Jag har aldrig varit intresserad av dinosaurier och tänkte innan jag fick barn att de inte heller skulle bli det. Men sådant är ju svårt (och tråkigt i det här fallet) att bestämma. Jag vann två dinoböckerna i en tävling och efter att ha läst dem har jag faktiskt blivit lite intresserad. Min 3,5-åring hämtade intresset från förskolan och tittar gärna i de här böckerna trots att de är lite för enkla för henne. Det finns mycket att lära om de fascinerande skapelserna och många verkar ha varit växtätare, kan inte så där brutala som jag trott.
De här böckerna vänder sig till de allra yngsta läsarna med sina stadiga sidor och slides. Jag har läst många böcker med slides de senaste åren men dino-serien hade helt klart kunnat jobba mer på sina slides med överraskningar och inslag som passar handlingen bättre. Flera gånger missar vi sliden eftersom den inte fyller någon direkt funktion och det känns tråkigt. Annars är det fina, färgglada böcker med små fakta vid stora bilder. Faktan presenteras i olika textstorlek och det går att utesluta en del beroende på hur mycket barnet förstår: Från att bara titta på bilder till att få lite kunskap om de stora djuren. Jag gillar att djuren är mjuka och ser snälla ut, inte så där otäcka som de kanske var. Fina böcker men inga nya favoriter.
Hej dino! Stegosaurus och Triceratops
Författare och illustratör: David Partington
Förlag: Rabén & Sjögren (2023)
ISBN: 9789129741667 (Stegosaurus) och 9789129741674 (Triceraetops)
Sarah Sheppard är tillbaka med en ny dinobok och den här gången vänder hon sig till de yngsta bokentusiasterna. Hej Dino är en pekbok i bitvänlig kartong som handlar om en liten protoceratops som beger sig ut på upptäcksfärd och stöter på ”långhalsar” och en farlig köttätare. Det är roligt att boken har lite mer handling än de vanliga pekböckerna som ofta är enformiga och upprepande.