berghs förlag – Sida 5

Lillasyster är ett monster

När jag hade publicerat min sammanställning av syskonböcker fick jag en trevlig överraskning hem i brevlådan:

Det mest slående med denna bilderbok är de fullkomligt underbara bilderna! Jag älskar dem, de är så fina, charmiga och gjorda med glimten i ögat.

Boken handlar om Bob, som får en lillasyster. Han tycker så mycket om att mysa med sina föräldrar, men plötsligt har de bara tid för bäbisen. De säger att hon är en sötnos, och allt möjligt annat tramsigt, men Bob vet bestämt att hon är ett monster. Men var kom hon ifrån egentligen? Bob funderar och till slut får mamma påminna om hur det egentligen gick till. Och såklart kommer Bob på att det finns fördelar med att ha en syster.

Precis som jag varit inne på tidigare är det väldigt vanligt med syskonböcker som fokuserar på svartsjuka och den här boken är en ganska typisk sådan. Jag kan tycka att det känns lite hårt att läsa meningar som ”Men en dag bryr sig ingen om mig längre” för ett barn som ännu inte upplevt konkurrensen ett syskon kan innebära, så därför hoppade jag över och slätade ut lite när jag läste för min fyraåriga dotter som då var blivande storasyster (Lillebror Sander föddes 4 november och det var innan dess vi läste boken).

Som sagt, bilderna är underbara och de samspelar klockrent med texten. Här är några exempel:

Var kommer lillasyster från egentligen? Bob funderar. Bilden uttrycker väldigt mycket utöver det som sägs i ord. Men jag undrar en sak… hur många har sopnedkast idag? Jag fick förklara konceptet för min dotter, som är van att slänga sopor i soprummet. Samma sak gäller brevlådeinkast i dörren, fast det kanske är vanligare att det finns kvar i äldre hus?

Min favoritbild i hela boken. Så sann… Roligt med en blinkning till den vuxna högläsaren, för jag misstänker att barnet självt kanske inte ser det lustiga i bilden.

Boken innehåller även lite, lite fakta när mamma påminner Bob om hur det gick till att få en lillasyster, men det är inte bokens fokus.

Många bäbisar på pärmarnas insidor.

En mysig och rolig bok, mysig mest för de sköna bilderna och rolig för att Bob tänker så knasigt.

Johanna Ögren på Bokhora har också recenserat boken. De gillar boken, men hennes barn har inte riktigt förstått att lillasyster faktiskt inte är ett monster på riktigt…

Lillasyster är ett monster
Författare: Linda Pelenius
Illustratör: Lena Forsman
Förlag: Berghs (augusti 2012)
ISBN: 9789150219425
Antal sidor: 32
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mörk realism, saga och äventyr

En sextonårig flicka har slängt sin mobil över kanten till ett stup och bestämt sig för att själv hoppa efter, övertygad om att hon är ett onödigt misstag. Det svarta kaoset bor i henne och det svarta molnet återkommer gång på gång. Men det finns en motkraft som återkallar, får henne att stanna upp: rösten och den ständiga närvaron av en liten envis skyddsängel ger ny mening och tänder livsgnistan på nytt.

Brevet om det avslutade livet är redan sänt, mobiltelefonen är kastad och beslutet är fattat. Elsa står på kanten till stupet, några stenar rasar. En liten jävla skitunges röst sabbar allting – hon kan inte hoppa när han ser på.

Sigge smög på henne, men han blev rädd och ropade till. Efter det lämnar han henne inte i fred, tänker inte låta henne försöka igen. Nu gäller det att till varje pris hindra avskedsbrevet från att nå fram till hennes ständigt svikande mamma.

Elsas och Sigges växelvisa berättelse för handlingen framåt, berättelserna bär varandra, lyfter varandra – precis som huvudpersonerna, även om det är Sigge som bär den största bördan. Sigge för en ständig kamp för att hålla det svarta molnet borta från Elsa. HAN smiter efter henne ombord på tåget till Stockholm, utan tanke på pengar eller pappa, tänker se till att hon kommer fram och når sina närmaste livsmål. HON inser att hon inte kommer att bli av med honom, men känner ansvar för att han kommer i trygga händer och tar det ansvaret.

Trots att mötet dem emellan är en ren tillfällighet ter förhållandet sig som en syskonrelation; de följs åt på en resa där målen formuleras efter vägen.

