Greenpys: det osar skumt av Marlene Lindbäck tar med läsaren på ett spänningsfullt äventyr på ett somrigt Åland med miljö, djurkärlek och vänskap som huvudteman.
Berättelsen grundar sig på en bra tanke och ett tydligt engagemang för miljöfrågor liksom genusfrågor. Tyvärr räcker detta engagemang inte riktigt hela vägen fram då boken saknar ett par ordentliga redigeringsomgångar.
Det är synd då fler barnböcker om miljö och miljöengagemang är önskade, men inte på bekostnad av den litterära kvaliteten som tyvärr här är fallet. Den här berättelsen har dessutom ett riktigt bra upplägg med en spännande grundhistoria om tre bästisar – Meja, Ines och Bella – med förkärlek för att hjälpa djur och miljön, som efter att ha skapat en specialträdgård för insekter känner att de vill göra ännu mer för miljön och skapar ”Greenpys” – ett Greenpeace för barn – som har mottot att ”Rädda det som räddas kan i naturen”.
De bestämmer sig för att demonstrera för att öppna de vuxnas ögon för bin och humlors situation, och för att göra något och inte ”bara prata” som de vuxna gör. Under demonstrationen träffar de antagonisterna Clas och Hans, de så kallade ”plastmännen”, som säger sig samla in plast för återbruk mot en summa pengar men som verkar ha något att göra med den stickande svarta rökpelare som stiger upp från udden de flesta dagar .
De tre vännerna bestämmer sig för att undersöka udden och dess besynnerliga rökpelare, vilket blir början till en spänningsfylld dag.
Det är bokens intressanta grund. Men tyvärr så innehåller boken inte bara flertalet tempusbyten mitt i scener, platta antagonister, föräldrar som lite för passande inte finns närvarande vilket tillåter Meja att göra vad hon vill, och huvudkaraktärer som har fått olika karaktärsdrag för att lättare hålla dem isär men utan att dessa drag känns grundade (t.ex är Ines rädd och orolig, men varför?) utan också flertalet andra berättartekniska problem såsom ologiska vändningar, sidohistorier som intoduceras just när berättelsen borde nå sitt klimax och en väldans massa skrattanfall och användande av ”himmelskamakter”.
Det är synd på en fin idé och jag hoppas att de följande delarna i serien om de tre Greenpysarna kommer att föräras med fler redigeringsrundor så att de viktiga miljötänket i böckerna kan nå ut till en bredare publik.
Greenpys: det osar skumt
Författare: Marlene Lindbäck
Förlag: Visto förlag (2021)
ISBN: 9789178854165
Antal sidor: 94
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.
Vilken härlig resa Linn Åslund bjuder på i nya trilogin Flora Wolf och Järnklockorna, med härliga illustrationer av Rebecka Helmersson som verkligen lyfter berättelsen ytterligare.
Boken är lättläst med ett engagerande språk som för berättelsen framåt. Ord som skulle kunna ställa till problem för läsaren förklaras utan att det blir förklarande och texten görs mer lättillgänglig genom de täta dialogerna. Kapitlen känns lagom långa och de ofta humoristiska svartvita illustrationerna bidrar till att sätta steampunk miljön och tillåter Linn att koncentrera sig på handlingen då hon inte behöver sväva iväg i långa beskrivningar även när det gäller mer komplicerade bitar. Jag älskar till exempel bilden av Flora och sidekicken Alexa utklädda till kloakrensare, fast egentligen är jag förtjust i alla Rebeckas illustrationer.
Boken är fylld av starka kvinnliga karaktärer, både som protagonister och antagonister, och öppnar upp för diskussion om orättvisa, människosyn och historia. För även om Linn har hittat på reglerna för just denna steampunkvärld så är en värld med olika skrån välförankrad i svensk historia.
Fallet med det mystiska blodet är första delen i den nya serien Jojos deckarklubb av Helena Kubicek Boye och Andrea Femerstrand. Boken följer det vanliga bilderboksupplägget om tolv uppslag och är genomillustrerad, men känns ändå mycket längre än en vanlig bilderbok. Det är inte så konstigt då denna serie vänder sig till barn som är redo för lite mer text och jag skulle säga att boken är ett perfekt steg från bilderbokens värld in i kapitelboken.
