Det här är den nyaste boken i Rabén & Sjögrens ”Läsa själv”-serie, Nils hjälper laget. Det är Sofia Johanssons debutbok och illustratör är den mer kände Per Gustavsson vars stil du säkert känner igen om du läst böckerna om prinsar och prinsessor (vi har t.ex. recenserat Prinsessans rockband och När prinsar blir förtrollade här på Barnboksprat).
Nils är en kille som tycker ganska bra om att vara för sig själv, men han bär på en längtan efter vänskap ändå. Han umgås mycket med sin mormor som han är hos när hans pappa jobbar udda tider. Det är mormor som har lärt honom att göra det som är hans stora hobby, något som han verkligen gillar att göra – nämligen virka! Hittills har han hunnit med hela 22 stycken mössor; alla i samma modell men i olika färgkombinationer. Han känner att mönstret liksom sitter i handen, han kan det utantill. Han kan till och med virka och titta på tv samtidigt.
En dag har han en av sina mössor på sig i skolan, den är röd, grön och vit. Han valde den för att inte sticka ut. Det visar sig att det blir tvärtom, att han får uppmärksamhet för sin mössa från oväntat håll. Hockeykillen Sixten tycker att den är snygg! Den har ju lagets färger ser han, Veda IF:s färger! Han frågar var Nils har fått mössan ifrån, och då vågar inte (eller vill inte) Nils berätta att det är han själv som har virkat den, utan säger att det är hans mormor som gjort den. Nästa dag åker han barhuvad till skolan, men Sixten kommer fram till honom i alla fall, för han vill veta om Nils mormor kan göra en likadan mössa åt honom? Och rätt som det är vill hela laget ha likadana mössor, 17 stycken! Men mormor tänker inte virka mössorna och Nils han vägrar först. Han får en del att fundera över…för tänk om det kommer fram att det är han som virkar! Vad händer då?
En varm berättelse om en känslig och fin kille som har en lite speciell hobby. Att boken skulle handla om en kille som virkar hade jag nog inte kunnat gissa mig till, men jag blev så glad när den handlade om just det. Man ska inte behöva vara rädd för att bli retad för sin hobby bara för att det råkar vara så att det kanske är något som är vanligare (och mer allmänt accepterat) att tjejer sysslar med. Den är boken kan funka utmärkt som högläsning i lågstadiet om man vill diskutera det här med förutfattade meningar om vad killar och tjejer ”ska” göra på fritiden.Rekommenderas varmt!
Nils hjälper laget
Författare: Sofia Johansson
Illustratör: Per Gustavsson
Serie: Läsa själv
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 52
ISBN: 9789129687767
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Frida är en musikälskande tonåring som spelar i ett band. Hon drömmer om det stora genombrottet men något sker som gör att hon kommer i bråk med sina bandmedlemmar. I den ensamhet som uppstår letar Frida reda på nya vänner som drar med henne till en talangtävling. Där får hon för allra första gången se Leon – sångaren som kommer att vinna Stjärnskott och bli känd i hela landet. Snart påbörjas en intensiv jakt efter Leon där Frida själv beskriver det som de är varghonor som jagar i flock. Idoldyrkan tar överhand när Frida beslutar sig för att rymma iväg bara för att följa efter Leon på hans turné till Storsjöyran i Östersund. Men rymningen tar en helt annan vändning än vad som först planerats…
Min dotter, Lilla L, är snart nitton månader. Helt plötsligt delar hon med sig av nya ord i rasande takt, och ordförståelsen verkar ibland nästan gränslös. Som förstagångsförälder är jag förstås helt betagen av hennes språkutveckling. Den tar fart just vid den här åldern, har jag läst någonstans, och om barnet kan säga tio ord, så har det en “tyst” vokabulär på minst hundra ord till. Och det räcker förmodligen inte.
Historien är superrealistisk, både till språk och form. En sorts diskbänksrealism för småbarn, tänkte jag. Och det tog emot lite hos mig. Ingen fantasi precis. Inte ens lite skön retroheminredning att vila blicken på, utan istället ett nyrenoverat badrum och väggar med gråa prickiga tapeter.
Dessutom har Lilla L själv, tvättat en och annan sak i toan. Så igenkänningsfaktorn är hög. Historien tycks dessutom vara lagom lång för henne att orka lyssna på. Vid en närmre granskning ser också jag att bilderna faktiskt tillför intressanta saker, sånt som inte står i texten, som till exempel Sveas känslotillstånd. Boken är alltså inte fullt så enkel, som jag själv initialt ville ha den till. Det är mycket möjligt att det finns en läsinlärningstanke med att låta texten och typsnittet ha den form den har. Sist i boken finns en pedagogisk storyboard, som återberättar handlingen med hjälp av bara bilder. Även den gillar Lilla L, till skillnad från hennes snobbiga morsa.
I tiden som är ligger en önskan om att förändra och förvandla givna koncept och spelregler. I litteraturen får t.ex. de klassiska sagorna vid vissa tillfällen en ny omgång och förvandlas till sagor med större möjligheter än den traditionella. Normer synas och kan förhoppningsvis brytas lättare ute i verkligheten sedan. Boken Prinsen och Pojken handlar om kärlek, men lika mycket om mod, att våga lyssna på dig själv och träda fram som den du vill vara.
