Emma Göthner – Sida 2

Ivar träffar en Tyrannosaurus

Omslag Här har vi del två i serien om Ivar och hans dinosaurievärld. Även denna gång smyger Ivar upp från sängen när pappa somnat under nattningen och dyker in i dinosaurielandet i dinolådan. Denna gång landar han rakt in i en flyende flock med edmontosaurusar. De flyr från en skräckinjagande tyrannosaurus.

Ivar flyr ner och gömmer sig bland vegetationen, men tyrannosaurusen sniffar. ”Det luktar kött. Det luktar barn!” grymtar hon. Ivar känner hur något kallt och fuktigt puffar på honom. Hur ska detta sluta?

Barnen tyckte att det var lite läskigt i början och själv reagerar jag på bilden där Ivar föreställer sig hur tyrannosaurusen stoppar in ett människobarn i munnen spetsad på en gaffel (se bild nedan).

Men det visar sig att det inte är så farligt och sista halvan av boken är desto mer lättsam. Tyrannosaurusen Tyra är nämligen leksugen! (Jag har funderat på hur författaren skulle lösa detta med att låta Ivar träffa en livsfarlig köttätare utan att bli uppäten och det visade sig att det finns en mycket logisk lösning (hon är inte hungrig just nu helt enkelt)).

Jag tycker att det är jättekul med en skönlitterär äventyrsbok om dinos i den stora samlingen av faktaböcker. Mer sådant! Illustratören Emma Göthner bidrar med härliga akvarellfärger och en humoristisk känsla som passar utmärkt ihop med texten. Dessutom gillar jag att tyrannosaurusen är en hona, vissa djur/varelser tenderar att ”alltid” vara hanar, så det är skönt med en kvinnlig variant.

Vi vill läsa mer och undrar vilken dino Ivar träffar nästa gång?

Vill ni se författarens egen dinolåda som hon visar upp i sin blogg?

Barnboksprats recension av Ivar träffar en stegosaurus.

Ivar träffar en Tyrannosaurus
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129694239
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ivar träffar en stegosaurus

ivar-traffar-en-stegosaurus Den där dinoperioden som många barn har, den har ju genererat en väldigt massa fakta-om-dinosaurier-böcker på marknaden. Men det finns inte lika många bra bilderböcker med äventyrliga historier om dinosaurier. Detta var något som författaren Lisa Bjärbo uppmärksammade och hon har nu påbörjat en serie om äventyr i dinosauriernas värld.

Ivar träffar en stegosaurus handlar om ett dinotokigt barn som på natten upptäcker att dinosaurierna i hans dinoland vaknar till liv. Han dras sedan in i deras värld och får hjälpa en stegosaurus med att rädda sitt barn som fastnat i ett snår.

Bjärbos bok har både humor och lite spänning och illustrationerna av Emma Göthner är lite lagom skissaktiga och passar bra till genren. Ibland kan jag (och säkerligen andra dinoexperter till barn) irritera mig på att dinosaurierna inte är anatomiskt korrekta, men som sagt, detta är en saga, inte en faktabok.

Min nästan-sjuåring har redan bestämt sig för att göra en likadan dinoväska med dinosaurielandskap som Ivar har.

En bisak jag noterade och blev glad över är det faktum att det såg ut som att Ivar sover tillsammans med sin pappa i sängen. Men på nästa uppslag såg jag att pappan sov med kläderna på, så han hade troligen bara råkat somna vid nattningen. Jag tycker att det är bra att även i litteraturen visa att föräldrar och barn ofta sover tillsammans och att det inte är något konstigt med det, synd att det inte höll hela vägen i denna bok. (Stor igenkänning på att somna vid nattningen dock).

Nästa del, Ivar träffar en tyrannosaurus kommer till hösten, den ser vi fram emot.

Och ni, den där dinoperioden den behöver ju faktiskt inte gå över… mvh/stort dinofan på 31 år.

Ivar träffar en Stegosaurus
Författare: Lisa Bjärbo
Illustratör: Emma Gönther
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129690071
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Glädje kan hjälpa en medmänniska att bli granapa :-)


Trollet och Dennis leker rymdlekar ute, men när de får syn på trädroten som formar en liten koja byter leken plötsligt inriktning, och ett inredningsprojekt tar vid. Men vilka är de små bosättarna och var kommer de ifrån? Med hjälp av fantasi, kreativitet och forskning/vilja att veta mera, får barnen med både sina föräldrar och andra vuxna i sitt i engagemang för de små figurerna.

Dennis och Trollet inreder under trädroten; de bygger små sängar av pinnar och förser dem med madrasser av skumgummi och tyg, men vem ska bo i kojan och ligga i sängarna? Barnen gör små figurer av grankvistar, kottar och snören men tycker att de blev så fula att de gräver ner dem när de går hem och äter. När de kommer tillbaka är sängarna upptagna av barriga, små sovande filurer.

De små påstår att barnen är monster och hävdar med pipiga röster att de själva är människor, som behöver sova mycket. Utan att fråga de små bestämmer sig barnen för att leka med dem – om de nu ändå om de ska bo där så kan de vara som våra dockor, som vi hade bestämt vår lek från början. Men man kan inte hantera små människor hur som helst, då protesterar de – och inte kan man ge dem vad som helst att ära heller; små runda och salta saker ska det vara säger lilla Yngve, som är störst. Medan barnen hämtar oliver smiter katten ut. Det faktum att de små människorna blir rädda och inte minns, får barnen att försöka förstå och ta reda på mera om vad de egentligen är för några. Att de små människorna dessutom tillägger att de kommer att minnas om de blir glada sätter igång ytterligare aktiviteter.

Genom att beskriva, visa och teckna söker de svar hos föräldrar, som trots goda försök inte kan svara. Via internet får de kontakt med en expert på Naturhistoriska museet som efter beskrivningen kan berätta att de små är granapor, och hänvisar till biblioteket. Men i boken står inget om hur man gör granapor glada, Trollet och Dennis måste helt enkelt prova sig fram, och utgår från det de själva tycker är roligt. Hur barnen än anstränger sig blir granaporna inte tillräckligt glada för att minnas var de bor, men så av en tillfällighet råkar de hitta barnens grandockor…

Berättelsens uppbyggnad sätter igång fantasi, kreativitet och aktivitet på ett pedagogiskt sätt: vilken metod ska man använda för att ta reda på mer, och hur ska man tillämpa sina vunna teoretiska kunskaper – överföra dem till praktisk problemlösning, och slutligen nå målet; granaporna vill hem igen, men var bor de, och hur ska barnen få dem att bli så glada att de minns var de bor? Dessutom uppmuntras till konkret skapande och utomhuslek, tips på material som finns tillhands för de flesta.

Om man är glad minns man bättre. Om man hjälper andra blir man glad. Om andra människor i olika positioner, åldrar och storlekar engagerar sig når man lättare sina mål.

Annalena Hedman och Emma Göthner har gjort ett bra arbete och granaporna är jättesöta, dock: Granaporna är klassificerad som en ”Läsa själv” – bok; till innehåll och idé har jag inget att invända men meningarna är ofta långa, innehåller långa ord och har då och då en knepig uppbyggnad, vilket gör att det inte är en lättläst bok för nybörjaren.

Titel: Granaporna
Text: Annalena Hedman
Bild: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN 9789129689228
Antal sidor: 60
Jämför priser och provläs:
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris