På årets Bok- och biblioteksmässa fanns i samarbete med Läsrörelsen en egen scen för samtal om barns läsande och läsförmåga i Sverige, ”Plats för barn!” När jag besökte Bokmässan på söndagen passade jag på att lyssna på ett antal föredrag om barn och läsande. Här följer en sammanställning.
Caroline Liberg, professor i utbildningsvetenskap på Uppsala universitet, pratade om hur barn kan träna sig i att läsa och varför läsförmågan är så viktig på ett samhälleligt plan.
Att lära sig läsa handlar om annat än att bara avkoda text, för det är som att torrsimma på land första veckan i simskolan. Läsning handlar inte bara avkoda och lära sig bokstäver utan barnen behöver gå in i världar och vandra i de olika landskap som skönlitteratur och sakprosa innebär.
Det är viktigt att börja tidigt och folk som växer upp i hem med läs-, skriv- och språklekar redan i förskoleålder når de bästa studieresultaten.
Hur får vi då upp engagemang och intresse för olika ämnen, alltså det vi kan, det som är kunskap? Vi är alla bärare av kunskap där skrivande och läsning är en central förutsättning. Vi behöver kunna läsa och skriva för att upprätta vårt samhälle och leva i en demokrati. Med hjälp av läsande och skrivande kan vi människor tänka kritiskt och utveckla vår värld.
Mats Myrberg, professor emeritus i specialpedagogik vid Stockholms Universitet, presenterade ett sammandrag av hur läsförmågan ser ut i Sverige idag.
1994 gjordes en undersökning som visade att vuxna svenskar läser bäst i världen. 26 länder var med i undersökningen och 75% av svenskarna i åldern 45+ klarade av det som kan kallas läsningens medborgarkörkort (läsa texter av olika slag). 75% kan verka vara en dålig siffra, men i de övriga 25 länderna låg resultatet på 50-60%.
Varför ser det då jämförelsevis bra ut i Sverige? Hög skolstandard är en del av svaret, men vi har även en stor vana av att läsa dagstidningar, myndighetstexter och annan vardagliga texter. Andra viktiga faktorer är vuxenutbildning, textade TV-program, förväntningar och attityder. Det svenska livet är mycket läspedagogiskt.
I jämförelse med exempelvis Polen så har de en stor misstro mot det skrivna ordet samt att de är ett jordbrukssamhälle där läsning i vardagen inte förekommer på samma sätt.
Om vi ser tillbaka historiskt sett så var svenskarna på 1800-talet mycket läskunniga men ej särskilt skrivkunniga. Hundra år senare är vi både och. (Läs- och skrivkunnighet hänger alltså inte alltid ihop.)
Textade tv-program är till exempel en stor orsak till vår utbredda läskunnighet. Vi ”ska” kunna läsa, det tas för givet. Barn blir tvungna att lära sig att läsa för att förstå vad som sägs i de engelsksspråkiga tv-programmen.
Finland ligger i topp när det gäller bibliotek. Det finns inte lika många allmänna bibliotek söderöver.
Människor möter text och anstränger sig för att förstå varje dag. Det är viktigt att utmana sin förmåga och man får inte stå still för då backar man. Det krävs läsmod och att man läser något helt annat än vad man brukar läsa. Att läsa samma typer av böcker eller av samma författare hela tiden utvecklar inte läsandet. Mats föreslår att vi kan prova att läsa en mc-tidning om vi normalt sett läser hästböcker.
Tiden för läsning har dock halverats sedan 1990. Detta gäller framför allt männen eftersom kvinnor läser mer.
Karin Taube, professor emeritus i pedagogiskt arbete på Umeå universitet, pratade om flickor och pojkars läsning.
Flickor tycker mer om att läsa än pojkar och ägnar också mer tid åt läsning. Hur mycket man läser och prestation inom läsning hänger ihop. En bättre lässjälvbild ger större tilltro till den egna förmågan.
Vad beror det på att flickor läser mer och bättre än pojkar? Det handlar om en blandning av biologi/arv/genetik samt miljö.
Biologiska orsaker:
1. Pojkar mognar senare genomsnittligt. Kognitiv utveckling. Överkrav över pojkarnas förmåga ger en dålig start.
2. Pojkar är språkligt mer sårbara, de stammar oftare osv.
3. Temperament. Pojkar är allmänt mer livliga, aktiva och rörliga. Det är svårt att läsa när man springer…
Miljöorsaker:
Förväntningarna på flickor och pojkar ser olika ut. Det finns en uppfattning om att flickor är stillasittande och passiva och folk tolererar vilda pojkar mer.
Pojkar betraktar läsning som tjejigt, det är inte coolt. Det finns få läsande manliga förebilder och merparten av de som läser och syns är mammor och kvinnliga pedagoger. Vi ser inte män som läser och pojkar vill vara män.
Vad kan vi göra?
Vi måste skapa läsengagemang. I en undersökning tittade man på flickor och pojkar som hade samma läsengagemang. När deras läsprestationer jämfördes fanns inga skillnader. Pojkar kan om de vill.
Det behövs fler män som entusiasmerar pojkarna. Fler manliga pedagoger och äldre pojkar som berättar om sin läsning. Zlatan kanske?
Sedan finns det även en grupp pojkar som har extremt svårt med läsningen. De behöver hjälp tidigt eftersom svårigheterna skapar onda cirklar.
Här kommer dessutom utdrag ur en debattartikel i Göteborgs-Posten den 29 september 2013. Stefan Eklund, chefredaktör för Borås Tidning, tidigare kulturchef för Svenska Dagbladet, diskuterade ämnet ”Män – varför läser de inte?”
”Att unga män inte läser skönlitteratur försämrar deras empatiska förmåga, deras förmåga till etiska ställningstaganden, självreflektion och uttrycksförmåga. Detta är forskningen sedan tämligen många år överens om. Konkurrens om uppmärksamheten från digitaliseringen av vår tillvaro. Utarmning av skolbiblioteksverksamheten och skönlitteraturens sviktande plats i undervisningen. /…/
”Men om inte det omgivande manssamhället visar pojkar att läsning av skönlitteratur är viktigt, så kommer pojkarna inte heller att tycka det. Och om vuxna män inte läser böcker, så kommer inte deras söner att göra det.” (Gunilla Molloy, docent i svenska vid Stockholms universitet, i en artikel i DN 8/4). /…/ Unga män som inte läser får heller inga redskap för att förstå det främmande. De bildar istället partier som bekämpar det annorlunda. Senaste undersökningen från SOM-institutet på Gbgs universitet hade man ställt antalet biblioteksbesök bredvid synen på flyktinginvandring. Det visade tydligt att ju fler biblioteksbesök man gör, desto mer positiv är man till flyktinginvandring. Och den visade också, förstås, att betydligt fler kvinnor än män besöker våra bilbiotek. /…/
Nyligen presenterades norsk biblioteksstatistik som visade rent häpnadsväckande siffror. I åldersgruppen 24-30 år lånade kvinnor 335 556 skönlitterära titlar under en viss period medan män under samma period lånade 2880 titlar. Titta på de siffrorna igen. Man tror inte att det är sant. Men det är det. Och det förklarar varför vårt samhälle ser ut som det gör idag.” (Stefan Eklund, ”Män varför läser de inte?” Göteborgs-Posten den 29 september 2013)
Barnboksprats kommentar:
Själv behöver jag inte gå längre än till den här bloggen… Vi har totalt haft 16 skribenter varav alla varit kvinnor utom en och han är inte längre aktiv. Och hur många av våra läsare är kvinnor måntro?
Jag tycker att det är jätteviktigt att vi ökar läsförmågan i Sverige och att pojkar tar sig upp på samma nivå som flickor. Inte bara för att alla människor ska kunna ta sig igenom en nyhetsartikel, ett myndighetsbrev eller kunna läsa texten till en utländsk film utan för att läsning och skrivande hänger ihop med ett demokratiskt samhälle där alla är fria att ta till sig och sprida information.
Bredvid scenen Plats för barn! hängde följande två plakat. Ganska slående tycker jag…
Läs, läs, läs för era barn och uppmuntra era skolbarn att läsa själva (men sluta inte läsa för dem!). Alla ni pappor och andra män: visa att ni läser och prata med era söner och andra pojkar om böcker.