Göteborg Book Fair 2016 gav mig inspiration och tankar till nya tag inom läsning och vägledning inom mycket viktiga områden. Jag tänker på grupper som lätt blir perifera, men som nu lyfts fram via text och upplysning. Vilka grupper? Ja, till exempel alla olikartade nyanlända och människor som hamnat fel in sin könstillhörighet. Seminarierna nedan är några exempel på min prioritering av det digra utbud som fanns.
”Att arbeta med lättläst i klassrummet”. Främst för nyanlända ur ett perspektiv som bejakar frågeställningar som inte är för barnsliga för en ungdom diskuterade Sara Lövestam och Annelie Drewsen. Båda skriver böcker inom denna genre och vill uttrycka sig så att folk begriper. En lättläst bok är inte tjock, men varje ord är betydelsefullt och kan utvecklas till långsam poesi för den som är ny och bekantar sig med språket. Lättläst ska inte vika för de stora frågorna, det ska vara litteratur som angår mig, ska de känna de som läser.
”Be who you are – HBTQ i barnlitteraturen”.
Betoningen var helt på transpersoners verklighet och den belyses via Alex Gino som skrivit George, om en född pojke som vet att Melissa är det riktiga namnet och att en flicka är det hon är. Alex Gino ansåg att cispersoner (någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön) inte kan skriva om transpersoners verklighet, för de vet ingenting. Det är ett så viktigt ämne att det inte får skojas bort. Sara Lövestam, aktuell med boken Skarven om Johan/Johanna, berättade om att hon låter berörda människor läsa hennes texter innan publicering och att det därmed visst kan gå.
Slutsatsen blev att det är svårt att ändra på samhällets syn och föräldrarnas! Kampen fortgår! Vinsten är allt om det lyckas… Barnen blir: medvetna och empatiska❤
Det är inte farligt att vara nyfiken på allt!
”Poesi för barn”. Rimmad och orimmad. Lust och lek är barnens språk. Här satt Lena Sjöberg, Mårten Melin, Lisen Adbåge och Emma Adbåge. Det diskuterades varför dikt alls? Den säljer ju inte! Men ändå. Det ligger i tiden med korta kärnfulla rader som berör de stora frågorna. Dikter är bra för barn då formen är så fri. Flera dikter ihop kan verkligen ge stort innehåll. Igenkännandet och insikten är allt. – Med en dikt kan barnet känna sig mindre ensamt, menade Mårten Melin. Viktigt att det skrivs om de svåra frågorna för barn. – Men utgå från din lust och ditt intresse, sa Lisen Adbåge.
”En författare som tänjer gränserna”. Mottagaren av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2016 är Meg Rosoff. Motiveringen till priset var: Meg Rosoffs ungdomsböcker talar till både känsla och intellekt. På en gnistrande prosa skriver hon om människans sökande efter mening och identitet i en besynnerlig och bisarr värld. Hon lämnar aldrig läsaren oberörd. Ingen bok är den andra lik i detta modiga, humoristiska författarskap.
Meg Rosoff gav oss åhörare inspiration med en mycket härlig humoristisk underton och menade att en författare måste hitta sin egen röst och våga skriva så vilt en vill. Senaste boken är Jonathan bortom all kontroll.
”Om modet att vara sig själv”. Detta diskuterade Jenny Jägerfeld, Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso. Du är inte ensam, Stargirl skriven av de två sistnämnda är en känslomässig bergochdalbana – precis som livet är när man befinner sig på tröskeln till tonåren. Jenny Jägerfeld har skrivit Brorsan är kung! Om Måns som är född flicka.
Det var på det hela taget en fantastisk, så även en krävande bokmässa, men som gav så mycket inspiration och det kommer ge ännu mer efter en tids begrundan. Jag åkte i egenskap av bibliotekarie från fantastiska Tomelilla Bibliotek på Österlen.
Mötte så även en bloggvän, författaren Sanna Juhlin, nu aktuell med Morrison och hamsterjakten och Hemliga trean och blåbärsmysteriet. Jag är inspirerad och tacksam!
Hej! Jag upplevde att Alex Gino och Sara Lövestam i stort sett var överens. Gino betonade att cispersoner kan skriva om transpersoner, men att det ofta blir fel när de skriver specifikt om transfrågor och landar i det hen kallade ”trans acceptance narratives”. Lövestam betonade att hennes bok var ett mordmysterium där en av personerna var trans, inte en bok om att vara trans. Båda betonade vikten av ”sensitivity readers”, personer som själva har erfarenheten och kan påpeka om något gått snett (t.ex. hur det fungerar att ta hormoner, som Lövestam pratade om). Även Alex Gino utgår delvis från andra erfarenheter än sina egna, eftersom hen är genderqueer och inte transkvinna/flicka som sin huvudperson, vilket hen också påpekade. Sara Lövestam utgick delvis från transkvinnor i sin bekantskapskrets och sade att om en inte känner några transpersoner är det kanske inte så lyckat att skriva om dem. Jag tyckte inte det var någon motsättning dem emellan, utan ett väldigt harmoniskt samtal.
Hej Katarina. Mina ord är mer ett konstaterande av vad som sades i stunden. Till oss åhörare. Jag uppfattade heller ingen konflikt mellan de inbjudna, utan det var en vänlig och god stämning framme på scenen. Men viktigt för mig att framföra är att Alex Gino verkligen betonade att bara de insatta vet hur det verkligen är. Förstås. Sara Lövestam är begåvad och insatt via människor omkring sig, så hon har sannolikt en helt annan insikt än om en författare känner in och fabulerar om något så viktigt. Faran finns. Men är författaren omgiven av erfarenheter via andra, visst… Hanteras varsamt skulle jag nog ändå säga med allt kring detta tema, lätt som tungt. Tänker på alla kommande texter av välvilliga författare.
Vänligen Malin Alvasdotter
Ja, jag refererade också vad som sades i stunden till oss åhörare. :-) ”Hanteras varsamt” summerar det hela ganska väl!