En söt liten karamell. En bok för den som särskilt älskar eller vill börja älska Japan och en bok för dem som upptäckt de där söta små dockorna som kallas Kokeshi. Dessa var från början små trädockor från Japan och har funnits där sedan 1800-talet. I dag finns de i en mängd varianter, både färg- och formmässigt. Dockorna i kimonos går att leka med eller att samla på och visa fram. Kokeshi-estetiken vill vara vacker och inspirerande.
Bokomslaget har ett sytt tygmärke av en liten Kokeshi-docka, självaste Aoki, som är den lilla huvudpersonen. I sin finaste kimono beger hon sig ut för att åka snabbtåg till sin vän Yoko. Hon tar med sin lilla gosiga panda Pouny. Shopping och staden står på dagordningen och sedan en fin avslutning med vänner och mat under blommande körsbärsträd.
Skaparen av boken, Annelore Parot, som är grafisk formgivare, illustratör och textilare från Frankrike, ger oss en glimt från stadens snygga kvarter där ögat kan vältra sig i söthet, men även ordning och reda. Hennes intresse började med en trasig kokeshi-docka. Den visade in henne i en del av japansk kultur och detta tillsammans med egen prägel blev till ett specifikt koncept. Samma huvudpersoner dyker upp i alla kokeshi-böckerna. För en av sina kokeshi-böcker fick Annelore Parot ett pris som årets unga illustratör. Hennes uttryck är stilsäkert tecknat via dator och de återkommande mönstren är oftast härliga att låta blicken ta in.
I boken kan vi ana hur stort det är i Japan med att klä ut sig till t.ex. en seriefigur, att göra sig annorlunda och bli extra söt. Det finns en, får jag säga, typisk kvinnlig markering på alla detaljer i boken och av alla de få manliga varelser jag ser är de ganska stereotypt gubbigt framställda. Möjligen finns det några söta småpojkar bland alla kimonodockor.
NÃ¥gra ord japanska bjuds vi ocksÃ¥ pÃ¥ och sÃ¥ är allt sÃ¥ väldigt kawaii (”sött”) sÃ¥ mina ögon mÃ¥ste blinka till för att kunna ta in allt. Den svenska texten är sparsam, mer beskrivande, ibland fÃ¥r vi smÃ¥ frÃ¥gor eller uppmaningar, men det är för bilderna vi kommer.
Min 15-åring som älskar allt som har med Japan att göra, ansåg boken var en fin liten sak. I utviksblad och flikar överraskas läsaren och det kan konstateras att allt visar på en genomgående utsökthet, om än materiell. Det är bok att försiktigt bläddra i och kanske få med sig ett intresse, om det inte redan finns, för något helt annat långt borta.
Det finns flera böcker och produkter i serien (världen enligt KOKESHI), t.ex. Kokeshi – Vänner, en bok som äldre barn kan skriva in saker om sig själva och sina vänner samt fÃ¥ tips pÃ¥ hur en del av japanskt leverne och estetik kan te sig.
Kokeshi – Aoki
Författare & illustratör: Annelore Parot
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789129679076
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En bok för barn om en människa med en känsla för andra och en blick för det vackra i naturen. En bok om 13-årige William Morris, en begåvad pojke som måste åka till internat bort från sin älskade moder och sina syskon. Fadern, som är död, gav honom en sista gåva, en röd bok som kom att bli Williams följeslagare på hans nya skola. I den tecknar han allt det som hans sinne vidrör. Naturens storslagenhet får honom att skapa bilder, snirkliga och oväntade, djur och blomster i många kompositioner.
      
     
Det här är en nygammal tomtebok, efter lite Googlande kom jag fram till att den gavs ut 1982 för första gången, så en del av er kanske kommer att känna igen den. Den har dock fått ett nytt omslag sedan sist (om du är nyfiken på hur den äldre upplagan såg ut hittar du den genom att bildgoogla).
I Det hjärtformade lövet möter vi Alona som i bokens början är på väg hem från förskolan. Något som skrämmer mig som förskolepedagog är att hon är på väg hem själv och klockan har passerat middagstid. Bakom Alona ser man skuggor av andra barn som håller i sina föräldrars händer och är på väg hemåt. Hon hittar ett äpple i sin ficka och sätter sig ner under ett träd för att äta det. Varje gång hon tar en tugga av äpplet faller ett löv från trädet och Alona blir lite rädd att trädet ska bli helt kalt om hon fortsätter äta utav äpplet. Hon bestämmer sig för att ta en sista tugga och sedan gå. Hon märker inte att ett stort gult löv singlar ner på hennes huvud. Det börjar regna på hemvägen men Alona blir inte blöt och hon tänker att det var ett trevligt regn som undviker flickor som glömt sina paraplyer. Väl hemma möter hon pappa som har lagat en soppa till henne. Soppan vägrar att svalna och när hon tittar på tallriken så ser hon trädet i soppan som kräver att få tillbaka sitt löv. Hur ska hon göra nu?
