Nyligen lovordade jag Ingelin Angerborns mysigt mystiska böcker och här är en till bra bok i liknande stil: Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn.
Den här boken handlar om Micke (Mikaela) som flyttar till ett risigt gammalt hus i en norrländsk by. Mamma är konstnär och har fått jobb på ett äldreboende i byn för att få ekonomin att gå ihop. Dessutom kommer de mycket närmare mammas kille Vilgot och huset har de fått hyra billigt.
Micke börjar i en ny klass bara en vecka innan skolavslutningen. Hon får snabbt kontakt med Claudia och Stina, som berättar för henne att huset hon flyttat in i är ett spökhus. För länge sedan bodde en flicka som hette Elli i huset. Hon drunknade i älven och nu går hon igen. Micke kopplar snabbt ihop det med skuggan i väggen i hennes eget rum. Snart händer konstiga saker och Micke förstår att Elli vill säga henne något. På äldreboendet där mamma jobbar bor några gamlingar som växte upp samtidigt med Elli. Sixten kan berätta att Elli var mobbad. Och Harriet är helt förvirrad och verkar tro att Micke är Elli. Hon försöker be henne om förlåtelse och säger att allt upprepar sig.
Micke märker snart att Claudia har olika sidor av sin personlighet. Å ena sidan är hon snäll och trevlig, å andra sidan blir hon hård och vass när andra gör saker hon inte gillar. Till och med Stina, Claudias bästa vän, måste vrida ut och in på sig för att behaga henne. En annan som utsätts för Claudias ogillande är Wille. Han håller sig för sig själv, gömmer sig i sin stora huvtröja och verkar allmänt skum. Micke upptäcker att han smugglar mat från matsalen och att han håller till i en husvagn i skogen, nära älven.
Frågorna hopar sig: Vad är det Elli vill berätta? Blev hon knuffad ner i älven och i så fall av vem? Vad är det som upprepar sig? Och vad är det för skumt med Wille?
Det hela mynnar ut i en riktigt fin spökhistoria om vänskap och mobbing. Det här är den första boken jag läst av Kerstin Lundberg Hahn, fast jag har hört talas om henne ofta. Nu blev jag extra sugen på att även läsa Vitas hemlighet, som Malin verkligen tyckte om. För jag tycker verkligen om Skuggan i väggen!
Skuggan i väggen
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 205
ISBN: 978-91-29-68123-9
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.
En icke oansenlig mängd fotografier på både vuxna djur och djurungar kan göra denna bok till en stund av förströelse för det lilla barnet, eller vem som helst oavsett ålder med ett stort djurintresse. Texten består mest av djurets benämning, men kan också låta: ”keliga murmeldjur”. Vilda djur och tama djur, små djur och stora djur, ensamma djur och djur tillsammans, det är ett varierande utbud och ingen logik i var på jorden djuren finns när det gäller den ordning de kommer i. Några djurarter återkommer senare igen i boken, fast då med en ny bild förstås. Andhane och andhona finns med och jag tror det är första gången i en barnbok, som jag någonsin ögnat i, som dessa fåglar får sin rätta benämning och inte bara kallas för ”anka”. Fotografierna överraskar stundtals i sin naturlighet, men det är klart att några har fått extra mycket hjälp av datorn och det är inget jag hade krävt eller önskat. Naturliga scener kommer bättre till sin rätt rent visuellt, så det är de fotografierna där djuren är i sin natur som ger mig finast känsla.
Jag har läst Söta pojkar är bara på låtsas under helgen och mja…jag vet inte om det är för att jag är trött på att läsa om tonårstjejer och deras kärleksbekymmer eller om det är något annat…Det är här Moa Eriksson Sandbergs debutbok och bygger på hennes dagboksanteckningar från slutet av nittiotalet. Så visst, man känner igen sig i mycket, det gör man absolut. I ett litet förord av författaren i boken står det: ”[…] nästan allting har hänt, men kanske inte just såhär”.