Kategori: Läsning

Bokjuryn – att läsa och rösta

Sedan ca två månader tillbaka har jag tillsammans med 14 entusiastiska 4-åriga förskolebarn arbetat med tio böcker ur förra årets skörd av utgivna barnböcker. Vi blev utvalda att få vara med och jobba med dessa Bokjuryböcker i samarbete med kommunens bibliotek.

Det Bokjuryn gör är helt enkelt att rösta fram årets bästa barnböcker bland de böcker som är utgivna under 2011. Alla barn och ungdomar som är mellan 0-19 år får vara med att rösta. Man får bara rösta en gång men man får rösta på upp till fem böcker. Röstperioden i år är mellan 1 januari och 13 april vilket betyder att det fortfarande finns möjlighet att rösta!

Vi fick tio böcker från biblioteket att läsa:

Vi har läst och pratat kring varje bok ca två gånger och vi har övat olika sätt att välja vilken bok som ska läsas. Det har hela tiden funnits en laminerad lapp på väggen med bilder av de tio böckerna. När alla böcker var lästa en gång var lade jag fram dem också bland barnens övriga biblioteksböcker men i en egen låda.

När det blev dags för röstningen kom två bibliotekarier till oss på förskolan. De hade gjort i ordning tio laminerade lappar med framsidan på varje bok. Barnen fick rösta genom att en i taget välja de tre böcker som de tyckt bäst om och sedan lägga motsvarande lappar i en röd brevlåda.

Resultatet hos oss blev:

  1. Prinsessor och drakar av Christina Björk
  2. Snurran på dagis av Eva Bergström
  3. När prinsar stannar hemma av Per Gustavsson

 

 

 

 

 

Resultatet för hela Sveriges röstning kommer att tillkännages den 23 april. Om du vill veta mer om Bokjuryn eller själv rösta hittar du hemsidan här.

17 skäl för barnboken

Har du läst Svenska Barnboksakademins 17 skäl för barnboken? Om inte så är det hög tid att du gör det, för de är värda att läsas. För dig som inte har lust att surfa iväg någon annanstans skriver jag ner dem här. Annars kan du med fördel klicka dig vidare till Barnboksakademins hemsida och skriva ut dem, illustrerade av Sven Nordqvist. Vill du presentera dem för någon som inte kan svenska? De finns översatta till 20 olika språk!

 

1. Boken ger oss underhållning och spänning. Den kan få oss att skratta och gråta. Den kan trösta och visa oss nya möjligheter.

2. Boken hjälper oss att utveckla vårt språk och vårt ordförråd.

3. Boken stimulerar fantasin och övar oss i att skapa inre bilder.

4. En bra barnbok håller för att läsas högt så att både barn och vuxna har glädje av den. Den blir en brygga mellan generationerna.

5. Boken kan väcka nya frågor som engagerar och ger oss något att tänka vidare på.

6. Boken ger oss nya idéer, den vidgar vårt medvetande om vår värld.

7. Boken ger oss kunskap om andra länder och andra sätt att leva, om natur, teknik, historia och allt mellan himmel och jord som vi kan vilja veta mer om.

8. Boken tränar vår förmåga till medkänsla. Den ger oss möjlighet att sätta oss in i andras situation och känsloliv.

9. Boken får oss att fundera över vad som är rätt eller fel, gott eller ont.

10. Boken kan förklara verkligheten och hjälpa oss att förstå sammanhang.

11. Boken kan visa att det inte alltid finns bara ett svar på en fråga, att det mesta kan ses från olika håll.

12. Boken hjälper oss att förstå oss själva. Det stärker vår självkänsla att upptäcka att det finns andra som tänker och känner likadant som vi.

13. Boken hjälper oss att förstå att vi också är olika. Att läsa böcker av författare från olika tider och kulturer ökar toleransen och hjälper till att motverka fördomar.

14. Boken ger sällskap när vi är ensamma. Den är lätt att ta med och den kan läsas var som helst, Man kan låna den gratis på biblioteket.

15 . Boken är en del av kulturarvet. Den ger oss gemensamma läsupplevelser och gemensamma referensramar.

16. Barnboken ger arbete åt en massa människor; författare, tecknare, redaktörer, tryckare, formgivare, korrekturläsare, fotografer, förläggare, bibliotekarier, bokhandlare m.fl. Den bidrar till ett rikt kulturliv och är en viktig kulturell exportvara som gör vårt land känt utomlands.

17. Barnboken är det första mötet med litteraturen – en oändlig värld som räcker livet ut.

Barnens Romanpris

För tredje året i rad ska Barnens Romanpris delas ut. Juryn består fem sjätteklassare från två olika skolor i Skåne som tillsammans ska bestämma vilken som var den bästa boken som utkom 2011 för 11-13-åringar. De håller som bäst på att läsa och fundera, och deras diskussioner om böckerna spelas in och sänds i P1 den 25, 26, 27 och 28 juni klockan 11:03. Av de fem böcker som är nominerade har vi på Barnboksprat läst och recenserat tre, de andra två kommer vi att recensera inom en snar framtid. De nominerade är:

  • ”Flyga högt” av Katarina von Bredow
  • ”Försöksdjuret” av Marianne Strand (läs recensionen här)
  • ”Förvandlad” av Mårten Melin (läs recensionen här)
  • ”I den tysta minuten mellan” av Viveka Sjögren (läs recensionen här)
  • ”Min pappa är snäll och min mamma är utlänning” av Emmy Abrahamsson

Vilken bok som vinner avslöjas i sändningen den 28 juni 2012 i Sveriges Radio P1! Läs mer om Barnens Romanpris genom att klicka här.

Förra året vann boken ”Den gröna cirkeln” som du hittar en recension på här.

I midvinternattens mörker

Natten mellan tjugoförsta och tjugoandra december är den längsta på hela året. Och vad passar väl bättre kvällen till en sådan natt än berättande. I min farmors barndomshem, liksom i många andra torpar-  eller statarhem i början av förra seklet fanns det bara en bok med berättelser. Men det var en ganska tjock bok och den var full med fantastiska berättelser om långa äventyr, vackra platser och otroliga hjältar. Den finns i många hem nu också, en del har dock ratat den och andra har liknande böcker med fantastiska berättelser. Jag tänker förstås på bibeln.

Berättande och religion har varit tätt knutna till varandra genom historien. För vad hade religion varit utan berättande? Visst kan man säga att någon form av gud kan ha tagit kontakt med oss människor, men för att det ska bli en religion behöver ju fler få veta om det och få det berättat för sig. Då återstår att att välja om man vill tro på berättelserna som sanna, använda dem som sagor eller rata dem helt.

Vid midvinter kommer jag att berätta om jesusbarnet, som en saga. Det kommer också att bli en annan klassiker: Viktor Rydbergs Tomten. Och tomten har ju sin gåta, som man kan välja grad av religiositet för att svara på, precis som med jesusmyten.

Står där så grå vid ladugårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej et lär båta,
över en underlig gåta.

Men något lite nyare  vill jag bjuda på också, nämligen Lurix av Eva Lindström. Den är förvisso från 1996, men ny jämfört med Tomen och definitivt ny jämfört med berättelsen om Jesus.

Lurix handlar om vänskap, att ta hand om varandra och att inte behöva vara ensam. Alltså ganska passande till den traditionella bilden av julen. Lurix är ett ovanligt djur som hamnat vilse mitt i en öde skog. Hen vet ej vem hen är eller var hen ska. Men då kommer djurvännen, en ensam kvinna, och tar med sig Lurix hem och plåstrar om de skador som Lurix fått. Kvinnan letar i böcker för att ta reda på vem det kända djuret är medan Lurix gör sig hemmastadd och en vänskap byggs upp mellan de två ensamma individerna. Så kommer det sig att såväl Lurix som kvinnan finner någon att titta på TV och äta ostbågar tillsammans med.

Det är en berättelse med lugn och språket befinner sig i barnets värld. Bilderna är mörka och Lurix är egentligen ganska ful, men det är en väldigt fin och mysig berättelse och en del spänning blir det också, särskilt när en djurparksdirektör vill föra bort den ovanliga Lurix.

Tomten
Författare: Viktor Rydberg
Illustratör: Harald Wiberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129655919
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
eller låna på bibliotek

Lurix
Författare och illustratör: Eva Lindström
Förlag: Alfabeta (1996)
Antal sidor: 26
ISBN: 9177124928
Låna på bibliotek eller köp begagnad

zp8497586rq

Hjälp, det är ett främmande språk i min bok!

Annelie Drewsen, vars Inte klia, Adam! tidigare recenserats på Barnboksprat, gästbloggar om tvåspråkiga böcker.

Tvåspråkiga böcker

När jag var liten pratade alla omkring mig svenska. Alltså var mina böcker på svenska. Utom två. Den ena var en engelsk ABC-bok med ett djur för varje bokstav. Jag kommer aldrig att glömma djuret med den långa snabeln på bokstaven A – en anteater. Den andra var en bok på japanska som min pappa hade fått under en resa med jobbet. I boken fanns roliga bilder och lustiga tecken. Festligast av allt var att boken var bak och fram. Jag vet inte hur många gånger jag bläddrade i den – fram och tillbaka – läste bilderna och undrade hur det skulle vara att kunna japanska.

Nyligen kom jag att tänka på det, när jag pratade med en pappa om mina egna böcker, som är tvåspråkiga. ”Det är ju en jättebra idé. Om mina barn var tvåspråkiga skulle jag absolut köpa din bok!” sa han.

Han satte fingret på något: så fort det finns ett okänt element i något, uppfattas ofta helheten som avvikande. Till och med på biblioteken är det så. Fastän mina böcker är lika mycket svenska som spanska, arabiska eller bosniska står de nästan alltid på hyllorna med utländska språk. Och det är ju bra, böckerna behövs där. Men varför inte placera ett exemplar även på den svenska hyllan?

Till viss det tror jag att det handlar om ovana. Hur gör man egentligen med en bok som har text på två språk? Ska man läsa den på något speciellt sätt? Är det en lärobok? Eller kanske ett litet lexikon för småbarn?

Nej, det är som vilken annan bok som helst. Man kan läsa hur man vill. Ett sätt passar de familjer där föräldrarna talar olika språk. Så ser min egen familj ut. Jag läser den svenska texten och min man den spanska. (Det händer dock att jag läser på spanska. En av mina favoritböcker att läsa högt är Färgtjuven/El ladrón de colores av Joaquín Masoliver och i den läser jag alltid den spanska texten.) På förskolor kan den svensktalande personalen läsa texten på svenska, medan föräldrar eller modersmålslärare läser på det andra språket. Ytterligare ett sätt är att läsa texten på det språk man förstår och helt enkelt strunta i det andra. Så gör vi med böcker från USA, där spansk-engelska böcker är väldigt vanliga. Den dag barnen intresserar sig för den engelska texten finns den där att upptäcka.

Så tänker jag att man kan göra med vilket språk som helst. En vacker dag förstår den lilla läsaren att de där krumelurerna på sidorna hör ihop med ljuden som kommer ur den vuxnes mun. Då kanske hon pekar på det främmande språket och undrar vad det står.

Då kan man titta på orden, smaka, fundera. Vilka bokstäver är vanligast i det andra språket? Hur långa är orden jämfört med svenskan? Vad kan det där lilla ordet betyda? Det är fascinerande hur mycket man kan lista ut genom att vara lite klurig. Visste ni till exempel att vattkoppor heter busbus på somaliska? Inte jag heller, förrän jag läste min egen bok på svenska och somaliska. Nu ska jag bara lista ut vad resten av orden betyder.

Annelie Drewsen

Om gästbloggaren:
Annelie Drewsen är författare, skribent och lärare. I dagarna kommer hennes andra barnbok Inte så fort, Adam! ut på Vivlio förlag. När Annelie inte skriver tvåspråkiga barnböcker frilansar hon för olika tidskrifter och undervisar nyanlända ungdomar i svenska som andraspråk. Mer om Annelie finns på anneliedrewsen.se och mer om Adam-böckerna på adambok.se.