Efter att ha läst två böcker från Sagolikt bokförlag blev jag väldigt nyfiken på de två personer som ligger bakom bokförlaget som skiljer sig så pass mycket från mängden. ”Jag älskar dig så mitt hjärta brister” handlar om en tjej som är kär i en kille med Downs syndrom. ”Jösta och Johan” handlar om två kill-giraffer som vill adoptera ett barn. Jag tog kontakt med Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist för att försöka stilla min nyfikenhet.
– Hemlöshet, killar i klänningar, downs syndrom… Det är ganska normbrytande sagor för barn som ni gör. Vilken respons får ni på detta?
Anette Skåhlberg, författaren bakom böckerna berättar: ”När jag skriver, skriver jag alltid (nästan) utifrån en ilska som oftast urspringer ur något som finns runtom oss. Något som jag blivit förbannad på att det är på ett visst sätt i samhället, någon orättvisa eller ibland bara på ett sätt som jag har sett att någon har behandlat någon annan på. Det är på samma sätt oavsett när jag skriver barnböcker eller vuxenböcker, eller när jag skriver mina pjäser eller gör mina filmer. Det är viktigt för mig att som författare att göra den rösten hos mig hörd. Sedan tycker jag att det är lite sorgligt att det ska kallas normbrytande att göra sagor för barn som handlar om dessa ämnen. Det borde vara en norm att det fanns många sådan här sagor.” Hon fortsätter: ”Reaktionerna har varit väldigt positiva. Många är de röster som hör av sig till oss och tackar för våra böcker. Givetvis är det också en grupp människor som förkastar allt vi gör och tycker det är fruktansvärt, men den gruppen är så liten jämfört med det enorma antal barn och vuxna som älskar våra böcker. Numera har många av biblioteken flera av våra titlar, och böckerna finns också på väldigt många förskolor och skolor runtom i Sverige. Det är vi glada för!”
– Ni har ju tidigare skrivit om homosexuallitet i era barnböcker, prisessan Kristalla som blir kär i en flicka, och nu kommer boken Jösta och Johan. Vad är det som lockar er till att nu skriva om ämnet riktat till ännu mindre barn? Å på vilket sätt skiljer sig dessa historier åt?
”Jag har inte skrivit om homosexualitet” säger Anette. ”Jag har skrivit en saga om en prinsessa som blir kär i en flicka från folket. För mig handlar det ytterst om kärlek. Sedan att de båda två är av samma kön är inte det viktiga för historien, utan mer viktigt för den som läser boken, beroende på vilken inställning läsaren har. Min intention med detta var att göra en bok om en stark och självständig prinsessa som inte gick med på att man valde åt henne, som hittade kärleken någon annanstans än man förväntade sig av henne, hos någon av folket, och som vågade följa sitt hjärtas röst för att bli fullkomlig själv. Och som bestämmer sig för att rädda draken! När det gäller Jösta och Johan så handlar det ytterst om familjen. Att vilja ha en familj men inte lyckas själva utan vara tvungen att finna den någon annanstans. Jösta och Johan föddes förresten i ett roligt sammanhang. Det var Vardagens dramatik som i samarbete med RFSL har ett projekt för regnbågsfamiljer på förskolor under hösten som kommer. De kontaktade mig och önskade att jag kunde skriva en saga riktad mot förskolorna där regnbågsfamiljer ingick. Efter en del funderande föddes Junior börjar förskolan i mitt huvud (som Sagolikt Bokförlag kommer ge ut som bok och ljudbok i december). Jag blev så förtjust i den lilla familjen och funderade över hur den hade blivit som den var, och att Junior ju måste vara ”adopterad”, och därmed skrev jag Jösta och Johan. Sedan blev jag överlycklig över Katarinas bilder som så väl fångade de olika djurens känslor.”
– På er hemsida nämner ni er vision som består av tre punkter. Kan ni berätta lite mer om dessa?
