Recensioner & boktips – Sida 246

Allinkluderande bok om hur barn blir till

Alla kroppar har inte ägg. Några har och andra har inte. | Hur en bebis växer beror på vilka berättelser som ägget och spermien berättar för varandra, och på vilken livmoder som ägget växer i.

Det finns många böcker om hur barn blir till. Oftast förutsätter de en hel del om hur familjer ser ut. De lite modernare kanske berättar att familjer inte nödvändigtvis består av en mamma och en pappa. Kanske nämner de adoption, kejsarsnitt och andra avvikelser från normen, men varianterna framställs i regel som just avvikelser. Kanske är det inte så roligt för familjen som läser att vara den där avvikelsen. Och hur känns det om man inte passar in ändå, trots att boken tar hänsyn till avvikelser?

Hur görs bebisar? är en bok som strävar efter att inkludera alla och såvitt jag kan se så lyckas den riktigt bra. Vi får veta att det behövs ett ägg, en spermie och en livmoder för att det ska bli en bebis. Vi får veta att vissa kroppar har dessa komponenter, andra inte. Inte någonstans nämns ord som mamma, pappa, man eller kvinna.

Det är en snäll berättelse illustrerad av glada bilder på ett fantasifullt och kreativt sätt. Skillnaden är milsvid om en jämför med detaljerade kultklassikern Filip frågar, som nog fått många läsare att rodna. Hur görs bebisar? är mer en fin berättelse än en späckad faktabok, samtidigt som den lägger en bra informationsgrund och uppmuntrar till vidare prat och fördjupning i det som gäller för just den aktuella familjen.

Hur görs bebisar?
Författare: Cory Silverberg
Illustratör: Fiona Smyth
Förlag: Olika förlag, mars 2014
Antal sidor: 46
ISBN: 9789185845750
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Flickan i drömfångaren

12 åriga Tess är arg och bitter på det mesta. Hon oroar sig för sin mamma som är så ledsen efter skilsmässan. Hon saknar sin pappa men är samtidigt arg på honom. Han slipper ju bo som dem, i en nedsliten lägenhet som de tvingats flytta till, i en håla som heter Falinge. Hon saknar även sin bästa kompis och att hitta sin plats i den nya klassen är inte det lättaste. När Tess mamma hänger upp en drömfångare på hennes rum så börjar oväntade saker att hända. För i drömfångaren finns en bild i plåt som föreställer en indianflicka, och som snart kommer att få stor betydelse för Tess och hennes liv.

Ingrid Jönssons romandebut för barn imponerar. Hon har skapat en fin vardagsskildring med magiska inslag. Vem vet egentligen varifrån man får hjälp och kraft när man behöver det som mest? I Tess fall blir det en vis och klok liten indianflicka, som inte tänker försvinna förrän hon funnit sin egen gåta, eller uppfyllt Tess innersta drömmar. Jag tycker författaren väver in pedagogik och livsåskådning på ett fint sätt vilket formar en riktig måbra bok. Det magiska håller sig hela tiden på en trovärdig nivå, det tar inte över och blir saga, utan för handlingen naturligt framåt. Det gillade jag starkt!

Tonen känns underhållande och lättsamt att läsa. Jag finner ett stort nöje i författarens sätt att formulera meningar och miljöbeskrivningar.

Det blåste. Vit molnrök drog fram som trasiga sommargardiner över himlen och det gick vågor i vattenpölarna på Konsums parkering.

Tess genomgår verkligen en förändring där hon inte bara kan hjälpa sin mamma ur sin depression men också där hon kan stå upp för sig själv mot de dumma på skolan. Handlingen bjuder på lösningar på problem. Ett slags förlåtande istället för att stanna kvar i livet och vara arg på allt som går fel eller arg på människor som sårat. Jag finner också omslaget som är illustrerat av Marta Leonhardt vackert och tilltalande. Kika gärna in på hennes hemsida – där har ni bilder att drunkna i. Så fina!

En rolig detalj att berätta om Ingrid Jönsson, är att hon har gått på Linnéuniversitet på en skrivarkurs som heter ”Att skriva barnlitteratur” hösten 2011. Hon fick 2012 års skrivar-stipendium som delas ut varje år av Saltkråkan AB och Astrid Lindgrens Näs. Det var just råmaterialet som hon utdelades detta fina pris och som sedan ledde till hennes första barnboksroman. Tidigare har hon gett ut Läsnovor – en novellsamling för mellanåldern.

En fin barnbok som jag rekommenderar varmt.

Flickan i drömfångaren
Författare: Ingrid Jönsson
Omslagsillustratör: Marta Leonhardt
Bokförlag: Beta Pedagog
Antal sidor: 147
Utgivning: Februari
ISBN: 9789186213565 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Min bror Roger

roger Samuel är 8 årig pojke som längtar efter sin äldre, vuxne storebror. De har inte haft någon kontakt med varandra på flera år och Samuel minns honom knappt. Men han tänker på honom. Ständigt.

Stefan Larsson och Malin Svarén är båda debutanter som barnboksskapare. De har skapat en barnbok som väcker känslor. I alla fall hos mig som är styvmor åt en pojke (man) som är så pass äldre än mina egna barn. Barn har rätten till sina syskon, även om inte alltid föräldrarna håller sams. Just detta är grunden i Min bror Roger.

Samuel går varje dag förbi den parkeringsplats där han vet att brodern ställer sin bil. En dag möts de och deras pappa tvingas hantera den nya situationen. Författaren leder oss in i berättelsen från ett barns oskuldsfulla nivå. Samuel förstår inte varför pappan och hans storebror har kommit ifrån varandra. En gång har han hört Rogers mamma via ett telefonsamtal med pappan. Hon lät arg. Samtidigt får man veta genom text och illustratörens sätt att teckna pappans lågmildhet att det här är en man som förmodligen är mycket deprimerad. Kanske även en man som har svårt att ta itu med känslor och konflikter. Som hellre flyr än tar strid.

Jag finner en stor uppgivenhet hos pappan som sitter vid teveapparaten, som glömmer att laga middag och som drar sig undan då Samuel ställer frågor om sin bror. Men Samuels längtan efter sin storebror kommer att förändra den fastlåsta situationen. Och det behöver ju inte vara så komplicerat. Lite fika, en middag och kika tillsammans i fotoalbum för att bryta isen. Jag tyckte den här boken var stillsamt berättad på ett enkelt sätt. Illustrationerna följer känslorna väldigt väl och är fint gestaltat i sin mimik. Färgerna är matta och bilderna enkla, inte överdetaljerade, vilket förstärker bokens karaktärer då fokus sätts på dem. Staden illustreras grå och trist som en kuliss i bakgrunden. En stad att försvinna i. En stad där man kan bli främlingar fastän man bor så nära varandra.

Pappan som bär samma gamla flanellskjorta blir en symbol för hans uppgivenhet. Den tjocka omoderna tvapparaten blir för mig också en symbolik om en man som fastnat i det gamla, som inte orkar gå vidare. Jag kanske läser in för mycket men jag gillar helheten. Boken blir nästan som en återblick av någons minne. Rent handlingsmässigt så vet jag inte om den kan brista i förståelsen. Små barn kan ha svårt att förstå relationer ibland och hur allt hänger ihop. Speciellt de som inte har så äldre syskon som Samuel har eller inte ens har halvsyskon. Men jag tycker den går att läsa ändå. Man behöver inte förklara så komplicerat. Samuel har en storebror som han längtar efter och vill vara med. Svårare än så behöver det inte vara och att sakna någon tror jag vi är många som kan relatera till. Ta hand om varandra.

Min bror Roger
Författare: Stefan Larsson
Illustratör: Malin Svarén
Bokförlag: Lindskog Förlag
Antal sidor: 44
Utgiven: 201402
ISBN: 978-91-85311-57-6 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glädje kan hjälpa en medmänniska att bli granapa :-)


Trollet och Dennis leker rymdlekar ute, men när de får syn på trädroten som formar en liten koja byter leken plötsligt inriktning, och ett inredningsprojekt tar vid. Men vilka är de små bosättarna och var kommer de ifrån? Med hjälp av fantasi, kreativitet och forskning/vilja att veta mera, får barnen med både sina föräldrar och andra vuxna i sitt i engagemang för de små figurerna.

Dennis och Trollet inreder under trädroten; de bygger små sängar av pinnar och förser dem med madrasser av skumgummi och tyg, men vem ska bo i kojan och ligga i sängarna? Barnen gör små figurer av grankvistar, kottar och snören men tycker att de blev så fula att de gräver ner dem när de går hem och äter. När de kommer tillbaka är sängarna upptagna av barriga, små sovande filurer.

De små påstår att barnen är monster och hävdar med pipiga röster att de själva är människor, som behöver sova mycket. Utan att fråga de små bestämmer sig barnen för att leka med dem – om de nu ändå om de ska bo där så kan de vara som våra dockor, som vi hade bestämt vår lek från början. Men man kan inte hantera små människor hur som helst, då protesterar de – och inte kan man ge dem vad som helst att ära heller; små runda och salta saker ska det vara säger lilla Yngve, som är störst. Medan barnen hämtar oliver smiter katten ut. Det faktum att de små människorna blir rädda och inte minns, får barnen att försöka förstå och ta reda på mera om vad de egentligen är för några. Att de små människorna dessutom tillägger att de kommer att minnas om de blir glada sätter igång ytterligare aktiviteter.

Genom att beskriva, visa och teckna söker de svar hos föräldrar, som trots goda försök inte kan svara. Via internet får de kontakt med en expert på Naturhistoriska museet som efter beskrivningen kan berätta att de små är granapor, och hänvisar till biblioteket. Men i boken står inget om hur man gör granapor glada, Trollet och Dennis måste helt enkelt prova sig fram, och utgår från det de själva tycker är roligt. Hur barnen än anstränger sig blir granaporna inte tillräckligt glada för att minnas var de bor, men så av en tillfällighet råkar de hitta barnens grandockor…

Berättelsens uppbyggnad sätter igång fantasi, kreativitet och aktivitet på ett pedagogiskt sätt: vilken metod ska man använda för att ta reda på mer, och hur ska man tillämpa sina vunna teoretiska kunskaper – överföra dem till praktisk problemlösning, och slutligen nå målet; granaporna vill hem igen, men var bor de, och hur ska barnen få dem att bli så glada att de minns var de bor? Dessutom uppmuntras till konkret skapande och utomhuslek, tips på material som finns tillhands för de flesta.

Om man är glad minns man bättre. Om man hjälper andra blir man glad. Om andra människor i olika positioner, åldrar och storlekar engagerar sig når man lättare sina mål.

Annalena Hedman och Emma Göthner har gjort ett bra arbete och granaporna är jättesöta, dock: Granaporna är klassificerad som en ”Läsa själv” – bok; till innehåll och idé har jag inget att invända men meningarna är ofta långa, innehåller långa ord och har då och då en knepig uppbyggnad, vilket gör att det inte är en lättläst bok för nybörjaren.

Titel: Granaporna
Text: Annalena Hedman
Bild: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN 9789129689228
Antal sidor: 60
Jämför priser och provläs:
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Månkan och jag har en hemlighet

mankan och jag har en hemlighet Det är så vidunderligt att vara barn och ha den tilliten till att det finns magi livet.

Jag har en hemlighet.
Det är min första.
Jag tänker på den så fort jag vaknar,
då känns det underbart.

Så tänker ”Jag”, som klär sig fort för att möta sin vän, jämnåriga Månkan. Hon som vet om hemligheten som de delar. Lilla ”Jag” har bråttom ut från huset och lämnar föräldrar och litet syskon vid frukosten. Fort, fort. Ut till Månkan och vidare till platsen där hemligheten finns. Inte kan någonting gå fel nu. Ingen vet ju om den. Men så sker något som förstör, något krackelerar den magiska lyckobubbla de har ihop. Är hela hemligheten saboterad nu? Finns det en möjlighet till att börja om?

Emma Virkes detaljrika illustrationer är i blandtekniker, som klippt och klistrat, målat och tecknat i en dos mjukt pastell. Vad jag uppfattar som naivistiska ansikten och lite stel kroppshållning förstärker min känsla av att det är en viktig bok. Den vill inte locka med söta bilder, utan med mer inlevelse och därmed mer verklighet? Så kan det vara. En svart fågel spelar en viktig roll och ger berättelsen en ännu hemligare ton.

Som barn hade jag initialt en känsla i mig att lita på andra, att de nog också skulle förstå mitt universum och jag kunde vara trygg i att det inte skulle bli förstört det där som var viktigt, spännande eller ens eget. Men så drabbades jag av den stora besvikelsen när sveket infunnit sig. När det fina blivit det fula. Som när två för mig okända släktingar stal mina åtråvärda tuggummin, som jag noga sparat efter att ha fått dem av mina föräldrar på deras resa utomlands. Jag hade lagt dem på ett hemligt ställe och de hittade dem. Det var inga vanliga tuggummin, för mig var de värdeladdade. Och de tuggade, vad de tyckte vara vanliga tuggummin, och skrattade och brydde sig föga. Genast blev jag misstänksam. De kom dock aldrig att se min inre uppbragdhet. Jag talade inte till dem igen och såg dem aldrig mer. Det kan tyckas banalt det som skedde, men så var inte upplevelsen för mig. Fullständigt elaka barn tyckte jag då. Jag hade, likt ett extra känsligt barn, inte full koll på nyanser. Glömde gjorde jag inte. Jag hade nämligen nuddat vid det mänskliga sveket. Det som tär så hårt, om än det kanske sker helt omedvetet och inte alls med den avsikten som mottagaren får lida för.

De två huvudpersonerna i denna bok upplever ett fult svek när ”några himla ungar” finner deras nedgrävda hemlighet. Dessa ungar som inte är del av huvudpersonernas känslor i det fantastiska med en hemlighet, kan tydligen kosta på sig att vara ironiska och förlöjliga det fina de hittar. Med några få ord låter författaren läsaren förnimma de utomståendes upplevelse:

– Kolla vilken fjantig låda, säger de.
– Kolla vad som ligger i den, säger de.
– Kolla vilken ful kula, en riktig fulkula, säger de.

Så söndersmulas en vacker hemlighet. Eller? Med få och kärnfulla meningar tillsammans med de uttrycksfulla bilderna, växer en historia fram som inger hopp och visar på att respekt för andras drömmar är viktiga. Inte skratta åt andra. Inte ta något som tillhör någon annan. Inte alla har det inbyggt. En lärdom att dra i livet.

Huvudpersonerna får oväntad hjälp av någon som iakttar skeendena noga. Sedan får de förbanna lite och gå vidare, men de hämtar sig. Hoppfulla igen. De är två starka individer som har varandra och de har en hemlighet ihop, på ett annat ”attans” bra gömställe.

”– Det finns något innerligt i att dela hemligheten med någon annan, den blir större och större ju mer de sätter ord på den.  Att dela någonting är det som för oss samman, det är när vi delar förtroenden som vi kommer varandra närmast, säger Katarina Kieri.” (Norrtelje Tidning)

Katarina Kieri debuterar som bilderboksförfattare i och med Månkan och jag har en hemlighet. Hon är känd för flera uppmärksammade och prisade ungdomsböcker. Jag har recenserat en här tidigare: Mellan dig och dig.

Månkan och jag har en hemlighet
Författare: Katarina Kieri
Illustratör: Emma Virke
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789129686678
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris