”Jag lär mig klockan” ingår i en serie med aktivitetsböcker; ett par av de andra titlarna är ”Jag lär mig räkna” och ”Jag lär mig skriva”. Böckerna är utformade i samråd med pedagoger. Eftersom sonen köpte sitt första riktiga armbandsur idag för pengar han fick i födelsedagspresent så tänkte jag att det kunde vara dags för honom att faktiskt börja lära sig klockan. Vad kunde då vara mer lämpligt än att prova ”Jag lär mig klockan”? Sonen är 6 år och ska börja förskoleklass i höst, och boken riktar sig enligt förlaget till åldern 5-8 år.
Något som ofta lockar barn är klistermärken, och det finns med i denna bok och ska användas i olika övningar. Det gillade sonen. Någonting som vi upptäckte när vi skulle börja var att det förutsätts att man redan kan skriva siffror (och helst också läsa), och här blev det stopp ett tag tyvärr. Sonen kan skriva några siffror men inte alla och han blev irriterad och tyckte det var tråkigt. Vi hoppade över den övningen efter att ha tränat på att skriva siffran tre några gånger. Även i nästa övning skulle man skriva siffror (skriva rätt siffra som fattades på en urtavla) så vi gjorde så att sonen tittade och berättade och jag skrev.
Förutom frustrationen över skrivandet så är det en rätt bra pyssel-/aktivitetsbok med varierande övningar. Exempelvis ska man rita visare på klockor, leta efter klockor i en detaljrik bild, färglägga, dra streck till rätt alternativ och fundera över hur lång tid saker och ting kan tänkas ta att göra. Allra bäst funkar nog boken för ett barn som redan kan läsa och skriva själv, men man kan ju också göra på sitt eget sätt såklart (som vi gjorde). Ett plus vill jag ge till illustrationerna vars stil jag gillar skarpt!
Jag lär mig klockan
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129681000
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Nyligen lovordade jag Ingelin Angerborns 
En icke oansenlig mängd fotografier på både vuxna djur och djurungar kan göra denna bok till en stund av förströelse för det lilla barnet, eller vem som helst oavsett ålder med ett stort djurintresse. Texten består mest av djurets benämning, men kan också låta: ”keliga murmeldjur”. Vilda djur och tama djur, små djur och stora djur, ensamma djur och djur tillsammans, det är ett varierande utbud och ingen logik i var på jorden djuren finns när det gäller den ordning de kommer i. Några djurarter återkommer senare igen i boken, fast då med en ny bild förstås. Andhane och andhona finns med och jag tror det är första gången i en barnbok, som jag någonsin ögnat i, som dessa fåglar får sin rätta benämning och inte bara kallas för ”anka”. Fotografierna överraskar stundtals i sin naturlighet, men det är klart att några har fått extra mycket hjälp av datorn och det är inget jag hade krävt eller önskat. Naturliga scener kommer bättre till sin rätt rent visuellt, så det är de fotografierna där djuren är i sin natur som ger mig finast känsla.
