christina wahldén – Sida 2

Jag vill inte!

Dina och Isak har varit ett par ända sedan de gick i åttonde klass. Nu är de unga vuxna och bor ihop i en lägenhet. Enligt Dina är Isak underbar; han har ett härligt skratt, finaste ögonen, ger henne presenter och gör henne glad. Men ibland blir Dina osäker, för Isak säger konstiga saker. Redan här i det första kapitlet anar jag som vuxen att det är något som inte stämmer i Dinas och Isaks förhållande, och känslorna späs på när man fortsättningsvis läser att Isak inte hjälper till hemma, att han mest bara spelar och att han vill ha väldig kontroll på vad Dina ska göra och med vem.

En kväll när Dina kommer hem sent efter att ha pluggat blir Isak väldig arg. Han är hårdhänt och har sen sex med henne mot hennes vilja fastän hon skriker att hon inte vill! Det här är första gången han gör henne illa, men tyvärr inte sista.

Dina mår dåligt och är rädd, och pratar med sin kompis Emma om vad som hänt. Emma får Dina att inse att det som hänt faktiskt är våldtäkt. Men kan man verkligen polisanmäla sin egen pojkvän? Vad kommer att hända då?

Böckerna från Nypon är väldigt kortfattade men de funkar bra för ungdomar som är läsovilliga. Ämnen som berör och skakar om och som väcker frågor. Många av böckerna, inklusive Jag vill inte! kan funka väldigt bra att använda i flera skolämnen; svenska, sex- och samlevnadsundervisningen m.fl. Arbestmaterial finns här.

Det är ett viktigt och känsligt ämne det här med våldtäkter i förhållanden. Läs gärna mer i artikeln ”Våld är inget tecken på kärlek” hos UMO (Ungdomsmottagningen på nätet).

Barnboksprat har tidigare recenserat två andra av Christina Wahldéns böcker som tar upp svåra ämnen på ett lättläst vis. Klicka för att komma till Ny här och Är det någon där?

Jag vill inte!
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789187221514
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ny här

Christina Wahldén är skicklig på att skriva om svåra saker på ett sätt som passar ungdomar. Jag har läst flera av hennes böcker; både ”vanliga” och de som getts ut på Nypon förlag (Nypons böcker är mycket lättlästa och passar mycket bra för läsovana, läsovilliga eller ungdomar med läsproblem). Ny här handlar om en ensamkommande flykting, en tonårspojke som inte har några föräldrar eller andra vårdnadshavare med sig till eller i Sverige. Enligt Migrationsverket kom det 2657 ensammkommande barn under 18 år till Sverige 2011. Bokens huvudperson är påhittad, men Christina Wahldén berättar i slutet av boken att hon träffat flera ensamkommande flyktingbarn.

Hamed har vistats i Sverige i nästan ett år och bor i ett hem tillsammans med fem andra tonårskillar som alla är ensamkommande flyktingar. Hamed har uppmärksammats i lokaltidningen där han intervjuats om sitt liv; ”Han klarade sig från kriget” har journalisten skrivit, och berättar om flykten och om huset som Hamed nu bor i. Något som Hamed inte berättade för journalisten är hur jobbigt han har det nu, sömnlösheten plågar honom på grund av otäcka minnen från Afghanistan.

I den korta men berörande boken får vi en liten inblick i hur Hameds liv ser ut: hur han märker att andra viskar om honom i skolan, hur pappan i grannfamiljen ser på honom med misstänksamhet, och hur de stackars pojkarna i huset en natt får vara med om något som skrämmer slag på dem och får flera av dem att få panik och tro att de är tillbaka i kriget i sina hemländer…

Kort, intensiv, spännande och bra läsning!

Ny här
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789187221149
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ingen du känner

Fatma älskar yoga! När hon blir äldre vill hon bli yogalärare och besöka Indien. Hon går i nian nu och har en bästa kompis som heter Aida. De har planer att gå samma program på gymnasiet och trivs med sina liv. Fatma bor med sina föräldrar och sina två yngre syskon Esma och Selim och kaninen Özil i en lägenhet i en förort. När Fatma har gått ur nian är det dags för familjen att hälsa på släkten i Turkiet över sommarlovet.

”Lova att du inte blir bortgift nu, sa Aida, min bästa vän. Hon lät orolig, men jag skrattade bara åt henne. Mina föräldrar är inte såna. De skulle aldrig tvinga mig att göra något jag inte ville. Vi skulle ju bara hem på lite semester.”

Familjen reser med flyg till Ankara och sedan flera timmar i bil för att komma fram till pappans hemby. En stor välkomstfest har anordnats och Fatma är glad att träffa sin kusin Hayat, de båda flickorna har mycket att prata om och det blir en trevlig kväll. Fatmas skickar ett sms till sin bästis Aida där hemma i Sverige: ”Vi är framme nu. Allt lugnt. Önskar du var här. Kram”

Sen händer något konstigt en dag; Fatmas mamma säger att de ska åka och köpa nya kläder till henne. Fatma fattar ingenting – hon behöver väl inga nya kläder? Då säger mamman helt utan förvarning: ”Du måste se snygg ut på din förlovning”. Förlovning?!? Fatma blir förvirrad och får panik! Hon får iväg ett sms till Aida: ”OMG! Jag ska bli förlovad med nån jag inte känner. Vad ska jag göra?!?!?”

Det visar sig ganska snart att det inte bara är förlovning; det blir bröllop samtidigt som förlovning och Fatma är därmed bortgift mot sin vilja endast 16 år gammal. Mannen hon har tvingats att gifta sig med är mycket äldre än hon, luktar illa och är elak. Direkt efter bröllopet måste hon följa med honom hem till hans hus och resten av hans familj. Hon är hans tredje fru. Redan första natten våldtar han henne och inom en ganska snar framtid blir Fatma gravid. Det finns ingen elektricitet i huset så hon har inte längre möjlighet att nå någon via sin mobiltelefon. Är det så här hennes liv ska se ut från och med nu? Som ett fängelse där hon får arbeta i hushållet från morgon till kväll och sen bli våldtagen av sin man nästan varje kväll?

Hemma i Sverige vägrar hennes kompis Aida ge upp hoppet. Hon kontaktar polisen och får prata med en kvinna som arbetar med den här typen av brott, när föräldrar gifter bort sina omyndiga barn mot deras vilja. Polisen Matilda lovar att göra vad hon kan för att hjälpa Fatma, men det är svårt när de inte ens vet vad byn heter som hon befinner sig i. Aida har en nyckel till Fatmas familjs lägenhet eftersom hon är kaninvakt, och hon börjar leta efter ledtrådar och bevis som kanske kan hjälpa polisen. En dag kommer ett bud och plingar på dörren när Aida matar kaninen. Hon tar emot paketet vars adressat och avsändare är densamma: Fatmas pappa. Mycket underligt, varför skickar man paket till sig själv tänker Aida. Hon öppnar det och i paketet ligger Fatmas pass, en massa guld och en stor summa pengar. Aida tar med sig allt hem och gömmer det.

Hur det går för Fatma tänker jag inte berätta här, för jag tycker att du ska läsa boken själv. Det är en viktig och bra bok om ett svårt och tungt ämne; tvångsgiftermål. Det känns helt galet att tänka på att liknande saker faktiskt händer. Idag. I Sverige.

Här kan du läsa en artikel publicerad i mars 2012 där jämställdhetsminister Nyamko Sabuni uttalar sig om tvångsgiften. I artikeln finns också telefonnummer som man kan ringa om man är utsatt.

Ingen du känner
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 204
ISBN: 9789129681246
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Även svårt kan vara lätt

Är det någon där? är ett bra exempel på att även de allra mest lättlästa böckerna kan ta upp svåra ämnen på ett sätt som öppnar för bra diskussioner. Boken handlar om 16-åriga Tea, en tillbakadragen tjej som sitter mycket vid datorn. Hon känner sig tryggare vid datorn än i verkligheten, för på datorn kan hon verka lite häftigare än hon är på riktigt. Så träffar hon Jägaren på en chatt och han erbjuder henne pengar för att ta av kläderna framför webbkameran. Hon tror honom inte först, utan ber om bevis på att hon verkligen ska få pengar. Så sätter han in pengar på hennes mobil. Då måste hon väl ta av sig, litegrann i alla fall..?

Jag tycker det är toppen att ungdomars utsatthet på nätet skildras i ett lättillgängligt format. Boken är mycket lättläst med luftig text, korta meningar och enkla ord – se ett uppslag här. En slogan för lättläst har fastnat i mitt huvud, nämligen ”lättläst, men inte lättviktigt”. Precis så är det med den här boken. Det är verkligen ett viktigt ämne och det är viktigt att ungdomar som inte klarar av att läsa avancerade texter ändå får läsa om avancerade ämnen. På förlagets boksida finns färdigt diskussionsmaterial riktat till lärare och deras elever, vilket förstås också kan underlätta funderingar kring boken.

Men med allt detta sagt måste jag tillägga att jag är lite besviken på boken också. Ämnet och diskussionsmöjligheterna är bra, men läsupplevelsen kunde ha varit bättre. Det ligger förstås inte i lättlästa texters natur att vara subtila, men jag tycker ändå att Tea skildras på ett onödigt tillrättalagt och övertydligt sätt. Jag får ingivelsen att skriva ”show, don’t tell” med rödpenna i marginalen här och var och skicka tillbaka boken till författaren.

Med min dator kan jag prata med alla mina vänner. Jag har fler vänner i datorn än utanför.

Med min rosa dator kan jag surfa och chatta och blogga och facebooka med hela världen. Så fort jag kommer hem från skolan slår jag på min dator. Den susar så snällt mot mig och säger Välkommen! Min dator är som min bästa vän.

Jag förstår vad jag läser, men jag känner det inte, jag tycker att texten berättar snarare än visar hur Tea har det. Måste det vara så här för att det är lättläst, bara för att allt ska uttryckas enkelt? Jag tror inte det. Åtminstone inte nu, efter att jag har läst så många bra lättlästa böcker. Jag tror att det finns utrymme för levandegörande gestaltning även i enkla texter. Kanske är det rentav lättare att förstå en väl gestaltad känsla än uppstaplade beskrivande ord. Jag tycker inte att den här texten låter läsaren riktigt leva sig in i hur Tea känner. Först är det så många stela kärleksförklaringar till datorn och sen, efter incidenten framför webbkameran, får vi mest veta att Tea förstår att det var dumt och farligt, att hon förstår att hon blev lurad, att hon förstår att det är bättre med en dator utan webbkamera… men vad hon känner når inte riktigt fram i texten.

Trots vissa litterära brister en värdefull bok!

Är det någon där?
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 44
ISBN: 978 91 86447 30 4
Köp: jämför priser

Ensamkommande barn är också barn med rättigheter

Under bokmässan hölls flera intressanta föredrag och seminarier under afrikatemat. I det här inlägget, som du börjat läsa nu, kommer jag att referera föredraget De ensamkommande barnen, som hölls på Internationella Torget, och till viss del koppla ihop det med Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen.

Under det här föredraget möttes författaren Christina Wahldén, Christina Heilborn, som är barnrättsjurist på UNICEF och moderatorn Mark Levengood, som är ambassadör för UNICEF.

I Beverley Naidoos bok På andra sidan sanningen tvingas tolvåriga Sade och hennes lillebror att åka till ett helt nytt land ensamma. Även om det är en fiktiv berättelse finns det många barn i världen som delar hennes öde. Sade och hennes lillebror har en pappa att vänta på, men i verkligheten finns det barn som inte har någon att vänta på och några av dessa barn kommer till Sverige.

Christina Wahldén har skrivit en ungdomsroman om just en sådan flicka, som förlorat allt och som till slut kommit till Sverige. Även detta är en en fiktiv roman, men Christina Wahldén berättar att hon träffat flera flickor som haft ett likande traumatiskt liv som bokens huvudkaraktär och att det är dessa livsöden som hon vävt samman till berättelsen om Ombeni från Kongo. Under föredraget läste Christina Wahldén högt ur den här boken och det var en fruktansvärd bild som spelades upp inför oss. Jag kan inte minnas när jag rös så mycket senast.

Ett barn med bilder av brända byar, mördade familjemedlemmar och brutala våldtäkter i sitt minne borde få tillgång till bästa möjliga stöd, kan man tycka, men såväl Christina Wahldén som Christina Heilborn pekade på en verklighet som ser helt annorlunda ut, även då dessa barn kommer till ett demokratiskt land där barns rättigheter sägs skattas högt. Påståendet att Sverige är ett bra land att leva i för barn, stämmer i ganska hög grad, men vårt lilla land, som inte varit i krig på på 200år, är inte alltid så väl förberett för att ta emot barn med fruktansvärda traumatiska upplevelser i sin ryggsäck. Dessutom pekade Wahldén och Heilborn på en grupp barn i Sverige, som nästan helt saknar rättigheter: de barn som lever som så kallade illegala invandrare.

Christina Heilborn talade om tre huvudpunkter för att kunna tillgodose alla barns rättigheter i Sverige. För det första borde FN:s konvention om barnets rättigheter skrivas in som lag för att kunna fungera som en grundläggande bas för alla barn i Sverige. För det andra behöver även den enskilda lagstiftningen ändras för att barns rättigheter ska kunna tillgodoses. Till exempel räknas personer över 18år som vuxna och ett ensamkommande barn står därmed inte under något beskydd i lagens mening och förväntas klara sig själv från en dag till en annan. I Wahldéns bok går Ombeni på gymnasiet och bor ensam i en lägenhet i ett kallt land där inte någon förstår vad hon har varit med om. Den tredje punkten är inte lika konkret, men berör oss alla, och handlar om att uppmärksamma ensamkommande flyktingbarn. Detta är något som faller på oss alla och handlar om att vi ska våga ta kontakt och låta de här barnen bli synliga. Kanske kan I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig hjälpa oss att förstå lite mer om vilka erfarenheter ett barn som flytt från ett annat land kan tänkas bära på och kanske gör boken att det känns lite lättare att ta kontakt med den där personen som verkar så främmande.
Barnkonventionen i Sin Helhet

De böcker jag refererat till i detta inlägg är:

På andra sidan sanningen
Författare: Beverley Naidoo
Svensk text: Peter Törnqvist
Förlag: Natur och kultur
Antal sidor: 252
ISBN: 9789127105973
Köp: jämför priser eller låna på bibliotek

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 146
ISBN: 9789129673708
Köp: jämför priser