Kategori: Bilderböcker

Prinsessan Isabelle gör hyss

Det här är en väldigt rosa bok. Inte bara omslagsmässigt men också illustrationerna går i en övervägande rosa ton. Det är nämligen prinsessan Isabelles älsklingsfärg. Jag fastnar lätt för Johanna Rehns illustrationer som känns lekfulla i all denna sprakande färg. Bilder att bli glada av.

Prinsessan Isabelle känns som en vanlig flicka fastän hon bor på ett slott och hennes föräldrar är kung och drottning. Hon har en massa leksaker men saknar någon att leka med då hon vaknar tidigt en lördagsmorgon. Föräldrarna vill sova ut och inte ens slottspersonalen har vaknat.

 

    Det är bra att leka ensam, brukar mamma säga. Det är bra för fantasin.

Isabelle hämtar en sax från köket. En vass sax som hon egentligen vet att hon inte får använda. Men hon är duktig med saxar så varför ska hon inte få klippa lite snöflingor av fina papper? Det om något kan väl inte vara farligt? Men Isabelle är en påhittig flicka så hon kommer på en strålande idé om vad man kan använda saxen mer till.

Jag undrar hur många föräldrar som fått uppleva att deras barn klipper av sitt hår? Min lillasyster klippte av sitt långa hår när hon var fyra år gammal och min mamma grät när hon såg det. Min femåring klippte en tjock slinga av sitt hår i somras vilket gjorde att han såg smått flintis ut uppe på huvudet.

Författaren Frida Lindgren Karlsson tar här upp ett ämne som jag tror barnen kommer att fnissa åt. Jag tror många barn känner igen känslan av att vilja klippa hår, om inte på sig själv så kanske prova på en docka. Jag tror inte ämnet uppmuntrar någon eftersom Isabelle i boken blir väldigt ledsen då hon ser sitt misstag. Det går inte att ångra sig efteråt eller ens skylla på någon annan. Författaren lägger till en knorr i handlingen att det kan vara svårt ibland att hålla sig helt till sanningen. Även vi vuxna drar till med vita små lögner ibland för att inte såra någon.

Jag tycker om den vardagliga tonen i den här boken. Den är enkel i sin utformning och handlar i stort sett bara om en lördagsmorgon. Även om flickan är en prinsessa och bor på ett slott är de saker som sker säkert igenkännande för många barn och föräldrar. En lagom lång saga att läsa inför godnattstunden också och kommer säkert att bli en favorit för min femåriga son härhemma.

Måste bara tillägga att detta är andra boken om prinsessan Isabelle. Tidigare i år kom även Prinsessan Isabelle Upp & Ned men den har jag inte läst.

Prinsessan Isabelle gör hyss
Författare: Frida Lindgren Karlsson
Illustratör: Johanna Rehn
Bokförlag: IDUS
Utgiven: 201212
ISBN:9789187001369 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jippie! Jag har ADHD

Den här färgglada boken bygger på en sann historia, och kan sägas vara en blandning av skönlitterär bilderbok och fakta. Den handlar om en pojke som heter Victor, en liten Victor som ända från det han föddes har haft en överskottsenergi och en upptäckarlusta som var svår för föräldrarna att hantera. Boken berättar om Victors liv från bebisåldern till förskoleklass då han fick sin ADHD-diagnos.

I informationstexterna som finns längst bak i boken efter själva berättelsen får man reda på lite grann hur vägen fram till diagnosen sett ut, och att det nu är tre år sedan han fick den. Där finns också fakta om och kriterier för ADHD att läsa för den som är intresserad. När jag fick erbjudande om att recensera boken nappade jag mycket på grund av att jag har flera elever med ADHD, de är dock lite äldre än Victor (ungdomar i åk 8 och 9).

I själva storyn får vi lära känna den glada vilda Victor, som bebis ville han inte ligga och sova i sin vagn och han kunde klättra innan han kunde gå. När han sen börjar förskolan får vi veta att han har mycket spring i benen, så mycket att det är jättesvårt att sitta still under samlingarna. Han har också svårt för att para ihop vantar rätt och knyta skorna. Det här är ju saker som alla barn kan ha svårt med i olika grad, men för Victor är det extra jobbigt, och när kompisarna reagerar på hans sätt att vara genom att att stänga honom ute ur leken blir han såklart ledsen.

När skolan börjar händer det en del tokiga saker som gör att Victors föräldrar får komma till skolan och prata många gånger, och efter ett tag påbörjas en utredning som så småningom visar att han har ADHD. Men innan han får diagnosen kommer mamman på ett smart sätt att ta upp det här med vad ADHD är; när de tillsammans tittar på tv säger hon till Victor att katten Tom nog har ADHD, varpå Victor såklart undrar vad det är. Mamman berättar både om saker som man kan ha svårt för när man har ADHD och saker som man kan vara extra duktig på just på grund av (eller tack vare) ADHD. Detta och en annan händelse i boken gör att det faktiskt inte blir så jobbigt när Victor får sin diagnos, han blir faktiskt både glad och stolt!

Det är nog inte helt lätt att förklara för ett barn vad ADHD är, och det jag gillar med den här boken är att den gör just detta – berättar på ett bra och enkelt sätt vad det innebär och tar upp både för- och nackdelar. Det är oerhört viktigt att inte bara fokusera på det som är svårt när man har ADHD, utan också hitta barnets styrkor som alla gånger också finns där. Författaren planerar att skriva fler böcker om barn med olika funktionsnedsättningar, dem ser jag fram emot!

Jippie! Jag har ADHD
Författare & illustratör: Jessica Stigsdotter Axberg
Förlag: Upnose förlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789197852654
Köp: här

Pomelo och färgerna

En pytteliten rosa elefant vid namn Pomelo är tillbaka i en bok där det ges lite nya infallsvinklar på färger. Ute i sin omgivning ser Pomelo plötsligt olika färger överallt. Det är underbart att upptäcka den färgrika världen och t.ex. vänners, sakers, fenomens och tillstånds olika kulörer och även färgnyanser. Färger ramar in tillvaron och ger den en tydlighet och tillika kan både känslostämningar anges och livet förses med en humoristisk ton. Bilderna ihop med texten är en enhet, de talar så väl ihop och bör ej separeras, men läs här ändå ett axplock från de över hundra sidorna:

 

Den oändliga vita vintern.
Den stickande gula mitt på dagen.
Morötternas riviga orange.
Kärlekens hypnotiskt röda.
Skär som salladen om den kunde bli det.
Jordens gamla vanliga bruna färg.
Ljuslila som bara passar på majrovor.
Himlens ombytliga blå.
Hur det är att vara för grön för att våga.
Grått som minnet av svunna tider.
Ett kolsvart mysterium i vacker skepnad.

Jag läser tyst för mig själv och jag läser högt för barn och vid högläsning känner jag att jag vill komplettera med ljud och egna små förtydliganden. Men det är inget underbetyg till boken för det. Jag vill bara nå längre in i känslan som förmedlas.

Vem boken passar till? De minsta barnen för bilderna och en bra bit större barn för texten, som är som i ett konstnärligt flöde, till viss del utan hänsyn till att små barn ska kunna förstå. Kanske är det som en slags pekbok för större barn? Eller det är nog så att små och stora kan ta till sig olika aspekter från den. Denna fria konstnärsform som lyser boken igenom, och det lätt galna som dyker upp på nästan varje sida och som antyds i antingen text eller i bild, tilltalar mig enormt.

Om Pomelo känner en viss svärta över tillvaron i bokens inledning, så är den som bortblåst i slutet när färgernas inverkan lyft sinnet till glädjens högre nivåer och en fin känsla infinner sig i den lilla elefanten av att vara en del av all världens färger.

 

Tidigare böcker om Pomelo har recenserats här på Barnboksprat: Pomelo den lilla elefanten och Pomelo blir stor: här och här och Pomelo och motsatsorden.

Pomelo och färgerna
Författare: Ramona Badescu
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 128
ISBN: 9789129684162
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Eddie och julen

När man är liten och inte har upplevt en julafton (eller varit med om men inte minns) kan många saker te sig väldigt underliga. Vi får följa lilla Eddie och hans familj vid pepparkaksbaket, julgranspyntandet, en lååååååång julaftonsmiddag och till slut tomtens ankomst.

Som småbarnsförälder känner man igen sig i både föräldrarna och sina barn i Eddie. Vem har inte trilskats med sura barn som inte vill ta på sig de varma vinterkläderna när man ska hem från dagis? När ett plagg äntligen sitter på plats har ett annat mirakulöst lossnat från en fot eller hand!

Eddie är en ivrig och bestämd kille, det märks (det han säger i boken är uttryckt i VERSALER). När mamma på väg hem från dagis berättar om att tomten ska komma med paket säger Eddie ”NU PAKET!”, men nej – först ska det bakas pepparkakor säger mamma. Pappan bakar hjärtan och stjärnor, Eddie bakar bollar och korvar.

Sen är det dags att klä julgranen, det är konstigt med ett träd inomhus tycker Eddie. Dessutom sticks trädet! Någon tomte syns inte till och Eddie funderar nog var han har tagit vägen. Det är inte lätt att förstå tid när man är så liten. Till slut blir det i alla fall julafton och släktingar kommer och äter middag. Jultomten knackar på efter en (som barn brukar tycka) evighetslång julaftonsmiddag, men då är Eddie inte så kaxig längre. Han vågar inte öppna dörren! Tomten (som har röda örhängen precis som mormor/farmor, min notering) får i alla fall komma in och efter en stund (och fem julklappar) är Eddie inte längre så rädd. Det där med jul är nog ganska trevligt i alla fall.

Det är en söt bok med ljuvliga illustrationer som jag nu kommer att slå in i ett paket och hänga i barnens julkalender. Den kommer säkerligen att hänga med i flera år här hemma. En bra julbok för de mindre barnen tycker jag.

I vår kommer de som vill att kunna läsa en till bok om Eddie, för då kommer Eddie får en lillebror.

Eddie och julen
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Jesús Verona
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129683516
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

 

Vem skapar nästa robot

Du är omgiven av robotar, vardagen är full av dem! Men hur ska man förklara hur de fungerar och var de kommer ifrån? Berättelsen börjar i invand miljö en morgon hemma hos Wilma, fortsätter som en fantasifull upplevelse med parallella inlägg av fakta, tips och experiment, och avslutas i utmaningen att själv bli näste robotkonstruktör.

Utan att reflektera över hur tingen runt henne fungerar gör Wilma sig iordning på morgonen och tar sig till skolan där hennes förskoleklass håller till. Ute är det oväder med blixtar, plötsligt ser Wilma en stjärna som faller… men är det verkligen en stjärna, vad är en stjärna, och ljuset – hur uppkommer det?

Det är ett klot som landar och dess väggar öppnas, en gul figur, som säger sig vara en autonom robot och automatisk i varenda atom, kliver ur. Roboten presenterar sig som Cax, och nu vill han träffa sina jordiska robotsläktingar. När Wilma säger att det inte finns några robotar där, berättar Cax att han kan känna med sina sensorer att de finns. Många av begreppen förklaras i den löpande berättelsen och parallellt på varje uppslag finns separata texter grupperade under återkommande rubriker som ”Experiment”, ”Tips”, ”Historiskt” och ”Visste du att…”

När Cax ger sig ut för att söka sina släktingar lämnar han en hemlig låda i Wilmas vård och till hjälp i sökandet tar han barnen i förskoleklassen. Tillsammans med Cax lär de sig mer om alla apparater i sin egen omgivning och grupperar dem i robotfamiljer, exempelvis familjen Tryckochstyr (knappar och kontroller) och familjen Byggochbaka (alltifrån borrmaskin till elvisp). Tillsammans möter de tolv olika robotfamiljer och för varje möte presenteras olika parallelltexter.

Målet med Cax resa är att samla till släktkalas, alla släktingar och förskoleklassen får plats i rymdfarkosten som är av nitinol, elastiskt och starkare än stål. Tolv familjer – men de kanske snart blir tretton! Vilken familj kan det vara som behövs för att komplettera, vilken uppfinning kommer här näst… det finns ju en låda som väntar. Men vem väntar den på och vad finns i den…; läsaren, klassen eller någon annan: rita skriv och berätta om nästa robot och dess funktioner.

 

Idén är bra: saga, fakta, experiment och förhoppningen att dels skapa intresse för den teknik som finns i vår omgivning, och dels att genom mera kunskap främja nyfikenhet och skaparlust, nu och i den vuxna framtiden. Dock ställer jag mig frågan vilken målgrupp skaparna vänder sig till: berättelsen handlar om en förskoleklass, de parallella texterna hör hemma i klasserna 2-6 och illustrationerna hos gruppen 3-6 år. De klurigt rimmade verserna som den löpande texten är uppbyggd av är bäst avpassade för högläsning, vilket i ämnet är en god sak i sig, värre är att de genom sin längd och meningsbyggnad driver upp ett tempo som inte gör innehåll och budskap rättvisa. För att rimmen ska gå ihop har tramsig nödutfyllnad i vissa fall tagits till. En mer berättande ton hade varit att föredra, detta hade lämnat utrymme för de samtal och frågor som borde uppstå, vem vågar avbryta en rimmad text som kräver ansats av läsaren? Det känns helt enkelt som om skaparna av boken generellt har haft lite för bråttom.

Det är viktigt att den som presenterar boken för barnen först läser igenom och funderar över mål och upplägg, kanske är det bäst att separera saga från parallelltexter – åtminstone första gången, eller att jobba kapitelvis. Experimenten kan utföras många gånger!

Längst bak finns en introduktion, främst för de vuxna, om bokens bakgrund och syfte, dess koppling till läroplanen, mer om begreppet automation och på vilket sätt man ytterligare kan uppmuntra nyfikenhet, kunskapsinhämtning och skapande inom naturvetenskapliga/tekniska områden.

Boken förmedlar: Robotar är inte sagofigurer som kommer från en främmande planet – de är skapade av oss människor, men de kan ingå i en saga för att göra verkligheten mer begriplig. Det som här börjar i hemmets verklighet övergår i sagorealism, men växer till verklig förståelse och utveckling genom kunskap, som i sin tur tillförs bland annat genom egna och andras erfarenheter, här presenterade i parallella texter. Förhoppningsvis fortsätter kunskapsinhämtandet och skapandet utanför bokens pärmar.

Titel: : Cax – Den trettonde roboten
Text: Anette Skåhlberg
Bild: Katarina Dahlquist
Utgivare: Automation Region  2012

Försäljningsställe
ISBN 9789163712432
Antal sidor: 43