Bus och Frö på varsin ö är en poetisk, drömmande bok om de två som bor på varsin ö ute i havet. Det är nästan som om texten rimmar, men det gör den inte.
Bus och Frö kan se varandra, men de har aldrig träffats. De har det bra på sina öar, men de börjar allt känna sig lite ensamma. Hur ska de överbrygga avståndet som havet utgör? De skickar brev till varandra med varsin inbjudan, men de är båda lite lata och inväntar den andra.
Berättelsen handlar om spirande vänskap, längtan och saknad. Gemenskap och sårbarhet. Och problemet löser sig på ett oväntat, men genialt sätt.
Som vanligt har Maria Nilsson Thore skapat underbara illustrationer som vi känner igen från till exempel Joje Hjälper och Petras Prick. Det är härliga akvareller med vackra färger och mönster.
Boken är dessutom helt genusneutral, vilket är skönt. Läsaren kan själv bestämma huruvida katten och vargen är en hon, han eller hen.
Fler härliga illustrationer väntar eftersom Maria Nilsson Thore har även illustrerat pekboken Titta här av Anna Ribbing som snart recenseras här på Barnboksprat.
Bus och Frö på varsin ö
Författare & Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163872143
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En liten pek- och rimbok för de riktigt små i tålig kartong. Testade den på mitt barn 2,5 år, som nog är lite för gammal för denna enkla bok kan jag tänka, men han sa ”Igen” om och om igen. Han ville gärna peka på de små detaljerna som t.ex. klossar, en bil, en bok, en boll. Kläder ska på och det är inte alltid så himla enkelt. Det kan ta ett tag att bli färdig och att få komma ut, något säkert alla småttingar kan känna igen sig i. Bokens lilla barn och ett ”levande” gosedjur är i centrum. Deras innerlighet får sitt fina uttryck i Charlotte Ramels bilder. Blicken, ett ansikte som vänds förtroligt mot kamraten, lite rörande tycker jag. Texten, Lotta Olssons verk, blir till något rytmiskt sångliknande:
Sarah Sheppard är tillbaka med en ny dinobok och den här gången vänder hon sig till de yngsta bokentusiasterna. Hej Dino är en pekbok i bitvänlig kartong som handlar om en liten protoceratops som beger sig ut på upptäcksfärd och stöter på ”långhalsar” och en farlig köttätare. Det är roligt att boken har lite mer handling än de vanliga pekböckerna som ofta är enformiga och upprepande.
Jag är ett stort fan av Stina Wirséns Vem-serie och älskar hennes sätt att illustrera och sätta texten. Karaktärerna i böckerna ser nästan ut som gosedjur som Wirsén med små medel sätter ett kroppsspråk och en mimik där hela känsloregistret spelas upp och hela tiden med en underfundig humor som även lockar oss vuxna till skratt.
Här är en liten bok om stora känslor. Några av er kanske känner igen den första halvan av boken, som publicerades i 