Söndagstrean. Vi tipsar om tre fantastiska sagor av Jan Lööf

barnboksprats-söndagstrea-279x300Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips!
Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

Morfar är sjörövare

Den här sagan handlar om morfar som enligt mormor berättar ”rövarhistorier”. Hon säger att det han berättar om sina strider med sjörövarkaptenen Omar inte är sant. Hon säger att morfar har jobbat på posten hela sitt liv.

Men morfar har faktiskt en sjörövarkostym på vinden …

En dag när mormor ligger i hängmattan och sover passar de på att ge sig iväg. De möter sjömän som morfar känner och tillsammans gör de i ordning morfars gamla skepp.

Med Jan Lööfs fantasifulla bilder och en riktig rövarhistoria får vi läsare följa med på äventyret. Deras långa seglats, hur morfar hamnar i fängelse och hur berättarjaget lyckas hjälpa honom ut och hur de får tag i Omars skatt. Hemfärden blir ordentligt dramatisk men de lyckas klara sig. När de kommer hem ligger mormor fortfarande och sover i hängmattan.

Sagan om det röda äpplet

Detta är en saga om hur frukthandlaren, som odlar och vårdar ett äpple som han vill vinna en tävling med, lurar farbrorn i den randiga kostymen att köpa ett konstgjort äpple.

Med äpplet, som farbrodern lägger på sin fönsterbräda för att det ska mogna (som frukthandlaren sagt), startar en händelsekedja som leder till att den ojusta frukthandlaren förlorar sitt fina äpple, som till sist hamnar på farbroderns fönsterbräda.

Farbrorns fågel får syn på en katt och puffar ut äpplet som faller i huvudet på mormor, som beskyller Pär som går förbi för att ha kastat det. Pär blir ledsen och springer över vägen där rektorn kommer i sin bil och får tvärnita. Han sladdar in i frukthandlarens trädgård. Bertil som cyklar förbi ser frukthandlarens fina äpple och plockar det, för att ge till sin fröken för att kanske få högre betyg …

Så fortsätter en fantasifull, dramatisk historia om det fina äpplet. Via skolan, polis, brandbil och tillbaka till farbrorn i den randiga kostymens fönsterbräda. Han blir så glad att det blivit så fint. Det är en mustig, lustig och listig historia som frukthandlaren inte lyckas klura ut hur den hänger ihop.

Skrot-Nisse

Kalle får bo hos farbror Nils när hans föräldrar reser bort. Skrot-Nisse som han kallas ska bygga om en båt som han har köpt. Han vill fara till Afrika med den, tillsammans med gubben Kvarnsten. Skrot-Nisse säger att gubben Kvarnsten har magiska krafter, men Kalle undrar om det är sant. De tre bygger på båten en vecka och Kalle bestämmer sig för att följa med i smyg, fastän hans mamma och pappa ska komma hem just på avresedagen.

Det blir storm, som kanske trollats fram av Kvarnsten. Kalle blir upptäckt av Skrot-Nisse, som släpper ratten och de kraschar mot land. Gubbarna är bestämda med att de kommit till Afrika. Kalle håller inte med, men det bryr de sig inte om.

När de tagit sig upp på land stöter de på en hydda med en Zebra i och utanför hyddan går en flodhäst. Kalle … försökte tänka klart, men det gick inte. Det blir ett äventyr bland vilda djur och Kalle blir jagad av en flodhäst. Men var är de någonstans egentligen? Kalle tycker att resan var spännande ändå och allt slutar väl. Det är bara pappa som är arg, framförallt på Skrot-Nisse, när han kommer och hämtar Kalle.


Morfar är sjörövare
Författare: Jan Lööf
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9163846888,9789163846885
Köp: t.ex. hos Bokus eller Akademibokhandeln


Sagan om det röda äpplet
Författare: Jan Lööf
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163826733
Köp: t.ex. hos Bokus eller Akademibokhandeln


Skrot-Nisse
Författare: Jan Lööf
Illustratör: Jan Lööf
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163899034
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lilla grodan, morfar och döden

 

 

 

Jag läste Lilla grodan, morfar och döden tillsammans med två barnbarn som satt i mitt knä. Det var E 5 år och H 3 år. Lilla H gled ned och kom tillbaka några gånger. E däremot var mycket uppmärksam och engagerad. Hon ställde någon fråga, men framförallt lyssnade hon intensivt.

Ofta går det bra att omformulera en text utan att förändra en historia alltför mycket. Döden och tro är inte så enkla ämnen och i det här fallet ser jag en risk i det och att inte göra Lilla grodan, morfar och döden rättvisa. Som jag ser det är berättandet, formuleringarna, funderingarna och dialogen mellan sköldpaddan morfar och barnet grodan det centrala. Och inte historien. Det är helt enkelt svårt att vara boken trogen så jag håller min beskrivning ganska kort och ger er några utdrag som exempel på berättandet.

Grodan ska sova och morfar har läst. Lilla grodan vill veta vad som händer när man har dött. Alltså inte när man dör utan vad som händer efter att man har dött.

Det är det ingen som riktigt vet. Men många har gissat, funderat, tänkt stora tankar och fantiserat om det. Om du vill kan jag försöka berätta lite? (säger morfar)

Morfar berättar om att några tror att det finns en himmel dit man kommer och om änglar. Lilla grodan vill ha vingar. Jag skulle bli världens bästa flygande ballerina.
Du skulle vara en fantastisk konstflygande ballerina.
(svarar morfar)

Morfar fortsätter berätta om de som tror att den som dör föds på nytt. Och att man lever flera liv men i olika skepnader.
Vad tror du att du var …?  Morfar tror att han varit på ett skepp och säger: Det är som att ljudet av vågorna och den salta doften gör att jag minns något jag inte längre kommer ihåg.

Sedan talar morfar om en själ. Han säger att några tror att alla människor har en själ och att den lämnar kroppen när vi dör. En själ, säger morfar, är osynlig som ett spöke och är som personen som har dött fast utan en tung kropp att släpa på. Lilla grodan tycker att vara osynlig är som att vara en superhjälte och att om man är ett osynlig kan man spionera och få reda på mycket man undrar över.

Det finns också de som … tror att ingenting händer när man dör. De tror att allting slutar vara. Grodan tycker det låter tråkigt, men morfar säger att … om du inte finns, kan du inte känna att det är tråkigt. Eller roligt. Det är bara ingenting.

Vissa tror på en framtid långt efter döden. De tänker att de vill frysas ner och bli väckta till liv igen när man kan bota alla sjukdomar, säger morfar. Usch! Det låter läskigt. Och trångt om ingen någonsin dör.

 

När morfar har berättat det här och lite till frågar han: Vad tänker du nu min lilla groda? Lilla grodan vill blanda … lite av varje liksom. Först tycker grodan att man kan vara ett spöke som får veta sådant man undrar över. Sedan vill hon flytta till himlen och träffa de hon saknar. När jag kommer dit kan jag träffa dig där morfar!
I så fall flyttar jag in med dig i molnhuset och lagar pannkakor till frukost varje dag.

När lilla grodan har fått en godnattkram och morfar är på väg ut frågar lilla grodan: Vad tror DU händer när man dör?
Jag vet inte hjärtat mitt, men jag är oändligt nyfiken.

Berättelsen och bilderna framställer på ett fint och, som jag tycker, finurligt vis lika människors, religioners och folkslags tro. Den ger näring och tröst till funderingar man kan ha om döden. Dialogen mellan Sköldpaddan morfar och barnet Lilla grodan är högst personlig, men känns fri från värderingar. Och bilderna som håller om texten både högt och lågt är viktiga för upplevelsen. Att författaren som också illustrerat boken använder djurkaraktärer i stället för människor upplever jag tar udden av den värderande laddning som människokaraktärer kan ha. Djuren gör att bilderna per automatik är alternativa men de känns ändå självklara och naturliga i kontexten.

Jag berättade för barnen att jag skulle skriva om boken och att jag gärna ville skriva vad de tyckte om den. Från E kom ett snabbt svar att den var bra, jättebra faktiskt, medan H inte sade något spontant. Men på en direkt fråga svarade hon: Jag tycker den var lite läskig.

Vi läste en annan bok emellan, men sedan ville båda höra om Lilla grodan igen. Nu frågade E mer utifrån texten och H tittade på och pratade om bilderna. Som godnattsaga valde barnen att höra Lilla grodan, morfar och döden för tredje gången denna dag och när vi talade i telefon här om dagen frågade E: Har du skrivit om boken nu och att jag tycker det är en jättebra bok?


Lilla grodan, morfar och döden
Författare: Julia Groth
Illustrationer:Julia Groth
Förlag: Idus förlag AB
ISBN: 9789175779614
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Vara med

Cornelis har skoskav. Han och pappa är bjudna på en fest på slottet. I den stora matsalen på slottet finns ett särskilt bord för barnen. Där sitter det stora barn, tycker Cornelis, så han sitter med pappa vid de vuxnas bord. Seden kommer en tant och vill ta med Cornelis till bordet där det sitter många stora barn. Han går dit med pappa och sätter sig en stund. Han sitter med de mindre barnen vid bordet och äter kall mat. När de ätit klart vill de stora barnen leka Sardinburken. Cornelis vet inte vad det är. Barnen springer iväg och Cornelis går sakta efter … han har ju skoskav.

