Barnboksprat

Tvååringsspecial

Det är roligt när barnet vill gå vidare från pekböcker till böcker med lite handling i. Min yngsta dotter har just fyllt två år och har fått en helt bunt nya favoritböcker. Eftersom böckerna går så snabbt att läsa krävs det dock en hel trave för att jag inte ska förgås av leda. Därför har jag samlat en hel radda med böcker till en tvååringsspecial här på Barnboksprat.

Stellas absoluta favoritböcker just nu är Annika Thore och Maria Nilsson Thores bokserie om småbarn som gör olika saker som tvååringar känner igen från sin vardag. Mio gungar, Gunna hoppar i en vattenpöl, Hille är hungrig och Sami ska somna. Böckerna är jättecharmiga och enkla med bara några ord på varje sida. Barnen i böckerna har stora uttryck och bjuder på mycket igenkänning. Ett stort plus för de underbara, färgglada illustrationerna av Maria Nilsson Thore.

gunnagårhem mio

Bokrecensioner av Hille Hungrig, Joje Hjälper och Sami Somnar och Vira vaknar.

Eftersom nivån på Stina Wirséns Vem?-böckerna växer med barnen passar de allra första i serien utmärkt för tvååringar. Samlingsboken ”Vem kommer nu?” innehåller både Vem är arg?, Vems byxor? och Vem blöder? som alla tre innehåller action för de minsta barnen. Även de senare böckerna funkar att läsa med viss förenkling, men dessa enklare böcker brukar min tvååring läsa själv och diskutera med sig själv.

Barnboksprats samlade inlägg om Vem?-serien

Katt Kan är en typisk tvåårig katt som ”kan själv” i alla lägen, oavsett om det är att trycka på knappen vid övergångsstället, torka upp spilld mjölk eller öppna en banan. Katt och hans mamma gör vardagliga saker som att göra sig i ordning på morgonen samt gå på tur till parken. Katt retar gallfeber på sin mamma genom att busa och ”kunna själv”. Fina illustrationer och mycket igenkänning, både hos tvååringarna och föräldrarna.

Barnboksprat recenserar: Katt kan i parken och Katt kan på morgonen samt Katt kan hela dagen (som är en enklare bok av pekbokskaraktär).

Mollan och mormor resp. Mollan och bullarna utgavs första gången 2002 och har nyligen kommit i nytryck. Mollan gillar att hänga med sin mormor. Ibland får hon sova över och ibland bakar de bullar. Det finns mycket att peka på och illustrationerna är väldigt verklighetstrogna och innehåller många fina detaljer. Böcker att läsa om och om igen (tro mig!).

mollanochbullarna

Sarah Sheppard har skrivit många dinoböcker för större barn, men Hej Dino passar utmärkt som första dinosauriebok. Lilla protoceratopsen är på promenad och möter både giganiska sauropoder och läskiga köttätare. Hur ska det gå?

Barnboksprats recension av Hej Dino.

Stina Wirséns böcker om de små brokiga är en annan serie med mycket känslor och igenkänning. Flera av böckerna har blivit indragna från förlaget pga den stereotypa svarta karaktären Lilla Hjärtat, men bortsett från detta tycker jag att böckerna är mysiga och fyndiga.

Dela! och andra böcker om små brokiga.

Pija Lindenbaum är kanske mest känd för sina bilderböcker för något äldre barn (Siv sover vilse, Kenta och Barbisarna, böckerna om Gittan), men hon har även skrivit en serie för de yngsta. Kan jag med och Jag älskar Manne är böcker med enkla små historier och lagom mycket text och handling.

Mer om Pija Lindenbaums småböcker på Barnboksprat: Kan jag med och Jag älskar Manne.

Emma Adbåges Lilla handen och Lilla foten har inte mycket text, men desto mer handling. Lilla foten stampar och plaskar och lilla handen klappar hunden och klipper med saxen. Min tvååring följer ivrigt de taktila aktiviteterna som beskriver huvudpersonens dag.

Barnboksprats recension av Lilla handen och Lilla foten.

Sedan finns det givetvis böcker som passar såväl ettåringar som tvååringar och vidare uppåt (ja, även min sexåring är road!)

Nyfikna öron-serien består av ett gäng böcker med knappar med olika ljud eller musik. Illustrationerna är helt underbara och jag ställer ofta upp dem på prydnadshyllan i Stellas rum eftersom de är som små tavlor. De två senaste böckerna heter Tut-tut! och Musik och handlar om detsamma. Min favorit i serien är den med fåglar, det är en ren fröjd att lyssna på de fina fågellätena, de för många minnen med sig.

musik

Barnboksprat om Nyfikna öronböckerna.

Molly Musböckerna hänger även de med från ettårsåldern. De brukar innehålla spännande flikar och det finns även böcker där bokstäver, färger med mera tränas. Molly Musfilmerna är för övrigt riktigt bra för yngre tittare. De är lugna, lagom pedagogiska och de finns även på youtube (engelskt tal, sök på Maisy Mouse).

Vad har ni för tips på böcker till tvååringar?

Ett monster med snurrig päls

Framsida_monster Jag gillar verkligen unika utstickare och den här boken har en speciell illustrationsstil som jag föll för och dessutom en söt historia. Den är skriven på rim, vilket jag brukar ha lite svårt för, men här passar det utmärkt och är bara roligt. Texten blir inte bara en läsupplevelse den blir också ett konstverk. Layouten på textsnittet hänger ihop med kaoset och det oväntade som finns i detta monsters värld. Här sattes mina egna förutfattade meningar på prov också för jag hade redan föreställt mig hur ett monster skulle vara. Därför blev slutet en rolig överraskning.

Monstret, en trasslig sudd som påminner om en spindel, med långa armar och vassa tänder, har fått plötsligt magknip.
Det var väl något jag åt igår: en sten, en flöjt, min farfars tår.
En hink med maskar, en rutten ål, mormors träben, en mjuk gammal tvål.

Usch då, inte undra på att monstret har ont i magen. Iväg till häxan på drakens rygg för att finna botmedel. Men hur ska det gå när häxan inte längre gör pulver utan numera är spåtant?

Både författare Rikard Ask och illustratören Jutta Falkenberg är helt nya för mig men tydligen inte debutanter inom sitt område. Jag gillar verkligen vad de åstadkommit tillsammans här och jag tycker samspelet mellan text och bild är så fint. Boken inte är utgiven via ett stort förlag, som man kanske kunnat tro, utan förlaget heter Willa holma. Ett nystartat förlag som verkar ha en spännande framtid framför sig.

Ett monster med snurrig päls
Författare: Rikard Ask
Illustratör: Jutta Falkengren
Förlag: Willa Holma Förlag
Utgiven: 2013
ISBN: 978-91-980389-1-0 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Resan till kungens rike

460 Anna Andersson debuterar här med Resan till kungens rike, som faller under kategorin kristna böcker för barn- och ungdomar, och ges ut av förlaget Pärlan.

Handlingen: Torva räddas av kungen från ledsamhetens ö och kommer till en gumma, som blir hennes mormor och där hon får bo. När Torva har blivit piggare och frisk får hon ta hand om en hästen Ädelsten, som har sköra vingar, och som behöver all kärlek och omsorg. Men mormor blir sjuk och flyttar till Kungens rike. Inte lika lätt blir det för Torva, hon måste nämligen själv göra sin resa, och för att komma till pappa kungen får hon ta sig genom många världar. Troll, drakar och rädsla möter hon under vägen men hon har Ädelsten med sig, ett svärd och en särskild bok där hon kan söka svaren när tilliten sjunker.

Som ni kanske förstår finns här många kristna budskap och värderingar. Den är berättad på ett mjukt och kärleksfullt sätt. Det är insidan som räknas. Att kunna förlåta de som gjort ont. Att lita på kungen över alla kungar. Jag kan alltför få bibelska berättelser eller budskap för att göra någon jämförelse men visst kan man jämföra denna saga med en inre kristen resa för att komma närmare Gud. Men som skönlitterär saga ställer den till det lite för mig. Först och främst är jag inte så förtjust i berättarrösten som startar i början med jag-form och som duar läsaren.

Nu har det blivit dags för dig att höra min saga. Jag tror nog att du är från samma värld som jag.

Den närvarande berättarrösten försvinner efter något kapitel och Torvas berättelse tar över. Det är bara ibland som berättaren vänder sig till läsaren. Torva kommer alltså från sagans värld men det säger inte mig mycket. Jag undrar hela tiden vem hon egentligen är? Var kommer hon ifrån? Hur såg hennes liv ut innan hon hamnade på ledsamhetens ö? Varför måste hon göra den svåra resan och vad ska hon göra där i kungens rike? Men det kanske man inte behöver förstå. Det är själva resan som är viktigast.

Jag tror författaren som också är bokens illustratör, har strävat efter enkelhet med de svart-vita bilderna i boken. De flesta är väldigt harmlösa och få men de passar fint in i handlingen. En mild och fin sagobok som passar bra vid godnattstunden.

Resan till kungens rike
Författare & illustratör: Anna Andersson
Bokförlag: Pärlan
Antal sidor: 133
Utgiven: 2013
ISBN: 978-91-87411-01-4 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Om pyttesmå partiklar

Vad sägs om en bok om partikelfysik för 6-åringar?

Jo Salmson väcker nyfikenheten direkt i inledningen genom att berätta att det är teoretiskt möjligt att gå igenom väggar (eftersom materia mest består av tomrum så skulle vi kunna gå igenom väggar om alla partiklar i väggen och kroppen flyttade sig så att de likt ett pussel kan passera varandra). Författaren fortsätter att berätta att det finns två typer av forskare inom fysiken, de fysiker som räknar ut matematiskt hur saker fungerar samt de fysiker som slår sönder saker så att de räknande fysikerna får räkna ut varför.

Och vad händer egentligen om vi slår sönder en atoms minsta bitar i en partikelaccelerator? Jo, då visar sig de minsta beståndsdelarna som finns (kvarkar, leptoner och partiklar som förmedlar kraft) i ett s.k. partikelzoo. Kvarkarna har fått mycket lustiga namn, nämligen upp, ner, botten, topp, charm, konstig.

Det finns mycket att lära om denna upptäckt som gjorde att forskarna fick Nobelpriset 1990.

Jo Salmson har tidigare skrivit fantasyböcker som serien om Häxfolket och faktaböcker för yngre barn. På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september berättade hon att hon ville skriva en bok om partikelfysik för 6-åringar för att visa hur spännande det är. Steget mellan fantasi och verklighet är enligt Salmson väldigt litet. De olika teorierna som fysikerna räknar på som stringteori, parallella universeum osv. är ju egentligen samma sak som fantasi (tills de eventuellt blir vetenskapligt bevisade).

Boken har serieaktiga illustrationer av Ola Skogäng som passar bra för målgruppen. De bidrar till förståelsen av detta annars så komplexa ämne. Språket är enkelt och passar det svåra ämnet till trots bra för nybörjarläsare.

Och det allra viktigaste, denna bok får både min 6-åriga dotter och jag själv (som inte var någon stjärna på fysik i skolan direkt) att förstå vad kvarkar är. Imponerande!

Om pyttesmå partiklar

Författare: Jo Salmson
Illustratör/Fotograf: Ola Skogäng

Förlag: Bonnier Carlsen (2013)

Antal sidor: 64
ISBN: 9789163875526

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Läsförmågan i Sverige

På årets Bok- och biblioteksmässa fanns i samarbete med Läsrörelsen en egen scen för samtal om barns läsande och läsförmåga i Sverige, ”Plats för barn!” När jag besökte Bokmässan på söndagen passade jag på att lyssna på ett antal föredrag om barn och läsande. Här följer en sammanställning.

Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap på Uppsala universitet, pratade om hur barn kan träna sig i att läsa och varför läsförmågan är så viktig på ett samhälleligt plan.

Att lära sig läsa handlar om annat än att bara avkoda text, för det är som att torrsimma på land första veckan i simskolan. Läsning handlar inte bara avkoda och lära sig bokstäver utan barnen behöver gå in i världar och vandra i de olika landskap som skönlitteratur och sakprosa innebär.

Det är viktigt att börja tidigt och folk som växer upp i hem med läs-, skriv- och språklekar redan i förskoleålder når de bästa studieresultaten.

Hur får vi då upp engagemang och intresse för olika ämnen, alltså det vi kan, det som är kunskap? Vi är alla bärare av kunskap där skrivande och läsning är en central förutsättning. Vi behöver kunna läsa och skriva för att upprätta vårt samhälle och leva i en demokrati. Med hjälp av läsande och skrivande kan vi människor tänka kritiskt och utveckla vår värld.

Mats Myrberg, professor emeritus i specialpedagogik vid Stockholms Universitet, presenterade ett sammandrag av hur läsförmågan ser ut i Sverige idag.

1994 gjordes en undersökning som visade att vuxna svenskar läser bäst i världen. 26 länder var med i undersökningen och 75% av svenskarna i åldern 45+ klarade av det som kan kallas läsningens medborgarkörkort (läsa texter av olika slag). 75% kan verka vara en dålig siffra, men i de övriga 25 länderna låg resultatet på 50-60%.

Varför ser det då jämförelsevis bra ut i Sverige? Hög skolstandard är en del av svaret, men vi har även en stor vana av att läsa dagstidningar, myndighetstexter och annan vardagliga texter. Andra viktiga faktorer är vuxenutbildning, textade TV-program, förväntningar och attityder. Det svenska livet är mycket läspedagogiskt.

I jämförelse med exempelvis Polen så har de en stor misstro mot det skrivna ordet samt att de är ett jordbrukssamhälle där läsning i vardagen inte förekommer på samma sätt.

Om vi ser tillbaka historiskt sett så var svenskarna på 1800-talet mycket läskunniga men ej särskilt skrivkunniga. Hundra år senare är vi både och. (Läs- och skrivkunnighet hänger alltså inte alltid ihop.)

Textade tv-program är till exempel en stor orsak till vår utbredda läskunnighet. Vi ”ska” kunna läsa, det tas för givet. Barn blir tvungna att lära sig att läsa för att förstå vad som sägs i de engelsksspråkiga tv-programmen.

Finland ligger i topp när det gäller bibliotek. Det finns inte lika många allmänna bibliotek söderöver.

Människor möter text och anstränger sig för att förstå varje dag. Det är viktigt att utmana sin förmåga och man får inte stå still för då backar man. Det krävs läsmod och att man läser något helt annat än vad man brukar läsa. Att läsa samma typer av böcker eller av samma författare hela tiden utvecklar inte läsandet. Mats föreslår att vi kan prova att läsa en mc-tidning om vi normalt sett läser hästböcker.

Tiden för läsning har dock halverats sedan 1990. Detta gäller framför allt männen eftersom kvinnor läser mer.

Karin Taube, professor emeritus i pedagogiskt arbete på Umeå universitet, pratade om flickor och pojkars läsning.

Flickor tycker mer om att läsa än pojkar och ägnar också mer tid åt läsning. Hur mycket man läser och prestation inom läsning hänger ihop. En bättre lässjälvbild ger större tilltro till den egna förmågan.

Vad beror det på att flickor läser mer och bättre än pojkar? Det handlar om en blandning av biologi/arv/genetik samt miljö.

Biologiska orsaker:

1. Pojkar mognar senare genomsnittligt. Kognitiv utveckling. Överkrav över pojkarnas förmåga ger en dålig start.

2. Pojkar är språkligt mer sårbara, de stammar oftare osv.

3. Temperament. Pojkar är allmänt mer livliga, aktiva och rörliga. Det är svårt att läsa när man springer…

Miljöorsaker:

Förväntningarna på flickor och pojkar ser olika ut. Det finns en uppfattning om att flickor är stillasittande och passiva och folk tolererar vilda pojkar mer.

Pojkar betraktar läsning som tjejigt, det är inte coolt. Det finns få läsande manliga förebilder och merparten av de som läser och syns är mammor och kvinnliga pedagoger. Vi ser inte män som läser och pojkar vill vara män.

Vad kan vi göra?
Vi måste skapa läsengagemang. I en undersökning tittade man på flickor och pojkar som hade samma läsengagemang. När deras läsprestationer jämfördes fanns inga skillnader. Pojkar kan om de vill.

Det behövs fler män som entusiasmerar pojkarna. Fler manliga pedagoger och äldre pojkar som berättar om sin läsning. Zlatan kanske?

Sedan finns det även en grupp pojkar som har extremt svårt med läsningen. De behöver hjälp tidigt eftersom svårigheterna skapar onda cirklar.

Här kommer dessutom utdrag ur en debattartikel i Göteborgs-Posten den 29 september 2013. Stefan Eklund, chefredaktör för Borås Tidning, tidigare kulturchef för Svenska Dagbladet, diskuterade ämnet ”Män – varför läser de inte?”

”Att unga män inte läser skönlitteratur försämrar deras empatiska förmåga, deras förmåga till etiska ställningstaganden, självreflektion och uttrycksförmåga. Detta är forskningen sedan tämligen många år överens om. Konkurrens om uppmärksamheten från digitaliseringen av vår tillvaro. Utarmning av skolbiblioteksverksamheten och skönlitteraturens sviktande plats i undervisningen. /…/

”Men om inte det omgivande manssamhället visar pojkar att läsning av skönlitteratur är viktigt, så kommer pojkarna inte heller att tycka det. Och om vuxna män inte läser böcker, så kommer inte deras söner att göra det.” (Gunilla Molloy, docent i svenska vid Stockholms universitet, i en artikel i DN 8/4). /…/ Unga män som inte läser får heller inga redskap för att förstå det främmande. De bildar istället partier som bekämpar det annorlunda. Senaste undersökningen från SOM-institutet på Gbgs universitet hade man ställt antalet biblioteksbesök bredvid synen på flyktinginvandring. Det visade tydligt att ju fler biblioteksbesök man gör, desto mer positiv är man till flyktinginvandring. Och den visade också, förstås, att betydligt fler kvinnor än män besöker våra bilbiotek. /…/

Nyligen presenterades norsk biblioteksstatistik som visade rent häpnadsväckande siffror. I åldersgruppen 24-30 år lånade kvinnor 335 556 skönlitterära titlar under en viss period medan män under samma period lånade 2880 titlar. Titta på de siffrorna igen. Man tror inte att det är sant. Men det är det. Och det förklarar varför vårt samhälle ser ut som det gör idag.” (Stefan Eklund, ”Män varför läser de inte?” Göteborgs-Posten den 29 september 2013)

Barnboksprats kommentar:

Själv behöver jag inte gå längre än till den här bloggen… Vi har totalt haft 16 skribenter varav alla varit kvinnor utom en och han är inte längre aktiv. Och hur många av våra läsare är kvinnor måntro?

Jag tycker att det är jätteviktigt att vi ökar läsförmågan i Sverige och att pojkar tar sig upp på samma nivå som flickor. Inte bara för att alla människor ska kunna ta sig igenom en nyhetsartikel, ett myndighetsbrev eller kunna läsa texten till en utländsk film utan för att läsning och skrivande hänger ihop med ett demokratiskt samhälle där alla är fria att ta till sig och sprida information.

Bredvid scenen Plats för barn! hängde följande två plakat. Ganska slående tycker jag…

MAD_An_Lasrorelsen_251x372_PP.indd

Läs, läs, läs för era barn och uppmuntra era skolbarn att läsa själva (men sluta inte läsa för dem!). Alla ni pappor och andra män: visa att ni läser och prata med era söner och andra pojkar om böcker.