Kreativiteten måste få leva fri annars förtvinar den! En saga om kreativitetens obändiga krafter. Martin Widmark har författat och Louise Hoffsten har läst in sagan på medföljande skiva och dessutom skapat musiktonerna till boken tillsammans med George Riedel och Peder af Ugglas.
Idén till boken föddes i ett möte mellan Martin och Louise, de talade om vad som händer i en när berättelser eller musik skapas. Martin visade intresse för något som Louise berättat om och som hon kallade Orgierna. Hon visade honom en liten staty hon gjort, föreställande en flicka och på hennes rygg och axlar fanns små figurer. Louise benämnde dem Orgierna och de har följt henne genom livet och skapandet. De symboliserar kreativiteten, flödet som kommer när lusten att skapa väcks. Lust, glädje och avsaknad av regler kan vara en sammanfattning av vad Orgierna står för. Martin önskade skriva en saga som handlar om vad som händer i människor när Orgierna dansar och Louise ville skapa musiken till.
Orgierna i sagan är tre barn som en dag dansar ner från Olympen och påbörjar en resa i att inspirera människor de möter. Skaparlusten flödar fram varhelst de dansar, men så fort någon vill fånga in dem och ha mer, så försvinner de bort. Friheten är deras signum, utan den så slocknar lågan. Efter att i flera århundraden ha dansat runt i världen och försett människorna med kreativitetslust så drar ett häftigt oväder in och Orgierna fryser förfärligt. De söker skydd hos en kompositör som förlorat sin egen kreativitet. När de värmt upp sig så föds lusten att dansa och när kompositörens ser detta så väcks hans skaparlust med full kraft, han inser deras värde och låser in dem. Så lyckas han skapa otroliga musikverk, men medan Orgiernas dans öppnat upp hans förmåga till skapande, så har de själva förlorat alltmer av sin egen kraft. Kompositörens tjänarinna befriar dem och efter det blir allt förändrat och deras dans orsakar onda skapelser av människohand. Liknelser går att se på flera ställen i vår verkliga och stundtals ytliga värld. Det är genom att leta och hitta den egna, högst personliga kreativiteten som en människa finner sig själv. Tid och lust krävs och i fasta former kan allt förloras. Slutet på boken är av det ljusa slaget, det finns ännu hopp!
Illustrationerna är skapade av Jessica Eldenstjärna och dessa visar detaljer och olika perspektiv i lätt akvarell. Jag fastnade för de tecknade händelserna i blåaste blått, precis så drömska som jag tycker om. Orgierna framställs som vackra med naturattribut uppe på huvudena, dock har en av dem flugsvampar i håret och det kändes lite utanför skönhetsupplevelsen, men även flugsvampar är från naturen och får väl också de ha sin roll.
Jag läste sagan högt för några barn och sedan lyssnade vi på skivan. Det blev två olika upplevelser som berikade lässtunden. Sagan berättas mjukt och inlevelsefullt av Louise och vi får höra både sköna munspelstoner, sång och svävande musikstycken. Allt detta ramar in berättelsen på ett fint sätt. När text, bild och musik möts så kan upplevelsen förtätas. En tänkvärd saga med både lyckliga och sorgliga toner i.
Där Orgierna dansar
Författare: Martin Widmark
Illustratör: Jessica Eldenstjärna
Uppläsare: Louise Hoffsten
Musik: Louise Hoffsten, George Riedel och Peder af Ugglas
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 32 sidor
ISBN: 9789163868542
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Nu utkommer Anna Höglunds lilla pekbok med enkla bilder och ljudhärmande text igen. Första gången var 2002. Den överraskade mig med att i sin enkelhet vara så underhållande och framkalla skratt hos både mig och min 2-åring. Han började genast ljudhärma, dels det som stod i skrift men också med egna ljud. Bilden på en rund kaka med bildtext som säger m-m-m-m-m-m gör han på ett oefterhärmligt vis med väldigt roliga tillägg. En hund och en dammsugare har ljud för sig, det vet ju alla. Men har en kaka och en måne verkligen ljud som hörs? Jo, hos Anna Höglund är det så och det håller mitt lilla barn också med om. En bok som det går att återkomma till flera gånger varje dag då den är lätt och kul att ta sig igenom. För varje genomläsning blir jag mer och mer fäst vid den och det beror förstås mycket på en viss liten person som ger mig fina minnen kring bokens innehåll. De härligt barnsligt tecknade bilderna är hämtade både från naturen, vardagen och från det som kan upptäckas på en promenad med ett litet barn. I bokens början syns ett litet barn och mot slutet finns en mamma och det gillades helt klart. För det var ju Ide själv och mamma Malin!
Här är en bok med de kvaliteter som jag efterfrågar, där text och bild samverkar så som jag uppskattar. Eva Eriksson är alltid bra och ingen som hon är så fenomenal på att i bild fånga känslor och ansiktsuttryck i ett tidlöst universum. Ulf Nilsson är författaren och de har samarbetat lyckosamt förr och hans texter har en sådan mjuk och ibland lite sorgsen ton och inte sällan märker jag en vardaglig varm humor. I Ensam mullvad på en scen får vi läsa en jagberättelse i en okänd dåtid och där möta en pojke som är sex år och som plötsligt får ett för honom mycket stort dilemma: han ska tillsammans med sin klass medverka i en liten uppvisning. Hela hans väsen motsäger sig detta, han vill helt enkelt inte. Allt annat förlorar sin glädje och han går in i känslan av att vara utsatt för något gruvligt obehagligt. Pojken har en mycket fin relation med sin lillebror som älskar när han sjunger för honom, speciellt en liten sång som pojken själv kommit på. Sjunga och spexa för lillebror är roligt, men inte inför många tysta i en stor mörk sal. Lillebror kommer förresten att spela en stor roll mot slutet av boken och jag finner det intressant när barn gör saker som vuxna inte märker, men som kan förändra allting – till det bättre.
Det lilla ordet som oroat några och roat andra under en tid, är nu åter aktuellt i en bok för barn. 
Naturen och äventyret står i fokus i denna episkt äventyrliga saga författad av Malte Persson, vuxenförfattare och kritiker och som nu också tagit sig an barnboksgenren via diktens språk, ett språk han behärskar sedan tidigare. Barnböcker i diktform är något som jag tycker mycket om, när det är ett gott hantverk vill säga. Högläsningen kan få en större effekt och bli mer dramatisk om sagan är författad på rim. I Resan till världens farligaste land passeras de hemskaste platser (ofta världens största eller värsta) som går att finna och barnet som lyssnar får bege sig ut till detta och möta en rad varelser och utmaningar, dock med flertalet viktiga visdomsord, som författaren i all vänlighet förser barnet med.
