Barnboksprat

Änglar på Skogskyrkogården

Spännande mysterier måste vara något som de flesta barn tycker är intressant. Jag blev nyfiken på böckerna om Kalle Skavank, skrivna av Petrus Dahlin, när jag läste på Rabén & Sjögrens hemsida om den senaste, som kommer ut i februari; Branden vid Söderbysjön. Jag tänkte direkt att där bor ju jag. Eller ja, inte precis där men i krokarna. En bok om den platsen vore väldigt roligt att få läsa. Så såg jag att där ju fanns en rad olika böcker om Kalle Skavank och alla utspelar de sig kring mina trakter. Om jag vore barn nu skulle jag tycka det vore jättespännande att läsa om området jag bor i.

Och ja…det tycker jag ju bevisligen även fast jag är vuxen…

Jag började, helt utan inbördes ordning, att läsa Änglar på Skogskyrkogården. Huvudpersonen Kalle, kioskdeckare som bor med sin pappa i radhusområdet i Bagarmossen, får ett uppdrag av prästen Anders, som arbetar på Skogskyrkogården. En dödsängel har försvunnit, en mycket ovärderlig sådan. På den hemliga övervakningskameran ser man hur ängeln plötsligt bara är borta.
Kalle och hans kusin Dilsa hjälps åt att lösa mysteriet under sitt sommarlov och kommer till slut en lösning på spåren. Kan det ha skett något övernaturligt? Hur har ängeln försvunnit egentligen?

Änglar på Skogskyrkogården

Jag gillade boken mycket, det var lagom tempo för barnläsare och dessutom lättläst. Fina bilder höjde stämningen ett snäpp! Barnslig som jag är tyckte jag det var jätteroligt med kartan i början av boken, som visar området där allt utspelar sig. Jag tror de här böckerna uppskattas mycket av barn från södra Stockholms förorter!

…och efter den senaste kommentaren lägger jag till att böckerna säkerligen uppskattas lika mycket av andra barn, ja till exempel barn som bor i Gävle. Och vuxna, som jag själv till exempel.

Änglar på Skogskyrkogården
Författare: Petrus Dahlin
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Förlag: Tiden, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 100
ISBN: 978-91-85227-15-0
Köp: Jämför priser

Inte mindre än två manusbuntar

Nu har jag läst igenom mitt utkast som legat och vilat i två månader, lite längre än planerat. Jag hittar massor av detaljer jag vill ändra, men det är svårare med mer övergripande saker. Vill vara helt nöjd med berättelsen i stora drag innan jag byter ord och formuleringar, men jag vet inte riktigt vad jag ska åtgärda och hur. Redigering är inte lätt…

100 sidor med arbetsnamn Att sakna Cecilia och 12 sidor om grodor

För övrigt har jag knåpat ihop ytterligare ett utkast. Nummer två är en bilderbok som handlar om grodor. Min medbloggare Malin Skals ritar och jag skriver. Ett kollaborativt projekt, alltså! Men vi är inte så snabba, trots att vi är föräldralediga båda två. Det tar mer tid än man kanske anar att ta hand om barn…

Intervju: Kristina Murray Brodin skildrar normbrytande verklighet

Vi på Barnboksprat tycker om böcker med moderna könsroller och så kallade normbrytande inslag. Böcker som inte handlar om rosaklädda, blåögda och blonda flickor som leker prinsessor bredvid blåklädda djärva pojkar som leker krig. Även om verkligheten kanske ser ut så oftare än vi skulle önska är det inte den enda verkligheten och inte den vi vill lära våra barn att se som den normala. En av de författare som delar vår uppfattning är Kristina Murray Brodin, som gett ut böckerna Tyranno och Maskerad på Vombat förlag.

Kristina Murray Brodin Hej Kristina!
Kan du berätta om hur dina böcker blev till?

Jag arbetar på en förskola i ett invandrartätt område där jag får mycket inspiration till mitt skrivande. Maskerad är ”based on a true story”, en alldeles vanlig dag på vår förskola med våra fantastiska barn. Därav tacket i Maskerad, till barnen på förskolan på Concordiavägen. I Tyranno tackar jag förskolan på Hattmakarbacken. Där gick min son i förskola och mycket i Tyranno är hämtat från hans tid där.

Hur lika är de förskolemiljöer du hämtat din inspiration från de som visas i böckerna?

Förskolemiljön är rätt lik den på avdelningen där jag arbetar. Material och dokumentation finns självklart tillgängligt för barnen och placeras inte för högt upp. Det finns en struktur där ”var sak har sin plats” så barnen vet var allt finns att hämta och var man lämnar tillbaka det. Däremellan får det gärna se kaotiskt ut.

På vår förskola har vi en manlig pedagog men inte på den avdelning där jag arbetar. I böckerna skymtar en pedagog med sjal, på vår förskola har vi för närvarande bara en del vikarier som har det. Däremot finns det i teamet. De allra flesta pedagogerna på vår förskola kommer från Sverige men Chile, Grekland och Kongo är också representerade.

Hur kom det sig att du blev författare?

Som barn hade jag några drömyrken; arkeolog, sjuksköterska och även författare. Att bli lärare var aldrig något jag reflekterade över men det var lågstadielärare jag så småningom blev. I många år arbetade jag som sådan i ett invandrartätt område. Det fanns knappast några läromedel för de elever som var nya i Sverige och ännu inte lärt sig svenska. Det ledde till att jag prövade på ett av mina drömyrken, författare. Jag skrev läromedel i svenska två (svenska som andraspråk) och senare många lättlästa böcker för nybörjarläsaren hos olika läromedelsförlag. Mer och mer växte tankarna fram att jag ville skriva en ”riktig” barnbok utgiven av något förlag som inte sysslade med läromedel. Jag samlade idéer, började skriva och la på hög.

Hur såg vägen ut från idé till färdig bok?

Drömmen att få se mitt första färdiga barnboksmanus Tyranno utgivet tog lång tid. Jag skickade det till många olika barnboksförlag, fick ett vänligt ”Tack, men tyvärr…” tillbaka. Ändrade lite och skickade igen och igen till alla förlag jag kunde hitta som sysslade med barnböcker. Efter flera år (ja, det är sant) fick jag så ett mail som värmde långt in i hjärteroten. Det nystartade queerfeministiska förlaget Vombat ville ge ut Tyranno. Vid det här laget hade jag börjat intressera mig för en genusinriktad pedagogik. Långt tidigare var jag intresserade av olika mångfaldsfrågor. Kontrakt skrevs med Vombat förlag och nu var det på riktigt. Mitt manus skulle illustreras och bli en bok.

Hur kom du i kontakt med Bettina Johansson, som gjort de härliga illustrationerna i Tyranno och Maskerad?

Det var förlaget som föreslog illustratör. Deras första förslag gillade jag inte något vidare och det gjorde de nog inte själva heller. Det andra förslaget blev Bettina Johansson. Hon gjorde några provbilder och bättre hade det inte kunnat bli. Utan att vi träffats fångade hon Tyrannos innehåll på pricken som jag tänkt mig det. Det kändes hundraprocentigt rätt. Den enda extra information hon fick var mina tankar om barnens ålder och ursprung och en del om miljön på förskolan.

Har du någon favoritkaraktär från dina böcker?

Min egen favorit i böckerna är nog Mariama. Jag hade ett bestämt barn i åtanke när jag skrev om henne och genom Bettinas illustrationer känns det verkligen som det barnet. Inte i utseendet utan i karaktären Bettina fick fram.

Vad tycker du själv om att läsa?

Är själv en bokslukare, läser flera böcker i månaden mest skönlitteratur men också en hel del facklitteratur, den senaste tiden mycket om tankar kring genus och genusarbete. Tycker det är otroligt stimulerande att läsa för barnen på förskolan.

Kommer vi att få se fler böcker av dig i framtiden?

Idag har jag två eller tre nya manus som det kanske blir något med. Jag hoppas det blir Bettina som illustrerar. Har också några manus som inget förlag nappat på ännu, ändå är ett av dem som handlar om djuren på savannen något av min egen favorit. Men jag ger inte upp. Förlagen kommer att få återse ”Nu ska vi på safari” fler gånger, lite omarbetat varje gång. Och vad jag lärt mig under resans gång är att drömmar kan slå in.

Tack, Kristina!

Se även:
Barnboksprat recenserar Tyranno
Barnboksprat recenserar Maskerad

Jävla Lucia

Jävla Lucia Martin är inte med i poppisgruppen. Det är däremot Leena, som Martin är hopplöst kär i. Ja, han vet att det är hopplöst, så han försöker att låtsas som ingenting.

En dag vänds tillvaron i skolan helt upp och ned av att en tjej dyker upp och säger att hon ska börja i klassen. Hon heter Lucia och är otroligt kaxig, med en sällsynt förmåga att få andra att göra bort sig. Samma kväll får Martin ett mail. Det är från Lucia. Hur har hon fått hans adress? Hon skriver att hon är där för att hjälpa Martin. Hon vet att han är kär i Leena. Det får vi göra något åt, skriver hon. Men mailet försvinner och Martin tror nästan att han drömt.

Det råder dock inget tvivel om att någonting är skumt med Lucia. Hon verkar kunna få människor att göra nästan vad som helst.

Precis som Mårten Melins övriga böcker beskriver Jävla Lucia lyhört vad huvudpersonen tänker och känner från hans eget perspektiv. Men den här gången stannar det inte vid realistiska vardagsbetraktelser, utan berättelsen blir mer och mer övernaturlig för varje sida man bläddrar fram. Jag föreställde mig att det skulle gå överstyr och bli för mycket, men det funkar! Det är faktiskt sjukt spännande att se vad som ska hända och vart Mårten Melin vill komma med sina ovanligt kreativa idéer. Dessutom är det ganska roligt, mitt i all kaos och förvirring, trots alla obekväma situationer som uppstår. Eller kanske underhållande är ett bättre ord. Jävla Lucia är en riktigt bra bok.

Ett uppslag ur Jävla Lucia

Nu har jag läst och skrivit om alla Mårten Melins kapitelböcker, men som tur är kommer snart två nya (Som trolleri och Mitt liv som apa). Jag har kikat in på biblioteket flera gånger på sistone för att se om hans diktsamlingar finns inne, men det gör de naturligtvis inte just nu. Typiskt att jag inte lånade dem när jag såg dem förut. Men en vacker dag ska jag ha läst dem också.

Jävla Lucia
Författare: Mårten Melin
Förlag: Eriksson & Lindgren, numera Rabén & Sjögren
Antal sidor: 157
ISBN: 9789185199983
Köp: jämför priser

Vinn Alfonspaket hos Rabén & Sjögren

Hos Rabén & Sjögren pågår nu en tävling där man kan vinna böcker och vykort med Alfons Åberg. För att vinna ska man svara på deras ”tipspromenad” senast den 4 januari. Du hittar tävlingen här!