Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.
Normbrytande?
Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.
Jag kan se poängen. Om det nu är så att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara både rosa och tuff på samma gång. Och då kanske det måste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har någon uppfattning ännu får man i de här böckerna lära sig att det är noga att hålla isär det där rosa och det där blå. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är så normbrytande utan snarare… normtilläggande?
Jag har också tänkt en del kring de här böckerna.
Precis som du skriver kan de här böckerna visa förebilder för de flickor som redan är inne i ett ”rosa prinsess-tänkande”. Men sen tänker jag mig också att det är ganska stor skillnad på om man läser prinsess-böckerna för en flicka än en pojke. De här böckerna skulle jag förmodligen inte köpa i första taget om jag hade haft en dotter, men jag tycker däremot att de passar bra i mina söners bokhylla.
Jag vet ju hur samhället ser ut. Mina söner kommer få inpräntat överallt ifrån att det är häftigt med blått och mörka färger, riddare, soldater, vapen och sport.
Så, då kan det vara ganska roligt att läsa en bok om tuffa, rosa prinsessor.
min kusin ville ha boken tex som någon har köpt hon gillar prinssesor så jag vill vinna bokenåt henne och hon fyller år snart då ska jag ge henne boken
Jag tycker att böckerna är alldeles fantastiskt bra! I början gillade jag dem inte, men när jag nu har en dotter som är mitt i prinsessperioden, så är jag så innerligt glad över att hon någonstans kan få läsa om roliga, modiga och mångsidiga prinsessor.
Jag läser dem för min son också, förstås, och är glad över att det för honom är helt naturligt med prinsessor som slåss med drakar, spelar ishockey och äter prinsesstårta.
Givet hur samhället i övrigt ser ut, tycker jag därför att böckerna bidrar med något viktigt. De breddar bilden av hur en prinsessa respektive prins kan vara, samtidigt som bejakar barnens fascination av just prinsar och prinsessor.
Jag har inte läst alla böckerna i serien, men om dem jag har läst kan jag säga att jag inte heller var så imponerad av första boken. Uppföljaren ”När Prinsessor fyller år” tyckte jag mycket bättre om.