På äventyrliga vägar genomkorsar de vuxenvärldens problem. Med hjälp av fantasi, tur, envishet, livsvilja, godhet och list övervinner de tillsammans både ekonomiska och praktiska svårigheter.

Berättelsen är en saga och ett äventyr i klassisk stil; två barn som ger sig ut på en resa, de håller ihop, möter hinder och råkar ut för svårigheter, mötena efter vägen är oftast goda, de söker något och har mål, de två når sina olika mål och finner vad de söker. Trygga familjerelationer och gränslös vänskap.

Berättelsen slutar lyckligt, men den mörka realismen är ständigt närvarande på ett sätt som inte hör till den traditionella sagan. Att en ung människa skulle vilja avsluta sitt liv var förr otänkbart – fick inte tänkas än mindre nämnas; livet sågs som en gåva av Gud och fick inte slösas bort. Skyddsängeln Sigge har en gudomlig uppgift: att förhindra Elsas mörka tankar och hennes möjligheter att avsluta sitt eget liv genom sin blotta närvaro.

Berättelsens mörka inledning upprör mig, den är svår att acceptera – lika svår som tanken att en ung människa tycker sig leva i onödan. Men utan denna mörka och närvarande realism skulle inte sagan och äventyret fylla särskilt stor funktion – de skulle bli onödiga.

Titel: Hej och tack för ingenting

Författare: Måns Gahrton

Förlag: Berghs Förlag 2010

Antal sidor: 134

Rekommenderad: från 13 år

ISBN: 9789150218633

Jämför priser:

Om längtan och svartsjuka för små

Häromdagen rasade min bokhylla ihop. Eller det var i alla fall ett hyllplan som helt gav vika. Jag insåg att jag antingen var tvungen att skaffa fler bokhyllor eller, ve och fasa, rensa i min bokhylla. Eftersom jag inte har så stor lägenhet återstod rensningen som alternativ. Och om sanningen ska fram finns det flera barnböcker i bokhyllan som ingen efterfrågar längre eftersom mina barn blivit äldre. Men innan jag lägger undan dem måste jag få skriva om två böcker som var Olofs favoriter då han var runt 1,5år. Det är två böcker som jag har läst så otroligt många gånger.

Den första, Nelly packar, är gjord av Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson och handlar om nallebarnet Nelly. Det är en bok som tar upp hur det kan kännas att få ett nytt syskon och ingen verkar bry sig om en. Men det är också en bok om spänningen i att rymma hemifrån! När ingen verkar bry sig om Nelly plockar hon fram en resväska och börjar packa sådant som kan vara bra att ha när man rymmer hemifrån. Till exempel en blå elefant, en prickig pyjamas och en hemmagjord mobiltelefon. Det blir en tung väska och Nelly är fast besluten att åka bort. Men det är mörkt ute och kallt! Då plötsligt ringer det i mobiltelefonen, vem kan det vara?

Boken är full av fantasi samtidigt som den ligger mycket nära verkligheten. Nelly packar är en bok för de allra yngsta barnen, men ger sig ändå in på ett så svårt ämne som svartsjuka och lyckas verkligen skapa en stämning som även ett litet barn kan leva sig in i. Det är en väldigt fin berättelse om att känna sig orättvist behandlad, men också om kärlek.

Kitty Crowther fick Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010 och hon har verkligen lyckats med att skapa böcker på ett annorlunda sätt där bilderna får lov att ta stor plats i berättelsen. I Är det dags? färdas vi till ett litet rum som skulle kunna ligga nära oss, men ändå finns långt in i fantasins värld. Hela handlingen utspelar sig i ett barnrum. En efter en anländer karaktärerna, som är gosedjur och dockor, till rummet med funderingar om det är dags? och om han har kommit än?. Dagen blir till kväll, skuggorna blir längre och leksakerna sysselsätter sig med det som finns i rummet.

Det enda som ges i text i den här berättelsen är de direkta dialogerna. Allt annat berättas med bilderna. Vi förstår att alla väntar på att något ska hända och att någon ska komma. Men när är det egentligen dags och vad är det som alla väntar på?

Nu är det alltså tänkt att de här böckerna ska åka ner i källorna med ett gäng andra böcker. Fast å andra sidan har jag lagat bokhyllan nu, så kanske går det att trycka in bara de här två ;)

Nelly packar
Av: Anna-Clara Tidholm och Gun Jacobson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150108323
Köp: jämför priser

Är det dags?
Författare och illustratör: Kitty Crowther
Svensk text: Gun-Britt Sundström
Förlag: Berghs
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216912
Köp: jämför priser

Snaar puh, tjicki tjicki, vrönnrönnvrömmmrönnn

Det är roligt att härma ljud! Det har man tagit fasta på i många barnböcker, bland annat den nya boken Det låter bra. Här är det vardagsljuden som fångats i text och vi följer Lova en alldeles vanlig morgon när hon och pappa vaknar, äter frukost och tar bussen till dagis. Det är en väldigt trevlig bok, även om jag har svårt att få till vissa av ljuden så att jag blir nöjd.

Så här börjar Det låter bra:

Jag tycker det är roligt att se ljud i text och känna efter om man håller med eller inte. Är det rätt sätt att textifiera ljudet? Det finns förstås inget rätt och fel, men jag brukar ändå ha starka åsikter om vad som känns rätt. Och oavsett vad jag kommer fram till brukar det vara väldigt roligt att härma ljud tillsammans med Ava!

Jag vill passa på att skriva om några andra böcker med rolig ljudhärmning som finns i vårt hushåll. För inte länge sedan skrev jag om tre böcker om Dojo, varav en till stor del bygger på ljudhärmning. Dojo har kalas heter boken och vännerna fiskar upp instrument ur fiskdammen. Sen blir det musikkalas! Tjicki tjicki tjicki, låter Dojos maraccas (se bild till vänster här nedan).

En riktigt härlig ljudhärmande och klassisk bok vi har är Lilla spöket Laban får en lillasyster. Det är inte vilken lillasyster som helst Laban har fått. Labolina kan härma alla ljud! Och läsaren får förstås göra det också. Det är roliga ljud från djur och fordon som textifierats på ett sätt som åtminstone jag tycker känns väldigt rätt och lätthärmat (se mittenbilden ovan). Man får också veta hur en baby låter:

Då sa Labolina:
”Guggeliguggeligugg” och ”Bubbelibubbeliblupp”, som en vanlig baby.
”Åh, så skönt”, sa pappa, ”nu kan jag äntligen få sova.”

(men det fick han förstås inte)

Göra musik är en av böckerna om familjen Poof. Jag kan inte påstå att jag fallit för familjen Poof, eftersom varken språket eller bilderna tilltalar mig. Jag tycker att språket är förenklat på fel sätt och att många av orden är riktigt märkliga (”Knut stråkar. Spela fiol.”). Bilderna ser väldigt datorgjorda ut på ett ganska ocharmigt sätt. Men för att säga något bra också är de fria från trista normer kring kön och i Göra musik får man åtminstone härma ljud.

Andra bra ljudhärmande böcker vi skrivit om är Vad säger fågeln?.

Tipsa gärna om fler ljudhärmande böcker!

Böcker i detta inlägg:

Det låter bra
Författare: Pernilla Gesén
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: B. Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132158261¨
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser

Lilla spöket Laban får en lillasyster
Av: Inger & Lasse Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129637854
Köp: jämför priser

Göra musik
Av: Lena van Rooy
Förlag: Berghs
Antal sidor: 14
ISBN: 9789150216400
Köp: jämför priser

Se även tidigare inlägg om:
Dojo har kalas
Vad säger fågeln?

Jag vill hellre äta ett barn

Krokodilen Akilles är trött på att äta bananer. Han vill hellre äta ett barn. Det hjälper inte att mamma och pappa krokodil kommer med korv eller bakar chokladtårta för Akilles har redan bestämt sig. Akilles beger sig till floden för att jaga barn, men första mötet blir inte riktigt som han tänkt sig.

Jag vill hellre äta ett barn är en skön kittling för både förälder och barn. De fina och alldeles lagom detaljerade krokodilillustrationerna lockar såväl ettåringar som treåringar. Texten flyter fint för högläsning och håller för många nattningar utan att man som förälder tröttnar. Slutet är alldeles lagom gastkramande och lite busigt och lämnar både barn och förälder med ett leende på läpparna.

Jag vill hellre äta ett barn är översatt från franska och boken är utgiven 2006 (i Sverige).

Jag vill hellre äta ett barn
Författare: Sylviane Donnio
Illustratör:Dorothée de Monfreid
Förlag: Berghs
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150216198
Köp: Jämför priser