Julförberedelser

En liten argsint tomte, en storfamilj av kaniner i flera generationer, tillfälligheter, traditioner och decenniers sagobilder mixat och sammansatt till en saga i 25 kapitel om våra västerländska traditioner inför och under julen. Saga, realitysåpa, deckargåta, parodi – eller trådar för sagoläsaren att nysta vidare i inför julen tillsammans med barnen.

Hustomten Vrese håller till på en övergiven gård, där möbler och ting lämnats i bostadshuset. Under sin dagliga runda räddar han en humla, som han tar med till sin inredda hundkoja och pysslar om, annars är han tvär och vresig mest hela tiden och vill helst vara ifred. Dagen är den första december, och då tänder han ett ljus – oavsett vilken veckodag det är. Men det går inte så bra för den argsinta tomten: när han ska tvätta sina vantar och sin luva får vinden tag i dem och de försvinner.


I en annan del av skogen bor en kaninfamilj, i hålan sjuder det av aktivitet – de vuxna pysslar med sitt och barnen leker vilda lekar. Mamma kanin skickar ut ungarna och säger att snart är det vinter. Det är så allting börjar, ungarna vet inte vad vinter och snö är men går ut för att vänta på det mamma säger ska komma snart. Det är då de finner: först något rött – som nog är en huvudsak, och sedan två av något – som man nog kan stoppa saker i och så en fyrkantig sak med krumelurer på. Med lite list kan man klura ut att samtliga ting har med tomten och julen att göra.

’Barnen’ bär hem sina fynd för att få hjälp att förstå vad det är de har funnit. Och så går decemberdagarna medan kaninfamiljen samlar ledtrådar. Ryktet sprider sig i skogen och bit för bit vidgas deras kunskaper, det handlar om en tomte som ska komma och om julen, det ena ger det andra, och ska någon komma så måste man förbereda sig: det ska bjudas på godsaker, göras fint, diktas visor och tal… Och så kommer äntligen snön.

I hundkojan ligger den vresige tomten i sin säng, avsnittet har nummer tretton: en stjärna lyser starkare än de andra, faller och förvandlas till en kvinna i vitt med vingar och ljus i håret. Omgiven av ett stort ljus bjuder hon på kaffe, bullar och pepparkakor, säger till tomten att han inte ska vara rädd och berättar den glada nyheten att han ska få barn. Och att han blir snäll om han tar en till pepparkaka! Det må vara en tomtedröm eller ej, men det är just detta sammelsurium som präglar hela historien – som pågår som ett sökande och ett konstruerande av ett julpussel bestående av alla bitar som tänkas kan.

En lek med språkliga uttryck, invävda talesätt och en mix av traditioner och julförberedelser, som pågår utan att kaninfamiljen egentligen vet varför, för tankarna till att allt är en konstruktion samtidigt som den relaterar till vår mänskliga tillvaro före jul och vår vilsenhet i att förmedla, och kanske förstå, vad vi egentligen firar/väntar på/sysslar med. Helt enkelt vad som egentligen sker under tiden före den 24-/25:te och varför.

Till Ulf Starks textberättelse hör Eva Erikssons bildberättelser – ja, de är på ett märkligt sätt flera; en hel väv med spår av traditionella sagor som följt med eller uppdaterats under decennier. Lättast att relatera till är Beatrix Potters djursagor, Nalle Puh och hans vänner, Pricken, Alice i Underlandet, Elsa Beskows Ocke, Nutta och Pillerill och Tomtebobarnen. Sagovärlden är trots allt inte så stor.

Med alla referenser från sagor, traditioner och verklighetens julförberedelser är jag en aning skeptisk mot denna kapitelbok som slutar med en julotta för alla födda barn i en ljusstrålande isigloo, anordnad respektive byggd av tomten för kaninfamiljen och skogens djur. Men om man accepterar att läsningen ställer krav, är beredd att ge stort utrymme för dialog där man diskuterar egna traditioner och reflekterar över händelserna i de korta kapitlena, som är tänkta att läsa dag för dag, kan det bli en riktigt mysig och lärorik ’i väntan på julen saga’ för både läsare och lyssnare.

Kapitlen kommer även att finnas som julkalender på bokus.com och på rabensjogren.se.

 

Titel: Jul i stora skogen
Text: Ulf Stark
Bild: Eva Eriksson
Förlag: Rabén & Sjögren  (2012)
ISBN 9789129681062
Antal sidor: 101
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Snömannen

Eva Susso och Benjamin Chaud visar oss att Snömannen kan vara en vänlig figur. Han kan vara någon som bjuder på grankotts- och blåbärssoppa  när man har varit ute och åkt snowboard med sin bror och gått vilse. Han kan ha en farfar som gillar att tälja träugglor, och som husdjur kan han ha en get, som han mjölkar… Det främmande kan förstås göra en lite på sin vakt ändå, det är ju inte varje dag man hamnar hemma hos en Snöman, trots allt. Då är det ju skönt om Snömannen fnittrar gulligt, är vegetarian och har ett skojigt och charmerande språk:

”Vad fint Snömannen bor, säger Max, nästan som i ett hus.
Här kan vi bo, säger Uno.
Men bara på låtsas, säger Max.
Tycker du om oss?
Yetin pletin plack, säger Snömannen och fnittrar.
Sen känns allt liksom roligt.”

Snömannen har burit hem Max och Uno till sin grotta.

Snömannen är en tämligen oemotståndlig liten historia, ett äventyr som kan passa både små och större förskolebarn. Syskonen Max och Uno gestaltas fint i både text och bild, och även om historien berättas i tredje person så är det Max, den yngste, som vi kommer närmast. Susso balanserar skickligt det spännande – som inte tippar över och blir skrämmande – med det varma, humoristiska och bekanta.

Benjamin Chauds illustrationer är som alltid välgjorda, stilsäkra, lättillgängliga… På förlagets hemsida kan man läsa om honom: ”Han är en av Frankrikes mest kända och omtyckta illustratörer. Han säger: ’Sedan 1999 bor jag i Marseille. Jag ritar för att flickor ska tycka om mig. Jag tycker om berg också.’ Hm. Ja, bilderna tycker jag i alla fall mycket om!

Max och Uno går vilse.

(Chaud har nu även debuterat som författare. Hans bilderböcker Min kanin Sockan och Björnens sång har också de utkommit på Rabén och Sjögren. Helena Ferry har skrivit om båda titlarna här på bloggen; följ länkarna.)


Snömannen
Författare: Eva Susso
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén och Sjögren (2012).
ISBN: 9789129680621
Sidantal: 32.
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

Snart har vi en baby!

Min biblioteksräd efter syskonböcker resulterade ju i endast ett hemlån, nämligen den gamla klassikern Snart har vi en baby! av Gunilla Hansson. Det är en kartongbok med tjocka sidor, men ovanligt innehållsrik för att vara en sådan bok. Jag kände på mig att den skulle passa oss bra och den blev verkligen en smash hit, så jag har nu klickat hem ett eget exemplar.

Handlingen i korta drag: Egons mamma har en bäbis i magen. Egon har en massa funderingar och får svar på sina frågor. Sen är det dags, Egon får en lillasyster!

Ganska mycket fakta, men på ett enkelt sätt.
Den här boken tycker jag passar utomordentligt för barn som ska få sitt första syskon. Jag gillar att den innehåller fakta, utan att bli för detaljerad, men allra mest att den håller en huvudsakligen positiv ton kring hela att-få-syskon-spektaklet. Väldigt många andra syskonböcker fokuserar ju på syskonsvartsjuka eller hur jobbigt det är att ha en bäbis, och visst, det är väl bra att förbereda det blivande storasyskonet på det, men samtidigt känner jag mig tveksam till att gå på alltför hårt om sådant om nu barnet självt har en positiv bild av att få syskon. Det har i alla fall min snart fyraåriga dotter och jag vill inte bombardera henne med alltför mycket negativa tankar och idéer. Däremot kan jag tänka mig att vi får stor glädje av böcker om syskonsvartsjuka och rivalitet sedan när hon själv upplevt det och behöver bearbeta det på olika sätt.

Mamma har en bäbis i magen!
Har Egon det också?

Jag tycker också om att boken låter barnet få känna sig smart ibland. Jag tänker särskilt på när frågan ställs om Egon också har en baby i sin mage (se bild till höger). Då svarar min dotter genast ”Nääää, det är ju bara mammor som kan!” Men kanske tycker Egon precis som hon själv att det är roligt att låtsas att en har en bäbis i magen, precis som mamma.

Avas allra, allra mesta favoritdel i boken är när telefonen ringer hem till mormor och Egon medan föräldrarna är på BB. Det är bäbisen som skriker i luren! Av någon anledning tycker Ava att det är hysteriskt roligt, så detta parti brukar vi läsa om ett par gånger och härma bäbisens skrik.

Ava tycker det är jätteroligt
när bäbisen ringer till Egon!

Jag är inte 100% kompis med språket alla gånger, men det gör inte så mycket, för den här boken passar bra att läsa nästan ordagrant och göra lite egna avvikelser, tillägg och ändringar. Förutom vissa komplement, som att flika in personliga reflektioner och knyta an till Ava, byter jag konsekvent ut ordet ”baby”, som känns väldigt onaturligt i min mun. Jag vet knappt ens hur jag ska uttala det – bejbi, bäby..? – och väljer hellre att säga ”bäbis”.

Jag förstår mycket väl varför denna bok är populär nog att motivera nytryck. Vill man ha en ”vanlig” syskonbok, så är detta nämligen en riktigt bra sådan. Den är inte den mest nyskapande, originella syskonboken, men den kommer ju undan med det i och med att den är en klassiker. Jag kan tänka mig att det är svårare att få en ”vanlig” syskonbok utan särskild edge utgiven idag. Men ibland är det vanliga och väntade precis det man vill ha.


Snart har vi en baby!
Författare & illustratör: Gunilla Hansson
Förlag: Rabén & Sjögren (nyutgåva 2008)
ISBN: 978-91-29-66789-9
Antal sidor: 16
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Estetiskt tilltalande allkonstverk

Typsnitt kan vara töntiga, text tråkig, teckningar tafatta, tilltal teatraliskt oäkta, layout och rytm tragiskt ogenomtänkta… Titeln Ture Torsk Torsdag innehåller inga direkt upphetsande ingredienser; men som helhet är titeln lika fantastisk som boken – ett vardagsdrama som kan utspela sig när som helt och var som helst! Med rätt uppläsare tror jag mig hålla ett äkta allkonstverk i min hand.

Säkerligen är det en barnbok, men innehållet skulle lika gärna kunna serveras som lunchteater eller som projicerat bildspel med röster och svagt bakgrundsljud/musik. Det litterära verk jag har avnjutit ligger nära så väl allålders- som allkonstverk. Läs även Malin Molinders recensioner av några andra böcker av samme författare här på Barnboksprat.

Efter första uppslaget, som är täckt av gröna T:n i olika typsnitt, inleds intrigen med en dialog mellan Ture Torsk och en medlevande osynlig berättare. Dagen med stort T är Torsdag. Redan tidigt förstår läsare och lyssnare att berättelsen har flera huvudpersoner, det är nämligen en äkta kärlekshistoria. De huvudsaliga ingredienserna är nu presenterade. (Det ska påpekas att Ture är en mycket blyg och försynt torsk som trots att han lever sitt liv under ytan definitivt inte har med den undre världen att göra, som man som vuxen kan förledas att tro.)

Jag vill vidare beskriva miljön där nere i havet: det är grönt; alggrönt, tånggrönt, sjögräsgrönt och lite dygrönt – bokens uppslag går alla i nyanser av grönt, förutom ett inslag av ilsket rött, men berättelsen slutar – eller fortsätter – i undervattniskt grönt rosskimrande sken. Där på bottnen finns givetvis undervattensväxter av alla de slag och grönhet: liljor, tång, sjögräs och många fler – men vackrast och mest sensuella är nog de jugendinspirerade slingornamenten och ljusreflexmönstren som liknar solljusblommor. Och så finns det luftbubblor – så klart.

Och så alla de integrerade t-typsnitten som smälter in i miljöbilderna och ger ett fantastiskt liv åt undervattenslayouten! Vidare är det inte bara i den konstnärliga sidlayouten som typsnittet har en roll utan även i textberättelsen, olika stilar gör att man som läsare får hjälp att nyansera sin läsning på ett underfundigt sätt.

 

De tre torskkaraktärernas (?) minspel är mycket talande i all sin tysthet och torskkropparna uttrycker det de rimligen kan. Handlingen är ett triangeldrama där huvudrollerna innehas av Ture, Tea och Tobias; Tobias är Tures rival och bägge åtrår de den sköna Tea. Tobias är en tuff och självsäker torsk, Ture är blyg, osäker och romantisk. Den medlevande berättarens roll är att föra handlingen framåt genom uppmuntrande dialog – att pusha den blyga torsken att närma sig sin stora kärlek. Men så händer det sig det att Ture tuggar i sig en taggig tångräka och tuppar av. Tea räddar hans liv och får upp ögonen för den tystlåtne torsken, Tobias blir topp tunnor rasande och troppar av…

Tyckte ni att det blev många T – tja, i den här berättelsen börjar alla bärande ord på T.

Dessutom är det Tjocka Tumvänliga sidor som Tål att Ta i.

Ett klassiskt tidlöst drama för alla åldrar!

Titel: Ture Torsk Torsdag
Författare: Erik Magntorn

Illustrationer och grafisk form: Staffan Gnosspelius
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
ISBN 9789185311378
Antal sidor: 16
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Värsta syrran

I den senaste boken av Kristina Murray Brodin möter vi Rita. Hon är för liten för att vara hemma själv och hennes storebror Jorma måste passa henne en stund medan mamma fixar något på jobbet. Jorma har dock redan bestämt med Ali att de ska dra till stan och han har inte alls någon lust att passa syrran.

Det är lugnt, säger Ali. Jag kan vänta. Småungar är fett coola.

Jorma tycker att Rita kan vänta framför TV:n så att hon inte stör men Ali håller inte med, han tar istället med sig Rita ut och börjar bygga kottdjur med henne. Sen har de business ihop resten av dagen.

Som vanligt har jag testat den här boken på delar av mina båda testpaneler. Den första består av femåringarna på jobbet och det var med lite spänd förväntan som jag introducerade ett delvis nytt ordförråd för dem. Föräldrar har ju som bekant inte alltid samma syn på vilka ord som är okej och vilka som inte är det. Det förekom några fniss här och var men det allra största skrattet kom när jag läste den raden där Ali säger till Jorma att Rita är smart och att hon kommer att bli professor. Det visade sig att barnen var övertygade om att en professor är en gammal gubbe med skägg och jag slet hårt för att förklara innebörden av titeln och dess dignitet för dem. Resten av dagen förekom några ”fett coolt” här och var men det blev ingen epidemi. Elin Okodughas illustrationer är fulla av liv och glädje och det blev till en lek under läsningen bland barnen på jobbet att se vad fåglarna gjorde på varje uppslag.

Testpanel nummer två bestod i det här fallet av min egen sexåring. Han ville höra den två gånger och när jag frågade vad han gillade med boken var svaret: Alla de där orden!

Vad tycker jag själv då? Jag tycker om hur vänskapen mellan Rita och Ali skildras, Jormas protester till trots. Språket flyter väldigt fint och jag ler igenkännande åt alla uttryck men saknar kanske lite para, len, chok och jalla för att känna mig helt hemma. Boken efterlämnar en skön känsla av en lyckad dag och det är nog det här som menas med feelgood-litteratur.

 

 

 

 

 

 

 


Värsta syrran
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Elin Okodugha
Förlag: Vombat förlag (2012)
ISBN: 9789186589233
Antal sidor: 28
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris