Recensioner & boktips – Sida 306

Känslornas pekbok

Jag får hem Känslornas pekbok i ett fint paket från förlaget och min 3½-åriga dotter tycker att det är oerhört spännande. Hon vill öppna genast! Vi sätter oss med boken och ser fågeln på framsidan. ”Den är arg!”, säger hon. Ja, det råder absolut ingen tvekan om den saken! Det här är en pekbok i stadig kartong med rundade hörn och den visar olika fåglar med olika känslor på ett väldigt snyggt och uttrycksfullt sätt.

Här har vi en glad fågel, inga konstigheter:

Här börjar det bli lite… svårt? Min dotter har knappast ordet ”hysterisk” i sin vokabulär:

Det är en rackarns fin bok, men jag blir lite fundersam angående tänkt målgrupp. Bokens utformning får den att framstå som en bok för de allra minsta, men alla känslor är inte lätta att tolka ens för ett större barn. Det ligger mig nog närmare till hands att ha den som diskussionsunderlag för samtal om känslor med ett större barn, än att läsa den med en bebis.

Känslornas pekbok
Författare & illustratör: Hanna Albrektson
Förlag: Gilla Böcker (augusti 2012)
Antal sidor: 14
ISBN: 978-91-86634-26-1
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vem är var?

Jag är ett stort fan av Stina Wirséns Vem-serie och älskar hennes sätt att illustrera och sätta texten. Karaktärerna i böckerna ser nästan ut som gosedjur som Wirsén med små medel sätter ett kroppsspråk och en mimik där hela känsloregistret spelas upp och hela tiden med en underfundig humor som även lockar oss vuxna till skratt.

Första gången jag lånade en Vem-bok på biblioteket så trodde jag nästan att ett barn fyllt i nallen med trassliga tuschstreck men det är så Wirsén tecknar sina figurer och det är väldigt charmigt. Jag gillar även att de är könlösa på något vis även om mina barn påstår att flickorna har rosa näsor och pojkarna blåa.

I Vem är var? fortsätter Wirsén med att skapa igenkännande vardagsdramatik. Nalle går från hem till hem för att leta efter sina vänner. Hos en vän finns det två mammor som oroligt säger att de inte får följa med någon obekant. Hos en annan kompis finns det en arg pappa och i ett hem har föräldrarna fest. Wirsén moraliserar aldrig utan låter barnet och den vuxne uppläsaren få reflektera själva över de dansande föräldrarna och två vinglas och en flaska som finns i bakgrunden. Kanske dricker de alkohol ofta, eller så är det bara två förälskade vuxna som sätter guldkant på tillvaron. Associationerna är fria och det blir inte fördomsfullt. Men två vänner är alltså försvunna. Var kan de vara? Nalle, kanin och nallegrisen fortsätter att söka efter katten och fågel.

Jag tycker boken har en skön stil och att den förmedlar en dörr-till-dörr handling som speglar hur olika det är hos familjerna. Wirsén är så skicklig på att gestalta mimik i djurens kroppsspråk och texten är rolig att läsa högt. Men jag saknade något att skratta åt och jag lovar, jag har skrattat högt tidigare då jag läst en Vem-bok. Trots detta, har ni inte upptäckt denna serie ännu så gör det nu. De är lätta att förälska sig i. Ny i serien som släpps samtidigt är också Vem är sjuk? Då blir nalle sjuk och måste åka akut till sjukhuset.

Vem är var?
Författare & Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201208
ISBN: 9789163871771
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Jag älskar Manne

Här är en liten bok om stora känslor. Några av er kanske känner igen den första halvan av boken, som publicerades i Den rosa barnkammarboken för några år sedan. Nu har storyn om den lilla killen Mickes kärlek till sin kompis och hans hink, hår och trasiga pinne fått en tvist; efter halva boken dyker det upp någon som Micke inte alls gillar! En kille som konkurrerar om Mannes vänskap.

Det är finurligt illustrerat: boken är gjord så att på ena sidan på varje uppslag står texten, och på den andra sidan finns bilden. Redan när Micke berättar om allt som han älskar när det gäller kompisen kommer den tredje personen smygande. Som en minimal figur ser man honom på sidan med text, och för varje uppslag blir han större och större för att till slut ta klivet över till Mickes revir sandlådan. Där befinner sig Micke och Manne och håller som bäst på att demolera ett sandslott med stor glädje. Micke konstaterar genast att han inte gillar den där killen medan kompisen Manne ser rätt glad ut.

Nu uppstår det lite dramatik; en hink välts och det puttas, Micke sitter vid sidan om och ser på när Manne och killen busar.

Men, i samma stund som killen klivit i sandlådan har det dykt upp någon mer, även den som en liten figur i hörnet på textsidan. Det är en hund som kommer. Först tycker pojkarna att det är skoj men så visar det sig att ”Hunden gillar killens stövlar”, och hur visar hunden det tror ni? Det hela slutar med att killen springer därifrån med flaxande armar, inte helt nöjd med hur situationen har artat sig kan man gissa.

Det hinner hända mycket på få sidor och Pija Lindenbaums illustrationer är finurliga, fina och berättar mycket som själva texten utelämnar. Boken lämpar sig nog bäst för barn mellan 2-4 år skulle jag tro.

Jag älskar Manne
Författare och illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163870026
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?

Jag vet människor som avskyr Elsa Beskow. Speciellt en som anser att hon är vansinnigt tråkig och tillrättalagd och så gillar inte den personen idén att alla ska tycka det är bra bara för att verken anses som klassiker. Det var kanske bra för länge sedan, med tanke på dåtidens utbud, men vi har väl utvecklats? Så förlegad syn på det mesta. Detta anser denne person med eftertryck och det står hen fritt, för lite uppfriskande är det allt när ikoner ifrågasätts.

Vad tycker då jag? Elsa Beskow är naturligtvis formad av sin tid, men besitter en uppenbar konstnärlighet i både ord och bild. Min känsla kring henne har sitt ursprung i mina minnen som varit förhållandevis goda. Fast rädd för trollet i Tomtebobarnen var jag allt och så hyste jag en aversion mot de straff- och misshandelsbenägna vuxna i Hattstugan; mamman och den läskiga tomten. Gillade inte Farbror Blå heller. Men dessa fiktiva karaktärer existerade sannolikt i samhället vid denna tid. På gymnasiet skrev jag förresten ett litet specialarbete om just Elsa Beskow och hennes bilder i sagorna från min barndom. Det som då fascinerade mig särskilt var det lite ljuva anslaget i bildform som uppenbarade sig bland annat i älvans gestalt i Solägget.

I nyutkomna Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa? har materialet hämtats från tre läseböcker i serien Vill du läsa?, som utgavs första gången 1935 och som sägs ha påverkat en hel generation svenska skolbarn. Elsa Beskow är tongivande i dessa böcker, men författarna är flera och namnkunniga, t.ex. Alice Tegnér, Jeanna Oterdahl och Zacharias Topelius. En kollega här på bloggen har redan recenserat en av delarna i nysatsningen Elsa Beskows Sagoskatt och fler utgåvor i serien finns. Hon har även i bloggen Formom jämfört en modernare bok: Smarta Små upptäcker skolan med nyutkomna Vill du läsa?

Barnen Lisa och Hans förekommer flitigt i boken. De lever sina liv och vi får vara med i vissa bitar på deras lärostig. Barnen utvecklas och får mer och mer ansvar och den lilla läsaren som upplever boken kan i bästa fall genomgå liknande utveckling. Betoningen på familjen är central och det kan ge en trygghet eller vara fullständigt kvävande. Hemmet och skolan kompletterar varandra, men hemmet är grunden.

I boken finner vi texter bestående av både poetiska toner och mera faktabaserade berättelser. Här finns t.ex. sagor, visor, rim, gåtor, språklära och flera dialogtexter. En värld där barnet får möta årstider, månader och lära om tidsbegrepp och få kunskap om färger, m.m. Ja, en förståelse om hela vår värld med människor, djur och natur erbjuds.

Boken kan ge olika ingångar, t.ex. det gammaldags och ljuvt nostalgiska eller det grymt förlegade med en syn på könsrollerna som ligger som en filt över det hela. Jag kan ta in båda sidor, men erkänner att jag förförs av bildernas lätta och vackra uttryck. Ändå vill jag hävda att det kan bli till ett problem om boken läses bokstavligt. Nu tror jag inte det görs i vår tid eller i vårt land åtminstone.

Jag funderar på om boken vunnit på att vara mera i sin grundform, det vill säga tre böcker i stället för denna massiva utgåva. Boken kan nämligen kännas lite för mycket, lite för tung för att lätt tas fram och läsas. Det är mer en bok att leta upp olika avsnitt i och kanske finna sina favoriter. En äldre generation kommer troligen att se den som en fin present till sina barnbarn och förhoppningsvis läsa den högt för dem.

Det är onekligen en vacker bok och ett dokument från en annans tids pedagogik och värderingar. Om vi ser till den tid när bokens skrevs och illustrerades, så är det ett enastående pedagogiskt grepp vi bjuds på. Det är lekfullt men samtidigt är läroansatsen tydlig och framför allt; det finns mycket att lära även för dagens barn. Flera av Elsa Beskows texter är mångbottnade och fint naturlyriska:

Höstvisa

Det glimmar i guld och i klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se, vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och rött,
vi väver ett täcke åt marken.”

Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?
Författare: Elsa Beskow med flera
Illustratör: Elsa Beskow
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 143
ISBN: 9789163870194
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Molly & Sus

En dag föddes två barn. Två barn på en och samma dag. Från början var dom små och sen blev dom större. Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var.

Detta är berättelsen om tvillingflickorna Molly och Sus som bokstavligt talat är ihopflätade. Ända sedan födseln har de suttit ihop – i håret! Detta möjliggör förstås en förhållandevis enkel separation, men det tycks fram till berättelsens start inte ha gått upp för någon av de inblandade och när de till slut står inför fullbordat faktum visar det sig att det där med separation kanske inte var så enkelt som det verkade. För hur hittar man någon som är borta? Vill man verkligen att den man tycker om ska kunna försvinna hur som helst?

Molly & Sus är skriven och illustrerad av debutanten Klara Persson och ges ut på det alldeles nystartade Urax förlag – en mycket bra start för dem båda. Det finns en avväpnande charm i såväl text som bild, språket är barnsligt på ett sätt som faktiskt funkar och ord och bild kompletterar varandra väl. Notera inledningen (av boken såväl som av detta blogginlägg): Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var. Ingen närmare beskrivning behövs, åtminstone inte i ord.

Dessutom gillar jag hur vi ser saxen i bild flera gånger innan den används – se bilden här ovanför, till exempel. Den har dessutom förekommit tidigare, när flickorna måste klippa koftor av alla tröjor eftersom de inte kan dra något över huvudet.

Ava, 3½ år, gav betyget: ”Jag vill att vi ska läsa den igen!” Så det gjorde vi. Sen ville hon höra den en tredje gång, men då tyckte jag att det var dags att göra annat.

En fin bok och som sagt en mycket lovande start, som får mig nyfiken på fortsättningen!

Molly & Sus
Författare & illustratör: Klara Persson
Förlag: Urax (sept 2012)
ISBN: 9789187208027
Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris