Småbarnsböcker – Sida 35

Vem bestämmer?

Nu är boken slut. Det är dags att sova. Så tycker stora. Nej, det är fel! Boken börjar bara om igen. Så tycker lilla.

Konflikterna duggar tätt i denna underbara bok om stora och lilla nallen. Stora tycker en sak och lilla tycker en annan, men vem bestämmer? När lilla häller fil över stora går det så långt att stora skriker DUMMA UNGE! Då blir lilla ledsen. Men sen blir det bra igen.

Stina Wirsén fångar som vanligt vardagsdramatik på ett klockrent sätt med mycket värme och glimten i ögat. Illustrationerna förmedlar känslorna på pricken så att man förstår exakt hur nallarna känner sig. Den uppmärksamme noterar att boken stora och lilla läser är ingen mindre än Vem bestämmer?, hur nu det går ihop. En rolig detalj är det i alla fall, och lite av ett Wirsén-trademark.

Lilla är pigg! Ett uppslag ur Vem bestämmer?

Det här är en av mina favoriter i Vem-serien. Den är precis sådär charmig som en riktig Vem-bok ska vara, den behandlar träffsäkert stora känslor och låter det vara oviktigt om det är en nallemamma eller en nallepappa som bråkar med en nalleson eller en nalledotter. En höjdare som är riktigt rolig att läsa!

Vem bestämmer?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789163850905
Köp: jämför priser

Spyflugan Astrid

Kan salami vara farligt? Ja, om den är dansk! Fast kanske mest om man är en fluga, som Astrid.

De säger att Astrid är en spyfluga, själv vet hon inte så noga men hon har många likheter med en sådan. Hon kan till exempel gå i taket. Och så har hon stora ögon. Hon har en stor stor familj och måste ofta passa alla småflugor, något som hon inte finner vidare kul alla gånger. Mest gillar hon att flyga iväg på upptäcksfärd. Men moster Ally tjatar på Astrid om att hon måste vara försiktig så att hon inte stöter på faror som hemska sugen och feta smällen. Därför flyger Astrid mest på natten. Då finns inte lika många faror som lurar för en liten spyfluga.
Trots sin försiktighet stöter hon ändå på trubbel, som bland annat inbegriper…just det…dansk salami!

Jag bara älskar den här boken, skriven och illustrerad av Maria Jönsson. Den är så klurigt rolig och har ett underbart språk! Det här är en bok jag själv önskar att jag hade skrivit! Bilderna är underbara, särskilt bilden av hela familjen i början av boken.
Jag gillar att Astrid är så skönt avslappnad. Hon kör sin grej och även om hon råkar i trubbel går det alltid bra till slut.
En av mina favoritböcker som liten var den om Ludde Lump, av Camilla Gripe. Jag får för mig att den här boken är lite lik den till viss del.
Kort och gott – en superbra bok!

Spyflugan Astrid
Författare och illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-7221-528-3

Mjau och de små stolarna

Böcker om djur brukar vara populära bland de flesta barn. Det är roligt att förmänskliga olika djur, ge dem två ben att stå på och ett språk att tala. Fabler kallas det ofta med ett annat ord. Jag själv älskade Fablernas värld som liten och jag tycker fortfarande att det är roligt med förmänskligande av djur.

Mjau och de små stolarna handlar om Mjau. Mjau är en (svart) katt som har en hel hop djurkompisar som alla bär på någonting. Främst bär de på varsin stol men andra, till exempel Mu (som då är en ko), bär på en visselpipa. De sätter alla ihop sina stolar, plingar med en klocka, viftar med en flagga och visslar med en visselpipa. Det roliga är att man får gissa vad de ska göra med alla sakerna och på slutet får man veta; De gör något som många barn tycker om – nämligen sitt eget tåg!

Det är en mycket enkel bok med söta bilder som är enkla för barn att förstå sig på. De är gjorda i tydliga färger då de är tecknade i stora fält utan särskilt mycket detaljer. Jag kan tänka mig att bilderna i den här boken tilltalar mindre barn. Bilder måste inte alltid ha detaljer för att vara intressanta, men i den här blev det lite för enkelt, trots att det är charmigt. Men som sagt, boken är till för att läsas och tittas i av små barn.
Mjau är en svart katt med en röd halsduk och gul ryggsäck och Mjau bär på en orange stol. Enkelt, fint, kul, trevligt! Jag gillar det!

Mjau lär oss om färger hur man med små medel kan göra roliga saker. Sådant som barn känner igen sig i. Enkelt upplägg men det blir bra!

Mjau och de små stolarna
Författare och illustratör: Sebastien Braun
Översättning: Lotta Olsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 24
ISBN: 978-91638-6470-4

Lalo trummar

Att läsa Lalo trummar är att dras in i en medryckande rytmkavalkad och förvandlas till Lalos trumma. Jag läser ord, men de låter bombombombom, bombombombom, och rytmerna nästlar sig in i mitt medvetande på ett så genomträngande sätt att jag inte blir kvitt dem. Jag går runt här hemma till takten av en imaginär trumma och formulerar meningar med rätt antal stavelser för att passa in i trumfraserna.

Berättelsen utspelar sig en regnig morgon när Lalo har gått ut för att spela på sin trumma medan resten av familjen sover. Han trummar pim pim pom, pim pim pom och regnet droppar dripp dripp dropp, dripp dripp dropp. Plötsligt upphör regnet och solen kikar fram. Lalo blir så glad att han trummar HÖGT, varpå familjen vaknar och det vankas frukost ute i trädgården.

Jag var helt oförberedd på att Lalo trummar skulle ta oss med storm på det här viset. Det räckte inte att jag läst början av boken på smakprov.se, jag förstod inte bokens charm förrän jag läst den högt för Ava. Och nu har jag gjort det väldigt många gånger. Hon verkar inte få nog av den. Igår när jag nattade henne var hon lite grinig och ville inte läsa de andra böckerna jag började på, utan blev alldeles för rastlös efter två sidor. Sen plockade jag fram Lalo trummar och läste den 5-10 gånger med hennes fulla uppmärksamhet. Jag tror vi har hittat en ny favorit!

Pam piddi pampam pompom, oj vilken härlig läsning!

Familjen i boken är väldigt charmig. Inte minst minstingen Babo, som hela tiden gör lite lustiga och avvikande saker, på sant bäbismanér: ”Mamma äter. Binta äter. Aisha äter. Lalo äter. Babo kladdar.” Dessutom ser familjen trevligt mångkulturell ut med både blekfisiga rödhättor och brunhyade svarthårburrisar. Det är skönt med böcker som inte fastnar i stereotypträsket. Benjamin Chauds illustrationer passar verkligen jättebra, även om Jonas (maken) undrade varför det ramlar ner en död groda på framsidan – ja, den har faktiskt kryss för ögonen!

Tack Barnens bokklubb för att ni valde Lalo trummar till mitt bokpaket och introducerade oss för den här härliga, musikaliska familjen!

Föregångarboken Binta dansar kommer snart att finnas i vår ägo och jag hoppas att den är lika bra. Och att Aisha och Babo får egna böcker snart!

Lalo trummar
Författare: Eva Susso (evasusso.com)
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129669893
Köp: jämför priser

Äntligen godnatt!

Färgstarka småbarnsböcker i retrostil är Camilla Lundstens grej. I höstas kom Äntligen godnatt! tillsammans med Äntligen regn! och nu i september kom uppföljarna Äntligen mat! och Äntligen kalas! Alla handlar om kompisarna Lillefanten, Kanina och Maskot. I Äntligen godnatt! ska de gå och lägga sig och vi får se dem göra sig i ordning.

Ofta när jag läser boken som godnattsaga blir jag lite full i skratt, för hemma hos oss är det inte alltid så äntligen att lägga sig…

Jag är väldigt förtjust i bilderna, men texten når inte riktigt hela vägen. Det känns som att Camilla Lundsten lagt all möda på sina härliga bilder och sedan bara slängt in lite text, för att det ska stå någonting på sidorna. Jag stör mig lite på sånt som: ”Lillefanten tvättar sig bakom öronen. Maskot badar.” På bilden sitter båda i ett badkar. Badar inte Lillefanten också? Dessutom är det ganska jobbigt att hela tiden säga ”Lillefanten, Kanina och Maskot”…

Trots detta är jag ändå nyfiken på de nya böckerna…

Äntligen godnatt!
Författare & illustratör: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 16
ISBN: 9789129670288
Köp: jämför priser