Recensioner & boktips – Sida 316

Dinoleken

Nu har vi läst flera av böckerna i serien Solgatan 1 här hemma, dock inte alla tio i serien. Senast var det Sova borta jag recenserade här på Barnboksprat. Liksom de andra böckerna om kompisarna Omar och Axel är det en lättläst bok med texten i versaler, perfekt för nybörjarläsaren.

I Dinoleken befinner sig kompisarna Axel och Omar på fritids där de hittar varsin dinosaurie att leka med. Kompisen Linnea väljer två flygödlor att leka med, men är till en början inte med i Omar och Axels lek. De frågar fröken om de får ta ut dinosaurierna och det är ok, och på de följande uppslagen i boken får vi se killarna ligga på gräsmattan och leka med dinosaurierna.

Sen händer det grejor! Vips befinner sig killarna i sagornas värld, de har blivit små (eller är det dinosaurierna som blivit stora?)! Och plötsligt hör det någon som klampar…någon som är jättestor och har tänder vassa som knivar. Fastän de gömmer sig kommer otäckingen (en T-rex) allt närmare och killarna är jätterädda. De flyr ridande på sina dinosaurier men de är för tunga och besten knappar in på dem (här var boken väldigt spännande tyckte min son). Som tur är kommer det en räddning från oväntat håll, men du får läsa boken om du vill veta vem/vilka som kommer till undsättning!

En gullig bok om kompisar på äventyr i fantasins underbara land.

Dinoleken
Författare: Helena Bross
Illustratör: Kadri Ilves
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163870200
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vega i vågorna

Sara Gimbergsson är både författare och illustratör och har en lång rad meriter av fina barnböcker bakom sig. Här gör hon bilderna i Vega i vågorna och författaren heter Bengt-Erik Engholm. Jag vet inte så mycket om Bengt-Erik förutom att han också har några böcker bakom sig som vänder sig till lite äldre barn.

Boken handlar om Vega, som har svart burrigt stort hår medan pappan ser mer ljus ut i sina färger. Idag reagerar jag knappt på sådant eftersom mångfalden mellan olika utseenden inom barnbilderböcker är så vanligt idag. Men jag påpekar det ändå. Fnissade lite åt min femåring som tyckte pappan såg väldigt cool ut eftersom han bar halsband. En detalj som inte jag hade lagt märke till alls.

Vega badar visst
med hundra barn.
Eller tusen.
Eller en miljon.
Alla badar.

Vega är på badstranden med sin pappa. Hon flyter i sin badring och pappan är den som bjuder in henne i fantasin genom att säga att hon kan flyta iväg till de sju haven, genom forsar och vattenfall och alla bäckarna. Visst är det ofta så i verkligheten också att det är vi föräldrar som gärna vill locka fram fantasin ur barnen? Vi håller fast tron länge på tandfé, jultomten och andra magiska saker. Kanske just därför att vi själva har barnasinnet kvar och minns med längtan tillbaka till den tid då vi trodde, fantiserade och levde i en helt annan värld än den hårda verkligheten som vi vuxna ofta får möta. Barn ska få vara barn – och gärna länge.

Författaren blinkar lite till de klassiska sagoingredienserna som treenigheten och Bockarna Bruse. Vega åker iväg på ett äventyr i sin badring. Hon möter en gädda, en bäver och slutligen en farlig björn och passerar alla bäckarna Bruse tills hon slutligen når fram till pappan igen som skämtsamt säger:

Har du varit ute på de sju haven?
Vega nickar.

Jag tyckte den här boken var riktigt mysig att läsa. Texten är kort och bilderna väldigt talande. Det är somrigt, det är lek och bus i vattnet och slutligen så skönt att vila på filten. Ja, nu längtar alla fall jag till sommarens baddagar och flyta omkring i en badring vore inte så dumt.

Vega i vågorna
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: Opal
Antal sidor: 28
Utgiven: 201205
ISBN:9789172995130
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sagan om flodhästen

Den här lilla fina boken handlar om en flodhäst som är lite deprimerad, han till och med tänker ”Varför finns jag egentligen?” Han tycker att han aldrig gör någonting spännande, han har inte sett någonting annat än vattenhålet han bor i och han äter vattengräs till frukost, lunch och middag. Kan det bli tristare än så?

Flodhästen bestämmer sig för att det får vara slut på tristessen, han tänker minsann göra spännande saker precis som alla andra djur! Vad är det då för spännande saker han vill göra? Jo, bita som en krokodil, spruta vatten som en elefant och smyga tyst som en leopard bland annat. Så han lämnar sitt vattenhål och knatar iväg över savannen för att hitta meningen med sin existens och för att göra .

De andra djuren ser honom sticka iväg och blir chockade! De måste stoppa honom! En och en försöker de få flodhästen att stanna och vända om men det går inte. Hur ska de få honom tillbaka till vattenhålet? Det måste ju finnas en flodhäst där som betar undan vattengräset så att alla de andra djuren kan dricka. Om vattenhålet växer igen är de illa ute! Men så får de en idé, en idé som både får flodhästen tillbaka dit han hör hemma och dessutom får honom att inse att han redan har allt han behöver och att det faktiskt finns något som han är absolut bäst på!

En söt bok om tankar kring livet, var man hör hemma, om gräset är grönare på andra sidan och om betydelsen av vänner.

Sagan om flodhästen
Författare: Arne Norlin
Illustratör: Lena Anderson
Förlag: Alfabeta Bokförlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150114294
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Memmuli rymmer till cirkusen

Den här boken gillade jag!

Dels för de gulliga illustrationerna men också för att den gestaltar barnens lek och fantasi så fint. Memmuli försöker få både mamma och pappa att vara delaktiga i leken men de är upptagna med vuxna tråkiga saker, som att diska eller dammsuga. Illustrationerna skiftar från att läsaren ser leksakerna som de är till att de är en riktig elefant eller häst som man kan rida på. Verklighet och fantasi smälter samman. Till slut tröttnar Memmuli att tjata på sina föräldrar och rymmer sin väg till en cirkus. Där visar hon sina egna fantastiska konster tills hon ramlar bokstavligt ned i mammas famn och det är dags att äta middag.

Dottern och jag gillar att kolla på detaljer och vi märkte att Memmulis tröja ändrar färg boken igenom. Kikar man närmare på bilden då flickan uppträder på cirkusen, i sin fantasi, så kan man ana föräldrarna i publiken och hur de får tårar i ögonen av dotterns vackra sång som hon utför samtidigt. Det säger mig att föräldrarna visst ser sin dotter, att de trots hushållsarbete och annat, hela tiden är medveten om henne. De låter henne leka ifred.

Jag undrade också över författaren och illustratören Mervi Lindman. Eftersom jag så direkt gillade hennes illustrationer så kändes det som om hon var bekant på något vis. Var tvungen att googla och insåg att det är ju hon som ritar de fina bilderna till Katerina Janouchs barnböcker om Ingrid. Ja, sedan insåg jag att det stod samma sak på bokens omslag också men där glömmer jag oftast bort att kika.

En jättefin bok, helt enkelt.

Memmuli rymmer till cirkusen
Författare & illustratör: Mervi Lindman
Översättare: Janina Orlov
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201205
ISBN: 9789163851216
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag väntar under mossan

Matilda (kallad Tilda) bor med sina föräldrar i England, men ska tillbringa en tid under sommaren med sin morfar som bor i en stuga någonstans i en skog i Sverige (Matildas mamma är svensk). Föräldrarna ska på semester i Norge och tror att Tilda skulle få det tråkigt om hon följde med dem, och de har rätt i att hon hellre är hos morfar. Tildas mormor försvann spårlöst för trettio år sedan, men morfadern säger att han inte tror att hon är död, han säger att han känner att hon finns någonstans i närheten på något sätt. De kommer så bra överens, Tilda och morfar, och han berättar alltid så spännande historier om gårdstomten bland annat.

Så här börjar boken:

”Kan du höra mig? Det känns som om du kan det men jag är inte helt säker. Det är något med ditt sätt bara. Hur du har stannat upp, hur din blick har blivit vaksam. Det ser ut som om du kanske skulle kunna höra mig. Eller, i alla fall, ana mig.”

Vem eller vad det är som pratar/tänker så i början tar det ett tag innan man får reda på, och Tilda själv är inte säker på om hon verkligen hör något eller om det bara är inbillning. ”Den lille” kommer tillbaka några kapitel senare och vill få Tilda att höra sig för om vilken slags varelse hen kan vara.

Bokens kapitel växlar mellan olika berättare, och i det femte kapitlet som har titeln 5. Hunger – Häxmästaren börjar man förstå att det här är en bok som inte bara handlar om människor; häxor, älvor, mylingar, skogsrået och näcken finns med i denna spännande berättelse som ibland ger lite rysningar till och med.

Fler och fler underliga saker börjar hända, skogen är inte sig lik och när Tilda en regnig kväll sitter och tittar ut genom utedassets fönster ser hon ett hemskt svävande ansikte stirra på henne! Hon lyckas ta sig in till morfar i stugan fastän hon är skräckslagen och han följer med henne ut och ser efter, och mycket riktigt är nässlorna utanför dassets fönster nertrampade. Vem eller vad var det som Tilda såg i fönstret? Efter att ha konstaterat att telefonlinjen är död sätter sig de båda i bilen och åker till närmaste granne, en underlig figur som bor i ett enormt hus med staket, grindar och bevakningskameror. Ett mycket egendomligt hus…

Ute i skogen och på den gåtfulla ön ”Fästningen” smyger en varelse omkring, han blir starkare och starkare nu och snart kommer han att ha två vita häxor i fångenskap…

Det här är en riktigt ruskig och häftig bok, jag gillar verkligen hur författaren har vävt in väsen från vår nordiska folktro i en modern ungdomsbok. Jag var skeptisk till en början, men det var bra – riktigt bra! Jag vill läsa mer!

Läs en intervju med Amanda Hellberg här.

Kolla in trailern till boken här:

Jag väntar under mossan
Författare: Amanda Hellberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 221
ISBN: 9789163869532
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris