Månen blev rädd


En poetisk barnbok, kan det verkligen vara nåt. En melankolisk, fundersam, stillsam betraktelse.
Om en måne som tappat gnistan, som inte längre tycker det är någon mening med att lysa. Varför ska man lysa för? Mörkret blir allt tydligare för månen. Det är någonting som saknas inom honom. Ingenting är roligt längre…inte ens att springa genom molnen är roligt och det brukar vara en av de roligaste saker månen vet om. Månen behöver hjälp med att må bättre, att kunna lysa igen.
Han behöver gråta, men kan inte. Det gör ont i månen. Han ber solen om hjälp.

Solen säger att det finns en plats dit man kan gå, där man kan få hjälp med att gråta. Där finns stjärnor som kan gråta och som kan lära andra. Det ligger i ett moln med två vikar, där ska stjärnorna finnas.
Månen beger sig iväg för att söka denna plats, dessa stjärnor som kan hjälpa honom att hantera mörkret han bär inom sig. Framme vid molnet med de två vikarna, träffar han stjärnorna, som sitter där i en ring tillsammans. Alla ser de olika ut. En har ett stort ärr på kinden, en annan har bara ett öga, en stjärna har en trasig näsa.
Månen ber dem om hjälp, han vill lära sig att gråta.
Stjärnorna svarar att de kan försöka, men att månen måste vilja själv.

Månen vill.
Han ser en mörk plats, en plats han känner att han inte skulle klara av att lysa upp.
Stjärnorna förklarar för månen att det är okej att vara rädd och att man kan gå dit trots att man inte förmår lysa upp där. De går tillsammans ner i mörkret och det är alldeles svart. Och månen gråter. Det blir varmt och tungt inuti honom och alla är tillsammans. Stjärnorna med månen.

Det här är bra! Jag tycker att en sådan här barnbok ska få ta plats.
Det är okej att känna sig ledsen, det är okej att gråta. Det är okej att inte alltid vara glad och på topp. Man måste få vara båda delarna. Alla människor har lite mörker inom sig, alla behöver vi lyfta fram det för att kunna känna ljuset. Joar Tibergs fina, poetiska text tillsammans med Anna Höglunds vackra illustrationer blir en mysig, melankolisk stämningsfull bok. Ja, faktiskt mysig, trots mörkret. Men det finns ett ljus i mörkret och det är viktigt. Och mörkret finns hos alla och vi måste se att det inte är farligt.

Jag var fundersam över den här boken eftersom den inte känns så typiskt ”barnboksaktig” med tanke på ämnet. Men vilket bra ämne för barn också! Allt måste inte vara puttinuttigt, det är viktigt för barn också att få bearbeta saker. Varför inte genom en fin bok?

Läs också Barnboksprats recensioner av Amos och Soma och Min syster är en ängel, illustrerade av Anna Höglund samt Vad säger fågeln, av Joar Tiberg.

Månen blev rädd
Författare: Joar Tiberg
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-29-67346-3
Köp: Jämför priser

Min syster är en ängel


Ulfs syster är en ängel. En ljushårig, busig, snäll och underbar ängel. Hon är den bästa syster man kan ha, tycker Ulf! Ingen annan kan se henne, förutom han.
Han önskar att det fanns choko-kola och Blodapelsinläsk i himlen, för det är något han verkligen vill att hans syster ska få smaka.
En dag kommer Ulf på att han vill visa sin syster hur det är på jorden så han tar på sig en blond, lång peruk och en röd klänning och går ut och visar henne hur det ser ut. Han går till kiosken och köper kola och läsk, för hon måste få smaka hur en perfekt seg kola smakar och hur en kall Blodapelsin kittlar i munnen.

Han klättrar upp i ett träd för att hon ska få känna svindeln när man sitter högt ovanför marken, under himlen. Han visar henne sina bästa vänner, Björne och Berra, och så tar han med henne på bio också.
Han visar henne alla de saker som han tycker är viktiga här på jorden. Så att hon ska känna att hon fått vara med om roliga, speciella saker.


Ulf visar sin syster hur det känns att sitta högt uppe ovanför marken, under himlen

Men till sist måste Ulfs syster iväg, hon har inte tid att stanna kvar hos honom…hon ska iväg med vinden.

Men någon gång kommer de att träffas igen, det vet Ulf.

Att vet att man har ett syskon, men aldrig träffat det, måste vara en underlig känsla. En person man är släkt med, i nära relation till. Inte bara en släkting, utan ett riktigt syskon! När ett syskon inte längre finns i ens närhet eller dör, kan det kännas bra att få någon tröst. Den här boken tar upp ämnet på ett jättefint sätt.
På ett humoristiskt och samtidigt allvarligt vis berättar Ulf Stark att döden inte är slutet, att man kan ha en relation med sin syster trots att hon inte går omkring på jorden, rent fysiskt. Att det är viktigt.

En fin, viktig bok om hur man bearbetar döden och om kärleken till ett syskon.

Den här boken vann 1996 Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok!

Min syster är en ängel
Författare: Ulf Stark
Illustrationer: Anna Höglund
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 32
ISBN: 9789150100327
Köp: Jämför priser

Rabén & Sjögren utökar min att-läsa-lista…

Rabén-nytt

Nu har jag bläddrat igenom den. Rabén & Sjögrens katalog för vinter & vår 2010, alltså. Och jag blir nästan lite matt, för hur ska jag hinna läsa allt jag vill läsa? Rätt svar: det går inte. Jag måste vara restriktiv, men det är svårt när det kommer så mycket intressant.

Jag kan i alla fall trösta mig med att förstahandsvalet inte är det minsta svårt. Om jag bara fick läsa en bok ur katalogen skulle det bli Mårten Melins Som trolleri. Jag håller på och plöjer mig igenom Melins författarskap och måste givetvis läsa den här, inget snack om saken.

Månen blev rädd av Joar Tiberg och Anna Höglund beskrivs som en överjordiskt vacker allegori och det blir jag naturligtvis nyfiken på.

Emma Adbåges Leni är ett sockerhjärta låter som en mysig bok om någon som är liten och stor på samma gång.

Och så undrar jag förstås vad Bokunges Lisa Bjärbo har kokat ihop i boken med den krångliga titeln Det är så logiskt. Alla fattar utom du.

Vi stannar där. Men jag skulle kunna lista många fler…

Amos och Soma

Amos och SomaNär eldflugorna dansar om kvällen hänger aporna som bruna frukter i stora trädets grenar. Så börjar den vackra sagan om Amos och Soma, sagan om den stora kärleken.

Amos och Soma älskar varandra så mycket att de hör varandras tankar. När Soma berättar för Amos att hon har deras ungar inuti sig blir han så glad att han måste klättra upp i ett träd och tjuta mot månen. Och sen vill han göra henne lika glad, men hur? Han kommer att tänka på de sagolika äpplen som sägs växa i en trädgård långt bort, vaktade av en ond och farlig man. Om Soma får ett sådant äpple måste hon ju bli glad! Han ger sig av… och råkar i klistret. Nu är det upp till Soma och kärlekens kraft att rädda Amos!

Amos och Soma är en väldigt mysig och poetisk saga. Jag brukar irritera mig när en berättelse baseras på att en huvudperson gör någonting så uppenbart dumt och farligt som försätter honom eller henne i knipa, men i det här fallet får vi åtminstone en motivering utöver att äpplena är goda, vilket gör det lättare att acceptera.

Amos och Soma
Det är en porlande bäck med hoppande grodor i Somas mage! Ur Amos och Soma.

Ett par saker tycker jag är extra bra, exempelvis: ”När dom speglade sig i vattenytan såg Amos bara Soma. Och Soma bara Amos.” En snygg vink till att namnen är samma fast ”spegelvända” mot varandra. Och lite så att jag ett ögonblick lockas att tro att de kanske bara finns i varandras fantasi.

Hos smakprov.se kan man läsa början av boken.


Amos och Soma
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669916
Köp: jämför priser