När eldflugorna dansar om kvällen hänger aporna som bruna frukter i stora trädets grenar. Så börjar den vackra sagan om Amos och Soma, sagan om den stora kärleken.
Amos och Soma älskar varandra så mycket att de hör varandras tankar. När Soma berättar för Amos att hon har deras ungar inuti sig blir han så glad att han måste klättra upp i ett träd och tjuta mot månen. Och sen vill han göra henne lika glad, men hur? Han kommer att tänka på de sagolika äpplen som sägs växa i en trädgård långt bort, vaktade av en ond och farlig man. Om Soma får ett sådant äpple måste hon ju bli glad! Han ger sig av… och råkar i klistret. Nu är det upp till Soma och kärlekens kraft att rädda Amos!
Amos och Soma är en väldigt mysig och poetisk saga. Jag brukar irritera mig när en berättelse baseras på att en huvudperson gör någonting så uppenbart dumt och farligt som försätter honom eller henne i knipa, men i det här fallet får vi åtminstone en motivering utöver att äpplena är goda, vilket gör det lättare att acceptera.
Det är en porlande bäck med hoppande grodor i Somas mage! Ur Amos och Soma.
Ett par saker tycker jag är extra bra, exempelvis: ”När dom speglade sig i vattenytan såg Amos bara Soma. Och Soma bara Amos.” En snygg vink till att namnen är samma fast ”spegelvända” mot varandra. Och lite så att jag ett ögonblick lockas att tro att de kanske bara finns i varandras fantasi.
Hos smakprov.se kan man läsa början av boken.
Amos och Soma
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669916
Köp: jämför priser
Jag tror att det många gånger är så att när vi följer kärleken så utsätter vi oss för risker. Vi kan ju bli föraktade eller svikna. Härligt att de inte ser sig själva utan den de älskar när de speglade sig.
Göran