Bok- och biblioteksmässan

Bokmässan 2016

bokmassan Göteborg Book Fair 2016 gav mig inspiration och tankar till nya tag inom läsning och vägledning inom mycket viktiga områden. Jag tänker på grupper som lätt blir perifera, men som nu lyfts fram via text och upplysning. Vilka grupper? Ja, till exempel alla olikartade nyanlända och människor som hamnat fel in sin könstillhörighet. Seminarierna nedan är några exempel på min prioritering av det digra utbud som fanns.

”Att arbeta med lättläst i klassrummet”. Främst för nyanlända ur ett perspektiv som bejakar frågeställningar som inte är för barnsliga för en ungdom diskuterade Sara Lövestam och Annelie Drewsen. Båda skriver böcker inom denna genre och vill uttrycka sig så att folk begriper. En lättläst bok är inte tjock, men varje ord är betydelsefullt och kan utvecklas till långsam poesi för den som är ny och bekantar sig med språket. Lättläst ska inte vika för de stora frågorna, det ska vara litteratur som angår mig, ska de känna de som läser.

”Be who you are – HBTQ i barnlitteraturen”.

Betoningen var helt på transpersoners verklighet och den belyses via Alex Gino som skrivit George, om en född pojke som vet att Melissa är det riktiga namnet och att en flicka är det hon är. Alex Gino ansåg att cispersoner (någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön) inte kan skriva om transpersoners verklighet, för de vet ingenting. Det är ett så viktigt ämne att det inte får skojas bort. Sara Lövestam, aktuell med boken Skarven om Johan/Johanna, berättade om att hon låter berörda människor läsa hennes texter innan publicering och att det därmed visst kan gå.

Slutsatsen blev att det är svårt att ändra på samhällets syn och föräldrarnas! Kampen fortgår! Vinsten är allt om det lyckas… Barnen blir: medvetna och empatiska❤

Det är inte farligt att vara nyfiken på allt!

”Poesi för barn”. Rimmad och orimmad. Lust och lek är barnens språk. Här satt Lena Sjöberg, Mårten Melin, Lisen Adbåge och Emma Adbåge. Det diskuterades varför dikt alls? Den säljer ju inte! Men ändå. Det ligger i tiden med korta kärnfulla rader som berör de stora frågorna. Dikter är bra för barn då formen är så fri. Flera dikter ihop kan verkligen ge stort innehåll. Igenkännandet och insikten är allt. – Med en dikt kan barnet känna sig mindre ensamt, menade Mårten Melin. Viktigt att det skrivs om de svåra frågorna för barn. – Men utgå från din lust och ditt intresse, sa Lisen Adbåge.

”En författare som tänjer gränserna”. Mottagaren av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2016 är Meg Rosoff. Motiveringen till priset var: Meg Rosoffs ungdomsböcker talar till både känsla och intellekt. På en gnistrande prosa skriver hon om människans sökande efter mening och identitet i en besynnerlig och bisarr värld. Hon lämnar aldrig läsaren oberörd. Ingen bok är den andra lik i detta modiga, humoristiska författarskap.

Meg Rosoff gav oss åhörare inspiration med en mycket härlig humoristisk underton och menade att en författare måste hitta sin egen röst och våga skriva så vilt en vill. Senaste boken är Jonathan bortom all kontroll.

”Om modet att vara sig själv”. Detta diskuterade Jenny Jägerfeld, Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso. Du är inte ensam, Stargirl skriven av de två sistnämnda är en känslomässig bergochdalbana – precis som livet är när man befinner sig på tröskeln till tonåren. Jenny Jägerfeld har skrivit Brorsan är kung! Om Måns som är född flicka.

Det var på det hela taget en fantastisk, så även en krävande bokmässa, men som gav så mycket inspiration och det kommer ge ännu mer efter en tids begrundan. Jag åkte i egenskap av bibliotekarie från fantastiska Tomelilla Bibliotek på Österlen.

Mötte så även en bloggvän, författaren Sanna Juhlin, nu aktuell med Morrison och hamsterjakten och Hemliga trean och blåbärsmysteriet. Jag är inspirerad och tacksam!

Seminarium på Bokmässan – science fiction för unga läsare

BokoBibl Jag besökte Bok- och biblioteksmässan i Göteborg den 29 september och lyssnade då på ett seminarium som handlade om science fiction (SF) för unga läsare. Journalisten Johanna Koljonen ledde ett samtal med författarna Jo Salmson, Maths Claesson och Peter Ekberg.

Jo Salmson (som egentligen heter Catharina Wrååk) är förläggare och författare till bland annat fantasyserien om Häxfolket. Hon har även skrivit faktaböcker för barn om rymden och partikelfysik. Jo berättar att hennes första stora läseupplevelse inom SF var Egen rymddräkt finnes (Have spacesuit, will travel) av Robert Heinlein.

Maths Claesson, driver SF-bokhandeln sedan 25 år tillbaka och är numera även författare. Hans bok Uttagningen utspelar sig 40-50 år in i framtiden och handlar om pojken Linux. Unionen har byggt en rymdskola i Jordens omloppsbana som två barn från varje land får komma till. Linux bestämmer sig för att söka och får vara med om en uttagning på Gröna Lund. Boken behandlar bland annat ämnet klimatförändringar genom att höstlovet numera kallas regnlovet.

Peter Ekberg, har skrivit faktaböcker sedan 2009. Förra året släpptes första boken i hans nya SF-serie, Uppdrag Silverstjärnan. Peter började faktiskt läsa SF först efter att han skrivit boken och då började han med Robert Heinleins böcker. Rymden har alltid varit ett stort intresse och han har läst astronomi och filosofi på universitetsnivå. Uppdrag Silverstjärnan handlar om livet på ett generationsrymdskepp. Den utspelar sig 8000 år in i framtiden och handlar om ungdomar som möter en främmande farkost.

Från vänster: Johanna Koljonen (journalist), Jo Salmson, Peter Ekberg och Maths Claesson.

– Är SF den nya trenden framför fantasy?
Jo säger att det finns en stor trend med dystopier just nu, med Hungerspelen i spetsen. Det kommer även en massa nya, bra SF-filmer, det är inte bara ”utomjordingarna anfaller” längre… Maths upplever att vampyrer får vila lite medan zombisarna ”lever” vidare. Sedan är det mycket science fiction och dystopier. Och tjejer i huvudrollen. Peter tillägger att Enders Game kommer på bio nu samt att en ny svensk översättning av boken givits ut (en av undertecknads favoritböcker för övrigt, rekommenderas varmt!). Robert Heinleins ”Egen rymddräkt finnes” är också på gång som film.

– Kan man göra saker annorlunda bara för att det är utspelar sig i framtiden?
Jo menar att böcker ska kunna föra fram ett budskap. Det finns massa frågor som vi bör fundera igenom och vi kan hitta sätt att förhålla sig till frågorna genom böcker. Böcker kan ge oss ord för att hantera diskussioner. Till exempel ordet robot och robotregler föddes i en SF-bok och rymddräkter fanns i böcker innan de fanns i verkligheten.

Peter säger att hans bok Uppdrag Silverstjärnan handlar om det hållbara samhället. Där kan han erbjuda något som vi inte kan få nu. Resa till Thailand kan vi läsare göra, men inte resa i rymden.

Maths tillägger att böckerna inte ska innehålla för mycket budskap, för då tar det lätt över och de andra håller med.

– Bygger ni upp era berättelsers framtidsvärld på ett strukturerat sätt?
Jo brukar alltid skriva ner de regler som finns i samhället. Peter pratar om att sekundära världar är som ett konstverk enligt författaren J.R.R Tolkien. De måste vara trovärdiga, annars kastas läsaren ut i verkligheten igen. När boken hänger ihop brukar det kallas att ”boken är sann” i förhållande till sig själv.

Peter gjorde en snabb skiss av skeppet till Uppdrag Silverstjärnan som han sedan lät en en illustratör måla om. Den skissen blev sedan en värld att skriva en bok runt.

Maths brukar göra research, till exempel om framtidens mat. Vad äter människor i framtiden? Det gäller att hitta på maträtter med olika namn. I framtiden kanske det inte alls är konstigt att äta skalbaggar och alger. Sedan är det viktigt att läsaren får se det genom rollfigurens ögon. Hen är ju van vid maten och tycker inte att insekter är något konstigt eller äckligt.

– Vill ni förvandla era läsare genom böcker?
Jo menar att böcker är hjärnmat. Hon skapar en värld som ligger utanför ens nära värld. Det ska vara böcker som väcker nya tankar. Maths tillägger att läsaren ska kunna fundera kring ”tänk om det blir så här?” Vissa saker kan vara så svindlande stora.

– Kan vi förbereda läsaren för framtiden genom böcker och hjälpa folk att fundera kring ett liv som är helt annorlunda?
Maths säger att science fiction-författare har så fel. Men ibland träffar de rätt! Det finns cyberpunkböcker skrivna för 20 år sedan som handlar om saker som internet, multinationella företag och stadsbildningar. Och nu har det blivit verklighet.

Jo poängterar att det ofta är mer jämlikhet i SF/fantasy än i verkligheten. Här finns kvinnliga hjältar på riktigt. Författaren Elisabeth Moon skriver böcker för 13-åriga pojkar men huvudpersonerna är 70-åriga tanter.

– Och en sista fråga, om ni skulle erbjudas en plats på rymdskeppet som ska åka till mars, hade ni följt med med vetskapen om att ni aldrig skulle kunna komma tillbaka?
Jo och Peter säger raskt nej, men Maths säger att han tagit chansen.

Barnboksprats tips på bra science fictionböcker för ungdomar och vuxna:

Hungerspelen (trilogi) av Suzanne Collins
Divergent (trilogi) av Veronica Roth
Enders Game/Enders spel (med efterföljande böcker i serien) av Orson Scott Card
Egen rymddräkt finnes/Have spacesuit, will travel av Robert E Heinlein
1984 av George Orwell
Androidens drömmar/Bladerunner/Do androids dream about electric sheep av Philip K Dick
Oryx & Crake av Margaret Atwood

Catarina Kruusval på Bok- och biblioteksmässan

När Catarina Kruusval gästade Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för knappt två veckor sedan berättade hon om drivkraften bakom hennes illustrationer och böcker.

Catarina poängterade flera gånger under seminariet att hon älskar att göra bilder och böcker. Bilderboken är helig för henne. Hon berättade att bilderboken är mer än en saga, det är en gemenskap. Denna gemenskap upplevde hon tillsammans med sin pappa som liten. Hon vill att föräldrar och barn ska ha möjligheten att mötas. Föräldrarna ska inte behöva tycka att det är tråkigt att läsa barnböcker. Det ska kunna bli en återkommande stund. Hennes ambition är att skriva och illustrera för både vuxna och barn. Det får gärna tilltala mannen (henne egen man läser inte böcker för barnen).

Hon vill göra en bok så som den ”ska se ut” till skillnad från vissa av böckerna från hennes egen barndom. Dessa bilder var nämligen inte så tilltalande. Hennes ambition är att skapa ett annat bildspråk. Snart släpps hennes bok om Rödluvan och där har hon till exempel fått möjligheten att skapa en ny varg.

Catarina berättade även mer om processen kring att skapa en bok. Hon är tecknare i grunden och det tar cirka en vecka att skissa en bok. Själva målandet tar två månader. Catarina älskar linjen, färgen är mer av något som är nödvändigt. Hon använder en stiftpennan som hon doppar i tusch när hon drar sina linjer. Sedan omringar hon motivet med linjer och det är kärlek för henne. Hon försöker hitta harmonin i färgskalan och gör den naturvänlig. Det är viktigt för Catarina att bilderna inte är skissartade. Allt på bilden ska vara detaljerat och exakt. Är det en knut på skosnörena så ska det synas. Om karaktärerna tar i hand så ska det synas med riktiga detaljer.

På frågan om hur hon får nya idéer berättade hon att hon går mycket i skogen med sin hund. Sedan blir hon ofta god vän med karaktärer i böcker och vill fortsätta umgås med dem. Då kan djur eller personer följa med in i nästa bok också.

Skogen är central för Catarina, även gubbar är ett genomgående tema. Hon tycker att det är lättare att jobba med gubbar och humor, hon har svårt för tanter. Rödluvans mormor var svår att fånga, det dröjde tills hon såg mormoden i sin dementa mamma. Där och då såg hon att hennes strama karriärinriktade moder hade förvandlats till en virrig snällgumma. Och se där var Rödluvans mormor!

Catarina är aktuell med flera nya sagoböcker som Guldlock och Bockarna Bruse samt pekvisböcker. Hon avslutar med att säga att hon tycker att illustratörs- och författaryrket är lite ensamt. Hon gillar ju att prata. (och det märks)

Barnboksprat har tidigare recenserat några av Catarina Kruusvals pekvisböcker samt Ellens boll.

Jujja Wieslander på Bok- och biblioteksmässan

På Bokmässan i Göteborg besökte jag ett seminarium med Jujja Wieslander, den ena av författarna till böckerna om Mamma Mu och Kråkan. Hon berättade om vad som inspirerar henne (och numera avlidna maken Thomas Wieslander) i arbetet med Mamma Mu-böckerna och -sångerna.

Jujja Wieslander är aktuell med en samlingsvolym av Mamma Mu och Kråkan. Den innehåller tre bilderböcker, nio berättelser ur kapitelböcker, sånger, noter till sånger och dikter. Anledningen till att de jobbat med så många olika former är enligt Jujja för att barn uttrycker sig så. Sångerna och berättelserna hör tätt ihop och det märks framför allt på de gamla radioprogrammen om Mamma Mu som Thomas och Jujja spelat in.

Jujja berättade mer om hur viktig kroppen är för barn; de har mycket kroppsglädje. Barn sitter inte still utan de upptäcker världen genom sin kropp. Genom Mamma Mu-böckerna vill Jujja förmedla barns nyfikenhet till de vuxna. Livet är ett evigt upptäckande från det att barnet är nyfött till att det är 6-7 år. Jujja menar att barn är som kattungar som ska undersöka allt. Föräldrarna blir givetvis galna, men barnen måste få hålla på. Runt 6-7-årsåldern slutar vi att undersöka, men tänk om vi skulle fortsätta, då hade vi blivit nobelpristagare hela bunten menar hon.

Barn blir ofta påskyndade av sina föräldrar, men precis som att hunden måste få stanna och nosa så måste barnen få undersöka. Mamma Mu tar gestalten av det prövande, undersökande barnet medan Kråkan är den rigida föräldern. Mamma Mu gör som barn gör. Det är hela utgångspunkten för böckerna. Till en film blev Jujja tillfrågad om de inte kunde låta Mamma Mu få flyga, ”men det går inte, Mamma Mu kan inte flyga, hon är inte en fantasi”, poängterar Jujja.

Berättelserna har kommit till genom sång- och rörelselekar, Jujja och Thomas snappade upp vad barnen säger och sjunger. De lyssnade ständigt på barnen för att få nya uppslag till berättelser och sånger. Jujja berättade om ett tillfälle då de befann sig på en stökig flygplats och plötsligt fick höra en flicka sjunga ”Hästar har hus, hästar har hus, det heter stall.” En sådan enkel trudelutt kunde bli inspiration till en hel bok (även om inte just denna sång blev det).

Barn gestaltar det dem är med om och det gör de genom leken. Vi kan lyssna på vad som utspelar sig i leken och få reda på ett och annat om barnens vardag och världsbild. Jujja tycker att vi ska gödsla med material till leken, lyssna och inte störa. Vi måste inte vara med. Barnet får gärna stänga dörren så att det inte blir avbrutet.

Leken skapar språk. Läsa är en färdighet men det egna språket får barnet genom leken. Då blir barnet också mottaglig för andras berättelser i böcker. Jujja menar att hennes böcker är rum för lek.

Jujja Wieslander är född 12 juni 1944 i Stockholm. Hon har tillsammans med maken Tomas Wieslander (1940-1996) skapat ett stort antal bilderböcker, visor, radioprogram med mera och är senast aktuell med Stora boken om Mamma Mu.

Bok- och biblioteksmässan 2012

I söndags begav jag mig till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för att ta del av seminarier och få inspiration kring barnböcker.

Jag lyssnade på bland annat Catarina Kruusval som berättade om drivkraften till att skriva och illustrera barnböcker samt Jujja Wieslander som pratade om barns lek och nyfikenhet som inspiration till berättelserna om Mamma Mu och Kråkan. Mer om detta kommer snart här på Barnboksprat.

Barn- och ungdomsavdelningen var som vanligt stor och det fanns många aktiviteter för barn. Don Rosa, en av de legendariska serietecknarna till Kalle Anka-albumen var där och signerade liksom en rad andra författare och serietecknare.

Temat för årets mässa var Norden och det pratades även en del om hur vi ska få barn att läsa mer.

Det fanns mängder med lockande barnböcker.

Pyssel för barnen

Ett av mina favoritförlag Olikas prickiga monter.