Den stora behållningen i boken Frida Kahlo av Sandra Dieckmann och Lucy Brownridge, i serien Porträtt av en konstnär, är de fantastiska, färgsprakande illustrationerna som verkligen förmedlar känslan av Kahlos tavlor.
Varje uppslag har minst en av Kahlos tavlor infogad i bilden och Dieckmann har lyckats spegla stilen och färgerna från tavlorna när hon ritat sina illustrationer. Det är en fröjd att bläddra i boken och att sjunka ner i betraktelse av bilderna.
Texten däremot känns lätt oinspirerad. Vi får lära oss om Kahlos liv, men det saknas framåtdriv i berättelsen, något som fångar barnens intresse längre än ett par sidor. Målgruppen överensstämmer med åldern på mina barn (snart 4 och 6 år) och, även om alla så klart är olika och en del gillar mer faktaböcker medan andra föredrar skönlitterär text, var det tydligt att de inte fann texten speciellt imponerade. Tyvärr.
När jag frågade efter vi läst klart om de gillat boken, fick jag (för första gången någonsin) ett starkt nej till svar från sexåringen. Det är väldigt starkt för att komma från henne och slog mig speciellt då hon betraktat bilderna noggrant och verkat fascinerad av dem.
Jag som förälder älskar tanken att, utöver läsglädje, ordförrådsbygge och fantasi, också kunna förmedla vetskap och allmänbildning till barnen. Men jag vill att detta ska ske på ett engagerande sätt så att våra lässtunder är något de ser fram emot och här misslyckas tyvärr denna vackra bok.
Samtidigt är jag glad att vi har läst boken från pärm till pärm då ett litet intresse för Kahlos konstnärskap ändå troligen har väckts. Jag uppskattar också de sista uppslagen med ytterligare information om de tavlor som inkluderats, även om det kanske känns lite som överkurs för målgruppen, men det är ju inte helt fel om föräldrarna lär sig något också.
Frida Kahlo – Porträtt av en konstnär
Författare: Lucy Brownridge
Illustration: Sandra Dieckmann
Översättning: Sara Årestedt
Förlag: Rabén & Sjögren (2021)
ISBN: 9789129725025
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Jujja Wieslander är en av författarna bakom de världskända barnfavoriterna Mamma Mu och Kråkan.
Berättelsen är vardaglig och igenkänningen stor. Det här är frågor som ofta förekommit hemma hos oss när min yngsta undrar vart hon är på diverse bilder och ofta pratar om när hon kommer bli större än storasyster, medan storasyster rättar och säger att hon alltid kommer vara störst, och sen börjar räkna: när jag blir sju år så är du fem, när jag blir tio så är du åtta, mamma, hur gammal är lillasyster när jag är tjugo?
Alltså vilken bok. Jag fick hem den igår och skulle bara läsa lite, typ första kapitlet, idag för att jag var nyfiken på vad den handlar om. Fast forward några timmar senare då jag slog igen sista sidan med ett nöjt leende. Yes!
Vilken härlig resa Linn Åslund bjuder på i nya trilogin Flora Wolf och Järnklockorna, med härliga illustrationer av Rebecka Helmersson som verkligen lyfter berättelsen ytterligare.
Boken är lättläst med ett engagerande språk som för berättelsen framåt. Ord som skulle kunna ställa till problem för läsaren förklaras utan att det blir förklarande och texten görs mer lättillgänglig genom de täta dialogerna. Kapitlen känns lagom långa och de ofta humoristiska svartvita illustrationerna bidrar till att sätta steampunk miljön och tillåter Linn att koncentrera sig på handlingen då hon inte behöver sväva iväg i långa beskrivningar även när det gäller mer komplicerade bitar. Jag älskar till exempel bilden av Flora och sidekicken Alexa utklädda till kloakrensare, fast egentligen är jag förtjust i alla Rebeckas illustrationer.
Boken är fylld av starka kvinnliga karaktärer, både som protagonister och antagonister, och öppnar upp för diskussion om orättvisa, människosyn och historia. För även om Linn har hittat på reglerna för just denna steampunkvärld så är en värld med olika skrån välförankrad i svensk historia.
Vinterkalaset av Jenny Lindqvist är en söt bok som på ett empatiskt vis lär barnen om olika sorters fåglar som övervintrar i Sverige och vad de kan behöva för att klara kalla, snötäckta dagar.
