
Katinka, Charlie och Fabo har öppnat ett café på Monsterstationen, där de serverar våfflor i mängder – monstervåfflor med ingredienser från Monsterland. Försäljningen går lysande och Charlie och Fabo måste åka till Monsterland för att köpa mer råvaror.
Under tiden som de är borta kommer den elaka Tyranius till Människoland för att förvandla alla människor till elaka monster. Han behöver en monsterarmé när han ska ta över tronen i Monsterland. När svartörten når befolkningen är pesten lös. Hur ska Katinka, Jackson och tvillingarna klara ut det här? Och när det dessutom visar sig att monstervåfflor ger oönskade effekter på människor, som till exempel sju fingrar, blir det bråttom att hitta ett botemedel!

Har ni läst Monsterstationen? Om inte, gör det. Det är makabert med fina Katinka som dör på olika sätt och man kan tycka att det borde vara läskigt men under läsning så funderar man på om man får skratta åt döden och ja det får man och det känns som att vi skrattar döden i ansiktet.
Detta är bok nummer två i serien om Katinka som är en slända (både monster och människa), hennes vänner, pappa och farbror, deras framgångsrika hotell och våffelcafé. Den kan läsas fristående men jag rekommenderar er att börja från början så ni kan se relationer och berättelsen utvecklas.

Det är spännande, lättläst och vi skrattar mycket. Detta är en bok du bara vill läsa vidare i och ofta blir det “bara ett kapitel till”…
En bok som passar lika bra i klassrummet som hemma och för både hög och egen läsning.
De få illustrationer i och omslaget är skapade av duktiga Alexander Jansson. Nog lockas man in i läsningen!

Med tanke på omvärlden nu så var det inte så svårt att dra paralleller med Pesten och en annan herre.
Monsterstationen Katinka och Pesten
Författare: Johan Elfner
Illustratör: Alexander Jansson
Förlag: Ordalaget Bokförlag (2021)
ISBN: 9789174694048
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris





I somras besökte jag 


Greta går i första klass och nu dyker hon upp för andra gången i serien ”Mystiska skolan”, och berättar om en märklig episod från sin skola, som hon tycker så mycket om. Det finns inget uttalat ont som vilar över denna skola, mer ett ständigt närvarande ovisst förflutet.
Bildtekniken är varierande och snygg och personerna har skilda tydliga uttryck och ett slags levande ansikts- och kroppsspråk efter hur de känner sig.