Önskedagen

Omslag till boken Önskedagen av Laura Leuck. Förlag: Rabén & Sjögren”Och tänk att simma många mil längs Nilen som en…krokodil! Med vässat smil och världsvan stil – jag vore bra som krokodil.”

Det är inte ovanligt att något av rimmen i boken Önskedagen poppar upp i mitt huvud och jag måste säga det högt – precis som en bra låt som man inte kan sluta sjunga. Och familjen förstår såklart direkt vad jag menar.

Rimmen är bra. Snygga, smarta och ligger fint på tungan på något sätt. Vissa nästan som tungvrickare så att munnen får jobba lite extra. Bilderna lägger sig också på minnet och synkar snyggt ihop med texten.

Boken Önskedagen, med text av Laura Leuck, bilder av Marc Boutavant och svensk översättning av Lotta Olsson handlar om barn som drömmer sig bort och önskar att de förvandlades till olika djur, bara för en dag. Kanske en igelkott med schysst frisyr, en dag när kammen bara fastnar i håret. Eller en bamsig björn som kan skrämma bort andra barn som retas. Eller en hal jätteval som kräver ett helt uppslag för att få plats i boken. För att nämna några.

Boken blir också till en sorts gissningsrimlek, där första delen av rimmet står på ena sidan och sedan avslöjas djuret, och slutet av rimmet, på nästa uppslag.

Uppslag med bild av en stor val, ur boken Önskedagen av Laura Leuck.

Jag skulle kunna rekommendera den här boken enbart för texten, eller enbart för bilderna, eller enbart för historien. För var och en av dessa tre gör sig mycket bra, helt på egen hand. Texten flyter på som en sång. Bilderna har djup, härliga färger och en detaljrikedom som gör att jag ofta tänker att jag borde skaffa en bok till, som jag skulle kunna klippa ur bilderna från och sätta upp på väggen. I den vanliga världen har bilderna vit bakgrund och är ganska enkla, för att sedan i fantasivärlden få blomma ut totalt. Historien är fantasieggande, med den genomgående tanken att kunna förvandla sig till något annat, för att i slutänden landa i att det nog ändå är rätt bara att vara sig själv. När dessa tre – texten, bilderna och historien – sätts samman blir de inte tre bra men separata delar, utan en väldigt fin och väl synkad helhet.

Jag vill också passa på att särskilt nämna översättningen och översättaren när jag skriver om Önskedagen. När språket och rimmen flyter så fint som jag tycker att det gör i denna bok, blir jag så nyfiken på hur det är skrivet på originalspråk. Efter en snabb googling hittar jag ett utdrag ur den engelska versionen. Och den har samma känsla. Ett bra jobb gjort av översättaren Lotta Olsson således.

Boken passar barn i åldern 2-5 år skulle jag säga – kanske allra bäst för treåringar.


Önskedagen
Författare: Laura Leuck
Illustratör: Marc Boutavant
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 978-91-29-67275-6
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En sekund i taget

Hedvig lämnar sin döda familj i lägenheten och drar därifrån. Alla människor har dött i en mystisk feber, precis alla utom Hedvig, 13 år. Hon tar nycklarna till skolan ur mammas handväska, hoppar på sin cykel och beger sig skolan där hon vet att det finns tält och sovsäckar och sådant som kan vara bra att ha ute i naturen. Hedvig vet det eftersom att en av lärarna var tokig i skogen och alltid ville att de skulle ut i skogen. Hedvig brukade tycka att läraren var en tönt, det tyckte ju alla, men nu när det helt plötsligt blev så här är hon istället tacksam för att hon vet en massa om hur man klarar sig i naturen. Efter en natt ute i skogen drar sig Hedvig till minnes en liten gård dit de varit med skolan, en sådan där undervisningsgård med några djur och hon bestämmer dig för att åka dit. Hon installerar sig på gården och lär sig ta hand om djuren och gården samtidigt som hon gör sitt bästa för att glömma det som varit. Hon lever här och nu, ensam, en sekund i taget.

Boken består till stor del av Hedvigs tankar, både om det som varit, om nuet och om framtiden. Hur hanterar man egentligen att man är ensam kvar och hur klarar man sig dag för dag? Hur känns det egentligen att kyssa en pojke? Hedvig hann aldrig prova och nu är det försent. Finns man om ingen vet ens namn?

Jag sträckläste den här spännande historien och baserat på vad jag nyligen läst och tittat på så erkänner jag att jag hela tiden väntade på zombiernas intåg, vilket såklart aldrig inträffar. Den här boken handlar inte om rädslan för monster utan den handlar mer om rädslan för ensamheten. Det är otroligt intressant att följa Hedvigs tankar och hur hon plockar upp sina förmodat befästa åsikter och antaganden för att omvärdera dem. Vems tankar är det egentligen som skapar jaget, är det dina egna eller andras?

Trevligt är att Sofia Nordin i detta nu åtminstone försöker att skriva en uppföljare. Jag hoppas verkligen att hon lyckas!


En sekund i taget
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129686500
Antal sidor: 193
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

När Lisabet pillade in en ärta i näsan

Berättelsen om hur Madickens lillasyster Lisabet pillar in en ärta i näsan och inte får ut den är ju inte ny, men så underbart det är att få läsa min barndoms sagor igen!

Den här gången har Rabén & Sjögren gett ut den i sin serie ”Läsa själv”, böcker som enligt förlagets sida är speciellt anpassade för nybörjarläsaren i åldersgruppen 6-9 år. Skillnaden mot ”vanliga” böcker är att texten är lite större, det är mer luft mellan raderna, kapitlen är kortare och boken innehåller många fina färgillustrationer. Den är dock inte tryckt med versaler som en del andra böcker för nybörjarläsare är. Fler böcker i ”Läsa själv”-serien hittar du om du klickar här.

Både Madicken och Lisabet är rätt bra på att hamna i blåsväder. De menar nog sällan att göra tokerier, men det blir så i alla fall. Lisabet är en mycket nyfiken liten flicka som behöver testa på saker för att se hur de fungerar. Hon pillar ofta in saker där de inte ska vara, och i den här boken pillar hon in en ärta i näsan. En ärta som är omöjlig att få ut hur de än försöker där hemma. Eftersom flickornas mamma ligger till sängs med svår huvudvärk får de själva knata iväg till farbror Berglund som kan hjälpa till med ärtan. Men går flickorna direkt dit tror ni? Nej, de kommer på att de gärna vill hälsa på den gamla trevliga gumman Linus-Ida när de ändå är i krokarna.

Det visar sig att Linus-Ida inte är hemma, men dörren är öppen och flickorna bestämmer sig för att gå in och vänta. De får lite tråkigt och går ut på bakgården (som delas mellan flera bostäder). Där träffar de på systrarna Mattis och Mia och det blir ett möte där både glåpord och knytnävar flyger! Men det händer också något ganska praktiskt i slagsmålet…Minns ni vad?


När Lisabet pillade in en ärta i näsan
Författare: Astrid Lindgren
Illustratör: Ilon Wikland
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 56
ISBN: 9789129685459
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Klappa havsdjuren

Klappa havsdjurenKlappa-böcker med olika material är roliga alternativ till klassiska pekböcker för bebisar och småbarn. Boken Klappa havsdjuren presenterar bland annat valen, hajen, bläckfisken, rockan och andra djur som lever i havet.

Vi får prova att klappa bland annat en sträv haj, en plastig delfin och en mjuk val. Det finns även luckor att öppna och mycket fakta om djuren att ta del av.

Det är roligt med ett alternativ till de vanliga klappa husdjuren- och bondgårdsdjuren-böckerna och jag gillar att det till skillnad från vanliga pekböcker finns en del fakta om djuren. Det ger boken en lite längre hållbarhet och kan nog roa även 2-3-åringar.

klappa havsdjuren


Klappa havsdjuren
Författare: Nathalie Choux
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 9789129678987
Antal sidor: 14
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En riktig saga med lyckligt slut

AnnieEnsamhet, sorg, uppgivenhet – alla dagar är lika. Men någonstans inom oss alla finns ett frö som spirar, i det finns fantasi, drömmar och hopp om att bli sedd, upplyft och älskad. Annie växer ur sorgen efter sin mor när hon får en livsviktig uppgift att utföra, och genom sitt handlande blir hon utvald och möter kärleken.

Redan i inledningen uppmuntrar texten till detaljerat bildseende och att se människan Annie. ”Om man knyter ett snöre i hennes nästipp och släpper det hamnar det precis längst fram på hennes tånaglar.” Givetvis tänker man in linjen i bilden och blir samtidigt uppmärksammad på en mängd detaljer i kompositionen: Annies sorgsna ögon, uppgivna kroppsspråk och svarta klänning, att rummet hon befinner sig i har kreativa och livsljusa inslag och att det utanför fönstret finns tre mörka former som är i rörelse i sjön.

annie3Annie bor i ett hus på en ö, hon är ensam och sorgsen. Annie är inget barn men hon längtar efter sin mamma som är död, och hon längtar bort – kanske finns det någon mer som hon på andra stranden… Men Annie är rädd för att bli besviken – hon fantiserar hellre, är fast i sin sorg och sin tröstlösa verklighet, trött på sig själv och på att se och göra samma saker varje dag. Men nätterna är värst; en natt har hon fått nog, tar farväl, går ner till sin båt och ror iväg. Det är mörkt och dramatiskt och hon närmar sig de tre svarta öarna, som är mystiska och skrämmer folk i byn. Hon hoppar i och sjunker.

Det hon möter är ljust och vackert, under vattnet finns tre jättar. Öarna är deras hattar och hon fångas upp av en jättes hand. När hon vaknar upp på stranden är allt förändrat, allt är ljust och hon är lycklig. Bilden av mötet fyller ett uppslag och är utan text – den bilden bär hon med sig. Men så en natt är öarna borta. Jättarna har kommit upp till henne på land, de behöver hennes hjälp att hitta till havet där jättekvinnorna bor. Annie bärs av en jätte, själv är hon deras vägledare – hon har fått ett uppdrag och de ger sig ut på vandring, till jättinnorna i havet. Men väl framme uppstår ett stort problem – jättarna är tre och jättinnorna bara två…

annie2

Men vänta nu, detta är ju en fantastisk och vacker saga, och i sagor kan vad som helt hända… och slutet borde väl vara att hjälten och hjältinnan levde lyckliga i alla sina dagar? Lugn, det löser sig naturligtvis på bästa sätt!

Visst är det lite av en askungesaga med den ensamma unga kvinnan som sitter vid spisen och längtar bort, blir hämtad, och får sin drömprins. Men det finns egentligen djupare likheter med Tove Janssons Vem ska trösta knyttet – både vad gäller bildspråk, skönhet och handling. Det märks att Alma-pristagaren, författaren och illustratören Kitty Crowther har rötter i flera länders sagotraditioner.

Då och då föregår handlingen sig själv, eller snarare pekar framåt, för att sedan återgå till ett tidigare stadium – det är ett lite speciellt grepp Crowther tar, som en sorts cliffhangers, kanske är hon rädd för att läsaren ska tycka att det är tråkigt och förlora intresset. I vår tid där något ständigt ska hända är det en begriplig strategi men den känns onödig – det får vara lite tråkigt ibland, därur växer fantasin, och jag tycker att lite av bokens budskap förringas. Detaljerna i Annies vardagstristess och hennes stilla observans tillför däremot mycket till fantasi och seende; bild och berättelse finns bägge i både text och illustration.

Titel: Annie från sjön
Text och bild: Kitty Crowther (2009)
Svensk text: Joar Tiberg
Förlag: Rabén & Sjögren  (2013)
Antal sidor: 44
ISBN 978-91-29-67913-7
Jämför priser  
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris