I sagans början är lilla monstret Mira och trevliga morfar på väg sittandes ovanpå en stor och vidunderlig havsödla mot en riktigt obehaglig och stöddig kompis till morfar, konstnären Margot Krans.
Mira och morfar hänger ofta ihop och det har nog hänt mer än en gång att Mira följt med till morfars kompisar. ”Allt blir så roligt när du är med!”, menar morfar. Men just till denna kompis vill Mira helst inte. Om inte… För hon får reda på att något levande litet flyttat hem till morfars kompis. Ett sött och mjukfluffigt murveldjur! Detta är något som verkligen tilltalar Mira. Men hur ska hon stå ut med Margots självgodhet och vresiga kynne?
Illustratören Maja-Stina Anderssons bilder bjuder på detaljer och söthet men också lite fulhet i monsterform. Hon är bra på att ta fram karaktärers utstrålning i kropp och mimik. Det är ingen otäck monsterbok, mer gullig och lättläst men med igenkänning och ett förlösande avslut.
Författaren och journalisten Ulrika Hjorth är ingen debutant precis, men genren har varit inom pyssel och barn med tillhörande fina foton. Se Barnboksprats recensioner: Barnens roliga pysselbok. Barnens Julbok. Bebisboken – från retropyssel till bebisfest.
Här debuterar hon inom något helt annat, en underhållande kapitelbok med lite förvecklingar och tillhörande charm i tonen. Jag tycker den passar för högläsning för både små och lite större barn, men även för dem som börjat läsa själva. Barnen får roliga och hanterbara kapitel med bra textstorlek och språk med några nyskapande fantasiord. Som favoritexempel: ”Krallon” och ”Vrålkampen”. Plus i kanten för att det vävts in att Mira har två mammor och att vi rent synligt kan se att morfar är en mjuk sköning.
Min 6-åring satt blickstilla och lyssnade och sa direkt vad som var bäst. Skrattet. Ja, läs själva varför. Bästa och enklaste budskapet, men svårt för vissa. Dock; allt blir mindre otäckt. Det var ju inte så farligt. Skratta. Le. Det är humorn som får oss att vekna och bli mänskliga eller i detta fall monstriga. Skrattet befriar personer och situationer från en spänd överlägsenhet och en slags hotfullhet, som speciellt barn kan vara känsliga för. Det är förvisso tecknade monster vi ser, men detta faktum rymmer fler sanningar än det rent visuella. Djupare budskap än det låter detta. Ta dig inte på så stort konstnärligt allvar, Margot… med flera. Hihi.
MonsterMira och murveldjuret
Författare: Ulrika Hjorth
Illustratör: Maja-Stina Andersson
Förlag: Olika Förlag (2016)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789188347145
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Barn och jul. Minnen och smaker. Vi är några stycken som i olika grad värdesätter tiden före och kring jul. Jag låter mig ofta sköljas med i varje års julkänsla, som ser så olika ut då livet inte är det minsta statiskt. Jag uppskattar förändring, men återupplever gärna personliga favoriter i form av ätbart och även synbart. Författaren Ulrika Hjorth minns sina jular med värme och nu låter hon läsaren få ta del av hennes minnen och nytillkomna pysselidéer. Återvinning är ett återkommande tema i skapandet.
När ett litet barn är på väg, så är inte bara ett nytt fantastiskt liv skapat, utan det väcks också ofta en skaparkraft. Att göra det så fint och mysigt och bra för den lilla blir plötsligt något det finns energi till. Jag minns hur jag i väntan på mina barn, sydde bl.a. djur och täcken och det var verkligen inget jag sysslade med innan dess. Den glöden som kan födas när barn ska komma eller finns omkring en, den kan tas tillvara på och göra tillvaron lite mer mysig och magisk. Eget skapat är guld värt, det bara är så.
Det finns otroligt många barn där ute som älskar att pyssla och så några ganska många färre föräldrar som gör detsamma. Nu kan det bli ännu fler föräldrar! Jag är med på ett hörn vid pysselbordet! Boken bara strålar glädje och en känsla av ”Kom igen!”. Författaren Ulrika Hjorth har låtit sina egna barn och sitt eget närområde vara till inspiration och det gör boken ömsint personlig och vardagsverklig. Fantastiskt levande bilder på tre glada barn som pysslar och därtill snygga bilder på själva pysslet och allt detta fördjupar intresset för att förhoppningsvis komma igång själv. Det är inte svårt att pyssla! Det är härligt! Och kan göras lite då och då. Av barnen själva eller tillsammans med vuxna. Ett budskap som framkommer är att det inte måste dras igång en stor apparat för att låta barn få uppleva en stunds glädje och kreativitet.
