Barnboksprat

Landgörst

Så mycket vatten finns det på vår jord
att om man tappar något överbord
rätt ner i havet när man åker båt
så är det sällan nåt att göra åt.
Att hitta det man tappat, ja det går,
men bara om man letar tusen år,
om alla som man känner hjälper till,
om man har tur och om man riktigt vill.
Men letar Landgörst, vad han vet,
gör ingen, inte ens i hemlighet.

Den här berättelsen, som är skriven helt på blankvers, handlar om Gubben Landgörst. Han åker i en liten båt och precis i början av boken kommer en stor våg och välter hela båten. Landgörst sjunker till botten och dör…eller vad händer egentligen? Båten sjunker på den åttonde boksidan och det nästan 100 sidor kvar av berättelsen. Så inte kan Landgörst dö, istället får vi följa med honom på en resa mellan liv och död, dröm och verklighet och mellan land och havets botten.

Med Jesper Lundqvists text och Lisa Rydbergs bilder tas vi med ut på en riktigt märklig resa där vi träffar på en hel del underliga typer. Bland annat en nonchalant sjöstjärna, en burdus gammelrosa val, den barska madammen Li och den mytiska K. Vi bjuds också på en hel del filosofiska tankar och resonemang om vad som ger mening till livet. I slutet sätts vi in i ett riktigt existentiellt dilemma.

Och så tänker du dig den här berättelsen med Sven Wollters röst. Ja, det är så bra att Landgörst finns som CD-saga med Sven Wollter som inläsare. Som bonus på skivan får man dessutom med låten Tappad överbord av Hector Projector.

Berättelsen om Landgörst är kanske inte helt enkel att förstå sig på för ett barn. Men å andra sidan är det inte så lätt att förstå sig på den som vuxen heller och det är faktiskt ganska härligt med berättelser som går så långt utanför ramarna som Landgörst.

Det går bra att läsa lite ur Landgörst, titta på bilder eller läsa om hur Landgörst kom till här:

Landgörst

Landgörst

Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Lisa Rydberg
Förlag: Understund förlag
Antal sidor: 109
ISBN: 9789197844901
Köp: jämför priser

Barnboksbildens vänner

Jag satt i publiken när Ingvor Karlsson från Barnboksbildens vänner berättade för bokmässeåhörare om föreningens verksamhet. Barnboksbildens vänner arbetar för att öka kunskapen om barnböckers illustrationer. De köper in originalillustrationer, företrädelsevis i hela sviter, och donerar dem till Göteborgs Konstmuseum. Där blir de tillgängliga för forskning och pedagogiskt arbete, samt förstås utställda och även utlånade till andra utställningar.

Den första boken vars illustrationer köptes av föreningen var den vackra Linnea i målarens trädgård. Nu finns över 2000 bilder i samlingen och föreningen har 300 medlemmar, varav ungefär 100 brukar vara med på varje medlemsmöte.

Vill du stödja verksamheten, se information om medlemskap.

Att jag fått upp ögonen för föreningen beror på att de har en blogg som uppdateras flitigt Jag kan rekommendera en titt:

» Barnboksbildens vänners blogg

Malin Skals här på Barnboksprat har också skrivit om föreningens jubileumsbok Färgkludd eller näckrosor? i ett tidigare inlägg.

Tesslas mamma vill inte

När jag bläddrade i den här boken i väntan på bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. ”Jag fick läsa den många gånger!”, sa hon. Och det kan jag förstå, Tesslas mamma vill inte! är nämligen både rolig och mysig.

Tesslas mamma vill inte gå hem från parken, inte klä av sig, inte äta och absolut inte gå och lägga sig. Tessla får vara påhittig och göra allting roligt för sin bångstyriga mamma. Kanske hon vill tvätta händerna om de tar blomsprutan? Ja, det vill hon! Kanske vill hon tvätta håret om hon får blåsa såpbubblor samtidigt? Ja, det vill hon! Kanske vill hon borsta tänderna om hon får använda många borstar? Ja, det vill hon!

Om det vore på riktigt vore det en ganska hemsk historia, men i boken blir det komiskt och det är lätt att tänka att det är en lek med ombytta roller. Kanske handlar det egentligen om en väldigt bra mamma, som brukar hitta fantasifulla sätt att göra allt det vardagsgrå lite mer färgsprakande för sitt barn – just den här gången genom att leka att de bytt kropp. Det är verkligen härligt att få se en så livfull och sprudlande mamma i en barnbok!

Tessla är en unikaraktär, alltså en karaktär som inte könsbestäms på något vis i boken. Unikaraktärer är ett intressant koncept, men en stor risk är att läsaren utgår från att karaktären är en pojke, eftersom det är normen. Kanske är det här första gången jag varit med om att i stället missta en unikaraktär för en tjej. Alltså, det är såklart inte fel att läsa Tessla som en tjej, men jag utgick från att hen var uttalat tjej. Det beror kanske mest på att namnets slutbokstav är det klassiskt feminina A:et – hur många mansnamn slutar på A? Gösta, Ola, Loa, Noa och smeknamn som Kenta och Berra, men inte så många fler.

Hur som helst, det här är en härlig bok! Som bonus får man en massa bra tips på hur man kan hantera bångstyriga barn (eller mammor…) som inte vill göra ditten och datten – knepet med många tandborstar har vi provat tidigare, men jag fick några nya idéer också.

Ava, snart 2 år gillar också boken. Hon brukar komma med den och säga ”mamma nej, mamma nej”.

Tesslas mamma vill inte!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: OLIKA förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185845231
Köp: jämför priser

En som du inte känner

Thomas och Anna-Clara Tidholm har kommit med en ny bok. Här får vi träffa en pojke som plötsligt träffar en flicka. Flickan ropar till pojken att följa med henne. De går in i en skog, en djungel kanske, och hamnar sedan i ett litet äventyr tillsammans. De blir blöta om kläderna efter att ha hoppat från en klippa, de simmar över farliga vattendjur, de träffar en ödla som inte pratar.
Hela tiden försöker pojken få reda på vad flickan heter, vem hon är. Men hela tiden får han svaret:

– Jag är En Som Du Inte Känner.

Hela tiden balanserar de på fantasins gränser och undersöker varandra. De pratar på ett lite hemligt sätt och särskilt flickan är mycket restriktiv med personlig information. Ändå är det henne man till slut får veta mest om.
Ett exempel på den lite poetiska (jo, jag tycker det) jargong som jag finner flickan och pojken emellan:

Och solen kom och vi blev torra
Har jag träffat dig förut? sa jag. Vi kanske är kusiner?
Nähädu! sa hon
Men vad heter du? sa jag
Jag heter En Som Du Inte Känner, sa hon
Jag heter…Äsch Ingenting, sa jag
Kom Äsch Ingenting! sa hon

Långt borta såg man små människor
som satt i stolar i sanden i solen
och höll fram sina ansikten
Har du en cykel? sa jag
Nej jag springer bara, sa hon. Kom!

En fin, drömlik bok om en vänskap som nästan bara kan uppstå mellan två barn. För mig känns den här sortens vänskap nästan helt omöjlig mellan två vuxna människor. Hur många vuxna kan säga att de plötsligt träffade en kompis ute på gatan? Som de genast begav sig iväg på (fantasi)äventyr med?
Det är kanske den här sortens vänskap mellan barn som istället leder vidare till en djup vänskap ända i vuxen ålder. Man kan ju hoppas! För fint är det!

En som du inte känner
Författare: Thomas Tidholm
Illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150112474
Köp: Jämför priser

Snaar puh, tjicki tjicki, vrönnrönnvrömmmrönnn

Det är roligt att härma ljud! Det har man tagit fasta på i många barnböcker, bland annat den nya boken Det låter bra. Här är det vardagsljuden som fångats i text och vi följer Lova en alldeles vanlig morgon när hon och pappa vaknar, äter frukost och tar bussen till dagis. Det är en väldigt trevlig bok, även om jag har svårt att få till vissa av ljuden så att jag blir nöjd.

Så här börjar Det låter bra:

Jag tycker det är roligt att se ljud i text och känna efter om man håller med eller inte. Är det rätt sätt att textifiera ljudet? Det finns förstås inget rätt och fel, men jag brukar ändå ha starka åsikter om vad som känns rätt. Och oavsett vad jag kommer fram till brukar det vara väldigt roligt att härma ljud tillsammans med Ava!

Jag vill passa på att skriva om några andra böcker med rolig ljudhärmning som finns i vårt hushåll. För inte länge sedan skrev jag om tre böcker om Dojo, varav en till stor del bygger på ljudhärmning. Dojo har kalas heter boken och vännerna fiskar upp instrument ur fiskdammen. Sen blir det musikkalas! Tjicki tjicki tjicki, låter Dojos maraccas (se bild till vänster här nedan).

En riktigt härlig ljudhärmande och klassisk bok vi har är Lilla spöket Laban får en lillasyster. Det är inte vilken lillasyster som helst Laban har fått. Labolina kan härma alla ljud! Och läsaren får förstås göra det också. Det är roliga ljud från djur och fordon som textifierats på ett sätt som åtminstone jag tycker känns väldigt rätt och lätthärmat (se mittenbilden ovan). Man får också veta hur en baby låter:

Då sa Labolina:
”Guggeliguggeligugg” och ”Bubbelibubbeliblupp”, som en vanlig baby.
”Åh, så skönt”, sa pappa, ”nu kan jag äntligen få sova.”

(men det fick han förstås inte)

Göra musik är en av böckerna om familjen Poof. Jag kan inte påstå att jag fallit för familjen Poof, eftersom varken språket eller bilderna tilltalar mig. Jag tycker att språket är förenklat på fel sätt och att många av orden är riktigt märkliga (”Knut stråkar. Spela fiol.”). Bilderna ser väldigt datorgjorda ut på ett ganska ocharmigt sätt. Men för att säga något bra också är de fria från trista normer kring kön och i Göra musik får man åtminstone härma ljud.

Andra bra ljudhärmande böcker vi skrivit om är Vad säger fågeln?.

Tipsa gärna om fler ljudhärmande böcker!

Böcker i detta inlägg:

Det låter bra
Författare: Pernilla Gesén
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: B. Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132158261¨
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser

Lilla spöket Laban får en lillasyster
Av: Inger & Lasse Sandberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 40
ISBN: 9789129637854
Köp: jämför priser

Göra musik
Av: Lena van Rooy
Förlag: Berghs
Antal sidor: 14
ISBN: 9789150216400
Köp: jämför priser

Se även tidigare inlägg om:
Dojo har kalas
Vad säger fågeln?