; Barnboksprats Emma har recenserat två av dem här.

Här kommer mc-polisen
Författare: Arne Norlin
Illustratör: Jonas Burman
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129676709
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Super-Charlie & gosedjurstjuven

I den första boken om bebisen Super-Charlie fick vi reda på hur det kom sig att han blev en superhjälte, hur han fick sin mantel och hur han stack iväg och ordnade upp en sak på sitt eget lilla (stinkande) vis.

I den här boken är det han som tar reda på hur det egentligen ligger till med storasysters försvunna gosedjur Glennis. Är det verkligen så att det har varit inbrott hos familjen under natten? Och varför skulle det enda som blivit stulet i sådana fall vara ett gammalt gosedjur? Super-Charlie vaknar av att storasyster är helt förtvivlad, i rena förskräckelsen lyfter han från sängen (han kan flyga) och ser sig snabbt omkring för att försäkra sig att ingen har sett det. Det är nämligen bara mormor som känner till hans superkrafter.

Alla i familjen letar högt och lågt, men ingenstans finns Glennis. Pappan som är polis berättar att de tagit en gosedjurstjuv på bar gärning bara häromdagen. När familjen åker iväg jobb och skola är Charlie kvar hemma med mormor. Charlie är lite sur eftersom han inte kommit underfund med hur han ska göra för att använda sin superhörsel. Under dagen letar han och mormor ledtrådar i storasysters rum, och de hittar faktiskt flera saker som verkar intressanta…

När pappan kommer hem från jobbet och har med sig ett nytt gosedjur till dottern blir det inte riktigt som väntat, dottern blir inte alls glad utan börjar stortjuta! Här kan man som vuxen läsare börja ana vad det är som faktiskt här hänt; gamla stinkande mjukisdjur och gosefiltar….vad har man inte själv haft lust att göra med dem?

Super-Charlie kommer såklart att lösa ”mysteriet”, och allt blir till slut frid och fröjd förstås. Illustrationerna är gjorda av Millis Sarri, som i maj förra året berättade för Barnboksprat om hur en illustratör arbetar. En kul detalj att nämna när det gäller illustrationerna: på ett uppslag ser man familjens tv, och där är det en bild tagen från ett verkligt tv-program, nämligen ett avsnitt av ”Let’s Dance” där man ser Camilla Läckberg (bokens författare) dansa!

Charmig story, jättefina illustrationer och en fråga i slutet av boken som jag tror antyder att det kommer fler böcker om Super-Charlie.

Super-Charlie & gosedjurstjuven
Författare: Camilla Läckberg
Illustratör: Millis Sarri
Förlag: Tukan förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789174015409
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lillasyster är ett monster

När jag hade publicerat min sammanställning av syskonböcker fick jag en trevlig överraskning hem i brevlådan:

Det mest slående med denna bilderbok är de fullkomligt underbara bilderna! Jag älskar dem, de är så fina, charmiga och gjorda med glimten i ögat.

Boken handlar om Bob, som får en lillasyster. Han tycker så mycket om att mysa med sina föräldrar, men plötsligt har de bara tid för bäbisen. De säger att hon är en sötnos, och allt möjligt annat tramsigt, men Bob vet bestämt att hon är ett monster. Men var kom hon ifrån egentligen? Bob funderar och till slut får mamma påminna om hur det egentligen gick till. Och såklart kommer Bob på att det finns fördelar med att ha en syster.

Precis som jag varit inne på tidigare är det väldigt vanligt med syskonböcker som fokuserar på svartsjuka och den här boken är en ganska typisk sådan. Jag kan tycka att det känns lite hårt att läsa meningar som ”Men en dag bryr sig ingen om mig längre” för ett barn som ännu inte upplevt konkurrensen ett syskon kan innebära, så därför hoppade jag över och slätade ut lite när jag läste för min fyraåriga dotter som då var blivande storasyster (Lillebror Sander föddes 4 november och det var innan dess vi läste boken).

Som sagt, bilderna är underbara och de samspelar klockrent med texten. Här är några exempel:

Var kommer lillasyster från egentligen? Bob funderar. Bilden uttrycker väldigt mycket utöver det som sägs i ord. Men jag undrar en sak… hur många har sopnedkast idag? Jag fick förklara konceptet för min dotter, som är van att slänga sopor i soprummet. Samma sak gäller brevlådeinkast i dörren, fast det kanske är vanligare att det finns kvar i äldre hus?

Min favoritbild i hela boken. Så sann… Roligt med en blinkning till den vuxna högläsaren, för jag misstänker att barnet självt kanske inte ser det lustiga i bilden.

Boken innehåller även lite, lite fakta när mamma påminner Bob om hur det gick till att få en lillasyster, men det är inte bokens fokus.

Många bäbisar på pärmarnas insidor.

En mysig och rolig bok, mysig mest för de sköna bilderna och rolig för att Bob tänker så knasigt.

Johanna Ögren på Bokhora har också recenserat boken. De gillar boken, men hennes barn har inte riktigt förstått att lillasyster faktiskt inte är ett monster på riktigt…

Lillasyster är ett monster
Författare: Linda Pelenius
Illustratör: Lena Forsman
Förlag: Berghs (augusti 2012)
ISBN: 9789150219425
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ester Arg och Daisy Galej

Två vänner. Två personligheter. Två som kan tänkas komplettera varandra. Ester är den arga typen och Daisy den glada. När de möts, vilket sker ofta då de är grannar, så samspelar de bra, men så blir ändå Ester irriterad, det ligger för henne att bli det. Daisy, den soliga, är alltid glad både innan och efter Esters ilskna utbrott. Hon är en skön typ helt enkelt, men det är klart att jag kan undra om hon ändå inte kan bli lite, lite arg när ingen ser. Det undrar Ester också, hon har en insikt i att hon själv ofta blir arg, och en dag frågar hon rakt ut varför Daisy alltid är så glad och inte blir arg för någonting. Daisys svar är kanske inte så djupsinnigt men liksom livsbejakande:

Jag tycker väl inte att det finns så mycket att bli arg för.

Det blir ju så att Daisy känns som min förebild här, allt är så mysigt, positivt och vaniljdoftande med henne. Men samtidigt så berör arga Ester, det finns ju dagar när vi alla känner oss mer eller mindre som hon. Jag undrar bara varför hon blir så otroligt arg. Har något hänt i dåtid som påverkar nutid? Har hon alltid varit så arg? Det väcks flera frågor kring båda karaktärerna och jag vill läsa mer om dem och deras vänskap och utveckling. De gör ju så roliga saker ihop, roligheter som Ester alltid hänger med på, som t.ex. bananfrossa och krocketspel. Bakom allt lurar förstås Esters hetsiga humör och jag ler lite uppgivet när hon fullständigt smular sönder all magi i tillvaron med rationella och tråkiga svar, som att inte ens en fin liten tussilago gör henne glad, den gör henne bara allergisk och stjärnfall är väl inget, det är bara stycken av sten som faller från rymden och bränns upp i jordens atmosfär. Kanske vill Ester ändå lära sig att bli lite glad ibland? En fin sak i alla fall är att hon kan be om ursäkt när hon farit ut i vrede och Daisy hon tar det så bra, så bra.

En handledning finns att ladda ner gratis på Alvina förlag och varje pedagog som söker inspiration och vägledning kring barn och känslor borde jubla över både boken och alla tips i handledningen, som kan leda vidare mot större förståelse kring hur vi kan vara och hur vi kan känna. Fina kakrecept längst bak i handledningen finns också, här kan matematik tränas och vi kan få baka samma kakor som vi ser i boken, för det är ju så att Ester och Daisy fikar ett par gånger i veckan. Hemma hos Daisy förstås. Då och där utspelar sig nästan alltid ett drama kring att Ester retar sig så infernaliskt på Daisy, sin bästa vän. Utbrotten som följer hoppas jag på sikt kan läka och lugna Ester något. Jag kommer att tänka på äldre människor jag mött i vården. Det var så med vissa sorters människor att antingen var de som Ester eller som Daisy. Inga direkta mellanlägen i humöret, utan alla visste vad som väntade. Intressant och lite ovanligt att möta dessa två typer även i en barnbok.

En personlig och egensinnig bok med udda karaktärer i, som ändå kan leva i en vänskap och umgås trots sina olikheter. En bok av barnboksdebutanten Anna Platt, som kan få oss att prata om känslostämningar och vänskap. Och att titta på Maria Källströms bilder är fantastiskt bara det. Åh, de är både fina och roliga!

Ester Arg och Daisy Galej
Författare: Anna Platt
Illustratör: Maria Källström
Förlag: Alvina förlag (2012)
Antal sidor: 24
ISBN: 9789186391126
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En odödlig tomte lämnar spår

En finstämd gammaldags saga där man förstår att tomten har egenskaper som ingen annan; han ger frid, uppmuntran och hopp, pysslar och myser. Tomten är vän med alla djuren på gården, går runt i uthus och bodar – det är hans domäner sedan urminnes tider. Även människornas boning besöker han, men de sover, ingen människa har någonsin sett honom, bara spåren som han lämnar.

Riktiga små tomtar som vakar över djur och människor, gård och hus – finns de? Ja, om man lyssnar till gamla sägner och skrönor och riktigt håller sina sinnen öppna så kan man nog ana att de finns där – de lämnar nämligen spår – i alla fall om man får tro Astrid Lindgren, min farmor och en mängd andra människor från en annan generation som kunde konsten att berätta om de grå små odödliga varelserna med röda luvor. Men folktrons tomtar var inte alltid enbart vänliga, de kunde bli lite stötta och vreda då och då. En liten extra gnutta fantasi skadar inte när man ska förmedla fenomenet till den yngre generationen. De kan finnas lite var stans de där små.

Astrid Lindgren skrev berättelsen Tomten är vaken omkring 1960 men den är aldrig tidigare utgiven på svenska, berättelsen skrevs och gavs ut för utländska förlag, då illustrerad av Harald Wiberg. Originalmanuset återfanns för några år sedan och nu kan vi med hjälp av Kitty Crowhters bilder hålla berättelsen om den klassiska tomten levande ännu en tid.

Det är en kall vinternatt med mycket snö, månen lyser, på gården ute i skogen sover alla. Men i en vrå på höskullen finns en mycket gammal tomte, han är vaken. Nu är hans tid inne, alla gårdens djur ska han besöka, prata lite, tyst på tomtevis, på ett språk som bara djuren kan förstå. Tassa omkring, pyssla om och mysa runt. In i alla husen går han, i snön finns spåren kvar. Djuren tar emot honom när han kommer, de känner sin vän. Men människorna sover – dem kan han inte prata med. Han skulle gärna vilja prata med barnen, men de sover ju – som barn gör på natten.

Det är en fin och sammanhållen berättelse som slutar som den börjar, för att lätt kunna börja igen och igen. Budskapet är enkelt; vänskap, trygghet, upprepning – någon finns där och ser till allt och alla i mörkaste vinternatten, alla andra årstider också – dag ut och dag in, utan att vi märker det. Text och bild förmedlar ett märkligt, nästan magiskt, lugn.

Kitty Crowther lyckas förmedla tomtekaraktären så som jag själv uppfattar den: som rysligt gammal och nästan organisk – kanske är näsan lite väl lång för att helt motsvara min tomtebild. Även det grågrönblå vinterljuset som måne, skog, kyla och snö bildar i olika varianter beroende på plats har hon fångat.

Det jag känner mig lite främmande för är att tomten tar av sig kläderna, kryper i säng och läser en bok – det ingår liksom inte i min tomteuppfattning.

Kanske är inte allt begripligt för målgruppen, det är lite gammaldags – men å andra sidan är tomten både gammaldags och lite obegriplig – hur som helst är det en mysbok om en liten doldis. Glädjande är det att berättelsen har fått komma tillbaka till oss att förvalta.

Titel: Tomten är vaken
Text: Astrid Lindgren
Bild: Kitty Crowther
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN 9789129680935
Antal sidor: 24
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris