Vad sägs om en bok om partikelfysik för 6-åringar?
Jo Salmson väcker nyfikenheten direkt i inledningen genom att berätta att det är teoretiskt möjligt att gå igenom väggar (eftersom materia mest består av tomrum så skulle vi kunna gå igenom väggar om alla partiklar i väggen och kroppen flyttade sig så att de likt ett pussel kan passera varandra). Författaren fortsätter att berätta att det finns två typer av forskare inom fysiken, de fysiker som räknar ut matematiskt hur saker fungerar samt de fysiker som slår sönder saker så att de räknande fysikerna får räkna ut varför.
Och vad händer egentligen om vi slår sönder en atoms minsta bitar i en partikelaccelerator? Jo, då visar sig de minsta beståndsdelarna som finns (kvarkar, leptoner och partiklar som förmedlar kraft) i ett s.k. partikelzoo. Kvarkarna har fått mycket lustiga namn, nämligen upp, ner, botten, topp, charm, konstig.
Det finns mycket att lära om denna upptäckt som gjorde att forskarna fick Nobelpriset 1990.
Jo Salmson har tidigare skrivit fantasyböcker som serien om Häxfolket och faktaböcker för yngre barn. På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i september berättade hon att hon ville skriva en bok om partikelfysik för 6-åringar för att visa hur spännande det är. Steget mellan fantasi och verklighet är enligt Salmson väldigt litet. De olika teorierna som fysikerna räknar på som stringteori, parallella universeum osv. är ju egentligen samma sak som fantasi (tills de eventuellt blir vetenskapligt bevisade).
Boken har serieaktiga illustrationer av Ola Skogäng som passar bra för målgruppen. De bidrar till förståelsen av detta annars så komplexa ämne. Språket är enkelt och passar det svåra ämnet till trots bra för nybörjarläsare.
Och det allra viktigaste, denna bok får både min 6-åriga dotter och jag själv (som inte var någon stjärna på fysik i skolan direkt) att förstå vad kvarkar är. Imponerande!
Illustratör/Fotograf: Ola Skogäng
ISBN: 9789163875526
Det här kunde ha varit en riktigt bra bok, om huvudkaraktären hade känts trovärdig vilket hon tyvärr inte gör. Asrin ska föreställa en flicka som byter skola och börjar i åk 6 på Franska skolan i Stockholm. När boken börjar är hon 12 år gammal (men hon fyller 13 under tiden handlingen pågår). Det jag hakar upp mig på är att Asrin verkar äldre än så, visst kan 12-åringar vara mogna till sättet – men brukar 12-åringar verkligen dejta (gå på bio och café på tu man hand) med killar? Och säger en 12-13-årig pojke verkligen ”Tack raring!” till en äldre man som serverar saft? Det kanske är fånigt av mig att låta detta förstöra handlingen men för mig är det precis det det gör. Jag retar mig också på att Asrins farmor hela tiden kallar henne för ”kompis”. Men, som sagt, bortser man från det jag irriterar mig på är det en bok med ganska annorlunda och spännande handling.
Jag såg en intervju med Martin Widmark där han nämnde Antikvariat Blå Spegeln som sin favorit av alla böcker han skrivit. Då blev jag förstås väldigt nyfiken och jagade rätt på boken på biblioteket.