Elliot och den mystiska lappen

Elliot och den mystiska lappenElliot är en liten kille som har en något ovanlig hobby för en kille i hans ålder, nämligen att gå på loppis och fynda! Elliot är sakletare och vet hur man hittar de bästa grejorna. Och det är inte alltid de saker som ligger längst fram på loppisborden som är de riktiga fynden. Elliot gillar när det är sommar, för då bor familjen på sitt lantställe och ute på landet kryllar det av loppisar. När Elliot och hans pappa är ute och åker bil en dag när Elliot plötsligt skriker ”Stanna!” Pappan blir rädd, men det är bara Elliot som har sett en loppisskylt!

Den här dagen finns det flera prylar Elliot vill köpa, och han har en rejäl slant i fickan. Han är dessutom bra på att pruta! Han kommer hem med en gammal handborr, ett förstoringsglas, en fin ask med snäckor på och en fiffig väska. När han kommer hem undersöker han asken närmare och upptäcker ett extra fack där det finns ett litet foto av en hund och en lapp där det står skk.se och ”Hjälp mig”. Oj! Elliot verkar ha fått ett mysterium att lösa!

Elliot och hans lillebror lånar mammans dator för att kolla upp webbadressen som stod på lappen. Den går till Svenska kennelklubben. Elliot funderar på om det är någon som har något med hunden att göra som behöver hjälp! Med lite detektivarbete och ett besök på den lokala avdelningen av kennelklubben får de en adress på vilken hunden ska finnas. När de kommer dit visar det sig att det är tanten som Elliot handlat av på loppisen som bor där! Är det hon som har skrivit lappen tro?

En lite småspännande och charmig berättelse. Läs också Elliot hittar en farfar.


Elliot och den mystiska lappen
Författare: Hillevi Wahl
Illustratör: Mia Nilsson
Serie: Elliot (del 2)
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129689501
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Loka och monsterspegeln

Loka och monsterspegelnEn del av er kanske har träffat Loka förut, i Lokas monsterglasögon, men för mig var hon en ny bekantskap. I den boken fick Loka, som ser dåligt, ett par nya glasögon som gjorde att hon förstod att det hon tidigare bara anat är sant – det finns monster överallt! Men det är bara hon och optikern Jörgen som kan se dem med hjälp av sina glasögon.

Hittills har Loka mest träffat snälla monster, hon har till och med blivit kompis med några av dem: lilla blå Esmeralda som bor granne med Loka och fru Mamutej och hennes son Rax som bor ovanpå hissen.

I Loka och monsterspegeln är det kalasdags. När Loka fyller år får hon en gammal fickspegel från sin mormor och morfars antikaffär, och hon får syn på något underligt i den. Något läskigt som inte alls borde synas i den. Nämligen ett monster som inte alls verkar vara snällt; monster ska inte ens synas i speglar så hur kan det här göra det?

Saker börjar försvinna både hemma hos Loka (hennes morfars pipa), hos optikern och även monsteroperan har haft inbrott! Men vem är det som är tjuven? Loka och hennes vänner känner att de måste ta reda på vad det är som händer, men så blir de själv jagade! Vi får följa med på en rafflande tur i ett spökhus på ett monstertivoli bland annat!

En riktigt spännande berättelse med helt underbara illustrationer! Lisa Moroni är helt klart en ny favorit hos mig, och både jag och min 8-årige son som jag läste boken för ser fram emot fler böcker om Loka och hennes monstervänner.


Loka och monsterspegeln
Författare och illustratör: Lisa Moroni
Serie: Loka (del 2)
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129691351
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glädje kan hjälpa en medmänniska att bli granapa :-)


granaTrollet och Dennis leker rymdlekar ute, men när de får syn på trädroten som formar en liten koja byter leken plötsligt inriktning, och ett inredningsprojekt tar vid. Men vilka är de små bosättarna och var kommer de ifrån? Med hjälp av fantasi, kreativitet och forskning/vilja att veta mera, får barnen med både sina föräldrar och andra vuxna i sitt i engagemang för de små figurerna.

Dennis och Trollet inreder under trädroten; de bygger små sängar av pinnar och förser dem med madrasser av skumgummi och tyg, men vem ska bo i kojan och ligga i sängarna? Barnen gör små figurer av grankvistar, kottar och snören men tycker att de blev så fula att de gräver ner dem när de går hem och äter. När de kommer tillbaka är sängarna upptagna av barriga, små sovande filurer.gran1

De små påstår att barnen är monster och hävdar med pipiga röster att de själva är människor, som behöver sova mycket. Utan att fråga de små bestämmer sig barnen för att leka med dem – om de nu ändå om de ska bo där så kan de vara som våra dockor, som vi hade bestämt vår lek från början. Men man kan inte hantera små människor hur som helst, då protesterar de – och inte kan man ge dem vad som helst att ära heller; små runda och salta saker ska det vara säger lilla Yngve, som är störst. Medan barnen hämtar oliver smiter katten ut. Det faktum att de små människorna blir rädda och inte minns, får barnen att försöka förstå och ta reda på mera om vad de egentligen är för några. Att de små människorna dessutom tillägger att de kommer att minnas om de blir glada sätter igång ytterligare aktiviteter.

Genom att beskriva, visa och teckna söker de svar hos föräldrar, som trots goda försök inte kan svara. Via internet får de kontakt med en expert på Naturhistoriska museet som efter beskrivningen kan berätta att de små är granapor, och hänvisar till biblioteket. Men i boken står inget om hur man gör granapor glada, Trollet och Dennis måste helt enkelt prova sig fram, och utgår från det de själva tycker är roligt. Hur barnen än anstränger sig blir granaporna inte tillräckligt glada för att minnas var de bor, men så av en tillfällighet råkar de hitta barnens grandockor…

Berättelsens uppbyggnad sätter igång fantasi, kreativitet och aktivitet på ett pedagogiskt sätt: vilken metod ska man använda för att ta reda på mer, och hur ska man tillämpa sina vunna teoretiska kunskaper – överföra dem till praktisk problemlösning, och slutligen nå målet; granaporna vill hem igen, men var bor de, och hur ska barnen få dem att bli så glada att de minns var de bor? Dessutom uppmuntras till konkret skapande och utomhuslek, tips på material som finns tillhands för de flesta.

gran3

Om man är glad minns man bättre. Om man hjälper andra blir man glad. Om andra människor i olika positioner, åldrar och storlekar engagerar sig når man lättare sina mål.

Annalena Hedman och Emma Göthner har gjort ett bra arbete och granaporna är jättesöta, dock: Granaporna är klassificerad som en ”Läsa själv” – bok; till innehåll och idé har jag inget att invända men meningarna är ofta långa, innehåller långa ord och har då och då en knepig uppbyggnad, vilket gör att det inte är en lättläst bok för nybörjaren.

Titel: Granaporna
Text: Annalena Hedman
Bild: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren  (2014)
ISBN 9789129689228
Antal sidor: 60
Jämför priser och provläs:
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Nils hjälper laget

Nils hjälper lagetDet här är den nyaste boken i Rabén & Sjögrens ”Läsa själv”-serie, Nils hjälper laget. Det är Sofia Johanssons debutbok och illustratör är den mer kände Per Gustavsson vars stil du säkert känner igen om du läst böckerna om prinsar och prinsessor (vi har t.ex. recenserat Prinsessans rockband och När prinsar blir förtrollade här på Barnboksprat).

Nils är en kille som tycker ganska bra om att vara för sig själv, men han bär på en längtan efter vänskap ändå. Han umgås mycket med sin mormor som han är hos när hans pappa jobbar udda tider. Det är mormor som har lärt honom att göra det som är hans stora hobby, något som han verkligen gillar att göra – nämligen virka! Hittills har han hunnit med hela 22 stycken mössor; alla i samma modell men i olika färgkombinationer. Han känner att mönstret liksom sitter i handen, han kan det utantill. Han kan till och med virka och titta på tv samtidigt.

En dag har han en av sina mössor på sig i skolan, den är röd, grön och vit. Han valde den för att inte sticka ut. Det visar sig att det blir tvärtom, att han får uppmärksamhet för sin mössa från oväntat håll. Hockeykillen Sixten tycker att den är snygg! Den har ju lagets färger ser han, Veda IF:s färger! Han frågar var Nils har fått mössan ifrån, och då vågar inte (eller vill inte) Nils berätta att det är han själv som har virkat den, utan säger att det är hans mormor som gjort den. Nästa dag åker han barhuvad till skolan, men Sixten kommer fram till honom i alla fall, för han vill veta om Nils mormor kan göra en likadan mössa åt honom? Och rätt som det är vill hela laget ha likadana mössor, 17 stycken! Men mormor tänker inte virka mössorna och Nils han vägrar först. Han får en del att fundera över…för tänk om det kommer fram att det är han som virkar! Vad händer då?

En varm berättelse om en känslig och fin kille som har en lite speciell hobby. Att boken skulle handla om en kille som virkar hade jag nog inte kunnat gissa mig till, men jag blev så glad när den handlade om just det. Man ska inte behöva vara rädd för att bli retad för sin hobby bara för att det råkar vara så att det kanske är något som är vanligare (och mer allmänt accepterat) att tjejer sysslar med. Den är boken kan funka utmärkt som högläsning i lågstadiet om man vill diskutera det här med förutfattade meningar om vad killar och tjejer ”ska” göra på fritiden.Rekommenderas varmt!


Nils hjälper laget
Författare: Sofia Johansson
Illustratör: Per Gustavsson
Serie: Läsa själv
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 52
ISBN: 9789129687767
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris