berghs förlag – Sida 4

Råttornas själar

Ett ensamt barn som funderar mycket. Han funderar på döden. Pappan dödar råttor på gården där de bor. Barnet tar på sig att rädda råttornas själar, för att rädda pappan från att kanske bli straffad av Gud. Lite är det nog för råttornas skull också. Saken är den att de måste begravas och inte bara slängas som om de vore sopor. Barnet har redan tillverkat tjugotvå små glasspinnekors och strax ska det bli tre till. Men så dyker hon upp, flickan från ingenstans, som får pojken att glömma råttorna för en stund och liksom råka avslöja alla hemligheter som gömmer sig på insidan av honom.

Råttornas själar är en lätt poetisk men ändå vardagsnära bilderbok som lämnar en drömsk känsla efter sig, i alla fall hos mig. Och jag blir lite kär i spegelleken som barnen leker.

Att skriva om döden är ingen lätt sak. Inte heller att läsa om döden för ett barn. Här bäddas ämnet in fint i mjuka bilder och det oväntade mötet med flickan, vilket kanske gör det hela lättare. Man kan välja hur mycket man fokuserar på just döden och vad man vill prata vidare om. Kanske kan man fundera på om man tror som pojken, angående vad som händer när man dör. Eller så kan man klura på var flickan kom ifrån och vart hon tog vägen sen. Kanske vill man prova spegelleken också. Det finns många olika saker att ta med sig från läsningen av denna fina bok.

Råttornas själar
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: Berghs (september 2013)
ISBN: 9789150219937
Antal sidor: 40
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Looking for Alaska/Var är Alaska?

Vad är sannolikheten för att man under ett och samma år läser en bok som heter Looking for Alibrandi och en som heter Looking for Alaska? Jag har nyligen summerat min läsning 2012 och bland annat konstaterat att jag faktiskt gjort det. Looking for Alibrandi (Melina Marchetta) var fin, men Looking for Alaska (John Green) var tamejfan fantastisk. Och det är alltså den jag tänkte berätta om nu. John Green är verkligen årets författare för mig, med tanke på att jag utsåg hans The Fault In Our Stars till årets bästa bok, på delad första plats med Jellicoe Road (Melina Marchetta) och därtill listade Looking for Alaska som även den platsande på bäst-listan.

När jag började läsa den här boken funderade jag lite kring mitt eget skrivande (väldigt mycket liggande i träda pga brist på ork, tid och skrivsjälvförtroende… de första två kan jag skylla på årets bäbistillverkning) och vad som egentligen gör att man vill läsa vidare. Därför uppmärksammade jag extra noga att jag redan från start ville läsa vidare om Miles, som inte trivs i sitt ingenting-liv utan börjar sökandet efter The Great Perhaps genom att börja på internatskola. Varför? Mest för att alla karaktärer är så underbara, skulle jag tro. Hur skriver man dem så då? Tja, hade jag receptet kanske mitt skrivande inte skulle ligga fullt lika mycket i träda…

På skolan får Miles dela rum med Chip eller the Colonel, som han oftast kallas. Det är en udda existens som snabbt döper om Miles till Pudge bara för att det är ironiskt – Miles är lång och smal, namnet betyder tvärt om. Från att ha haft inga vänner alls ingår Pudge plötsligt i ett störtskönt gäng. En annan som tillhör gänget är Alaska, den snygga och coola tjejen som växlar mellan att vara stormtrevlig och dunderbutter (jag känner igen typen..!). Miles blir förhäxad av henne, men hon har ju såklart en pojkvän som hon älskar.

Utöver de underbara relationerna och internatskolelivet behandlar boken en Stor Händelse, som inte vore snällt av mig att avslöja. Denna är så stor att hela boken indelas i kapitel som heter saker som 122 days before eller 23 days after.

i_was_drizzle_and_she_was_hurricane_by_iamsamm1222-d50q6nn
Bild av iamsamm1222 på deviantart.

Jag läser John Green på engelska, för jag gillar hur han skriver och vill läsa hans egna ord. Men boken finns på svenska under titeln Var är Alaska?. Läs någon av dem, för det här är en jättebra bok. Jag älskar som sagt personerna men också humorn och alla störtsköna detaljer som hur Pudge får sitt namn, hur Alaska fick sitt namn, att Pudge är fascinerad av sista ord (alltså det sista någon säger innan hen dör), allt internatskolebus, lärarna… och tja, om jag ska ta någon lärdom av detta så tror jat att ”störtsköna detaljer” är det närmaste jag kommer ett bra recept för hur man skriver levande karaktärer man som läsare saknar när man är färdig med boken.

Looking for Alaska
Författare: John Green
Förlag: HarperCollins Children’s Books
Antal sidor: 272
ISBN: 9780007424832
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

alternativt:

Var är Alaska?
Författare: John Green
Förlag: Berghs
Antal sidor: 223
ISBN: 9789150216516
Provläs: smakprov här
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Yakup tokstollen

Yakup är känd i hela byn, och mer därtill, för att vara klumpig. Han ramlar, han tappar saker, han spiller och han går vilse. Ibland kallar de andra barnen honom för Nä, inte nu igen eller Ojojojoj eller Se upp nu kommer han men oftast kallar de honom Tokstollen Yakup.

Yakup anser inte att det gör någonting att de kallar honom för Tokstollen eftersom att de inte menar det på ett elakt sätt. Han funderar dock på vad han ska bli när han blir stor och ibland önskar han att han var en höna då de ju inte behöver bli något utan helt enkelt bara är hönor och dessutom behöver de inte tänka. Yakup känner sig dum men hans morbror försöker trösta honom:

Vet du Yakup, sa han. Att vara en tok är inte det sämsta. En tok får andra att känna sig klyftigare.

Yakup känner sig lite gladare av det men fortsätter att vara klantig och klumpig tills han en dag upptäcker något som kommer att förändra hans värld för alltid.

Det här är en riktig liten pärla som handlar om att vi inte ska döma varandra och att det ibland finns väldigt enkla anledningar till att människor beter sig som de gör. Boken lämpar sig mycket väl att diskutera kring med förskolebarn eller lågstadieelever. Jag kan tycka att det är skrämmande att det verkar vara ok för Yakup att de andra barnen skrattar åt honom och att han finner sig i att inneha narrens roll vilket det såklart inte är. Men människor tenderar ju att hellre bli sedda på något vis, vilket det än må vara, än att bli totalt ignorerade. Illustrationerna och namnen i boken ger känslan av att vi befinner oss i en östligt belägen by, en faktor som jag alltid håller högt då jag gärna läser böcker som visar på den mångfald av människor som finns i världen. Läs gärna Yakup tokstollen men glöm inte att prata om den!

Yakup tokstollen

Författare: Ulf Stark

Illustratör: Sara Lundberg

Förlag: Berghs (2012)

ISBN: 9789150219463

Antal sidor: 36

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Virkade kakor

Här kommer ett jullovstips till alla pysselsugna barn och tonåringar.

Amigurumi-virkningen började bli väldigt populärt i Sverige för några år sedan. De söta figurerna går snabbt och ganska enkelt att virka. Även bakverk, kakor och tårtor har funnits med i Amigurumi-virkböckerna och här kommer en hel bok med virkade kakor.

Vad sägs om biskvier, ballerinakex, hallongrottor och glasspinnar? Eller varför inte en bröllopstårta? Jennie Olsson beskriver steg för steg hur kakorna ska virkas och i början av boken finns en beskrivning av de lite klurigare maskorna (vanliga maskor kan du lära dig bland annat via filmklipp på youtube). Du får även tips om vad man ska tänka på och vilka garner som är bäst att använda.

Oavsett om du är en erfaren virkare eller nybörjare så passar boken bra.

Personligen hade jag föredragit om de allra flesta kakorna kunde virkas med samma tjocklek/storlek på virknålen så att man slipper köpa två-tre stycken om man inte har några hemma. Det är viktigt att läsa detaljerna kring garntjocklek och virknålsstorlek eftersom bakverken annars kan bli glesa så att vaddet syns.

Jag blir så himla gottesugen när jag läser boken, men det får jag stå ut med. De här kakorna är i alla fall garanterat kalorifria!

Virkade kakor
Författare: Jennie Olsson
Förlag: Berghs
Antal sidor: 44
ISBN: 9789150219111
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tudor & Konta: Monsterdansen

Tudor & Konta: Monsterdansen är en bok i Berghs förlags lättlästa böcker, på nivån Läs mer – för dig som nyss knäckt läskoden. Jag skulle tippa att det kommer fler böcker om Tudor och Konta, men detta är den första.

Tudor och Konta är två kompisar som går i samma klass. Tudor är lite försiktig av sig, men Konta är orädd och vild, något som ofta smittar av sig på Tudor. I den här boken åker klassen på utflykt till ett museum med en massa uppstoppade djur. Där får man inte röra någonting! Men så kommer de ifrån gruppen och så blir det läskigt…

Boken är rikt illustrerad med härliga bilder i färg. Det är mysigt att få vara med och uppleva skolutflykt med matsäck och allt som hör till. Lite kollektivtrafikdramatik hinns också med. Kort och gott bjuder boken på en trevlig historia från livet i skolan, med en lite annorlunda knorr på.

En sak tycker jag dock är skum och det är karaktären Filippa. Hon är en klasskompis till killarna och sett till formatet får hon en riktigt ordentlig introduktion. Men sen gör hon liksom ingenting viktigt. I ett lättläst format känns detta väldigt slösigt, det är väl meningen att texten ska vara fokuserad och relevant? Jag skulle önskat antingen mer eller mindre Filippa. Jag skulle tippa att tanken är att hon kommer vara med mer i senare böcker, men tyvärr känns det bara konstigt i den här boken.

Heluppslagsillustration — Boken är rikligt illustrerad i färg. Några illustrationer fyller hela uppslag.

Stort plus för charmiga färgbilder!

Tudor & Konta: Monsterdansen
Författare: Annika Widholm
Illustratör: Mia Nilsson
Förlag: Berghs förlag (augusti 2012)
Antal sidor: 48
ISBN: 9789150219357
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris