Elin under havet

Elin under havet är en av de sex nominerade till årets Augustpris för barn- och ungdomsböcker. Det är en grafisk ungdomsroman som vänder sig till barn och ungdomar från ca 11 år och uppåt.

Elin bor med sina ständigt upptagna föräldrar och tillbringar den mesta av sin tid ensam. Hon klättrar i trädkojor och plockar glatt årets första tussilago. En dag registrerar hon sig på ett kampsportforum för att höra sig för om det finns någon lämplig klubb i den lilla staden där hon bor. Hon får svar från André som berättar att alla kurser tyvärr redan har börjat men att han gärna kan visa henne några övningar så att hon ska kunna hoppa in i kurserna. Hon åker dit och han gör det han lovat men sen säger han att hon är speciell och att han kan hjälpa henne med träningen, privat, om hon vill. Men hon måste  be honom om det och det måste vara en hemlighet. Elin svarar att hon vill och att hon ber honom. Nästa gång hon åker dit får hon en massage men det slutar inte där.

Det här är en otroligt svart bok, både till bild och innehållsmässigt. Jag är ingen van läsare av grafiska romaner och är egentligen alldeles för textfixerad för att uppehålla mig länge nog vid bilderna. Trots detta sugs jag med Elin ner i den avgrund hon hamnar i och jag upplever hennes ångest ända in i hjärtat. Sofia Malmbergs bildmetaforer är oerhört målande och beskriver de känslostormar som rusar i hennes kropp. Sättet som André använder för att bygga upp ett förtroende hos Elin, få henne att känna sig utvald och övertyga henne om att de har en hemlighet tillsammans får mig att rysa. Han vet precis vilka spakar han ska dra i och vilka känslor hos Elin han kan spela på för att få henne dit han vill.

Den här boken borde finnas i varje skolbibliotek och läsas klassvis för att tas upp till diskussion. Den är en utomordentlig ingång till att prata om olika övergrepp och att få barn och ungdomar att förstå hur viktigt det är hur man bör agera och bete sig på nätet. En högst aktuell fråga i detta informationssamhälle som de faktiskt växer upp i och är en del av.


Elin under havet
Författare & illustratör: Sofia Malmberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
ISBN: 9789129680690
Antal sidor: 126
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Här kommer mc-polisen

Här kommer mc-polisen är bok nummer 13 av Arne Norlins ”Här kommer…”-böcker som handlar om pojken Halvan. I de tidigare böckerna har han kört exempelvis polisbil, flygplan, tÃ¥g och sopbil. Hemma hos oss har vi läst varenda en, eftersom sonen när han var lite mindre var galen i alla typer av fordon. Nu har han hunnit bli 6½ Ã¥r, och att leka med bilar är inte längre sÃ¥ intressant, men en ny Halvanbok är inte helt fel ändÃ¥.

Alla Halvanböcker börjar med att Halvan sitter i sitt rum och leker, i det här fallet med en polismotorcykel. På nästa uppslag har han plötsligt blivit en vuxen Halvan som själv är mc-polis. Här får man läsa om den utrustning han måste ta på sig innan han åker ut med motorcykeln, och på sidorna efter beskrivs alla speciella detaljer som en polismotorcykel har. Fakta om hur man mäter motorcyklars styrka (i kubik) finns också i en ruta. Allt detta gör att det faktiskt kan vara lite intressant läsning även för en vuxen person.

När våren kommer är det dags för mc-poliserna att börja åka på sina motorcyklar, och vi får veta att det krävs en träningsvecka där man övar på undanmanövrar och eskorter bland annat. Självklart händer det något spännande i boken också: när Halvan är på väg till en dags jobb som ska innebära hastighetskontroll får han höra talas om ett rån. Det blir utryckning med blåljus och full gas! Ska Halvan hinna ikapp rånaren som flytt på en moped?

Jag gillar Halvanböckerna, de känns genomtänkta med bra och lagom mängd fakta blandat med en liten spännande historia. Undrar just vad Halvan kommer att få för yrke nästa gång?

Om man gillar Halvan kan jag varmt rekommendera Halvans ABC också, som jag recenserade förra hösten, läs om den här. Flera av böckerna finns också anpassade för de minsta barnen; Barnboksprats Emma har recenserat två av dem här.


Här kommer mc-polisen
Författare: Arne Norlin
Illustratör: Jonas Burman
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129676709
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Onda krafter i Sollentuna

När jag såg bokens omslag och läste titeln och dessutom såg vem som var författaren, så kände jag att denna bok vill jag bara läsa. Jag har läst Coco Moodyssons alla seriealbum och borde förstått att realism var i fokus och inte eskapism, som titeln kunde antyda. Älskar eskapism. Men inte skulle jag komma att bli besviken. Realism kan ha sina poänger. Hon beskriver verklighetens brutala syn och insikter på kornet i sina seriealbum: Coco Platina Total Titan, Aldrig godnatt och Jag är ditt fan in i döden. Även i Vårdcentralen Fontanellen i samarbete med Lukas Moodysson. Naturligtvis gör hon det i denna bok också, men nu enbart med ord som utan någon större sentimentalitet berättar den unge Alexanders historia från hans tid som ny i ett samhälle, ute i en meningslös tillvaro utan stöttande vuxna.

Alexander tänker mycket och är i själva sin uppenbarelse så uppgiven på något vis, men ändå inte helt utan hopp. Men när han uttrycker att han önskar att han var ett vanligt, okomplicerat sportbarn så vet jag exakt vad han menar. Han tror sig dessutom vara besatt av onda krafter, ärvda från hans mamma som genom en mystisk sjukdom förvandlats till ett kolli, vilket egentligen inte förändrade så mycket för honom i grunden. Hon var frånvarande i hans liv redan innan, men nu mera uppenbart och meningslösheten bara tilltar. Hans pappa är självupptagen och har en riktig typ till flickvän, tillika präst. Alla andra har så enkla liv, tycker Alexander. Hela världen kring honom andas tristess och om inte språket varit så träffsäkert med en tragikomisk ton så hade läsaren blivit vansinnigt betryckt.

Mitt i allt det gråa och olustiga finns en mycket speciell person vid namn Maxine, fosterhemsplacerad och dessutom adopterad. En slags olycklig kärlek, icke utlevd, drabbar Alexander. Dessa episoder med henne är så väl beskrivna, just att tråna efter någon eller något är så krävande, att se det ljuvliga framför sig och så liksom ändå stå handfallen och inte kunna nå eller få det som önskas i ens hjärta. Maxine kommer på något sätt att bli en del av Alexanders liv, slutet får mig att ana att hon kommer finnas där, liksom en annan speciell men inte lika eftertraktad person, klasskompisen Viola. Hon med det nördiga intresset i Ted Gärdestad. Men det är så det är i livet, plötsligt möter vi någon vi anser obetydlig eller rent av tröttsam, men när vi minst anar så kan den personen betyda något eller ha inverkan på våra liv. En schaman har viss betydelse i boken, liksom Violas emo-intresserade tvillingbror i rullstol och en misskött stackars varghund. Hur det hänger ihop allting kräver en genomläsning för den som undrar och jag för min del önskar att få mer av Cocos icke förutsägbara skapande; serierna och så nu ungdomsboksgenren!


Onda krafter i Sollentuna
Författare: Coco Moodysson
Förlag Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 229
ISBN: 9789129681222
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag lär mig

 

 

 

 

 

 

 

 
En serie om sex aktivitetsböcker har utkommit och hela tre stycken kom till mig och gav mig en positiv upplevelse. Just böcker där barnet själv ska fylla i och lära sig något av det hela, kan ibland vara så trist och stereotypt illustrerade. Så är inte fallet här, illustrationerna är enastående för det är Ingela P Arrhenius som skapat. Jag vet inte hur hon i alla sina böcker får till dessa både roliga och snygga bilder. Hemma har vi böckerna om Pingvinkvartetten, som återkommande favoriter. Dessa har hon skapat tillsammans med sin man Peter Arrhenius.

Texten är godkänd av pedagoger och det är pedagogiskt, med betoning på roligare pedagogik. När vi förr om åren har köpt ett liknande häfte så har det avgörande varit att det funnits medföljande klistermärken. Finns inget roligare ju! Klistermärken finns som tur är även i dessa bokhäften.

Jag lär mig engelska. Här läggs den första grunden till engelskan. Det är enkelt och tydligt. Barnet fÃ¥r fylla i, färglägga, dra streck, klistra in och rita – som sig bör i en sÃ¥dan bok. Teman är till exempel: Hälsningsfraser. Räkna till 10. Färger. Frukost. Handla. Kläder. Djur. En dag i ord. Inredning. Landet. Staden. Kroppen. Ansiktet. Ã…rstider. Veckodagar. Familjen.

Jag lär mig räkna. Pedagogiskt så det bli kul. Till exempel: Räkna och lägg ihop. Färglägg rätt antal. Klistra in rätt antal. Fylla i siffror som saknas. Räkna till 50. Räkna med minus. Räkna olika former. Ringa in rätt antal som siffran visar. Räkna ut vad ett barn har råd med. Dra streck. Färglägg. Rita vad som fattas.

Jag lär mig skriva. Perfekt för de första trevande försöken till att kunna skriva. Till exempel: Fylla i saknad bokstav. Korsord. Reda ut bokstäver som hamnar huller om buller. Fylla i vad personer gör. Färglägga. Dra streck till sådant som hör ihop. Skriva klart meningar. Dra streck mellan alfabetet och se ett djur ta form. Dra streck mellan sådant som rimmar. Klistra in rätt sak/ord vid rätt ord/sak. Dra saker till rätt låda. Måla saker som börjar på en viss bokstav.

Ni märker vilka varierande uppgifter barnet erbjuds. Om jag ska anmärka på något så är det läromaterial för barn som gärna äter kött. Vi andra med annan ideologi, religion eller dylikt får bortse från det och det är lite tråkigt, men jag kan förstå att det blir så när det är mångas verklighet. Jag hade velat se mer fritänk i val av föremål att illustrera i just i sammanhang med mat. Det går inte att ta hänsyn till alla, jag vet, men det är så mycket med miljötänk nu och där hamnar kött på den dåliga listan. Moderna böcker får gärna visa vägen till ett hållbarare och mer humant samhälle. Har jag för höga krav på enkla häften att själv fylla i? Någonstans ska det börjas och trots min lilla invändning så är det trevliga häften som med stor sannolikhet kommer att nå ut till många, inte minst för att för att de är roliga gå-bort-presenter. De gör ju som sagt också lite nytta, i sin tilltalande form. Stort plus för snyggt och överskådligt facit på slutet. Se även recension på Jag lär mig klockan.


Jag lär mig engelska
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129680997
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag lär mig räkna
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129680980
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag lär mig skriva
Författare & illustratör: Ingela P Arrhenius
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129680973
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Spökhuset

Det börjar bli ganska gott om barndetektiver i den svenska barnboksvärlden nu, Emil Wern är ett av de senaste tillskotten. Anna Jansson har nu skrivit den åttonde boken om sonen till polisen Maria Wern (som hennes kriminalromaner för vuxna handlar om, läs mer om dem här).

Emil, hans lillasyster Linda och deras mamma Maria bor i Visby på Gotland. I Spökhuset beger sig familjen + Emils kompis Ubbe till paret Hartman som ska vara barnvakt till Emil och Linda. På dagen åker de skridskor på Tingstäde träsk (som är en sjö) där de träffar på en kvinna vid namn Hedvig som Hartman känner sedan tidigare. Hedvig berättar att hon inte kan bo kvar i sitt hus längre på grund av att det spökar! Tomas Hartman, som är polis till yrket, förklarar att så länge ett brott inte begåtts kan polisen inte hjälpa Hedvig. Ubbe tycker att det låter som ett solklart fall för Emils detektivbyrå!

Emil, Linda och Ubbe bestämmer sig för att tillbringa en natt i huset där det spökar. TvÃ¥ inneboende finns ocksÃ¥ i huset, bÃ¥da ganska mystiska personer som nästan genast hamnar bland de misstänkta (Emil är övertygad om att det finns en naturlig förklaring till det som händer). Den ena heter Sigrid Scoop och är programledare i ett tv-program som heter ”Andarna pÃ¥ loftet”, den andra är fotografen Nikon Hasselblad som är besatt av UFOn. Emil ser till att pÃ¥ ett finurligt sätt fÃ¥ bÃ¥das fingeravtryck för de kan ju vara bra att ha framöver.

De tre barnen ska sova i Hedvigs rum, sÃ¥ de intar sina platser och väntar…genom dörrspringan ser de hur kökslampan plötsligt slocknar, och nästan samtidigt ser de nÃ¥got vitt som flyger genom rummet och in bakom garderoben…och ännu läskigare ska det bli…

Det finns många misstänkta till en början, men vem som är skyldig får du veta när du läser boken. Emil Wern-böckerna är deckargåtor på en alldeles lagom nivå vad gäller spänning och längd på berättelse, sonen (6½ år) tycker att det är bra när det inte tar en evighet att få reda på hur det går i de mysterier som vi läser.


Spökhuset
Författare: Anna Jansson
Serie: Emil Wern – detektiv (del 8)
Illustratör: Mimmi Tollerup
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 78
ISBN: 9789129677355
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris