Glädje kan hjälpa en medmänniska att bli granapa :-)


granaTrollet och Dennis leker rymdlekar ute, men när de får syn på trädroten som formar en liten koja byter leken plötsligt inriktning, och ett inredningsprojekt tar vid. Men vilka är de små bosättarna och var kommer de ifrån? Med hjälp av fantasi, kreativitet och forskning/vilja att veta mera, får barnen med både sina föräldrar och andra vuxna i sitt i engagemang för de små figurerna.

Dennis och Trollet inreder under trädroten; de bygger små sängar av pinnar och förser dem med madrasser av skumgummi och tyg, men vem ska bo i kojan och ligga i sängarna? Barnen gör små figurer av grankvistar, kottar och snören men tycker att de blev så fula att de gräver ner dem när de går hem och äter. När de kommer tillbaka är sängarna upptagna av barriga, små sovande filurer.gran1

De små påstår att barnen är monster och hävdar med pipiga röster att de själva är människor, som behöver sova mycket. Utan att fråga de små bestämmer sig barnen för att leka med dem – om de nu ändå om de ska bo där så kan de vara som våra dockor, som vi hade bestämt vår lek från början. Men man kan inte hantera små människor hur som helst, då protesterar de – och inte kan man ge dem vad som helst att ära heller; små runda och salta saker ska det vara säger lilla Yngve, som är störst. Medan barnen hämtar oliver smiter katten ut. Det faktum att de små människorna blir rädda och inte minns, får barnen att försöka förstå och ta reda på mera om vad de egentligen är för några. Att de små människorna dessutom tillägger att de kommer att minnas om de blir glada sätter igång ytterligare aktiviteter.

Genom att beskriva, visa och teckna söker de svar hos föräldrar, som trots goda försök inte kan svara. Via internet får de kontakt med en expert på Naturhistoriska museet som efter beskrivningen kan berätta att de små är granapor, och hänvisar till biblioteket. Men i boken står inget om hur man gör granapor glada, Trollet och Dennis måste helt enkelt prova sig fram, och utgår från det de själva tycker är roligt. Hur barnen än anstränger sig blir granaporna inte tillräckligt glada för att minnas var de bor, men så av en tillfällighet råkar de hitta barnens grandockor…

Berättelsens uppbyggnad sätter igång fantasi, kreativitet och aktivitet på ett pedagogiskt sätt: vilken metod ska man använda för att ta reda på mer, och hur ska man tillämpa sina vunna teoretiska kunskaper – överföra dem till praktisk problemlösning, och slutligen nå målet; granaporna vill hem igen, men var bor de, och hur ska barnen få dem att bli så glada att de minns var de bor? Dessutom uppmuntras till konkret skapande och utomhuslek, tips på material som finns tillhands för de flesta.

gran3

Om man är glad minns man bättre. Om man hjälper andra blir man glad. Om andra människor i olika positioner, åldrar och storlekar engagerar sig når man lättare sina mål.

Annalena Hedman och Emma Göthner har gjort ett bra arbete och granaporna är jättesöta, dock: Granaporna är klassificerad som en ”Läsa själv” – bok; till innehåll och idé har jag inget att invända men meningarna är ofta långa, innehåller långa ord och har då och då en knepig uppbyggnad, vilket gör att det inte är en lättläst bok för nybörjaren.

Titel: Granaporna
Text: Annalena Hedman
Bild: Emma Göthner
Förlag: Rabén & Sjögren  (2014)
ISBN 9789129689228
Antal sidor: 60
Jämför priser och provläs:
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Recept för en flygtur

Recept för en flygtur är den tredje boken om Abbe. Malin Skals har skrivit om Min första världssensation och Marit Jonsson tog sig an Den skräckslagne stekelsamlaren. Recept för en flygtur hamnade på mitt bord och jag har läst den helt fristående från de två föregångarna. Jag missade säkert en hel del bakgrund, men det var ingenting jag stördes av under läsningen.

Abbe har höstlov hos mormor och morfar i Istermyrträsk. Allt är botten. Kompisarna är glada för att melodifestivalidolerna SUCK ska uppträda på Medborgarhuset i Istermyrträsk, men Abbe tycker inte om sån musik. Däremot förälskar hon sig i punk och det supercoola punkbandet Up Yours från Flurkmark. SUCK behöver förstås ett förband, så Abbe drar i trådar för att det ska bli Up Yours.

Abbes kompis Antón har en annan sorts bekymmer. Han blir mobbad av coola Christoffer och hans gäng och det blir bara värre och värre. Det är dags för en räddningsaktion!

Annalena Hedman blandar glädje och allvar till en njutbar kompott som är riktigt trevlig att läsa. Förlaget rekommenderar den för åldersgruppen 9-12 år.

Recept för en flygtur finns även som e-bok!


Recept för en flygtur
Författare: Annalena Hedman
Förlag: Rabén & Sjögren (januari 2012)
Antal sidor: 139
ISBN: 978-91-29-68042-3
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bortom stadens trygghet

 

Sommarlovets välbekanta ingredienser får sällskap av nya upplevelser när huvudpersonen Abbe, i vanlig ordning, vistas hos mormor och morfar i Istermyrträsk. Möten med människor, natur och kultur tar sig nya uttryck och utvecklas ständigt beroende på var i livet man befinner sig.

Mormor och morfar är som de brukar vara, kompisarna och relationerna tycks vara de samma som senast, och orten tycks inte ha förändrats nämnvärt. Det som däremot har förändrats är Abbes aversion mot insekter och kryp, den har utvecklats till äkta fobi och isande skräck, vilket jag-berättelsen förmedlar på ett suveränt sätt.

Men det är inte bara Abbe som står för rädslorna i boken, fler är drabbade men av andra orsaker. Rädsla för mobbare, rädsla för att frångå traditioner och släppa in nya former av kultur, rädsla för att ta emot kärleken från en annan människa. Hela handlingen är ett samspel mellan människor, natur och kultur, en väv där de inblandade personerna söker strategier för att hjälpa sig själva och varandra.

I den lilla orten lever vuxna och barn i en okonstlad samvaro, men de vuxna är ändå vuxna och barnen växer in, fyller på och förändrar där det behövs och faller sig naturligt.

Mormor försöker bota Abbes fobi med hjälp av bibliotekarien och insektssamlaren Sven. Abbe försöker i sin tur ta emot deras hjälp och samtidigt med alla medel, utan att själv behöva närma sig, söka efter den sällsynta sågstekeln att ge Sven i femtioårspresent. Utmaningen är stor och balansen mellan rädsla och beslutsamhet/vilja är central.

Man skulle kunna säga att Abbe är spindeln i nätet, fast hon skulle definitivt rysa av uttrycket. Men det är trots allt omkring henne öden och händelser samlas – som flugor kring en sockerbit.

För att själv slippa vara den som först möter den skräckinjagande/eftertraktade insekten engagerar Abbe ett växande nätverk av människor som i sin tur hjälper till i sökandet, men det betyder inte att hon skonas från vådliga äventyr och ruskiga möten. Rädslan får henne att gå vilse i de norrländska skogarna, en upplevelse många av oss skulle hantera mindre väl än vad Abbe gjorde. Och förmodligen skulle många av oss ha känt kommungubbarnas makt och avstått från att beblanda oss med konstnärerna som kommit till orten med nya idéer…

Hennes handlingar får efterverkningar för orten och dess invånare i flera led utan att det, med ett viktigt undantag, tycks vara något märkvärdigt med det.

Palten och dialekten, som beskrivs och översätts, är tillsammans med människorna, nyfikenheten, skogen och allt det andra liksom norrländskt naturligt och tryggt – trots skräckupplevelser, rädslor och farligheter. Samma typ av mentaliteten ’naturlighet’ upplever jag när jag mitt i handlingen kommer på att Abbe inte är en pojke, som jag av någon anledning förutsatte. Det är upplevelserna, berättelsen och en annan typ av identifikation som är viktig, jag behöver inte redigera om mina sinnens läsupplevelser, för det har ingen betydelse om Abbe är pojke eller flicka – Abbe är sig själv.

Läser man intervjun med författaren Annalena Hedman på förlagets hemsida framgår spåren från hennes eget liv tydligt i den berättelse hon har skrivit – vilket för mig faller sig naturligt om det ska kunna bli en riktigt bra bok, en sådan som Den skräckslagne stekelsamlaren är ett gott exempel på.

Den skräckslagne stekelsamlaren

Författare: Annalena Hedman

Ålder: 9-12 år

Antal sidor: 140

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129676440

Köp: Jämför priser

Provläs:

Min första världssensation

Hedman, A - Min första världssensation - 29671872Abbe är ute på lyxkryssning med sin mamma. Det är inte det roligaste Abbe varit med om så hon sysselsätter sig med att prata in berättelsen om förra sommaren på sin mammas mobiltelefon. Den sommaren var nämligen något alldeles särskilt. Så, medan Abbes mamma umgås med fnissiga finnar och sliskiga tyskar spenderar hon själv den mesta tiden på båten med en telefon.
Hon berättar om sommaren i Istermyrträsk, ett litet samhälle i Västerbotten, som slutade med en världssensation! Abbe och hennes kompisar Antón och Nadja försökte slå olika världsrekord. Det gick dessvärre inte så jättebra. Till en början. Mums-mums lyckades de inte äta särskilt många utan att må illa, de hade inte någon mun till förfogande som var tillräckligt stor för att fyllas med tillräckligt många sugrör och försöket att stoppa så många tändstickor i näsan som möjligt slutade olyckligt med en ond sticka som fick pillas ut med pincett… Det var helt enkelt väldigt svårt det där med världsrekord.
Men hur kan det då sluta med världssensation? Ja, det ni!

Jag gillar verkligen den här boken, mysigt skriven ur Abbes perspektiv. Hon är härlig, Abbe! Abbes morfar talar dialekt så att man inte förstår, så det är tur att vi har Abbe som översätter åt oss som läser.
Om man jobbar tillräckligt hårt, aldrig ger upp och alltid ser framåt så kommer man till slut att få vara med om en världssensation. Även om man befinner sig i byn som Gud glömde.
Den här boken handlar om att kämpa för något man tror på, trots massor av motgångar och nederlag. Skam den som ger sig!
Omslaget är gjort av en av mina favoriter, Lena Sjöberg. Snyggt, som vanligt tycker jag. Jag gillar speciellt den lilla stilistiska mums-mumsen!

Min första världssensation
Författare: Annalena Hedman
Omslag och vinjetter: Lena Sjöberg
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 135
ISBN: 978-91-29-67187-2
Köp: Jämför priser