Barnboksprats söndagstrea: Dinosaurier

barnboksprats-söndagstrea-279x300

Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

När jag var liten älskade jag dinosaurier! Jag var helt övertygad om att varje sten som jag hittade var en dinosaurietand och att varje sten noga skulle undersökas och sparas i en liten låda. Det blev många undersökningar…och många lådor. Jag hade en liten plastdinosaurie som fick bo tillsammans med dinosaurietänderna och jag vet inte hur många gånger som jag trodde att den skulle komma till liv. I dagens söndagstrea får vi i ljudboksformat följa Ivan som är på olika äventyr med sina leksaksdinosaurier som, till skillnad från min plastdinosaurie, faktiskt kommer till liv.

Ivar har en låda som heter Dinolandet. Där bor det hur många leksaksdinosaurier som helst och Ivar kan namnen på allihop eftersom Ivar är världsmästare på dinosaurier. Det ingen vet är att när Ivars pappa har gått och lagt sig för att sova vaknar dinosaurierna till liv.

Berättelserna i de olika böckerna innehåller fantasifyllda äventyr och även faktauppslag där dinosaurierna berättar om sig själva. Den lättsamma och inbjudande berättarrösten lyfter de korta berättelserna. De här ljudböckerna är perfekt för alla som gillar dinosaurier och uppskattades som bakgrundsunderhållning av mina systerdöttrar i samband med diverse pyssel.

Ivar träffar en tyrannosaurus

Ivar träffar en tyrannosaurusIvar vet att tyrannosaurusar är jättestora, att de har jättemånga vassa tände som de dödar sina byten med och att de är väldigt läskiga. Så just denna kväll blir det extra läskigt när Ivar träffar en tyrannosaurus. Men Ivar har tur eftersom det visar sig att tyrannosaurusen är mätt och bara vill leka.

 

Ivar träffar en diplodocus

Ivar träfar en diplodocusI denna bok får vi följa med när Ivar hjälper diplodocusen Doris att hitta tillbaka till sin flock som hon separerades ifrån i samband med ett vulkanutbrott. Ivar är ju väldigt bra på att leta och hitta saker och det får han stor nytta utav när han hjälper diplodocusen.

 

 

Ivar träffar en pteranodon

Ivar träffar en pteranodonNär Ivar besöker Dinoland fastnar han i kvicksand. Han kommer inte loss men som tur är hjälper Penny honom. Hon är en flygödla som tar med honom på hisnande äventyr. Penny har tur som träffade Ivar eftersom han är så duktig på att bygga och kan hjälpa henne att bygga ett stabilt bo.

 

Titel: Ivar träffar en tyrannosaurus/ Ivar träffar en diplodocus/ Ivar träffar en pteranodon
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Göthner
Uppläsare: Farzad Farzaneh
Längd: ca 8 min / ljudbok

Finns som ljudbok på exempelvis Storytel eller Bookbeat.

Sagasagor

sagasagorVarje kväll en ny saga eller ett nytt kapitel. Hemma hos oss. Så omväxlande för mig som läsare att nu denna gång, tillfälligt antar jag, lämna den övernaturliga världen (som mina sagobarn älskar) en stund och träffa på det mer verkliga gestaltat i flödande god text.

Saga i denna kapitelbok är ett glatt barn på 5 år som i 5 kapitel upplever några inslag i sitt lilla liv, ibland i mini-drama form. Vardagsskildring och en glimt av ett liknande liv som många barn i vårt samhälle kan ha. Saga bor i ett hus på rad (gladhus som hon säger), har en mamma och en pappa och en vän som heter fullsizerender-13Samir och hon tjatar om husdjur som bara barn utan husdjur kan. Hon är väldigt mycket ett barn och inte särskilt stereotyp i sin form: flicka. Fundersam och glad och ledsen ibland.

Liten blänkare om innehållet:

Att önska ett husdjur. Att hoppa studsmatta och orsaka skada. Att ändå få bada när det nästan inte blev så. Att hälsa på hos morfar där det är lite annorlunda mot hemma. Att äntligen få leka i snön med fullsizerender-14mamma.

Josefine Sundström, som skrivit denna bok, är även bland annat författare och krönikör för vuxna. Jag tycker hon funnit en bra balans i omfång på kapitlen och i innehållets karaktär där allt får ett slags avslut. Språket är gott och dialog faller in där den gör nytta för helheten, inget onödigt alltså. Själva innehållet är enkelt greppbart och tonen fin. Sagas känslor uttrycks rakt och känns sanna och därför kan boken fungera för lite äldre barn som vill läsa själva (och minnas hur det var innan de började skolan).

fullsizerender-15Saga känns som en mysig unge och är härligt framställd i Emma Göthners sköna och lite loja bilder. En bok som är snäll, något tankeväckande och med igenkänning för dem som någon gång möter barn nära i vardagens vanliga dagar.

– Läs saga om Saga! ropar mitt snart 7-åriga barn. Omväxling förnöjer. Och är den bra, så blir det bra.


Sagasagor: studsmatta, simskola och en borttappad tigertass
Författare: Josefine Sundström
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Antal sidor: 90
ISBN: 9789163885792
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ivar träffar en Tyrannosaurus

OmslagHär har vi del två i serien om Ivar och hans dinosaurievärld. Även denna gång smyger Ivar upp från sängen när pappa somnat under nattningen och dyker in i dinosaurielandet i dinolådan. Denna gång landar han rakt in i en flyende flock med edmontosaurusar. De flyr från en skräckinjagande tyrannosaurus.

Ivar flyr ner och gömmer sig bland vegetationen, men tyrannosaurusen sniffar. ”Det luktar kött. Det luktar barn!” grymtar hon. Ivar känner hur något kallt och fuktigt puffar på honom. Hur ska detta sluta?

Barnen tyckte att det var lite läskigt i början och själv reagerar jag på bilden där Ivar föreställer sig hur tyrannosaurusen stoppar in ett människobarn i munnen spetsad på en gaffel (se bild nedan).

Men det visar sig att det inte är så farligt och sista halvan av boken är desto mer lättsam. Tyrannosaurusen Tyra är nämligen leksugen! (Jag har funderat på hur författaren skulle lösa detta med att låta Ivar träffa en livsfarlig köttätare utan att bli uppäten och det visade sig att det finns en mycket logisk lösning (hon är inte hungrig just nu helt enkelt)).

Ivar föreställer sig hur tyrannosaurusar äter barn

Jag tycker att det är jättekul med en skönlitterär äventyrsbok om dinos i den stora samlingen av faktaböcker. Mer sådant! Illustratören Emma Göthner bidrar med härliga akvarellfärger och en humoristisk känsla som passar utmärkt ihop med texten. Dessutom gillar jag att tyrannosaurusen är en hona, vissa djur/varelser tenderar att ”alltid” vara hanar, så det är skönt med en kvinnlig variant.

Vi vill läsa mer och undrar vilken dino Ivar träffar nästa gång?

Vill ni se författarens egen dinolåda som hon visar upp i sin blogg?

Barnboksprats recension av Ivar träffar en stegosaurus.


Ivar träffar en Tyrannosaurus
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129694239
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ivar träffar en stegosaurus

ivar-traffar-en-stegosaurusDen där dinoperioden som många barn har, den har ju genererat en väldigt massa fakta-om-dinosaurier-böcker på marknaden. Men det finns inte lika många bra bilderböcker med äventyrliga historier om dinosaurier. Detta var något som författaren Lisa Bjärbo uppmärksammade och hon har nu påbörjat en serie om äventyr i dinosauriernas värld.

Ivar träffar en stegosaurus handlar om ett dinotokigt barn som på natten upptäcker att dinosaurierna i hans dinoland vaknar till liv. Han dras sedan in i deras värld och får hjälpa en stegosaurus med att rädda sitt barn som fastnat i ett snår.

Bjärbos bok har både humor och lite spänning och illustrationerna av Emma Göthner är lite lagom skissaktiga och passar bra till genren. Ibland kan jag (och säkerligen andra dinoexperter till barn) irritera mig på att dinosaurierna inte är anatomiskt korrekta, men som sagt, detta är en saga, inte en faktabok.

Min nästan-sjuåring har redan bestämt sig för att göra en likadan dinoväska med dinosaurielandskap som Ivar har.

dino

En bisak jag noterade och blev glad över är det faktum att det såg ut som att Ivar sover tillsammans med sin pappa i sängen. Men på nästa uppslag såg jag att pappan sov med kläderna på, så han hade troligen bara råkat somna vid nattningen. Jag tycker att det är bra att även i litteraturen visa att föräldrar och barn ofta sover tillsammans och att det inte är något konstigt med det, synd att det inte höll hela vägen i denna bok. (Stor igenkänning på att somna vid nattningen dock).

Nästa del, Ivar träffar en tyrannosaurus kommer till hösten, den ser vi fram emot.

Och ni, den där dinoperioden den behöver ju faktiskt inte gå över… mvh/stort dinofan på 31 år.


Ivar träffar en Stegosaurus
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Gönther
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129690071
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glädje kan hjälpa en medmänniska att bli granapa :-)


granaTrollet och Dennis leker rymdlekar ute, men när de får syn på trädroten som formar en liten koja byter leken plötsligt inriktning, och ett inredningsprojekt tar vid. Men vilka är de små bosättarna och var kommer de ifrån? Med hjälp av fantasi, kreativitet och forskning/vilja att veta mera, får barnen med både sina föräldrar och andra vuxna i sitt i engagemang för de små figurerna.

Dennis och Trollet inreder under trädroten; de bygger små sängar av pinnar och förser dem med madrasser av skumgummi och tyg, men vem ska bo i kojan och ligga i sängarna? Barnen gör små figurer av grankvistar, kottar och snören men tycker att de blev så fula att de gräver ner dem när de går hem och äter. När de kommer tillbaka är sängarna upptagna av barriga, små sovande filurer.gran1

De små påstår att barnen är monster och hävdar med pipiga röster att de själva är människor, som behöver sova mycket. Utan att fråga de små bestämmer sig barnen för att leka med dem – om de nu ändå om de ska bo där så kan de vara som våra dockor, som vi hade bestämt vår lek från början. Men man kan inte hantera små människor hur som helst, då protesterar de – och inte kan man ge dem vad som helst att ära heller; små runda och salta saker ska det vara säger lilla Yngve, som är störst. Medan barnen hämtar oliver smiter katten ut. Det faktum att de små människorna blir rädda och inte minns, får barnen att försöka förstå och ta reda på mera om vad de egentligen är för några. Att de små människorna dessutom tillägger att de kommer att minnas om de blir glada sätter igång ytterligare aktiviteter.

Genom att beskriva, visa och teckna söker de svar hos föräldrar, som trots goda försök inte kan svara. Via internet får de kontakt med en expert på Naturhistoriska museet som efter beskrivningen kan berätta att de små är granapor, och hänvisar till biblioteket. Men i boken står inget om hur man gör granapor glada, Trollet och Dennis måste helt enkelt prova sig fram, och utgår från det de själva tycker är roligt. Hur barnen än anstränger sig blir granaporna inte tillräckligt glada för att minnas var de bor, men så av en tillfällighet råkar de hitta barnens grandockor…

Berättelsens uppbyggnad sätter igång fantasi, kreativitet och aktivitet på ett pedagogiskt sätt: vilken metod ska man använda för att ta reda på mer, och hur ska man tillämpa sina vunna teoretiska kunskaper – överföra dem till praktisk problemlösning, och slutligen nå målet; granaporna vill hem igen, men var bor de, och hur ska barnen få dem att bli så glada att de minns var de bor? Dessutom uppmuntras till konkret skapande och utomhuslek, tips på material som finns tillhands för de flesta.

gran3

Om man är glad minns man bättre. Om man hjälper andra blir man glad. Om andra människor i olika positioner, åldrar och storlekar engagerar sig når man lättare sina mål.

Annalena Hedman och Emma Göthner har gjort ett bra arbete och granaporna är jättesöta, dock: Granaporna är klassificerad som en ”Läsa själv” – bok; till innehåll och idé har jag inget att invända men meningarna är ofta långa, innehåller långa ord och har då och då en knepig uppbyggnad, vilket gör att det inte är en lättläst bok för nybörjaren.

Titel: Granaporna
Text: Annalena Hedman
Bild: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren  (2014)
ISBN 9789129689228
Antal sidor: 60
Jämför priser och provläs:
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris