allåldersbok – Barnboksprat

En historisk guide genom bildkonsten

I Bildriket; En konstbok för unga erbjuds närgångna möten med några av världens mest kända bildkonstverk, och deras skapare, genom tiderna. Mona-Lisas leende granskas, Monets näckrosor synas och Jackson Pollocks teknik presenteras; vi får exempelvis läsa historien bakom van Goghs avskurna öra och att Michelangelo tillbringade fyra år i en ställning 20 meter över golvet. Men framför allt blir läsaren uppmärksammad på fantastiska målningar och vägledd i att uppleva konst!
Kanske kan man kalla boken en introduktion: att titta på bilderna innebär att man får en inblick i konstens värld, att läsa parallellt med tittandet utvecklar seendet i ett fortsatt bildupplevande.

I princip är upplägget ett uppslag per konstnär och verk: en stor bild på hela konstverket och en löpande text med infogade detaljbilder/förstoringar. Ytterligare detaljer och reflektioner finns tillagda i marginalerna i annat teckensnitt och med hänvisande konstfulla pilar, ungefär som anteckningar. Vissa bilder är i utvikbart dubbelformat.
Bildbetraktare och läsare vägleds i konstupplevelsen, först översiktligt beskrivande, sedan sätts motivet in i ett sammanhang av något slag. Vi uppmärksammas på olika typer av historisk bakgrund, konstuttryck och konstnär i tid och rum eller berättelsen bakom motivet; på konstnärens intentioner, tekniker och måleritekniska effekter, på hemlighetsfulla detaljer som man inte skulle lägga märke till om ingen berättade om dem. Ett konstanalytiskt tänkande väcks: vad föreställer motivet – om det nu är ett föreställande verk och inte ett abstrakt mönster eller arrangemang – vad berättar bilden, hur är den uppbyggd och komponerad, vilken teknik och vilket material har konstnären använt? Hur fångas en betraktare med hjälp av ljus och skuggor, penseldrag i olika tjocklek, lek med speglar, former och linjer, och symboler vi känner igen? Kan man avbilda något som inte finns, har storleken någon betydelse, hur påverkas vi av olika färger? De outtalade och uttalade frågorna kan bli många, och vägledning i förståelse, seende och bildupplevande ges.

Med några undantag är det den västerländska konsthistorien från 1400-talet och fram till 1970-talet som får plats, men att urvalet representerar olika typer av färger, material och flera grafiska tekniker väger hjälpligt upp balansen – någonstans måste man ju börja! Ibland börjar man som ung och ibland som gammal – det är aldrig försent, titelns målgrupp ”unga” tycker jag vilseleder och förminskar innehållet i denna storartade bok. Hos min 90-åriga mamma vaknade vilande konstupplevelser, hon njöt i fulla drag och säkert upptäckte hon flera för henne tidigare okända detaljer. En grundläggande konstguide för alla åldrar som väcker nyfikenhet på bilder, att se, analysera och tolka, eller som fortsatt inspiration och träning i att uppleva och uppmärksamma detaljer. Vem vet: kanske väcker bokens innehåll ett konstkritiskt tänkande. Jämför Warhols Marylin med da Vincis Mona Lisa, hur Dalí och Michelangelo har målat in sig själva i sina verk, eller undersök hur förhållandet mellan par och deras hem gestaltas i olika tider och kulturer.

Bildriket : en konstbok för unga
Författare: Rosie Dickins
Förlag: Ordalaget bokförlag ([2015])
ISBN: 9789174691085
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vem är knyttet?

Tove Jansson 100-års jubilerar, flera av hennes böcker finns som nyutgåvor. Berättelsen Vem ska trösta knyttet? har följt mig sedan jag var liten. Bilderna har etsat sig fast i mitt medvetande i omgångar, olika starkt i olika tider av mitt liv beroende på hur jag har relaterat till dem. Innehållet i textberättelsen har alltid varit en helhet som jag intuitivt har förstått – det ligger i dess natur.

Den uttalade frågan i titeln kvarstår – Vem ska? och plötsligt uppstår en följdfråga Vem är? Listigt vägleds läsaren/lyssnaren av textens upprepade men varierade fråga och i de påståenden som följer. Visst förstår man som vuxen ganska snart att knyttet ger sig ut på sin livsvandring och hanterar svårigheter efter vägen – på väg mot mötet med någon att dela livet med. Tove Janssons tecknade figurer är underbara och odödliga; snusmumriken, my, filifjonkorna… och visst förstår man textens budskap – men i helheten finns det växmån. Bild och text handlar, bland annat, om att våga ta steget, om viljan att bli sedd, höra till och vara behövd, om glädje och livets mening. Om det lilla knyttet som bor ensam i ett mörkt krypin, är tyngd av sin rädsla och sin kappsäck, nedtryckt av sin hatt, instängd och begränsad i rum och skor…

Men kanske ska vi börja från början innan vi går vidare.

I mörker, rädsla och ensamhet kurar knyttet, tänder alla lampor han har och lyssnar skrämd på nattens ljud. Den sugande virvelrörelsen utgår från knyttets stora rädda ögon, det cirkulerande mörkret som lamporna lyser upp återvänder till den hopkrupna gestalten, på helspänn, med den brinnande tändstickan i handen. Så bottenlöst. Då bryts det kompakta av den mjuka rösten – man hinner precis ta emot signalerna på rädsla, ensamhet och mörker, så lyfts man av den säkra trösten att det känns så här hemskt bara för att det är natt och för att man inte har någon vän.

På nästa uppslag tillåts man överblicka tillvaron – knyttet är inte isolerad, det finns ett utanför – visserligen finns där allt han är rädd för; läsaren får en bild av det beskrivna: här går hemulerna med tunga steg, här lyser lamporna hos de andra skrämda krypen som tröstas av varann. Månbelysningens bleka färgskala förändras i nästa uppslag till den tunga, tjocka grå morgondimmans. Berättelsetonen skiftar från ensamhetsynkligheten till stegrande dramatik, mod och beslutsamhet; knyttet lämnar allt! Vart är han på väg, varför och till vad?

Han går och går, bilderna fylls med gestalter av alla de slag, alla är tillsammans i uppsluppen färgsprakande glädje – alla utom knyttet som står utanför, omgiven av mörker, bärande på sin tunga väska och med trånga skor – instängd och fången i sig själv, isolerad. I ett parallelluppslag sitter det allvarstyngda knyttet på sin stora väska mellan stora svarta stenar medan ”…en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik…”. Mumriken är fri, vandrar på ängen utan tungt bagage och trånga skor. ”Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång.”

Knyttet har nu på allvar fått upp ögonen för sin omgivning, på avstånd betraktar han nästa uppslags nöjesfält och alla som har kul tillsammans. Men ingen ser honom och hans utanförskap: ” Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är: stig in och säg godafton så att de SER att du är här!”

Knyttet går vidare, han har nu påverkats ytterligare – hans sinnen öppnas succesivt, glädje och skönhet tar plats. Det tunga och trånga lämnar honom och befinner sig på avstånd. Men ännu återstår en del att bearbeta och upptäcka. Så hittar han en flaskpost – någon annan behöver hans tröst, och då släpper alla hämningar! I sin vidare vandring räds han varken möten eller mörker. Den mest skrämmande av mörkrets makter, den förskräckliga isande kalla mårran, besegrar han. Och där sitter HON, skruttet, den utvalda…

Kärleken färgar hela deras tillvaro, men ännu ett steg återstår – att sätta ord på uppleveler och känslor. Här räcker knyttets förmågor inte till längre utan läsaren/lyssnaren ombeds hjälpa till att formulera ett brev… (i detta uppslags text har jag alltid kommit av mig en aning, tappat rytmen). Blev det svårt även för oss? Kanske kom det lite plötsligt – men förmodligen har vi redan formulerat en stor del av svaren – kanske inte högt men genom de retoriska frågorna och svaren har vi troligen kommit en bra bit på väg.

Utan att vara medvetna om det har vi säkerligen utifrån vår egen nivå redan gjort det som frågas om inledningsvis. Vem ska trösta knyttet? – jo vi, med hjälp av berättelsen och dess vägledningar. Och nu märker jag att varken knyttet, skruttet eller de andra är egennamn – de är karaktärer, karaktärerna är vi. I dagarna cirkulerar en karaktärstest på facebook: vem är du av Tove Janssons karaktärer…

Trots att berättelsen fyller samma funktion i växande och insikt som många andra sagor känns den extra genomarbetad, in i minsta detalj, bild, text, tanke, frågor och svar, uttryck, rim, rytm och teckensnitt. För mig är den störst när den läses högt av en vuxen för ett barn, i mötet mellan litteratur och människa kan mycket ske som inte går att sätta ord på. Vem ska trösta knyttet? är utgiven 1960, då var jag två år och min pappa fick den av sin syster. Han läste den för mig och senare för sina barnbarn, jag har läst den för mina barn och barnbarn Hans berättarröst finns fortfarande inom mig och alldeles säkert var boken i sin helhet lika viktig för honom som den har varit för mig i över femtio år.

Vem ska trösta knyttet?
Författare: Tove Jansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129687330
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

I Shaun Tans fantastiska världar kan allt hända

2011-års ALMA-pristagare Shaun Tan är åter affischnamn, under sommaren är han aktuell på flera museer runt om i Sverige. Den australiensiske konstnären och författaren skapar allåldersböcker som var och en må ta till sig efter sin förmåga, nivåerna är många men gränslösa. Monster och människor möts – de är individer i samma samhälle och mer eller mindre unika; men gång på gång händer det oväntade! I myllret av meningsbärande detaljer fortsätter berättelsebygget med referenser ur så väl konsthistorien som natur- och samhällsvetenskaperna.

Jag-berättaren i boken Borttappad vet att läsaren förväntar sig en historia, vi får följa med honom och återuppleva den gången då han hittade den borttappade saken och höra hans berättelse om hur det gick till och vad som hände. Huvudpersonerna – berättelsens enda individer skulle jag vilja påstå – är pojken som jobbar på sin kapsylsamling och saken han hittar på stranden.

Stranden och staden befolkas av människomassor men inte en enda lägger märke till den gigantiska röda saken med sina många tentakler och spännande detaljer. Trots att pojken leker tillsammans med den hela dagen är det ingen som frågar efter den – alltså är den borttappad och måste tas om hand. Vandringen tillsammans med de bägge genom stadens ’samhällsmaskineri’ är ett äventyr i sig, här finns fenomen, mekanismer och konstruktioner av alla de slag; kugghjuls- och rörkonstruktioner/formationer infogade i arkitektur, och ritningar, tabeller, stämplar och annonser i bakgrundscollaget – man skulle kunna tala om ingenjörskonst och samhällskritik men får absolut inte glömma fantasin och den röda tråden.

Pojken i berättelsen inser att varelsen/saken inte passar in i samhället, inte blir sedd för den den är, eller sedd över huvud taget, han försöker hjälpa den att ’komma till rätta’. Till slut kommer de till en paradisliknande värld full av märkliga saker som inte liknar något annat, om saken egentligen hör hemma där är ovisst men den ger i alla fall ifrån sig gillande ljud. De ’tekniska detaljerna’ att fördjupa sig i känns oändliga; aspekterna utanförskap, att vara annorlunda och omsorg kan även de förstås på olika vis. Rekommenderas över generationsgränser, såväl saken, som pojken är lätta att identifiera sig med!

Om man har möjlighet att besöka något av museerna kan man se den Oscars-belönade animerade kortfilmen The Lost Thing som är en fantastisk filmatisering av boken Borttappad. Visas gör dessutom Shaun Tans originalteckningar, skisser och målningar. På Bror Hjorths Hus i Uppsala lämnar den gigantiska saken sin bakgrund på väggen och sticker dessutom ut sina slingriga tentakler – men hotfull är den inte!

I boken Sommarregler får vi veta vad vi ALDRIG eller ALLTID ska göra under sommaren och vad som händer om vi bryter de reglerna. Berättarjagets egna erfarenheter: ” Detta är vad jag lärde mig i somras”! Personer: en stor och en liten – kanske bröder/bästa vänner. Gestaltning: mer eller mindre dramatiska ögonblicksscener. Texter: stilla uppmaningar avslutade med punkt. Reglerna och bildberättelserna är fristående men det finns ett framåtskridande i handlingen och ett lyckligt slut – de två klarade sommaren – kanske tack vare den sista regeln: ”Missa aldrig sommarens sista dag.” Som läsare av bild och text ser vi helheten i varje bildberättelse, förstår orsakssammanhanget och tidsaspekten i ’om du gör detta så händer detta’ – vad som händer om man bryter mot regeln. I handlingen är ofta en eller båda killarna omedvetna om konsekvenserna av sitt handlande, konsekvensen framträder i bakgrunden eller isolerad på annat sätt – de klarar sig ju alltid.

Man kan också lyfta fram att personerna själva är isolerade, i ett främre skikt eller skyddade i ett ljus – som sagt, poängen är att de når slutmålet och överlever sommarens utmaningar och faror. Alla regler och bildberättelser är inte lätta att förstå – särskilt inte för de yngsta, men de lockar och fascinerar, vilket var uppenbart vid mitt besök på museet.

Några av de mer begripliga reglerna för de yngre är: ”Trampa aldrig på en snigel.” Bakgrundens tornado kan kanske tolkas som ’för då går världen under’ (tar man bort en art i skapelsen så vet man inte vad som kan inträffa). Eller den näst sista: ”Se alltid till att hitta vägen hem.” där barnen omges av en surrealistisk och dystopisk van Gogh-referens men är trygga i sig själva och vissheten att de är på väg hem tillsammans.

De mer absurda, som: ”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket.” kräver en annan typ av logik men bilden talar: först ser vi den gigantiska kaninen som orimligt kan få plats där den är mellan två plank i en bakgårdsarkitektur, framför planket/muren sitter två skrämda barn hopkurade, men de kan orimligen se kaninen, i stället tittar de på fågeln – en typisk olyckskorp som också befinner sig i solen på bakgården… men vad är det kaninens rosa öga ser – jo, en mikroskopisk röd strumpa som sitter på ett klädstreck!

Bilder att titta på tillsammans, texter att klura över! Tan har skapat flera böcker, varav flera representeras i bild och bokexemplar på utställningen. Håll utkik, utställningen visas i Uppsala, Västerås och Halmstad under vår/sommar, sommar/höst respektive höst/vinter.

I webbtidningen Konsten har jag skrivit en recension som fördjupar sig mer i konstuttrycket och utställningen på Bror Hjorths Hus i Uppsala: www.konsten.net

Sommarregler

Författare/illustratör: Shaun Tan

Förlag: Kabusa böcker (2013)

ISBN: 9789173553360

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Borttappad

Författare/illustratör: Shaun Tan

Förlag: Kabusa böcker (2012)

ISBN: 9789173552240

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Estetiskt tilltalande allkonstverk

Typsnitt kan vara töntiga, text tråkig, teckningar tafatta, tilltal teatraliskt oäkta, layout och rytm tragiskt ogenomtänkta… Titeln Ture Torsk Torsdag innehåller inga direkt upphetsande ingredienser; men som helhet är titeln lika fantastisk som boken – ett vardagsdrama som kan utspela sig när som helt och var som helst! Med rätt uppläsare tror jag mig hålla ett äkta allkonstverk i min hand.

Säkerligen är det en barnbok, men innehållet skulle lika gärna kunna serveras som lunchteater eller som projicerat bildspel med röster och svagt bakgrundsljud/musik. Det litterära verk jag har avnjutit ligger nära så väl allålders- som allkonstverk. Läs även Malin Molinders recensioner av några andra böcker av samme författare här på Barnboksprat.

Efter första uppslaget, som är täckt av gröna T:n i olika typsnitt, inleds intrigen med en dialog mellan Ture Torsk och en medlevande osynlig berättare. Dagen med stort T är Torsdag. Redan tidigt förstår läsare och lyssnare att berättelsen har flera huvudpersoner, det är nämligen en äkta kärlekshistoria. De huvudsaliga ingredienserna är nu presenterade. (Det ska påpekas att Ture är en mycket blyg och försynt torsk som trots att han lever sitt liv under ytan definitivt inte har med den undre världen att göra, som man som vuxen kan förledas att tro.)

Jag vill vidare beskriva miljön där nere i havet: det är grönt; alggrönt, tånggrönt, sjögräsgrönt och lite dygrönt – bokens uppslag går alla i nyanser av grönt, förutom ett inslag av ilsket rött, men berättelsen slutar – eller fortsätter – i undervattniskt grönt rosskimrande sken. Där på bottnen finns givetvis undervattensväxter av alla de slag och grönhet: liljor, tång, sjögräs och många fler – men vackrast och mest sensuella är nog de jugendinspirerade slingornamenten och ljusreflexmönstren som liknar solljusblommor. Och så finns det luftbubblor – så klart.

Och så alla de integrerade t-typsnitten som smälter in i miljöbilderna och ger ett fantastiskt liv åt undervattenslayouten! Vidare är det inte bara i den konstnärliga sidlayouten som typsnittet har en roll utan även i textberättelsen, olika stilar gör att man som läsare får hjälp att nyansera sin läsning på ett underfundigt sätt.

De tre torskkaraktärernas (?) minspel är mycket talande i all sin tysthet och torskkropparna uttrycker det de rimligen kan. Handlingen är ett triangeldrama där huvudrollerna innehas av Ture, Tea och Tobias; Tobias är Tures rival och bägge åtrår de den sköna Tea. Tobias är en tuff och självsäker torsk, Ture är blyg, osäker och romantisk. Den medlevande berättarens roll är att föra handlingen framåt genom uppmuntrande dialog – att pusha den blyga torsken att närma sig sin stora kärlek. Men så händer det sig det att Ture tuggar i sig en taggig tångräka och tuppar av. Tea räddar hans liv och får upp ögonen för den tystlåtne torsken, Tobias blir topp tunnor rasande och troppar av…

Tyckte ni att det blev många T – tja, i den här berättelsen börjar alla bärande ord på T.

Dessutom är det Tjocka Tumvänliga sidor som Tål att Ta i.

Ett klassiskt tidlöst drama för alla åldrar!

Titel: Ture Torsk Torsdag
Författare: Erik Magntorn

Illustrationer och grafisk form: Staffan Gnosspelius
Förlag: Lindskog Förlag (2012)
ISBN 9789185311378
Antal sidor: 16
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hållbart konstgrepp

Kreativa barn på 0-113 år; här kommer den första boken i en serie för oss – och den är i särklass! Ljuvliga bilduttryck, kreativ tankeutveckling, inspiration och upptäckarglädje är bara ord, det jag som konst- och litteraturvetare känner är snarast lyckliga rysningar.

Min första bok om Ernst Billgren är egentligen en missvisande titel, visst presenteras konstnären Ernst Billgren och hans konst men framför allt berättar boken om hans konstnärliga uttryck och hur vi ’läsare’ kan ta emot och utveckla upplevelsen av dessa uttryck/intryck. Vidare får vi ta del av barns skapande bildutveckling från ett till tio år och hur man tillsammans med sitt barn kan utvecklas genom konst.

Allåldersboken har en utformning som är anpassad för de allra minsta, i behändigt format och med sidor av kraftig kartong hör den till pekboksgenren, men det är en tillsammansbok som tål hårda tag och många läsningar. Utgångspunkten är Ernst Billgrens mångsidiga konst. Bilder och text övar och ökar bildmedvetande, fantasi och iakttagelseförmåga hos alla åldrar.

Konstnären använder material som mosaik, trä, glas, brons och olika målarfärger; han blandar och experimenterar. Djur i mänsklig dräkt och i miljöer som vanligtvis förknippas med människor ger en blandning av saga och myt – jag tänker fabel, här finns många dimensioner. Det mänskliga och det djuriska/djurlika blandas; dragen i gestalter, detaljer i attribut och miljöer ger en suggestiv upplevelse av skönhet och galenskap i ett samspel som berör ett omedvetet namnlöst sinne – kanske är det sinnlighetens sinne. Verkens titlar sätter igång en koppling mellan sinneserfarenheter, filosofiskt tänkande och fakta. Men att separera titlar från verk skulle skända helheten.

Saknad räv från 1993 ”Död räv” ”Ingen vet vad som händer när man dör. Men man kan tro. Vad tror du?”

Till varje bild finns en text, eller snarare ett antal kreativa frågeställningar som medför flera nivåer som: iakttagelse, information och fantasistimulans; både vad gäller eget skapande och fortsättning på ’bildens berättelse’ – att tänka bortom det man ser och låta upplevelsen växa och ta sina egna vägar med utgångspunkt i just dig, din fantasi och dina erfarenheter. För här finns ett inskrivet direkttilltal, dock ej alltid utskrivet. ”Loket och hövdingen” ”Hur ska indianhövdingen kunna komma hem? Vilket väder är det på målningen? Hur känns det där?”

Gestalterna och bildrummen; det är kombinationen mellan det vi tolkar som verklighet, sådant vi tror oss känna igen och som erfarenheterna vill påstå att det finns på riktigt, och det vi tolkar som främmande eller overkliga inslag, men som egentligen är fullt möjligt eller rent av realistiskt, som suddar ut gränser och ger fantasin frihet hos alla åldrar. En renässansklädd räv i en fantastisk slottssal med dimensioner där allt kan dölja sig och hända…

Kanske passar Ernst Billgrens konst extra väl för detta koncept; med stor nyfikenhet ser jag fram emot vilken konstnär som presenteras härnäst i serien Kreativa Barn, och hoppas på att textskapare och idégivare är de samma.

Titel: Min första bok om Ernst Billgren
Text och idé (Kreativa Barn): Susanne Hamilton & Caroline Karlström
Konstverk: Ernst Billgren
Antal sidor: 32
Förlag: Bokförlaget Langenskiöld (2012)
ISBN 978-91-87007-05-7
Jämför priser
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris