”Och de nominerade är….” – böckerna som har chans att vinna Augustpriset 2013

Nominerade till Augustpriset

 

 

 

 

Alldeles nyss kunde man via en livesändning få veta vilka böcker som nominerats till årets Augustpris. Vinnaren avslöjas inte förrän den 25 november men här är de nominerade i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok:

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund

Lex bok av Sara Kadefors

Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson

Jagger, Jagger av Frida Nilsson

Maximilian och Minimilian av Klara Persson (läs Barnboksprats recension här)

Cirkusloppor på luffen av Lena Sjöberg (läs Barnboksprats recension här)

 

Seminarium på Bokmässan – science fiction för unga läsare

BokoBiblJag besökte Bok- och biblioteksmässan i Göteborg den 29 september och lyssnade då på ett seminarium som handlade om science fiction (SF) för unga läsare. Journalisten Johanna Koljonen ledde ett samtal med författarna Jo Salmson, Maths Claesson och Peter Ekberg.

Jo Salmson (som egentligen heter Catharina Wrååk) är förläggare och författare till bland annat fantasyserien om Häxfolket. Hon har även skrivit faktaböcker för barn om rymden och partikelfysik. Jo berättar att hennes första stora läseupplevelse inom SF var Egen rymddräkt finnes (Have spacesuit, will travel) av Robert Heinlein.

Maths Claesson, driver SF-bokhandeln sedan 25 år tillbaka och är numera även författare. Hans bok Uttagningen utspelar sig 40-50 år in i framtiden och handlar om pojken Linux. Unionen har byggt en rymdskola i Jordens omloppsbana som två barn från varje land får komma till. Linux bestämmer sig för att söka och får vara med om en uttagning på Gröna Lund. Boken behandlar bland annat ämnet klimatförändringar genom att höstlovet numera kallas regnlovet.

Peter Ekberg, har skrivit faktaböcker sedan 2009. Förra året släpptes första boken i hans nya SF-serie, Uppdrag Silverstjärnan. Peter började faktiskt läsa SF först efter att han skrivit boken och då började han med Robert Heinleins böcker. Rymden har alltid varit ett stort intresse och han har läst astronomi och filosofi på universitetsnivå. Uppdrag Silverstjärnan handlar om livet på ett generationsrymdskepp. Den utspelar sig 8000 år in i framtiden och handlar om ungdomar som möter en främmande farkost.

sf
Från vänster: Johanna Koljonen (journalist), Jo Salmson, Peter Ekberg och Maths Claesson.

– Är SF den nya trenden framför fantasy?
Jo säger att det finns en stor trend med dystopier just nu, med Hungerspelen i spetsen. Det kommer även en massa nya, bra SF-filmer, det är inte bara ”utomjordingarna anfaller” längre… Maths upplever att vampyrer får vila lite medan zombisarna ”lever” vidare. Sedan är det mycket science fiction och dystopier. Och tjejer i huvudrollen. Peter tillägger att Enders Game kommer på bio nu samt att en ny svensk översättning av boken givits ut (en av undertecknads favoritböcker för övrigt, rekommenderas varmt!). Robert Heinleins ”Egen rymddräkt finnes” är också på gång som film.

– Kan man göra saker annorlunda bara för att det är utspelar sig i framtiden?
Jo menar att böcker ska kunna föra fram ett budskap. Det finns massa frågor som vi bör fundera igenom och vi kan hitta sätt att förhålla sig till frågorna genom böcker. Böcker kan ge oss ord för att hantera diskussioner. Till exempel ordet robot och robotregler föddes i en SF-bok och rymddräkter fanns i böcker innan de fanns i verkligheten.

Peter säger att hans bok Uppdrag Silverstjärnan handlar om det hållbara samhället. Där kan han erbjuda något som vi inte kan få nu. Resa till Thailand kan vi läsare göra, men inte resa i rymden.

Maths tillägger att böckerna inte ska innehålla för mycket budskap, för då tar det lätt över och de andra håller med.

– Bygger ni upp era berättelsers framtidsvärld på ett strukturerat sätt?
Jo brukar alltid skriva ner de regler som finns i samhället. Peter pratar om att sekundära världar är som ett konstverk enligt författaren J.R.R Tolkien. De måste vara trovärdiga, annars kastas läsaren ut i verkligheten igen. När boken hänger ihop brukar det kallas att ”boken är sann” i förhållande till sig själv.

Peter gjorde en snabb skiss av skeppet till Uppdrag Silverstjärnan som han sedan lät en en illustratör måla om. Den skissen blev sedan en värld att skriva en bok runt.

Maths brukar göra research, till exempel om framtidens mat. Vad äter människor i framtiden? Det gäller att hitta på maträtter med olika namn. I framtiden kanske det inte alls är konstigt att äta skalbaggar och alger. Sedan är det viktigt att läsaren får se det genom rollfigurens ögon. Hen är ju van vid maten och tycker inte att insekter är något konstigt eller äckligt.

– Vill ni förvandla era läsare genom böcker?
Jo menar att böcker är hjärnmat. Hon skapar en värld som ligger utanför ens nära värld. Det ska vara böcker som väcker nya tankar. Maths tillägger att läsaren ska kunna fundera kring ”tänk om det blir så här?” Vissa saker kan vara så svindlande stora.

– Kan vi förbereda läsaren för framtiden genom böcker och hjälpa folk att fundera kring ett liv som är helt annorlunda?
Maths säger att science fiction-författare har så fel. Men ibland träffar de rätt! Det finns cyberpunkböcker skrivna för 20 år sedan som handlar om saker som internet, multinationella företag och stadsbildningar. Och nu har det blivit verklighet.

Jo poängterar att det ofta är mer jämlikhet i SF/fantasy än i verkligheten. Här finns kvinnliga hjältar på riktigt. Författaren Elisabeth Moon skriver böcker för 13-åriga pojkar men huvudpersonerna är 70-åriga tanter.

– Och en sista fråga, om ni skulle erbjudas en plats på rymdskeppet som ska åka till mars, hade ni följt med med vetskapen om att ni aldrig skulle kunna komma tillbaka?
Jo och Peter säger raskt nej, men Maths säger att han tagit chansen.


Barnboksprats tips på bra science fictionböcker för ungdomar och vuxna:

  • Hungerspelen (trilogi) av Suzanne Collins
  • Divergent (trilogi) av Veronica Roth
  • Enders Game/Enders spel (med efterföljande böcker i serien) av Orson Scott Card
  • Egen rymddräkt finnes/Have spacesuit, will travel av Robert E Heinlein
  • 1984 av George Orwell
  • Androidens drömmar/Bladerunner/Do androids dream about electric sheep av Philip K Dick
  • Oryx & Crake av Margaret Atwood

Stina Wirsén på Bror Hjorths Hus i Uppsala t.o.m. 2 juni

sw1Bror Hjorths Hus kan de konstnärliga uttrycken just nu upplevas på en annan nivå. Man skulle kunna säga att nivån är lägre – vilket är ett korrekt men missvisande uttryck; för enkelhetens skull säger jag att nivån är anpassad till dem som är kortare i växten, de små. I detta finns inget nedlåtande – snarare är det upplyftande; men som i alla uttryck handlar det om en tolkningsfråga, om hur man väljer att vilja förstå.

Stina Wirsén är känd för sina illustrationer, både i dagstidnings- och barnbokssammanhang. Som konst- och litteraturvetare med speciell inriktning på barn- och bilderböcker är jag fokuserad på den genren, och missar tyvärr att det i ett angränsande rum på museet visas mode- och porträttillustrationer av Wirsén.

I den stora utställningssalen visas originalillustrationer till olika barnböcker, vissa av dem har text av Stina Wirsén, andra av hennes mamma Carin Wirsén och ytterligare några av Ulf Stark. Exempel på titlar är: Små flickor och stora, Jag, En skär och många små brokiga, Sockerbullen på Kruskakullen och Vem. Flera av de i vanliga fall vita väggarna har målats med mönster-, färg- eller formspråk som i några av fallen hotar att ta fokus från bildframställningarna, men som trots allt harmonierar med de hängda brokigt berättande bilderna. För det är bilderna som utställningen handlar om, även om böckerna, där bilder samspelar med text, finns i en liten bokhylla i en mysig läshörna. Varje bild är en egen berättelse, ett gestaltat scenario – aktivt!

Wirséns karaktärer är unika och självständiga men förekommer nästan uteslutande i någon form av sammanhang med andra figurer. En vars storhet tidigare har undgått mig är den ’lilla flickan’ och hennes oerhört starkt tecknade personlighet; dynamiken i berättelsen Små flickor och stora (2004) är kraftfull. Av bilderna utläser jag en liten flicka som är full av kreativ längtan efter skönhet och estetiska uttryck – som vackra kläder, dans och konst. Flickans kropps- och ansiktsuttryck när hon dansar i sin vackra känning, och den oerhörda inre ilskan och besvikelsen av att hela tiden få sin aktivitet och sina val stoppade av den praktiska och förnumstiga mamman, är tydligt och skickligt framtecknade. Flickan är färgstark och i fokus, det är hennes berättelse, mamman finns bara representerad av två tunt tecknade händer som styr och ’ställer till rätta’. Och jag kommer att tänka på Tove Janssons berättelse Det osynliga barnet, där teckningen av barnet upphör att vara fullständig när barnet känner sig osynliggjort.

Mötet med den lilla nya människan i bildberättelsen Jag (2012) är fascinerande; väggen är rosa, som överskrift visas begreppet ”Jag” samt en konturmålad identitetssymbol i form av ett babyansikte och två händer i svart direkt på väggen. Bildberättelsen börjar med den begränsade konturen av precis det område, med antydan till öppning, på kvinnokroppen som visar skillnaden; skillnaden mellan ögonblicket där inget syns och, i nästa teckning, där den rundade ovandelen av ett litet barns huvud blir synligt. En veckad linje som utvecklas av ytterligare en, förankrad men ändå självständig, välvd linje. I nästa bild dinglar den lilla nya individen i en tråd och mottas av händer och närhet, därefter upptäcks världen; först en paradisträdgård, därefter sker mötet med tigern… ”En poetisk bilddikt om att bli till”.

Många av bilderna är fulla av debattämnen på litens nivå: minidramer med existentiellt innehåll som handlar om relationer och vardagsproblem. Barnet är centralt men förhållandet mellan barn och vuxen, barnet som del i en familj eller ett kompisgäng, är de vanligaste motiven. Karaktären Liten Skär i sitt gäng av ”många små brokiga” är helt ljuvlig, lite som Lilla My; ingen individ i gänget är den andra lik, poängen är att figurerna är som barn är mest – olika, men de får ändå samvaron och leken att fungera!

sw5

 

I bokserien med titeln Vem är figurerna dels mänskliga djur och dels snarast krumelurfigurer – som Nalle och Nallegrisen, den senare har en pappa som är nalle och en mamma som är gris. I Vem är var? Får vi följa med hem till barnens olika familjer och möta en mångfald av vuxna med olika beteenden, förhållningssätt till ungar och tillvaro, och i olika konstellationer.

Stina Wirsén är suverän på att lyfta fram specifika karaktärer genom ’enkla’ konturfigurer. Men det är långt ifrån alltid gestalterna ser ut som människobarn; samtidigt är de ändå det eftersom situationer, som alla kan känna igen, och problematik framställs på vår mänskliga nivå. Vill man själv vara delaktig i det framberättade kan man tillfälligt kliva in i handlingen: i bageriet Sockerbullen finns alla möjliga bakverk uppbullade och kassaapparaten står redo – det är bara att gå in i verksamheten!
Det är en brokig skara individer som framträder och berättar om liv, lek och tillvaro på Bror Hjorths Hus, den mest omdiskuterade saknas men finns inskriven i sin frånvaro.

sw4

 

 

Vinnare i Bokjuryn!

I Bokjuryn har barn och ungdomar upp till 19 år haft möjligheten att rösta på högst fem böcker utgivna i Sverige under 2012. Den här gången var det 33 000 personer som röstade! Idag presenterades vinnarna i de sex kategorierna, och vinnarna blev…

Bilderbok: Bockarna Bruse på badhuset

Kapitelböcker 6-9 år: Födelsedagsmysteriet – Barnboksprats recension av boken hittar du här.

Kapitelböcker 9-12 år: Skuggan i väggen – Barnboksprats recension av boken hittar du här.

Ungdomsböcker: Eld – Barnboksprats recension av boken hittar du här.

Serier: Mulleboken

Fakta: Titanic: katastrofen