Barnboksprat

Skogens systrar

Dahlin, P - Skogens systrar - 29671735 Tom ska vara på landet med sina föräldrar, i deras nya sommarstuga. Han tycker inte att det är det roligaste man kan göra på sommaren direkt. Vad kan man göra på landet, i skogen liksom? Leka med kottdjur eller?
Hans mamma och pappa är djupt exalterade över att ha fått en stuga att rå om och att vara inpå naturen som de är tycker de är oerhört exotiskt.

Det knakar till i skogen och en fågel flaxar hastigt iväg. Pappa stannar hammocken och för fingret mot munnen. Så sitter vi i en minut innan vi slappnar av igen.
– Vilken sekund som helst kommer vi att få se ett rådjur eller en älg, säger han sedan.
– Alla djur man behöver finns på Skansen, svarar jag.

Så en dag ser Tom plötsligt hur något rör sig i ögonvrån. När han vänder sig om ser han ingenting där.
För att fördriva tiden på landet beger sig Tom ut i skogen på upptäcktsfärd. Hans föräldrar tycker inte att han ska gå så långt så att han irrar bort sig men det struntar Tom i. Han säger till sina föräldrar att han är i närheten och bygger en by av kottdjur.
Hemma vid stugan försvinner saker, morötterna och potatisen, Tom ser saker röra sig och märker hur det prasslar i buskar. En dag när han badar, fast han sagt att han leker med kottdjur, försvinner hans kläder. Nu börjar det verkligen bli mystiskt…
En kväll ser han hur en flicka springer i dimman. När han nästa dag går till skogen känner han sig inte ensam. Det är någon som iakttar honom.

Tom är härligt sarkastisk och ironisk i den här boken. Jag gillar verkligen hans fyndiga kommentarer och sätt att vara:

Precis när jag tagit på mig regnkläderna och är på väg ut stoppar pappa mig.
– Inte ska du väl gå ut i det här ruskvädret, säger han.
– Det spelar ingen roll vilket väder det är, kottkossorna måste mjölkas, svarar jag och går ut i regnet.

Det här var en mycket spännande bok och faktiskt riktigt läskig emellanåt. Jag tänker inte avslöja vad som händer men det är riktigt nervkittlande ett tag och mycket obehagliga saker händer. Jag som älskar ruskigheter gillade verkligen den här boken!
Språket är enkelt och passar unga läsare, såväl som äldre. Ironin är kanske svår att förstå för allt för unga men jag har inte riktig koll på i vilken ålder man förstår sig på sådant. Säkerligen fungerar runt tio- till trettonårsåldern i alla fall.
Som vanligt saknar jag illustrationer, men det kan man inte kräva i alla böcker heller kanske?

Tilläggas kan att det är samma författare som skrivit böckerna om Kalle Skavank!

Skogens systrar
Författare: Petrus Dahlin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 109
ISBN: 9789129671735
Köp: Jämför priser

Rapunzel

Vilken är den vackraste bilderboken? Rapunzel med illustrationer av Katalin Szegedi är prisbelönt för sin skönhet och det är inte svårt att förstå varför. Boken är full av bilder man kan studera hur länge som helst. Vid en första anblick såg jag att målningarna var vackra. När jag tittade lite noggrannare slog det mig att vissa delar ser fantastiskt verklighetstrogna ut. Szegedi gör nämligen collage och infogar riktiga ärtor, kryddor, spets och allt möjligt annat i sina bilder. Det tillför något alldeles extra och gör att jag har svårt att se mig mätt på bilderna.

Bilder säger ju mer än tusen ord, så det är bäst att jag visar några exempel. Bilderna är lånade från härifrån med tillåtelse, klicka för att se dem lite större:

Och i vanlig ordning visar jag också ett uppslag jag fotat:

Själva berättelsen är den klassiska sagan om Rapunzel – ni vet, hon med det långa håret som prinsen klättrar upp för? – i nyöversättning av Maud Mangold. Trots att jag fått i mig en hel del Grimm under uppväxten är det inte en av dem jag minns bäst, faktum är att jag inte varit säker på vem Rapunzel är när namnet dykt upp under senare år. Men nu vet jag, alltså! Jag passade på att jämföra berättelsen med den i en Grimm-samling jag såg på stan och kunde förvissa mig om att det är samma saga, bara som sagt i ny översättning.

Mer vackra bilder finns på Katalin Szegedis blogg (skriven på ungerska), från Rapunzel och annat.

Rapunzel
Författare: Bröderna Grimm
Illustratör: Katalin Szegedi
Översättare: Maud Mangold
Förlag: Felis Förlag
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197830805
Köp: hos Felis Förlag eller Bokus

Kan en rosa prinsessbok vara normbrytande?

Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.

Normbrytande?

Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.

Jag kan se poängen. Om det nu är så att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara både rosa och tuff på samma gång. Och då kanske det måste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har någon uppfattning ännu får man i de här böckerna lära sig att det är noga att hålla isär det där rosa och det där blå. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är så normbrytande utan snarare… normtilläggande?

Rundis och Randis vill leka

Rundis och Randis vill, som titeln avslöjar, leka. De går förbi Pyttan och ska fråga om hon vill följa med men hon är inte hemma. Då går de vidare till Långis, men Pyttan är inte där heller. Dock vill Långis gärna följa med. De går till Elefant-Elvis, men hittar inte Pyttan där heller. Elefant-Elvis hänger på i letandet.
Alla vänner letar efter Pyttan men hon verkar inte finnas någonstans så de bestämmer sig för att gå hem igen.
När de kommer hem får de en överraskning!

Åter en söt liten bok med roliga luckor att kika in bakom. Man får öppna dörrar och kika bakom grönsaker i grönsakslandet, titta in i indiantältet och i boden…var är Pyttan?
Wilma gillar att dra i luckorna i den här boken så vi försöker vara lite försiktiga så att hon kanske kan ha lite glädje av den längre fram också…

Rundis och Randis vill leka
Författare: Emma Dodd
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 10
ISBN: 978-91-29-67045-5
Köp: Jämför priser

Att läsa med en ettåring

Redan från början märktes det tydligt vilka böcker Ava tyckte om att höra på och titta i. Vissa böcker saknades tålamod till medan andra gång på gång fascinerade. Nu när hon blivit ettåring har hon blivit ännu mer delaktig i läsandet. Hon väljer vad vi ska läsa genom att plocka upp böcker och ge dem till oss. Hon säger åt oss att läsa om en bok genom ett uppfordrande tillrop när den tar slut. Vi börjar också så smått få till en dialog vid läsningen eftersom hon kan härma djurläten och peka.

Just nu tycker vi särskilt bra om (bland annat):

Apan fin av Anna-Clara Tidholm
Ava tycker det är roligt att peka på apan. Det händer att hon pekar på hunden i stället, när vi ber henne peka på apan, men det är ju också roligt!

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm
Jag har inte skrivit om den här ännu, men det är ju en riktig småbarnsklassiker där man ska hälsa på i det lilla huset med den blå dörren och knacka på en massa dörrar. Ett bra moment som små barn klarar av. Det är roligt att knacka!

Mjau och de små stolarna (Malins recension) av Sebastien Braun
Den här vill Ava läsa om och om igen. Jag tycker kanske inte själv att det är den mest spännande boken, men den ger massor av möjligheter att öva roliga ljud som djurläten, ringklockor och tåg.

Äntligen godnatt! av Camilla Lundstedt
Ava brukar retfullt nog trycka upp den här boken i ansiktet på någon av oss under de bistert tidiga morgontimmarna när hon inte tycker vi ska sova mer och så får man läsa ”Äntligen är det dags att lägga sig” när det är precis tvärt om men man är djävulskt avundsjuk på djuren i boken. Dessutom är det en för oss vuxna rätt trist uppräkning om att ta av kläder, tvätta sig och dricka välling, men Ava vill läsa den gång på gång på gång på…

Viktor bygger en bro av Jan Lööf
Ava fick den i ettårspresent av sin faster Emma och hela familjen blev förtjust. Vi har den som Pixi och den ser minst sagt läst ut vid det här laget.

Ett lamm till middag av Steve Smallman
Det här är en ganska lång bilderbok som Ava förvånansvärt nog har tillräckligt med tålamod för. Kanske för att det märks att jag gillar att läsa den.

Vem-böckerna av Stina Wirsén
Alltid bra! Jag har skrivit om några av dem.