Författaren Anette Skåhlberg förklarar: ”- Bryt normerna! Som författare tycker jag det är viktigt att hela tiden ifrågasätta och kommentera världen omkring mig. Och som det är nu finns det många normer som behöver brytas. Jag vill att alla barn ska våga vara som de i hjärtat själva vill vara, och utvecklas till empatiska och fördomsfria vuxna. – Befria sagorna! Jag älskar sagoberättandet och arbetar även som sagoberättare muntligt. Att tillsammans sluta upp kring en lägereld, fysisk eller mental, och njuta av en saga, är fantastiskt. Att låta den uråldriga sagotraditionen smälta samman med historier från vår samtid, och ge berättelser, vår tids äventyr, som vi alla kan fly in i, berättelser som kan förändra en människas liv för ett ögonblick. Och när min text, sagan jag skrivit, möter Katarinas livsbejakande och starka bilder uppstår magi som får i alla fall mig att vilja befria sagorna och föra dem vidare till alla barn och vuxna. – Väck läslusten! Ju mer vi läser för våra barn desto större lust får de själva att läsa. Detta är jag övertygad om. Och ju mer kraft vi vuxna lägger på att berätta sagor, ju mer tid vi ger barnen kring varje saga desto mer tid får de själva lust att lägga på sitt eget läsande. Allt handlar om tid och att se varandra.” berättar Anette.
Illustratören bakom böckerna, Katarina Dahlquist, fortsätter: ”Även bildmässigt vill vi försöka att göra sagorna unika, annorlunda, bryta normerna och väcka läslusten. Först och främst vill vi att bilderna ska vara handgjorda, mustiga i färgerna och med mycket struktur. Vi är noga med färgerna och att färgkvaliteten behålls när vi trycker böckerna, och därför väljer vi noga utvalt papper och Kristianstad Boktryckeri som är helt unika i sina färger. Och jag som illustratör gör alltid allt för hand, varje känsla ska kännas i bilden, och detaljerna är viktiga så barn själva kan hitta nya saker ju mer de tittar. Dessutom jobbar jag mycket med att skapa kontraster, hitta den ljusaste punkten i bilden och balansera den med den mörkaste, skapa dramatik och djup. Det som berättas i texten ska återspeglas i bilderna. Vi vill skapa en enhet.”
– Vilka är era bästa tips på moderna barnböcker?
”Bildmässigt är mina absolut största förebilder Hans Arnold, Johan Bauer, Alan Lee och Shaun Tan” säger Katarina Dahlquist. ”Inga av dessa skulle man kanske kalla moderna i sina bilder, men jag inspireras inte speciellt mycket av det som följer trenderna, det är oftast stöpt i samma form, avskalat och urvattnat eller datagjort. Det ska vara handgjort! Handgjort! Man ska kunna se och känna konstnärens själ och hjärta i varje penseldrag, det gör en spännande och unik bild som man inte kan slita ögonen ifrån. Jag älskar mustiga färger, mycket struktur, troll och trollskogar och magiska fantasilandskap. Oväntade inslag. Och starka kontraster, mycket känsla. Dessutom tycker jag att Disneys handmålade bilder är underskattade, som illustratör och konstnär är det tecknarens drag som imponerar och Disney har en alldeles säregen stil och ton och barn över hela världen kan inte ha fel. Det Disney åstadkommit är unikt och imponerande. Om jag ska nämna några specifika böcker så gillar jag Little Red, Spiderwick, Slottet vid Silverskogen, The Arrival och HC Andersens och Bröderna Grimms sagor. Dock är vissa av dem ganska förlegade i sina historier vad gäller jämställdhet, fördomar och könsroller, även bildmässigt ibland. Så särskilt moderna är väl egentligen ingen av dem… tyvärr.”
När de sen får frågan om det är något annat de vill tillägga är de ganska eninga: ”Läs! Läs! Läs!” Jag tycker det är ganska talande när två såpass uttrycksfulla personer som Anette och Katarina kan enas om ett enda ord som avslutning.
Här är uppföljaren till Jösta och Johan; nu har det gått en tid och nu är det dags för dottern Junior att börja förskolan! Som alla andra barn har hon längtat länge och ser verkligen fram emot att få börja. Hon möts av grodfröken Knut och får en egen hylla med krok, det får mig att minnas min första dag på lekis när jag blev visad min plats i hallen och symbolen jag hade vid min hängare var en segelbåt. Det är viktiga saker det där!
