Nu har jag läst min första bok om hästen Sigge. Äntligen! Den är nummer 12 i samlingen och det kommer att ges ut 15 stycken böcker om Sigge i BUS-serien (Brobyungarnas shettisar). Jag börjar förstå min hästintresserade dotter, som redan har läst ett par av dem och varför hon tycker de är bra. Boken väcker egna minnen där det allra roligaste var att få lämna det inhägnade området eller ridhuset och få ge sig ut på egen hand med hästen, ut i skogen. Den frihet som en upplevd galopp kan ge, kom plötsligt till mig. Känslan att leva ut något ursprungligt, där hästen och naturen och en själv är i samspel, är obeskrivlig.
I Äntligen Sigge träffar jag på böckernas huvudkaraktär Elina, som blivit skötare på Brobygården där snälla ridläraren Ingela huserar. För Elina och hennes kompisar är stallet den viktigaste platsen och trots att stortjejerna försöker regera och trycka ner lite grann, så överväger glädjen över att få vara en del av stallgänget. Elina sköter gamle och trötte Atle och hade hellre skött om en häst som Sigge, men han är lite dryga Jossans sköthäst. När det gäller shettisar så växer ryttaren fort ifrån dem, så plötsligt får Elina chansen att rida Sigge i sin första hopptävling.
Boken innehåller som sagt bitvis stöddiga äldre flickor, men också vänskap, drömmar om att klara hästen själv, ett nyfött föl, sköthästen Atle som drabbas av en sjukdom (snyft) och så en dröm som går i uppfyllelse för Elina. Lin Hallberg skriver verkligen så bra om hästar som jag hört att hon skulle göra. Hon har egna erfarenheter och historier kring hästar, som gör att det känns äkta och hon förmedlar på ett bra sätt att det inte bara är roligt i ett stall och det utan att förstöra glädjen för läsaren. Hon får med svårigheterna och beskriver även misstag som hör till, men där också de yngsta i stallet utvecklas och lär efterhand.
Jag kan förstå att dessa böcker fyller en viktig funktion för hästtokiga och det är verkligen fantastiskt att kunna skriva så som Lin gör och dessutom ha en illustratör som Margareta Nordqvist, som verkligen kan konsten att rita hästar. Roligast är nog att läsa böckerna om Sigge med start från del ett, men jag kom in i historien helt utan att bli förvirrad ändå. Prisbelönta och lovordade är flera av böckerna om denna lilla häst och gänget kring honom och jag kan redan efter en enda bok ana varför.
Äntligen Sigge
Författare: Lin Hallberg
Illustratör: Margareta Nordqvist
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 154
ISBN: 9789163870224
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Efter att ha läst och gillat nästan alla av John Ajvide Lindqvists böcker för vuxna blev jag såklart nyfiken på denna barnbok. Kan en etablerad skräckförfattare skriva för barn?
De spökande prästerna är den elfte delen i serien om monsteragent Nelly Rapp. Jag har nog läst drygt hälften av dem och nioåringen har läst allihop. Helena Ferry har tidigare recenserat 
Bus och Frö på varsin ö är en poetisk, drömmande bok om de två som bor på varsin ö ute i havet. Det är nästan som om texten rimmar, men det gör den inte.
En liten pek- och rimbok för de riktigt små i tålig kartong. Testade den på mitt barn 2,5 år, som nog är lite för gammal för denna enkla bok kan jag tänka, men han sa ”Igen” om och om igen. Han ville gärna peka på de små detaljerna som t.ex. klossar, en bil, en bok, en boll. Kläder ska på och det är inte alltid så himla enkelt. Det kan ta ett tag att bli färdig och att få komma ut, något säkert alla småttingar kan känna igen sig i. Bokens lilla barn och ett ”levande” gosedjur är i centrum. Deras innerlighet får sitt fina uttryck i Charlotte Ramels bilder. Blicken, ett ansikte som vänds förtroligt mot kamraten, lite rörande tycker jag. Texten, Lotta Olssons verk, blir till något rytmiskt sångliknande: