Barnboksprat

Skuggbarnen

skuggbarnen Det går nästan inte att sluta titta på Anna Höglunds bilder som många gånger inte liknar något annat. Stilen dansar mellan olika uttryck. Det är både galet och logiskt. Dock får jag tillstå att det till synes galna alltid verkar ha sin plats, sin förklaring. Denna konstnärsstil tillsammans med Ulf Starks ord i sin milda självklara form ger förklaringar och poetisk längtan till mottagaren. Det blir till en egenskapad skapelseberättelse, sprungen ur en teaterföreställning på Stockholms Stadsteater från början.

Två barn söker sina skuggor. Utan skuggor är livet enkelt att leva, men fullständigt tomt och utan livsklang. Alltings Skapare, som här presenteras i hen-form och avbildat som något runt med armar och ben, är en fantastisk kreatör, men verkar sakna känsla för djupet. Hen känner misshag för de fula fläckar, som skuggorna ger. De skugglösa varelser som nu kommer att befolka jorden, känner visserligen mer glädje, men minnena bleknar, sagorna blir bortglömda och drömmarna kommer inte längre människorna till mötes under nattens timma.

Utan sina skuggor
blev människor gladare.
Sorgerna försvann.
Och om nätterna sov de
utan drömmar.

Vad skönt, tänkte Skaparen.
Nu har alla det bra,
precis som jag ville.

Men två kände sig sorgsna.
Det var Pojken. Och Flickan.
Mest Pojken.

När skuggorna försvann
blev det inga sagor.
För sagorna är släkt med drömmarna.

Pojken försvinner. Flickan letar och söker med sitt eget minne i alltmer glömska. Hon är så när som på att blekna bort i frånvaron av sin skugga, men då…! En Skapare som samlar sig och börjar lyssna. Två barn som inte ger sig och som ingen annan önskan har, än en djupare mening och att sagans drömmar åter ska ta vid.

Den kvällen gjorde Flickan
skuggor på väggen.
– Plingeling, nu börjar det!
– Vad blir det för saga? frågade Pojken.
– Den om Skuggflickan, sa hon.
– Och hennes bror, sa han.

Och utanför tryckte Skaparen
örat mot fönsterspringan.

Skuggbarnen
Författare: Ulf Stark
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Bonnier Carlsen (2014)
Antal sidor: 34
ISBN: 9789163877452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Emanuel Kent Sjögren går i nian, bor i en lägenhet med sin mamma, pappa och storasyster Vanja(som för övrigt är lesbisk, vilket jag nämner eftersom det har betydelse för en del av handlingen i boken). Emanuel är en sådan där kille som det liksom aldrig går bra för; det mesta han tar sig för verkar bli knas. Han är väl inte direkt mobbad i skolan, men hör definitivt inte till klassens populära skara, är den enda på hela skolan som läser tyska. Han har en kompis, en kille som alltid går omkring i gummistövlar och heter Tore. Han har aldrig haft någon tjej och hans pojkrums största stolthet är en deodorantsamling (tommar flaskor). Men man kan inte låta bli att tycka väldigt mycket om Emanuel, man vill liksom ta hand om honom och ge honom lite stöd ord på vägen.

När kompisen är frånvarande från skolan ser Emanuel sin chans till förändring; att bli någon annan än den som mer eller mindre sitter ihop med Tore. Ytterligare en sak som bidrar till en nystart är att det börjat en ny tjej i klassen, en tjej som har nästan overkligt gröna ögon. Dessutom tycker Emanuel att det verkar som att hon mot alla odds är intresserad av honom! Helt plötsligt lunchar han med Bianchi och Ammis, men ur hans mun kommer inte en rad intelligenta diskussionsämnen. Det han gör för att försöka bli poppis är att snacka skit om sin kompis Tore; han avslöjar en hel del privata saker för tjejerna i hopp om att de ska tycka att han är rolig, cool eller vad det nu är han eftersträvar. Samtidigt som man blir förbannad på honom förstår man hans desperation. Han vill ha bekräftelse och gillande men det blir så totalt fel.

Det visar sig att anledningen till Tores frånvaro är att hans pappa dött, och till en början vågar Emanuel inte ens kontakta honom. En anledning är nog att han tycker att det är svårt att veta vad man ska säga och hur man ska bete sig mot en kompis som förlorat en förälder, en annan anledning är att Emanuel mycket väl vet att han har skitit i det blå skåpet när det gäller vänskapen i övrigt också.

Emanuel kämpar på med sitt liv som tonåring, och mellan knasigheterna händer det ändå lite bra grejor. Men, alltså, hur kan man (eller väljer man att) inte bli fundersam när tjejen som man typ dejtar vill gå på café där det ska hållas en debatt på temat Queer och Hbt: diskussion om normativitet? Jag tänkte i alla fall tanken att Bianchi kanske inte alls är intresserad av Emanuel annat än på ett platoniskt plan…Om jag hade rätt i mina funderingar? Läs boken!

PS. Boken bjuder även på gapskratt här och där, vad sägs till exempel om att Emanuel på cafékvällen med Bianchi lyckas köpa en kylskåpsvagina utan att förstå vad den faktiskt föreställer…

Konsten att ha sjukt låga förväntningar
Författare: Åsa Asptjärn
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 215
ISBN: 9789163877377
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hitta barnen! iPad-app

hitta barnen app En app har kommit som baseras på en ABC-bok: Hitta barnen!, som jag tidigare recenserat här på Barnboksprat. Denna bok kallade jag då: ”… en liten mysteriebok för de minsta!”, och appen fortsätter detta tema i nio nivåer per 28 bokstäver.

Det är själva det försvunna barnet som ska hittas, men även ting runtomkring, som t.ex. snäckor, blommor och djur, som visas i vänsterkanten. Den lille spelaren ska peka fram alla dessa föremål i bilden och när allt blivit funnet, även det gömda barnet, får det spelande barnet en guldstjärna i respektive nivå.

Föremålen ger sig till känna i svaga färgskiftningar, men de gömda barnen är alltid blickstilla, dock så flyttar de på sig till nytt ställe i varje nivå. Det är ett ovanligt och roligt och mycket bra spel för nyfikna yngre barn och det finns möjligheter för dem att bläddra åt olika håll och hoppa till det som intresserar mest. Det kan barnet göra dels med pilknapparna och dels genom att gå direkt till A-Ö-menyn, där man också kan se hur många stjärnor som samlats ihop. Appen går att nollställa om OK skrivs in, så då är det bara att börja om igen och kämpa för nya stjärnor. Barnsäkrad är den också så att barnet inte kan nå ut på nätet.

Några av mina barn i varierande åldrar, testade den gärna och det var inte alltid lätt för dem att kunna se det väl gömda barnet bland de förvillande, förtrollande, vackra illustrationerna. Min 4-åring fann genast en favorit bland luftballonger och tegeltak.

Varje bokstav är tilldelat ett ibland lite kusligt rim, en bild och ett namn med tillhörande barn. Precis som i boken. Men appen bjuder på ännu mer bilder i själva grundbilden och även en tydlig uppläsning av rimmet för den som vill. Både bok och app vänder sig till åldern 3-6 år, men både mina yngre och äldre barn (och jag!) fann också ett nöje i den. Vacker, mystisk och så roliga ljud därtill.

Hitta barnen! iPad-app
Skapare: Erik Magntorn, Lisa Sjöblom och Björn Nilson (BonOne AB)
Författare: Erik Magntorn
Illustratör: Lisa Sjöblom
Förlag: Lindskog Förlag (2013)
Köp på App Store: Hitta barnen!

Helena E:s bästa 2013

Här kommer ett urval av mina favoriter bland de böcker jag recenserat under 2013.

Faktabok

Jättebra tips och information om sånt som småbarnsföräldrar behöver veta innan resan hittade jag i Med familjen i London.

Bilderbok

En riktigt härlig kvällsPromenad hamnade jag på i denna fina bok med underbara illustrationer som inspirerade till egna utflykter.

Kapitelbok

Nils hjälper laget visade sig handla om något mycket mer än sport! Den handlade nämligen om en kille med en lite annorlunda och cool (och till en början hemlig) hobby – nämligen virkning! Jag ser fram emot fler böcker av debutanten Sofia Johansson.

Ungdomsbok

Riktigt rysligt spännande var boken Barnkolonin! Den ska jag nog testa som högläsningsbok på min nya arbetsplats snart.

Då och då hittar man på dem, de där böckerna som är totalt olika alla andra man tidigare läst. Sådant gör en boknörd lycklig! Det blev jag förra året när jag läste Jag, En. Skulle du kunna tänka dig att inte ha en ”egen” kropp utan vakna upp i en ny (någon annans) varje dag? Intressant, tankeväckande och häftigt!

Småbarnsbok

Två superdupercharmiga böcker i annorlunda läsningsformat som varken jag eller 3½-åringen kan få nog av fast de nog med fördel läses av lite yngre knoddar. Man blir så himla glad av Gapa stort! och Vad äter du monster?

Helenas bästa 2013

best

Jag har visserligen legat lågt i år och har inte lika många böcker att välja mellan som jag brukar, men jag har ändå en hel del bra bokupplevelser jag gärna delar med mig av. Här är några favoriter från utgivningen 2013:

Småbarnsböcker

Vad är det som låter? : Djur

Serien Vad är det som låter? från Tukan förlag är pekböcker med riktigt bra ljud, stadiga kartongsidor och glada bilder. Min ettåring fick boken om djur i julklapp och jag är imponerad av att ljud i böcker kan vara så här bra. Det enda negativa är att det är ganska svårt att trycka på knappen som startar ljuden. (En annan serie med fantastiska ljud och något enklare knappar är Nyfikna öron från Rabén & Sjögren, men jag har inte provat någon av dem som kom 2013.) Jag har inte skrivit något inlägg om boken (ännu?), men här är förlagets boksida.

Bilderböcker

Stockholm - Vimmelboken

Detta är en bok helt utan text. Är det ens en bilderbok? Ja, jag vet inte. Men den samlade i alla fall hela familjen till en unik bokupplevelse som är den som sticker ut mest när jag ser tillbaka på årets bilderböcker. Mest av allt kanske på grund av att den växte så mycket av att vi var flera som ”läste” och letade. Jag skrev om Stockholm – Vimmelboken i maj.

Kapitelböcker

Slottet av is

En spännande och mångbottnad äventyrshistoria i Mio min Mios anda av debutanten Janina Kastevik. Veroniqa skrev om Slottet av is i maj.

Ungdomsböcker

Här har jag störst urval och svårast att välja. Det får bli två!

Nyckeln

Äntligen har sista delen i Engelsforstrilogin kommit! Väl värd att vänta på, för serien har bara blivit bättre och bättre. Jag har inte skrivit om Nyckeln (ännu?), men däremot om Cirkeln och Eld.

Låt vargarna komma

En sån där riktigt speciell bok som stannar kvar ett tag är Låt vargarna komma om en tonårstjej vars älskade morbror just dött i AIDS. Jag skrev om bokens originalspråksversion Tell the wolves I’m home i april.