 

Det är inte fint på övervåningen, bara stort och mörkt.

 

Till en början är Cornelis med i leken lite vid sidan om, men förstår sedan hur den går till. Det finns en stor tjej som har hajörhängen, som heter Katja. Hon börjar prata med Cornelis. Då glömmer han till och med att han nog var kissnödig.

När någon ropar från trappan att det ska skjutas fyrverkerier springer alla iväg, den här gången springer Cornelis tillsammans med de andra barnen. Plötsligt kommer han på att det var Katja som skulle gömma sig och att hon inte är med när de springer för att gå ner till festen och fyrverkerierna. Han tar ett djupt andetag och vänder om.

Han går försiktigt fram genom de stora mörka rummen och ropar efter Katja. Cornelis letar på gömställena de använde och ropar att hon ska komma fram. Han får inget svar. Det står någon i rummet och denna någon rör sig. Cornelis skriker till.

Men det var Katja som gömt sig vid en gammal rustning! Nu hör de smällar och Katja tar Cornelis i handen när de springer för att komma ned och titta på fyrverkerierna. Cornelis har inte skoskav och det känns inte så mörkt på övervåningen längre.

De hinner ner för att titta. Sedan är det dags för tårta. Cornelis hinner inte riktigt prata med pappa för han ska sätta sig på stolen bredvid Katja … mitt bland de stora. Och tänker att sådana här fester kan han tänka sig att gå på mycket oftare.

 

Det är lätt att känna med Cornelis. Och att känna igen sig i att det ibland känns obekvämt, kanske till och med väldigt obekvämt, i situationer där man förväntas leka med barn man inte känner. Särskilt om barnen är stora barn, som man inte brukar leka med.

Bilderna kompletterar och broderar ut texten som är relativt återhållsamt formulerad. Berättaren använder inga stora åthävor, men känslouttryckens växlingar känns ändå omvälvande om än på ett stillsamt vis. Det finns spänning, lek och allvar och slottsmiljön som inramning bidrar med sagokänsla. Vi som läser och lyssnar tycker det är en fint beskriven historia om att vara med.


Vara med
Författare: Minette Lidberg
Illustrationer: Jesper Jenemark
Förlag: Idus förlag
ISBN: 9789175779690
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Älgpappan

Titeln till trots handlar Älgpappan om livet och relationer, främst relationen mellan Skruttens föräldrar.

Pappan, eller älgen, vill alltid ge sig ut i skogen.

 

 

Barnet är berättaren. Hen kallas Skrutten. Hen berättar med stor kärlek om pappan som rör sig som en älg, att älgar behöver mycket plats att röra sig på och om en mörk tjärn som älgen brukar dricka vatten ur. Hen berättar hur pappan luktar av kåda och ofta vänder sig mot dörren som för att han vill tillbaka till skogen. Och pappan har berättat om tjärnen, mossen, blommorna och fåglarna som finns där i skogen. Skrutten förklarar:

En älgpappa älskar att vistas i skogen så mycket att han ofta glömmer bort sina barn och barnets mamma som väntar där hemma …

… inte för att vara dum, utan för att när älgpappan förvandlas helt och hållet till älg då tänker han som en älg …

 Att få äta kall mat för att de väntat är svårt för Skrutten och mamman. Särskilt för mamman som inte förstått att det bor en livs levande älg inuti pappans kropp, berättar hen vidare. Skrutten däremot förstår hur det ligger till och hen vill inte höra grälen som uppstår. Hen tycker inte att människor och älgar borde bli kära i varandra.

En kväll ger sig pappaälgen ut fastän det stormar. De har samlats för att spela spel och har tända stearinljus eftersom strömmen gått. Pappan är knappt närvarande och till sist ser Skrutten att en älgklöv har börjat växa ut genom ett hål i pappans strumpa. Mamman och pappan grälar. Skrutten spionerar och beskriver det som händer med att mamman skriker och hur pappan stegvis förvandlas. Han vankar omkring på ben som blir längre och längre och kliar sig i huvudet där älghornen snart kommer att växa ut.

Innan pappan går ut i stormen kramar han om mamman, som är arg för att han vill gå. Han viskar – Förlåt … – Jag visste inte att det skulle bli så här.

Som läsare uppfattar jag att berättelsens fokus framförallt ligger i relationen mellan pappan och barnet. Mammans karaktär får litet utrymme. Barnet ser och förstår det som inte talas direkt om. Barnet vill hjälpa pappan och hen tar ett ganska stort ansvar för hur familjen mår.

Historien slutar med att vi får se pappan leva som älg i skogen och Skrutten är och hälsar på eller snarare tittar till älgpappan. Känslan det ger mig är ensamhet och lite sorg. Och det sägs inte så mycket om hur det är för Skrutten att vara utan pappa. Men hen berättar att: Mamma är inte lika arg längre och skrattar oftare.

 

 

Skildringen förmedlar att Skrutten och mamman nu har det bra. Jag blir osäker, men det känns i alla fall som att det är bättre. Och det är väl precis så det kan vara i verkligheten.

 

Boken är fint illustrerad med många vackra och gripande akvarellmålningar. Hela historien har en trolsk stämning, i det närmaste som att den utspelar sig i en drömvärld eller någonstans mellan dröm och verklighet. Symboliken är ibland lite udda och vi får också läsa och höra om sådant som är och sådant som snuddar vid magi.

 


Älgpappan
Författare: Lisa Fransson
Illustrationer: Helena Egerlid
Förlag: Kikkuli Förlag
ISBN: 9789188195630
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Tack till förlaget för recensionsex!

Söndagstrean: Berättelser med barn och djur ur författarens eget liv

Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips!
Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

barnboksprats-söndagstrea-279x300Idag vill vi tipsa om tre böcker av författaren Åke Eriksson.
Han var skribent och tecknare men benämnde sig själv som konstnär, vilken han också var utbildad till.
Åke Eriksson var skämttecknare i tidningar och skrev historiska böcker men han skrev och illustrerade också barnböcker som var helt sprungna ur hans familjeliv med barn och djur.

 

Jojje handlar om relationer. Ja inte intellektuella relationer men om jämförelser mellan vem som är störst, minst, argast, gladast och liknande begrepp. Boken är tydligt skriven ur barnets perspektiv och beskriver klarsynt och leklystet sådana saker som kan vara svårt för barn att få grepp om.

Till exempel: Jag är yngre än mamma – men mormor är äldre än mamma.

Eller en relation som detta uppslag får illustrera.

Här kommer August. Jag är större än August – men jag är mindre än Frasse.

 

 

Jojje går vilse handlar om tid och rum, framförallt på det sätt som ett barn kan uppleva det. Jojje får inte leka i storskogen. Men en dag fladdrar en fjäril förbi. Jojje måste följa efter. Den är ju så vacker. Han hinner inte med när fjärilen flyger, men efterhand upptäcker han i stället det ena efter det andra som han vill titta på och utforska: En kulle, en blomsteräng, en bäck, en ekorre och så vidare. Plötsligt börjar det bli mörkt runt omkring honom. Nu blir berättelsen lite läskig. Men vem kommer inte där och hittar Jojje när det är som allra ensammast och vilsnast? Det är hunden Wilma som är med ute och letar efter honom.

Jag har väl varit borta ett år eller så? Frågar Jojje. Inte riktigt varar pappa, men fyra timmar är mycket nog!

Illustrationerna bidrar med målande bilder och tillsammans med texten skapar de en medryckande berättelse i vardera boken.

 


Jag,
Oskar, Ada och lille Kurt är en bok med elva korta kapitel från Stora Biblioteket … för barn som tycker om stor stil och många bilder.
Miss, Oskar Ada och lille Kurt är fyra katter. Historien berättas av Miss som bodde ensam med husse innan de andra flyttade in. När husses dotter flyttade till en lägenhet i stan så blev de fyra katter. Hunden Wilma bor också i huset. Redan på första sidan anar man att här kommer det att bli vilda upptåg och äventyr. Detta är en historia med fart i som är berättad med glimten i ögat. Alla karaktärer får sig en släng av kritik för hur de beter sig sinsemellan, men deras fördelar beskrivs också. Som väl är slutar allt gott och Miss konstaterar:
… hur det än är, vi är alla olika och kan ha lite svårt för varandra ibland, men vi är i alla fall samma gäng – och det känns bra att veta.

Jag har fått låna de här fina barnböckerna av en vän som är närstående till författaren. Det är jag mycket glad för. Tack Mia!

 


Jojje
Författare: Åke Eriksson
Illustratör: Åke Eriksson
Förlag: Natur och Kultur, Fripress
ISBN: 9127022935
(Info hos Bokus)
Vi slår ett slag för återbruk: Låna boken på biblioteket eller köp begagnad


Jojje går vilse
Författare: Åke Eriksson
Illustratör: Åke Eriksson
Förlag: Natur och Kultur, Fripress
ISBN: 9127023095
(Info. hos Bokus
Vi slår ett slag för återbruk: Låna boken på biblioteket eller köp en begagnad


Jag, Oskar, Ada och lille Kurt
Författare: Åke Eriksson
Illustratör: Åke Eriksson
Förlag: AWE Gebers
ISBN: 9120101511,9121135436
(Info hos Bokus)
Vi slår ett slag för återbruk: Låna boken på biblioteket eller köp en begagnad