I sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.
Mira och morfar hänger ofta ihop och det har nog hänt mer än en gÃ¥ng att Mira följt med till morfars kompisar. ”Allt blir sÃ¥ roligt när du är med!”, menar morfar. Men just till denna kompis vill Mira helst inte. Om inte… För hon fÃ¥r reda pÃ¥ att nÃ¥got levande litet flyttat hem till morfars kompis. Ett sött och mjukfluffigt murveldjur! Detta är nÃ¥got som verkligen tilltalar Mira. Men hur ska hon stÃ¥ ut med Margots självgodhet och vresiga kynne?
Illustratören Maja-Stina Anderssons bilder bjuder på detaljer och söthet men också lite fulhet i monsterform. Hon är bra på att ta fram karaktärers utstrålning i kropp och mimik. Det är ingen otäck monsterbok, mer gullig och lättläst men med igenkänning och ett förlösande avslut.
Författaren och journalisten Ulrika Hjorth är ingen debutant precis, men genren har varit inom pyssel och barn med tillhörande fina foton. Se Barnboksprats recensioner: Barnens roliga pysselbok. Barnens Julbok. Bebisboken – frÃ¥n retropyssel till bebisfest.
Här debuterar hon inom nÃ¥got helt annat, en underhÃ¥llande kapitelbok med lite förvecklingar och tillhörande charm i tonen. Jag tycker den passar för högläsning för bÃ¥de smÃ¥ och lite större barn, men även för dem som börjat läsa själva. Barnen fÃ¥r roliga och hanterbara kapitel med bra textstorlek och sprÃ¥k med nÃ¥gra nyskapande fantasiord. Som favoritexempel: ”Krallon” och ”VrÃ¥lkampen”. Plus i kanten för att det vävts in att Mira har tvÃ¥ mammor och att vi rent synligt kan se att morfar är en mjuk sköning.
Min 6-Ã¥ring satt blickstilla och lyssnade och sa direkt vad som var bäst. Skrattet. Ja, läs själva varför. Bästa och enklaste budskapet, men svÃ¥rt för vissa. Dock; allt blir mindre otäckt. Det var ju inte sÃ¥ farligt. Skratta. Le. Det är humorn som fÃ¥r oss att vekna och bli mänskliga eller i detta fall monstriga. Skrattet befriar personer och situationer frÃ¥n en spänd överlägsenhet och en slags hotfullhet, som speciellt barn kan vara känsliga för. Det är förvisso tecknade monster vi ser, men detta faktum rymmer fler sanningar än det rent visuella. Djupare budskap än det lÃ¥ter detta. Ta dig inte pÃ¥ sÃ¥ stort konstnärligt allvar, Margot… med flera. Hihi.
MonsterMira och murveldjuret
Författare: Ulrika Hjorth
Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Olika Förlag (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789188347145
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Maja-Stina Andersson debuterar som barnboksförfattare med Bravo blir modig – en bok som hon både skrivit och illustrerat själv.
Stickan var professorns allra första verk. Men det var länge sedan nu och professorn har glömt bort honom. Under Ã¥rens gÃ¥ng har Stickan sett massor av varelser väckas till nästan-liv i professorns laboratorium. Alla blir de, precis som Stickan, bortglömda i professorns strävan efter att hela tiden skapa nÃ¥got bättre monster. MÃ¥nga av varelserna är aggressiva och oregerliga och Stickan har genom Ã¥ren komponerat ihop en massa olika brygder för att kunna ”bota” varelserna och ta bort deras monsterlika egenskaper. Den senaste i raden som väcks till nästan-liv är Varelsen, med sitt enda öga och tre olika armar, och han vill sÃ¥ gärna att han och Stickan ska vara bästaste vänner. Men Stickan vill helst bara gömma sig i sin vrÃ¥ i  Grotteskog slott.
De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat 
I den här berättelsen ska huvudpersonens jag gÃ¥ och lägga sig och storebror är där för att natta (antagligen är han barnvakt). Om ”jag” är en han eller hon fÃ¥r man inte reda pÃ¥ i texen. NÃ¥väl, släcka lampan fÃ¥r storebror inte göra för dÃ¥ kan inte flodhästarna sova. När storebror skrattar Ã¥t syskonets fantasier fortsätter hen att säga att dom aldrig somnar om lampan är släckt. Storebror säger att dÃ¥ fÃ¥r dom minsann vara vakna tills imorgon. Nu kliver även han in i fantasins värld genom att bekräfta att flodhästarna finns. Gulligt av honom tycker jag.