filmatiseringar – Sida 2

Jag saknar dig! – filmen

Efter en lång tids frånvaro här på Barnboksprat, bortsett från några illustrationer här och där, tänkte jag nu skriva ett litet inlägg om filmen Jag saknar dig, vilken jag såg igår kväll på förhandsvisning ordnad av Rabén & Sjögren samt Barnens Bokklubb.

Eftersom jag läste boken för inte så länge sedan, satt historien färskt kvar i minnet. En historia om ett tvillingpar, Cilla och Tina, som bor med sin mamma och lite frånvarande pappa i ett stort fint hus. Rosengården. De två flickorna är varandras motsatser men samtidigt varandras allt. En dag sker det som inte får ske…Cilla omkommer i en olycka, hon blir påkörd av en bil. Bilen körs av deras vän Martin, som blir totalt förstörd av det han ofrivilligt gjort. Varit med om.
Tina säger ”Cilla blev påkörd, inte överkörd, hon kommer bli bra.” Till slut förstår hon att Cilla inte kommer tillbaka.
Nu börjar kampen för att försöka leva utan Cilla, att försöka komma på vem hon själv är utan henne vid sin sida.

En underbart sorglig film, om hopp och kärlek, känslor och ilska. Inte ett öga var torrt i biosalongen igår, en sensommarkväll i Stockholm.
Trots det mörka temat och alla tårar är det ändå en fin film om att komma på vem man är, att man kanske inte är den man först trodde. Att våga förändras och att våga skratta!

Filmen har premiär den 19 augusti 2011!

Läs gärna recensionen av boken här!

Nöff nöff Benny

Jag måste få berätta om en av mina och Avas absoluta älsklingsböcker: Nöff nöff Benny. Det är en alldeles fantastiskt bedårande bok som vi har upplevt på många olika sätt. Vi har förstås läst boken sisådär en miljard gånger. Vi har sett småfilmen på youtube (inte riktigt hela berättelsen, men en fullt seduglig mängd). Jag har berättat den ur minnet otaliga gånger när Ava har behövt lugnas med en saga, till exempel på tråkiga bilturer. Det senaste är att Ava berättar den själv. Vi älskar den i alla dessa tappningar!

Det första man charmas av är förstås de mysiga bilderna. Grisarna är tokigt söta, färgerna är snälla och boken välfylld av illustrationer som gör åtminstone mig varm i hjärtat. Mäktiga helsidesillustrationer utgör stommen, men det bjuds på trevlig variation i form av mindre bilder och perspektivbyten.

Berättelsen går rakt in i hjärtat, i all sin enkelhet. Så här börjar den:

Nu ska Benny gå ut. Han är trött på att vara inne.

Bennys bror ska också gå ut. För han är också trött på att vara inne. Nu ska de gå ut och nöffa lite.

– Akta så att inte lillebror ramlar i pölen, säger Bennys mamma.
– Nöff nöff, säger Benny.

Vad tror ni händer sen? Griskultingarna går förstås till pölen. Alla är där. Favoritkompisen är den lite äldre Klara, som både Benny och Bennys bror är förälskade i. Hon föreslår att de ska springa runt pölen, så det gör de. Det är roligt att springa runt pölen:

Sen blir det oerhört dramatiskt. Ava engagerar sig starkt i lillebrors öde. Hon ropar ”PLASK” med stor inlevelse, klagar ”ajajaj” å lillebrors vägnar, berättar att han är ”sessen” (= ledsen) och svarar ”Ja-aa” med eftertryck när jag läser att lillebror skriker för livet.

Som tur är finns Klara där och räddar lillebror. Allt väl. Eller? Mnjaae… Benny blir så fruktansvärt svartsjuk när lillebror får sitta i Klaras knä med trynet mot hennes kind, så han ramlar också i pölen… Lyckligvis räcker Klara till för fler och när smågrisarna känner sig färdiggosade återstår bara problemet att mamma kommer se direkt att de varit i pölen…

Boken är ganska traditionell på så vis att huvudpersonerna är pojkar och att deras mamma sköter hem och hushåll (hon dammsuger huset i början av boken och någon pappagris syns inte till). Alla böcker måste förstås inte vara normbrytande, men det är intressant att fundera på vad som händer om man skulle byta kön på karaktärerna. Ponera att grisbarnen i stället är flickor som söker tröst hos en äldre grispojke som de svärmar för (dvs vi byter kön även på Klara). Är berättelsen fortfarande lika gulligt oskyldig? Jag tror att många skulle uppfatta historien betydligt annorlunda. Varför är det så?

Jag tror aldrig att jag skulle kunna säga vilken som är den allra bästa bilderboken, men om jag skulle försöka vet jag att Nöff nöff Benny kommer att vara en av dem jag funderar på. Jag har inte ord nog att beskriva hur härlig den är! Men det bästa av allt är kanske att det finns fler Benny-böcker som vi inte har upptäckt ännu.

Nöff nöff Benny
Författare: Barbro Lindgren
Illustratör: Olof Landström
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: t.ex. 9789129674477 eller 9789129673982
Smakprov: hittar inget av boken, men småfilmen på youtube är väl värd en titt
Köp: jämför priser här och här

Vem har varit på bio?

Nu har Ava (snart 2 år) varit på sitt allra första biobesök, tillsammans med mamma och pappa såklart. Vi hade inte kunnat välja en bättre film än Vem?, filmatiseringen av åtta av Stina Wirséns underbara Vem-böcker. Ava var hänförd, liksom vi vuxna.

Böckerna som blivit film är:

– Vem blöder?
– Vem är borta?
– Vem är arg?
– Vem bestämmer?
– Vem är söt?
– Vem är död?
– Vems mormor?
– Vems byxor?

Nästan alla alltså, men några fick inte vara med: Vem är ensam?, Vem är bäst?, Vem sover inte? och Vems kompis?. Jag undrar om det är för att de sparar några till en uppföljare..?

Gunnar Bolins mjuka berättarröst läser böckerna nästan ordagrant, så att man känner igen sig. Några småsaker här och var är ändrade och lite kringprat är inlagt före och efter varje film, för att förtydliga budskapet. Det mest förvånande tyckte jag var när djuren plötsligt tar på sig strumpor i Vems byxor?, för det gör de inte i boken. Men det var ju kul och det kändes väldigt passande för oss att Kanin tog på strumporna på öronen, för Ava brukar tycka det är roligt att sätta strumporna på händerna.

Jag tyckte det var riktigt roligt att se Stina Wirséns uttrycksfulla figurer bli ännu lite mer uttrycksfulla, eftersom filmmediet givetvis ger fler möjligheter (samtidigt som bokmediet ger bättre möjlighet till diskussion och interaktion, så jag menar förstås inte att filmen är bättre), och att se hur man valt att animera. En rolig detalj tycker jag är att alla mönster (t.ex. pälskrull eller klädmotiv) ligger still medan figurerna rör på sig.

Sara H här på Barnboksprat har redan skrivit sin åsikt om filmen. Läs även vad Bokunge, SvD, DN, Expressen och Aftonbladet tycker.

Halvlyckad filmatisering av Coraline

Jag såg länge fram emot att läsa Coraline och jag såg länge fram emot att se filmatiseringen. Nu har jag gjort bådadera. Boken uppfyllde förväntningarna, men filmen gjorde det dessvärre inte.

Vid en första anblick är filmen otroligt snygg och häftig, men paradoxalt nog blir filmen sämre av att den är så häftig. I boken lever Coraline i en alldaglig vardagsvärld, men sugs in i en fantasifullt otäck och bisarr värld. I filmen uteblir den effektfulla kontrasten. Coralines vanliga värld är lika bisarr som den parallella.

Och vad som stör mig ännu mer är den nya karaktären, pojken Wybie, som skapades till filmen. Inte just det faktum att han lagts till, för det finns onekligen en poäng i att ha någon som kan berätta saker för Coraline som annars skulle varit svåra att få fram. Men Wybies roll växer och tar alldeles för stor plats och i slutet kommer han till Coralines räddning och ordnar upp allt, trots att hon klarade det utomordentligt bra själv i boken.

Bokens Coraline Jones är en modig och intelligent tjej som överlistar ondskan på ett riktigt snyggt och välunderbyggt sätt i slutet. Precis sådana karaktärer vill jag se mer av i böcker och film, så jag kände mig väldigt snuvad när filmen berövade Coraline hennes kompetens.

Vem blir film?

Måhända är jag sist i bloggvärlden med att nämna detta, men det måste nämnas! Stina Wirséns underbara Vem-böcker blir film! På filmfestivalen i Göteborg har den första filmen redan visats och i höst kommer de på bio och i Bolibompa. Det är inte ofta jag saknar att ha teve, men nu gör jag nästan det. Jag hoppas att de kommer på dvd också.

Ava och jag har tittat på smakprov från filmerna och verkligen fått mersmak. Ava ville titta hur många gånger som helst och jag har gått omkring och sjungit vemvemvemvemvem *visselvissel* vemvemvemvemvem och längtat. Av smakprovet att döma kommer det att bli riktigt bra.

Mer info:
» Fulgulliga figurer får liv på film (SvD, 20 februari)
» Animering med tålamod – nya filmer växer fram (Film i väst om inspelningsarbetet)

Och missa inte smakprovet!